Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
tackar som frågar :)
Jo, det är bra här på min sida, är inte inne och uppdaterar eller läser så ofta "nu för tiden", men livet går sin gilla gång här nu.

Som alla andra drabbades jag av den panikartade inbromsningen av landet... trist... nu ska man jobba så mycket som det går hemifrån (får vara glad jag har bra jobb, och kan smita dit om det behövs eller jag blir för sällskapssjuk), kommer få fira jul ute på mina föräldrars bro... och bara digitala gudstjänster, t.o.m bönemötena blir digitala :-/... Fast egentligen klagar jag inte, vi måste dra vårt strå till stacken och ta ansvar. Fast tråkigt.

Fick mitt resultat av 50-års kontrollen, och det var ungefär som väntat, fick toppbetyg på vissa saker, t.ex. alkohol ;-), mindre bra på tobak, och så nära minus det går på mat. Så ska förbättra mina vanor lite - laga lite mer mat, äta mindre mackor, mindre ost, mindre smör, mer flytande oljor.. osv. Samt... till min förvåning, så ska jag ta emot ett samtal från sjukvården, någon astmasjuksköterska som är specialiserad på stötta till tobaksavänjning. När jag satt där och fick frågan så tänkte jag, varför inte? Varför ska jag försöka sluta själv hela tiden? Det är väl läge att faktiskt avdramatisera snusandet och lägga upp en plan. Kanske inte sluta pang på en gång, även om jag gick därifrån och gjorde ett sånt försökt *skratt*... Nåväl, ska vänta ut samtalet och se. Inte längre vara stark på egen hand.

Ska smita in en passage om det där andra som jag börjat ta hand om, som jag nämnt här på forumet, men inte vid namn. Porrmissbruk, det har jag också behövt få hjälp med IRL för att få bukt med. Jag har dolt det, skämts för det, skamligt, försökt låta bli. Utan framgång. Det "roliga" är att det gick komma ur våldet där, även om kampen är mer hmm.. personlig på mer än ett sätt, och lättillgänglig eftersom jag har med mig systembolaget i fickan eller i ryggsäcken hela tiden, dvs behöver inte undvika att gå in på ett ställe och köpa för att få tillgång till drogen - och filter i tekniken funkar inte då det just är datorer jag jobbar med.... Men, det går bra (förutom ett återfall är jag inne på vecka 10 plus veckor nykterhet på den fronten...), och har gjort enorm skillnad i hur jag mår, hur jag ser på andra, tankarna om mig själv är stabilare. Jag har nog ännu tydligare mål med det än med A - även om jag aldrig kommer dricka igen så är det samma mål med P - aldrig, aldrig, aldrig igen. På ett sätt missbruk som missbruk, med snarlika abstinenssymtom och sätt att komma ur dem (tid och få höra att man inte är värdelös), men P går in i skallen på ett sätt som inte A gör. Fast missbruk föder nog missbruk. Nåväl, nu har jag skrivit det här, och det kanske är förståeligt att jag behöver fokusera på det :)

Sen jo, jag funkar på en del sätt som jag alltid gjort, ibland är ju sömnen knasig. Jag sov fruktansvärt dåligt inatt, typ 3 timmar, plus 4 timmars vridande i sängen, sen några timmars sömn... En sån dag jag måste till jobbet, nog tur egentligen annars hade nog dygnsrytmen blivit helt förstörd.

Vi har en stegtävling på jobbet, man ska gå minst 10 000 steg om dagen i 30 dagar. Och som jag är så råkar jag hamna på mentalt mål på ca det dubbla. Går ju ett tag, men så igår när det var regn och snålblåst hela dagen kom jag "bara" upp till 15 000. Gav mig och bestämde mig det ska vara mitt nya mål. :-) Det är inte så mycket som det låter, för de gånger jag är på jobbet gör jag bort 4000 där, och ca 4000 dit o 4000 hem... Men måste ju inte stretcha mig hela tiden, utan vara nöjd med att lägga mig till en vana som kanske kan hålla, istället för att jag måste ligga bland de 3 bästa i tävlingen...

Och jag ska försöka läsa i fatt mig här på forumet...

Jag tycker att du är så modig och bra som berättar. Jag stoppar hellre huvudet i sanden och låtsas att det inte hänt... ganska svårt att bli klokare då. Så skäms inte, var stolt över att du är ärlig... precis som ditt trådnamn.
Jag tror att det är nåt annat som händer dig än att a-djävulen tar över, eller att suget bli för stort. Plötsligt finns ingen broms, ingen möjlighet att sugsurfa, utan bara aktion. Jag tänker att det är något som hjärnan behöver, någon av signalsubstanserna och att det också saknas något som finns där, där hjärnan vanligtvis säger stopp.
Nu är jag nykter men det hände att jag vaknade vid 3-4 tiden och tyckte att det var en jättebra idé att dricka upp sambons öl. Och när jag väl druckit 1 fanns ingen botten. Det där var ett beteende jag absolut inte kände igen och för övrigt inte vill förlika mig med och jag har funderat mycket över varför bromsen inte fanns. Det är ett helt sjukt beteende. Jag gillar ju inte ens berusningen. Har funderat på om det var graden av vakenhet som var nedsatt. Har nu läst på och nån näringsbrist påstås kunna ge brist på kontroll, minns faktiskt inte vilken det var och det är kanske inte det som är det viktiga. Men jag tänker på MM, på Aeromagnus, ADHD och några till som beskriver det här när vettet fullkomligt flyger ut. Det är läskigt och skrämmande, men det är ju nåt som händer först. Du har låst in din a, god idé tror jag. Men fundera över om du kanske behöver något annat. Min gissning är att det är nåt annat som händer när du går från 0 till handsprit. Jag vägrar faktiskt att tro att det skulle vara a-djävulen. Eller jo, indirekt, men nåt som hjärnan verkligen behöver och mår bra av. Det kan hjärnan få på annat sätt än genom a. Håller du på med någon meditation eller nåt som vilar hjärnan? Mitt återfall tog jag när det varit väldigt mycket en period och ingen stund alla för mig. Sen var det till och från länge och jag vet nu att jag hade allvarlig järnbrist. Tror absolut att det har påverkat ”stoppknappen” och att också hjärnan gått på högvarv länge för att hålla igång.
Jag vet att jag har snöat in på näringsbrist teorin men, haha jag har inte hittat något som motbevisar ännu. Vinsterna många får när de slutar helt är säkert också till viss del rent kemiska. Och just du, Vinäger, har ett dryckesmönster som inte stämmer med den forskning om alkoholvanor som finns. Det finns trådar där man kan ana när återfall är på väg som blir mer ”maniska”. Jag har inte märkt det så mycket hos dig, men är du mer grubblande innan? Mer aktiv här? Mindre vila för hjärnan? För helt allvarligt, när vi absolut inte förstår oss själva, då är det kanske dags också att titta på andra förklaringar än alkohol djävulen särskilt när man har så mycket nykter tid som du har. Det är en annan sak när man har ett långt missbruk bakom sig. Så skäms inte Vinäger, du är inte ensam om det här, handsprit låter kanske värre, men det är egentligen ett uttryck för samma sak som alla andra brottas med här.
Lycka till nu, söstra mi!

Så klokt och fint skrivit, Se klart, som alltid❣️

Önskar dig en bra tisdag Vinäger...bamsekram❤️

Ligger i sängen, är lite täppt i näsan, men inte förkyld. Säker sån där morgon-förkylning. Ont i huvudet, som en riktig baksmälla, som jag haft den senaste veckan då jag inte lyckats stänga av och återhämta mig från alla måsten som jag sätter upp för att inte behöva tänka på min existens.

Som ni ser är jag inte uppe bland molnen just nu, är lite nere, dock inte fullt så nere som jag är ibland.

Det knäppa är att jag fortfarande inte har något sug efter A. ? Det känns ibland som jag nästan försöker känna efter det för mycket, eller försöker intala mig eller resonera med mig själv att jag vill dricka. Alltså tvärt emot vad som har varit vid andra perioder. Då har jag mer på något plan velat dricka (fast jag har vetat att jag mår bättre, allt funkar bättre utan osv) fast inte gjort det pga. hjärnvilja.... ett tag.

Nu sitter jag här i sängen och funderar om jag ska gå till jobbet, eller bara ligga kvar här. Veckan kommer inte bli mindre jobbig.

Det är jobbigt när man är ensam profession på sin arbetsplats, ingen som gör ens jobb, och trots att jag tekniskt sett skulle unna jobba hemifrån då jag mestadels jobbar med samtal - så vantrivs jag med att ha samtal digitalt, och mår psykiskt dåligt av att vara hemma mer än en vecka, fast det är lite skönt i stunden så märker jag att jag blir deppig då jag inte har andra runtomkring mig.

Det blir till att gå till jobbet ändå.

Med så mycket jobb!
Tur jag helgade vilodagarna så bra.
Läser hos er och tänker på er.
Kram ?

Hej vinäger.
Du vet att du är jätteviktig för jättemånga här, för forumet, för mig!
Jag hör till de som inte hamnat i fyllecell och mitt drickande är olikt någras och likt andras. Jag har känt vindilen av både fyllecell och psykakut. Att jag inte varit där beror enligt mig på en hårsmån av tur och tillfälle. Kanske var det ditt inlägg som svar på mitt allra första inlägg? Kanske har det varit några av de exceptionellt goda människorna här, som jag kanske inte är lik i alla avseenden, men här är vi förtrogna, på unika vis.
För jag vill tro, och det ligger djupt i mig, att människor kan finnas för varandra på sätt som vi inte alltid förstår. Människor är -också- mysterier och ibland är det Inte så självklart att vi vet innan, vad som kommer att förändra våra liv. Så ser jag på mig själv och även på forumet. Jag tror inte att du tänkte när du skrev i min tråd i januari att det här inlägget kommer att vara av AVgörande betydelse för hennes nykterhet. Men det var det.
Jag kanske hänger kvar eller puffar eller puttar lite extra här eller där (vilket mång av er är mycket bättre på än jag) för att jag tänker att det kan ha betydelse, något av det.
Jag har ju skrivit massor här- i min tråd och andras- jag har fått massor av stöd. Är evigt tacksam för det.
Kanske tänker jag- att insikt om att man har ett problem bestämmer lite om jag tror att det jag har att säga är värt något. Sen om problemet är en liter handsprit eller en flaska vin (har sällan träffat på några här som dricker två glas för att stressa ner) så tänker jag att viljan att få ett slut på det- förenar oss. Om slutet är en gång i veckan eller två förstår jag det. Men jag kan känna mig trött på alloholromantisering av slaget ”det är ju så underbart med ett fylligt vin till biff a la biff”
För mig blir det lite aningslöst och skavigt.
Om vi var skeppsbrutna på en öde ö skulle jag inte tänka där och då på våra olikheter utan hur vi med samlad kraft kunde ta oss därifrån.
Jag är helt på det klara med det du skriver i dina långt mer insiktsfulla inlägg än det här.
Ibland känner jag mig banal eller töntig rentav. Men jag önskar att det viktigaste är att vi vågar dela med oss. Att även jag kan skriva om mina bekymmer utan att ha känslan att någon tycker de inte är ”på riktigt”. Det är så det är för mig och det önskar jag ska bara okej och inte förbundet med nån smygskam över att ”det kanske inte är så farligt då”.
Det ÄR rent livsfarligt för mig att bagatellisera mitt drickande. Jag behöver tänka samhörighet med alla som har gått längre än jag i alkoholist-resan för jag ser det som om vi går på samma väg, men med lite olika startnummer.
Hoppas också att du på allvar förstår att dömande inte är ett ord som någon använder sig av här? I relation till dig!.
Jag vill gärna känna mig trygg med att du kan VETA att jag är en person som inte dömer. Kan ju inte skriva åt någon annan men jag ser att många instämmer.
Det är viktigt att bli betraktad som en tillitsfull person, någon som andra kan använda, söka stöd hos.
Jag känner och har haft kontakt med många under det här året som jag med de resurser jag har i tid och tanke- stöttat eller bara småpratat med.
Jag vet att du skriver och säger att alla sätt är ok. Men jag känner mig ibland lite fundersam då även såna som jag vill ”passa in” och jag kan inte passa in på något annat sätt än jag gör. Spretiga tankar och spretigt inlägg.
Ps. Jag saknar också ruset ibland.
Jag saknar också att få lyfta från verkligheten, jag saknar en massa saker. Men jag jobbar mycket med att inte stanna där.
Det gör mitt liv kanske lite torftigt att inte konfrontera mig med frågeställningarna, men helt ärligt så vågar jag inte.
Tack för ditt tankeväckande inlägg. Stor och skamlös kram till dig.

Känns som om det är lättare att dippa i humöret nu när Corona härjar, och mörkret är omkring oss stora delar av dagen..Men dansen gör oss gott! Det är härligt att ta ut svängarna till bra musik..Längesedan jag var på något dansställe nu..Vi får se hur det blir nästa år..Hade varit kul att svänga sina lurviga på lokal, och inte bara på hemmaparketten..??????...

Googla på ”the alcohol experiment”. Det är gratis, och det är på engelska. Du kommer att lära dig massor! Efter 30 dagar med nyktra argument så tänker du helt annorlunda. Tror jag. Det är värt ett försök i alla fall. Du behöver inte vara nykter när du börjar med det.

Kram ?

Jag kan inte sluta... det är det som är problemet .. samtidigt kan jag inte söka hjälp för jag vill inte detta ska komma fram. Jag kan lova mig själv att jag ska ringa beroende enheten nästa morgon men när morgonen kommer har jag andra ursäkter- denna gång kommer det gå bra- du är motiverad
Du städar, lagar mat, sköter ditt jobb, du är omtyckt
Har lovat mig så många gånger att detta ska vara sista gången och bryter jag detta ska jag söka hjälp men jag har så många tusen gånger om ursäkt om
allt
Jag hatar att vinet gjorde mig så patetisk

Fina du, ta hjälp. Det kommer att bli bra till slut men du klarar det inte ensam och M har säkert ett medberoende han måste få hjälp med. Jag tror på er. ? ?

Hej,
Missade att du har en ny tråd, har skrivit i din andra.. Skönt att höra att det tickar på och bra att du fyller på med positiva saker i livet!

Hoppas att magen mår bättre och att nykterheten tickar på. Jag är på väg mot åtta månader nu. Har haft lite mentala svackor i motivationen, men kör på ändå. Känner att jag som nykter har högre murar mot andra människor. Orkar inte med andras svada, tröttnar fortare när samtal inte intresserar mig. Tror att jag alltid varit orolig att andra uppfattar mig som en aning självgod och det förstärks av att jag nu också slutat dricka. Jag inbillar mig att andra tycker att jag sitter på mina höga hästar och gör mig märkvärdig genom att inte dricka längre.. Det är inte så att jag vill dricka igen på grund av det, jag blir bara lite trött på att känna mig annorlunda..

Hoppas allt är bra!

❤️ Jag blir också jättetrött av just Lergigan, sover i ett dygn efter jag tagit det, alltså hade helt omöjligt att hålla mig vaken. Kolla om du kan få Atarax av läkaren istället, jag blir i alla fall mindre trött av det och får samma effekt. Kram!

Jo, jag körde dottern till hennes jobb. Och gick 20 min morgonpromenad ”till jobbet” här hemma i köket. Sen blev det ingen lunchrunda för jag var tvungen att köra till jobbet direkt efter lunch. Det var dags att byta min dator, och det är svårt att göra på distans. Sen blev det ingen cykelrunda efter jobbet. Orkade inte ens tänka tanken ?

Och dottern har klagat på huvudvärk, och Corona kommer allt närmare oss så det känns viktigt att begränsa hennes kontaktytor så gott det går. Så jag har avbokat transport, daglig verksamhet och övernattning på korttids resten av den här veckan. Hon får vara hemma och tjata hål i huvudet på mig. Lite lagom distrahering när jag ska försöka jobba. Men det kan ju inte vara värre än på jobbet tänker jag, där tjatar ju andra hål i huvudet på mig.

Mest blir det väldigt tråkigt för henne. Tv och mobilspel hela dagarna typ. Tur att hon har en del kanaler att välja på. Något annat kommer hon inte att ta sig för om jag inte aktivt initierar det, och det hinner jag inte med om jag ska jobba samtidigt. Och så gick det med de viktiga rutinerna. Platt fall pannkaka.

Jag har ställt klockan 30 min tidigare än jag behöver gå upp imorgon. Tänker mig en något längre morgonpromenad, på 30 minuter med ljudbok i öronen. Blir pigg av en rask morgonpromenad i ur och skur. Mycket piggare än om jag skulle masa mig ur sängen i sista minuten och sätta mig direkt vid datorn.

En lunchpromenad ska det bli imorgon också. Basta. Och kanske en cykelrunda. Jag siktar på det i alla fall. Sikta högt och komma halvvägs är bra nog. Det här året kommer verkligen att gå till historien. Tänk att det var just det här året som jag valde att bli nykter dessutom, det är liksom en extra krydda. Något att berätta för barnbarnsbarnen ?

Teatern jag skulle gå på till helgen är definitivt inställd nu. Föreställningarna ska ges i jan-feb istället. Och det känns bra. Även om 50-gränsen hade bestått så kändes det lite obehagligt att ens vistas i samma rum som så många okända människor. Det snackas ju dessutom nu om ifall viruset är luftburet. Det är superviktigt att alla som kan verkligen håller sig hemma - och till dem hör jag och min dotter.

Kram ?

Både tankar på alkohol och drömmar om alkohol är jättevanligt. Hjärnan behöver bearbeta och processa. Det är helt ofarligt, om än obehagligt ibland. Tankar är bara tankar och drömmar är bara drömmar. Ingetdera lyfter glaset till munnen.

Det här är din tråd. Du skriver precis så mycket som du vill. Men det är bra att kunna titta tillbaka, påminnas om de olika faserna, påminnas om hur illa det faktiskt varit. Minnet tenderar att blekna snabbt annars.

Kram ?

Hej! Jag var också extremt trött, hjärnan kändes fyrkantig i min skalle. Letade efter info om det och fann bl a denna på Youtube
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Här får du svaren. Skriv hjärnan och alkohol så hittar du en massa annat bra också.

Har varit nykter sedan 30 dec förra året och mår såå bra nu. Det är så värt mödan att sluta. Förresten det var större möda att slaska med alkoholen.

Heja dig! Kram?

Helt rätt att bli skitförbannad och skälla på dem som verkligen ska ha skället! Och du gjorde det verkligen med finess dessutom. Riktigt bra att komma på så kloka argument i stundens hetta.

Jag har fått några liknande ilskna utbrott på min chef sen jag blev nykter. Topplocket exploderar helt enkelt. Jag har tänkt att det beror på att jag tar ingen skit längre. Jag har fått större närvaro till mina känslor.

Jobbigast är att det tar sådan tid för ilskan att lägga sig. Den sitter i flera timmar. Men det är värt det. Göra sin röst hörd. Visa för dem som bestämmer att vår kompetens och erfarenhet är viktig och värd att lyssna på.

Kram ?

Tack för uppmuntran, Andrahalvlek och aeromagnus.

Jag har varit här och läst lite sporadiskt men inte skrivit något på ett tag. Det kändes bra att skriva här och då och då kunde det kännas som att jag bidrog. Men det är väl som det är. Jag tror att det hjälper mig att skriva här. Ändå känner jag nu när det har gått lite trögare att alkoholen inte lockar alls. Dock hade jag en märklig dröm i helgen med många märkliga element. I drömmen var alkoholen med nästan överallt. När jag vaknade så försökte jag erinra mig om alla händelser i drömmen. Det märkliga var att det kändes som en dröm någon som är sugen på alkohol skulle ha. Men kände ändå inget sug när jag var vaken?

Jag är ju helt säker på att alkoholisten bor kvar i mig därinne någonstans. Men lurar jag mig själv när jag känner efter och finner att jag inte är sugen på alkohol?

Jag ska väl försöka hitta tillbaka hit och skriva lite mer igen. Men samtidigt vill jag ge mig tid att vila den tid jag behöver först och främst och sen sakta men säker komma igång med lite positiva saker i livet. Bland annat har jag tänkt mig en guidad meditation ikväll. Bara inte för sent, så att man redan är sömnig när det drar igång.

Mirabelle, du är beundransvärd!
Det behövs fler som du som vågar säga ifrån när det blir heltokigt!
Det går inte att få en förändring om man inte protesterar mot det som är dåligt och undermåligt skött.

Heja dig!??

Kram ???

Jag var på rätt bra humör igår... Tuff hösttermin och allt, så kändes det ändå rätt hoppfullt när dammet nu lagt sig. Jag fuskar på rätt ställen, har någorlunda kontroll över det mesta, utan att jobba obscent många timmar gratis övertid. Någorlunda rent samvete, eller njaaa men grådaskigt iaf, vilket är bättre än nattsvart, gentemot elever och vårdnadshavare. Så idag kom nästa pungslag. MER nedskärningar. Som kräver total omläggning av scheman och undervisning i alla ämnen, ny rockad av lokaler (yes, det är jag som lärare som är flyttgubbarna) och ännu sämre pedagogtäthet. Jag sa mina beska sanningar om det hela direkt på sittande möte med ledningen. Medans andra lärare i arbetslaget jamsar med, tänker positivt och ska visa sig ”lösningsfokuserade”. Vad finns det för positivt att hitta i drastiskt sämre förutsättningar för MINA ELEVER att få den utbildning de enligt skollagen har rätt till? Jag brände topplocket. ”Jag hoppas vi ska vara ärliga mot vårdnadshavare och säga som det är, att individuella utvecklingsplaner med särskilda anpassningar och åtgärdsprogram river vi nu. Förutsättningarna har ändrats, så det vi har skrivit svart på vitt att vi ska göra kan vi inte genomföra”. Det blev väldigt obekväm stämning... Ledningen tyckte att vi ska inte fatta några beslut just nu, utan smälta det här först. Jag sa bara att mitt svar är nej. Nej. Det kvittar om jag får tid att tänka, smälta, slå dubbelknut på mig själv. Mitt svar kommer att förbli nej. Sedan är det upp till dem om de fattar beslutet ändå, men min välsignelse får de inte.

Nu sitter jag hemma och är så arg att jag nästan kräks. På riktigt. Kräks. Och jag tänker att kanske är jag färdig som lärare nu. Visst, man kan styra om kosan mot en huvudman som ger bättre förutsättningar. Det har jag hunnit göra några gånger under 15+ år. Men det lovas runt och hålls tunt. Varje gång. Efter ett halvår-år på varje arbetsplats börjar förutsättningarna trappas ned. Tills man sitter fast i en mardröm av samvetsstress. Igen. Jag är trött på det här nu.

Rasande rant slut för denna gång. Dricker gör jag iaf inte. Så nåt går bra i alla fall!

Precis. En dag i tagen så får beslutet fattas längre fram.

Jag har också startat ett nytt projekt i källaren ? ska måla alla tak och väggar i korridor och gästrum.

Smak och lukt är på g tillbaka. kan känna lätt lukt av kanel men också deo, söta dofter som vanilj. Smaken kommer mer och mer

av din resa Vinäger. Från att fullt och helt vilja avstå till att falla.
Du påminner en del om mitt ex och hans drickande.
Han var fullständigt övertygad om att nu var det slutdrucket.
Inte för att han ville avstå,men han måste.
För barnens och min skull och naturligtvis också för hans egen.

Men han kunde inte.
Det kunde gå veckor och månader,så långt som upp till ett halvår.
Men sen kom det,missmodet längtan och någon sorts depression som bubblade upp inifrån honom.

Då visste jag att nu är det snart dax igen.
Vi gick så småningom isär för att jag ställde ultimatum och han klarade inte att avstå.
Han föll rejält djupt i tre år för att sen ta min hand och bli skjutsad till behandlingshem.
Han blev då nykter och var det i 2,5 år innan han dog.

Jag stod länge kvar och väntade och hoppades att han skulle komma till insikt.
Och det gjorde han förstås bitvis,men efter ett tag var det klippt igen.

Jag vet inte riktigt vad de gjorde på behandlingshemmet.men de nådde uppenbarligen fram.
Sen höll han sig nykter med hjälp av AA och efterbehandling från behandlingshemmet.
Först ett år efter nykterhet kunde jag se att han på riktigt ville och valde att vara nykter.

Jag kunde då igen fråga,men varför slutade du inte när du fortfarande hade mycket kvar att rädda?

Jag hade inte druckit klart,var hans svar.
Som du så fint beskriver,alla har sin egen resa. Suget och drickandet ser olika ut för alla.
Men det gemensamma är ju ofta resan neråt.
En del klarar att hitta en balans i det överdrivna intaget till att bli nästan måttligt.
Dvs något som många kan skriva under på är ok.

Men att släppa den där sista tåten,livlinan trösten eller vad nu alkoholen bistår med verkar vara så svårt.
Jag hoppas du finner en väg till återhämtning och strategier.
Det är du värd.