Senaste kommentarerna i forumet

”Lustigt nog verkar jag nu tro att jag skall hitta rötterna till mitt grubbel genom att grubbla på det.”

Ja, det är faktiskt lustigt ? Och bra att du sätter ord på det. Då ser du själv lustigheten.

Jag tror att du ska lära dig meditera. Så du kan stänga av när det blir ”för mycket”.

Dålig självkänsla i barndomen sätter spår hela livet tyvärr. Har inga tips där tyvärr. Mer än sätta ord på det kanske, förstå att då var då och nu är nu.

Kram ?

Ibland lyckas jag stänga av gnället, ibland äter det upp mig inifrån. Det beror på min egen dagsform har jag märkt. Vissa dagar kan jag inte ens se på nyheterna, jag fixar inte allt elände. Jag känner mig hudlös, min empati blir liksom överhettad.

Kram ?

Tack för stödet, Andrahalvlek <3. Min lösningsorientering fortsätter att hålla mig sysselsatt och lustigt nog verkar jag nu tro att jag skall hitta rötterna till mitt grubbel genom att grubbla på det..

På måndagkvällar spelar jag padeltennis. Det är nog det roligast jag vet under en vanlig vecka och många gånger känns det som det enda jag upplever som ett rent nöje. Jag spelar tillsammans med två av mina bröder och min närmaste vän. Det är några av få människor jag är ganska trygg bland och kan vara relativt avslappnad med.
Trots det så åker jag nästan varje gång hem efter träningen med en olustig känsla som startar igång diverse grubbel. Jag har noterat det förr och noterade det igår nu när jag är lite extra uppmärksam.

Denna olustiga känslan är väldigt intressant för den kommer många gånger under en dag och särskilt i situationer med andra människor, jag vill gärna förstå vad den kommer ifrån. Jag skymtar även här roten hos osäkerhet i mig själv.

Det ligger uppenbarligen väldigt, väldigt mycket energi hos mig i möten med människor och energin grundar sig i känslor.
Det enda jag kan komma fram till är att jag har en väldigt djup rädsla för att inte vara omtyckt. Känslorna kan mycket möjligt rota sig i barndomen med lite vänner och periodvis utanförskap. Den som inte blev bjuden.
Så är det inte längre och det är något jag är väldigt lycklig över. Dock ger jag bevisligen mycket energi i mina relationer och har säkert gjort sedan lång tid tillbaka för att nå detta. Jag har skapat en energikrävande mask för rädslan att någon ska se den där pojken bakom som inte blev bjuden.

#hobbypsykolog.nu

Är precis som du väldigt lösningsorienterad och har extremt svårt för människor som ältar samma problem om och om igen utan att nämna ett enda förslag på lösning.
Min svärmor är en energitjuv till max och jag känner ingen gnälligare människa. Hon är dessutom expert på att ge andra människor skuld och kan verkligen sätta sig i mitt huvud på ett sätt som gör mig så förbannad.

Det är ju svårt att komma runt hos människor man inte fysiskt kan undvika men det jag försöker göra är att inte svara på eller kommentera det som är planlöst gnäll utan på ett passivt sätt visa att jag inte är intresserad i såna diskussioner, men det är långt ifrån lätt ibland när man hamnar i en 1 mot 1 situationer.

Sen kan man fråga sig varför vissa har förmågan att påverkar en så mycket när man tycker att man bara borde kunna stänga av mentalt, som Blenda säger.

Grattis till 3 månader, en liten milstolpe ju. Livet får vi nu se som det är, utan filter. Ibland upp ibland ner och vissa dagar går i grått. Men var så säker , efter regn kommer solsken. Kram

Just det säger jag till henne ibland. ”Jag mår dåligt när du bara pratar om allt som är fel och dåligt, kan vi inte prata om något roligare?” Samtidigt vet jag ju att hon har behov av att ”lasta av sig”.

Men jag har inga lösningar. Jag måste kanske bara lära mig lyssna utan att försöka lösa problemen? Väldigt svårt när man som jag är lösningsorienterad till max.

Kram ?

Kan du påverka? Om inte, så släpp det!
Det gäller ju även energitjuvarna. Vissa måste man förstås ha omkring sig (min mamma är ett exempel...), men man får träna på att släppa mentalt, inte släppa in. Lite falsk blir relationen när man håller den på mentalt avstånd, men ibland måste man.
Eller säg till henne precis som du skriver. "Jag orkar inte bära dig också". Men på ett vänligt och ärligt sätt, för det är naturligtvis ganska synd om henne.

Jag har en kollega/vän som fullständigt dränerar mig på energi. Om jag är positiv så är hon negativ. Hon ältar och gnäller och beklagar sig, med all rätt oftast, så jag blir helt matt och tom på ord. Vet inte hur många gånger jag sagt åt henne: ”Kan du påverka? Om inte släpp det.” Det har gått så långt att jag försöker undvika henne. Jag har liksom nog med att hålla uppe mitt eget positiva tänk i mörkret vissa dagar. Jag orkar inte bära henne också.

Hur gör ni? Ge mig alla era tips tack!

Kram ?

Ja, idag var det alltså tre månader nykter men har varit en off dag. Hade tänkt skriva ner lite funderingar, men det får bli en annan dag. Behöver sova.

Det är inte så att jag är sugen på att dricka och har egentligen inget med alkohol att göra att jag har en sådan dag. Möjligtvis indirekt då. Jag hoppas att alla andra hade en bra dag i alla fall.

Nykterheten kräver inte riktigt lika mycket jobb som en bebis, men lite likt är det. Överlag en alldeles underbar ny bekantskap, men ibland skitjobbigt. Allra helst när man är trött, stressad och har lågt blodsocker ?

Kram ?

Minns mitt dejtande i början..Var ju som en Bambi på hal is..Hur ser en medelålders man ut som jag skulle vilja dejta? Har jag förmågan att kunna välja rätt? Ingen som dricker i alla fall, inget annat beroende heller..Snus går bra..Jag kände inte till Bekräftelse, och sex- och relationsberoende..Verkar vara vanligare än man tror. Ibland trodde jag att jag hittat rätt person..Min son var inte så säker..Han slängde en blick på någon man på ett foto, och sa tex han har bekräftelsebehov, han ser opålitlig ut..Denna man jag har nu, har han godkänt..?..Vet inte om mannens snygga, coola bil hjälpte till med godkännandet..?..Det har hänt en del på jobbfronten i år också..Trivdes ju bra på Lss-boendet med unga vuxna, men så skulle vi få en utåtagerande boende..Då tackade jag för mig, när det lämpligt fanns en intressant tjänst att få..Händelser gjorde att jag nu har lite andra brukare, som jag trivs väldigt bra med..Arbetstiderna passar mig perfekt..Corona-pandemin har gjort att man måste välja sina aktiviteter väl..Just nu inga Second-hand rundor som jag saknar, inte åka till Norge, för att hälsa på mina döttrar med familj, inte träffa så mycket människor ö.h. Men det funkar bra..Hellre det än att smitta, och smittas..Vi måste få slut på denna pandemi..???..Hoppas vaccinet blir effektfullt och bra..Just nu trivs jag väldigt bra med mig själv och livet..Hoppas det fortsätter så..⭐️❤️❤️⭐️

Ett tricks att kunna somna, som jag använder, är att tänka: Jag klarar en dag på jobbet med lite sömn, jag har gjort det förr..Jag kan ta en tupplur efter jobbet om det behövs ..Att lugna sig själv helt enkelt..Ibland lägger jag en kudde mellan benen och sover på sidan..Känns också tryggt och bra..Men jag läser allt du skriver, så skriv gärna när du vill..❤️

Det har gått väldigt bra för dig..Säkert tack vare din inställning och styrka..Mycket bra jobbat..???

Stort GRATTIS!! Så bra jobbat??❤???????
Massa grattiskramar???

Du har rätt, människor är oftast hjälpsamma om man ber om något.
Imorgon har jag tid hos vårdcentralen, ska ta lite prover och be om att få några psykologsamtal.
Behöver hjälp med att sortera mina tankar och minska mina grubblerier...?

Kram ???

Till Nio månader!! Hur firar du förlossningen? ?
Du är en kämpe och inspiratör här på forumet ??
En sådan energi du har och jag undrar hur du hinner med att jobba och samtidigt skriva här så mycket!? Puh, blir helt slut bara jag tänker på det...?
Ha en fin kväll ?
Kram
???

Stort grattis till 9 månader = graviditeten.??????
Kram⚘

Eftersom jag inte får till träningen med någon reda över tid så är jag absolut i behov av tips!

Jag tror som du att jag behöver lägga ribban väldigt lågt. Jag har en tendens att träna järnet när motivationen kommer - och sen kan jag inte gå på en vecka pga träningsvärk ?

30 min dagligen bör jag fixa! Idag blev det lunchpromenad istället för gym dock för jag hade glömt handduk. Kan inte sitta svettig på jobbet efter lunch.

Det där med glädjen i det lilla som kommer först efter en tids nykterhet är så klurigt att förklara. Går det ens att förklara? Det är ju en aha-upplevelse som man själv måste uppleva för att verkligen förstå.

Det är nog därför man rekommenderar just 3 nyktra månader, för då hinner man uppleva vilken skillnad det är. Att känna glädje och nöjdhet i det vardagliga är verkligen en gåva ❤️

Kram ?

Jag älskar det här med att man ständigt snappar upp nya små fördelar under sin nyktra resa, du skriver om många igenkännande. Som det där med att man nuförtiden går runt och bedömer människorna i sin omgivnings alkoholvanor, kollegor, vänner, etc. "den har nog problem och den måste ju ha problem. Både bra och dåligt. Ibland tänker jag att man gör det som en form av tröst för att det får en själv att inte känna sig så annorlunda. Ibland tänker jag också, vem är jag att döma? Många människor verkar klara av att dricka långt över vad som är "riskfritt" utan att någonsin uppleva ett problem med det. Vad som är "problem" eller ej är ju i betraktarens ögon, att dricka per definition är inte ett problem i sig utan vad det kan leda till hos olika människor. Sen finns det väl ingen som skulle sitta vid fikabordet på jobbet och säga- jag upplever problem med mitt drickande. Gjorde vi det?? Så, våra misstankar är nog många gånger befogade tyvärr...

Det du nämner om att alkohol och andra droger tar bort det fina i så mycket annat är också så viktigt! Det är SÅ viktigt att förmedla till dem som försöker sluta eftersom det tar ett bra tag för detta att börja återställa sig. Den största anledningen till att människor inte klarar av att vara nyktra är ju för att allt annat till en början känns så meningslöst. När hjärnan är intrimmad med alkoholens rus som referenspunkt kan inget annat mäta sig i jämförelse men efter veckor och månader så kommer glädjen i det mindre tillbaka och den känslan är så underbar.

Kan inte låta bli att sätta på mig tipsar-byxorna när du skriver om din nya träningsmotivation. Förlåt på förhand eftersom du inte bett om dem! men.. om jag får ge dig några råd från en som drömt om att skapa en sund relation till träning i hela mitt liv men förr bara haft lägena AV eller PÅ-in i väggen?

Börja minimalt! - Skapa rutin, tid och dagar. - Sätt en långsiktigt mål (om minst 1 år) - Känn glädjen i det!

Jag känner verkligen med din glädje och nya motivation och att man är på G igen, för det finns ju verkligen så mycket glädje att hämta i rörelse. Man vill trycka in ett pass här och en extra promenad där.
Men som sagt, mina allra största råd, skapa rutin och glädje, börja minimalt och tänk LÅNGsiktigt! Gillar din idé med guld-stjärnorna, men kanske istället för att jaga dem börja med att sätta upp ett max-mål / vecka sen vara nöjd?

Kram!

Det låter lite som du kan vara ”högkänslig”, då mår man dåligt av andras dåliga energier. Då bör man se upp med energitjuvar och noga bevaka sina gränser.

Är du introvert kan du lära dig vara extrovert när det krävs, men det kräver också mycket återhämtning efteråt.

Slutligen är du helt rätt ute när du jobbar med dina tankar. Det är tankarna som gör oss sjuka. Meditation för att på sikt lära sig stänga av tankarna kan också vara en idé.

Det ska bli spännande att höra hur det går för dig fortsättningsvis i utredningen. Första besöket har ju redan nu resulterat i lite annorlunda tänk.

Kram ?

Stort grattis till 148 nyktra dagar och många kloka erfarenheter! Själv firar jag 9-månadersdag idag och det känns avlägset att någonsin dricka igen. Heja oss!

Kram ❤️

Jag har länge tänkt ungefär som med din dotter att jag fortfarande är i lärandestadiet av hur många basala saker i livet fungerar, men kanske mer mot det sociala och interagerandet med människor. Däremot praktiskt sett har alltid funnits ett högt självförtroende till min kapacitet. En vän till mig kallar mig för Ernst (Kirschsteiger) ibland. Kanske för att jag är lite sådär lugn och känslig, men också händig och bra på mycket praktiskt. Tycker om att snickra och renovera, laga mat och spelar instrument. När det kommer till matematik och logik är jag ganska intelligent. Om vi går tillbaka till människor tycker jag problemet är svårdefinierat, men tror att mycket grundar sig i nån slags extra känsligheten för att ta in andra människors reaktioner och känslor och reagera inåt på dem istället för att interagera. Om man som jag ständigt bedömer mig själv utefter hur jag tolkar andras reaktioner om mig så kommer jag ju aldrig bli färdig med bilden av mig själv, eftersom den bilden alltid förändras beroende på vem jag möter. Om jag hade varit lite mer positiv lagd hade jag kunnat vända på det och tänka att den förmågan eller extra känsligheten ändå kunnat parera mig fram och smälta in i nästan alla nya miljöer jag kommer till vilket tagit mig dit jag är idag...

En diagnos har per definition ingen betydelse, men i min värld så tänker jag att en diagnos öppnar upp för möjligheten att få bättre hjälp/vård och medicinering. Dessutom tror jag en specifik diagnos ger en större förståelse för sin omgivning jämfört med hur luddigt begreppet psykisk ohälsa är, där många - som inte upplevd det själva, fortfarande är av åsikten att man bara borde "rycka upp sig" lite.

Diagnos eller ej, jag är positiv idag! Efter besöket på VPM fanns både hopp och förtvivlan och jag väljer att fokusera på det jag kan göra något åt, hoppet!
Jag har bestämt mig för att rannsaka mina tankar och attackera mitt destruktiva grubbel. Egentligen är jag redan ganska bekant med begreppet grubbel och att det har en bevisad negativ effekt på sitt välmående, märkligt nog är det en av få sakar jag inte tagit några större krafttag att jobba mot tidigare.
Tankar är som upptrampade stigar i huvudet. Att grubbla är för dem som gör det ett sätt att lugna sig själv, det är tröstande men när man har skapat för många upptrampade stigar in på negativa spår så leder tillslut grubblet till samma gränd i huvudet.
Bara av att ha varit lite extra uppmärksam på detta i några dagar, sedan VPM besöket så ser jag ganska tydligt mönster i vilka situationer som triggar grubbel. Tankar är just bara tankar och mitt dåliga mående vilar väldigt mycket bara på tankar. Man kan till viss del blockera tankar, kanske inte den första som uppstår men att tänka vidare går helt klart att motarbeta. Tyvärr vad jag läst är det inget effektivt sätt att arbeta på, man behöver istället byta ut tankarna till positivare spår. Detta känns som en stor utmaning för mig, men idag är jag motiverad!

Trevlig måndag

Ja, det är nog viktigt att identifiera känslan och de triggers man har - och hitta andra sätt att hantera de jobbiga känslorna. En i taget.

Mycket i nykterhetsarbetet handlar om att faktiskt göra och uppleva att det funkar bra även nykter. Sen är det viktigt att ta sig tid att både planera och reflektera också. Nykterhetsarbetet sköter sig verkligen inte helt själv.

Kram ?

Jag tänker att jag ska vara nykter ”inom överskådlig framtid”. Tar i princip ett nytt beslut varje månad. Väger fördelar mot nackdelar - både med att dricka och att vara nykter.

För varje månad som går kommer jag allt längre från tanken att dricka överhuvudtaget. Jag vet att risken är enorm om jag får för mig att prova att ”dricka lite”. Jag vet det inte av egen erfarenhet, har inte tagit några återfall än, men jag vet det av så många andras erfarenhet. Det är inte värt risken.

Vad det gäller vanor så har jag efter 40 veckor kommit från de flesta vanor som är förknippade med alkohol. Vissa saker bör jag träna mer på, tex utekvällar, konferenser, resor, hotellvistelser. Det har jag inte tränat på speciellt mycket.

Vågskålen för att vara fortsatt nykter väger tungt, och den lär bara väga tyngre och tyngre med tiden. Jag är i allra högsta grad nykter frivilligt. Det är ett medvetet beslut som jag har tagit eftersom alternativet är så mycket sämre. Jag är värd ett bra liv ❤️

Kram ?

Hej,

Tidigare drack jag varje dag. Idag har jag varit nykter 148 dagar.

Alkoholen är så grym för den som inte kan hantera den. Mitt problem började med sömnsvårigheter i kombination med en depression. Det började egentligen med en sängfösare varje kväll och övergick efter en tid till ett svårt missbruk. Jag gömde flaskor, portionerade bag in box vin i småflaskor som jag sedan gömde. Hela mitt liv gick ut på att införskaffa alkohol, gömma den och sedan konsumera den. För en anhörig så kan det vara svårt att förstå hur en alkoholist tänker - vilket inte är konstigt eftersom jag själv under min aktiva tid inte heller förstod hur jag tänkte... För mig var det så självklart, varje måndag, torsdag och lördag så besökte jag systembolaget, jag hade 6.st olika bolag som jag besökte för att "dölja" min hemlighet. Jag har under hela mitt missbruk haft jobb inom näringslivet.

Trots relativt kort tid som nykter så har jag kommit till insikt med vilket helvete anhöriga har i denna sjukdom. Om jag tar mig själv som exempel så har jag vid flera tillfällen blivit hotad om att bli lämnad av Sambo, vänner etc. Men under min aktiva tid så betydde det ingenting... Det som jag värderade högst av allt var mitt jobb, dels för att jag resonerade att alkoholister kan inte sköta ett jobb + min inkomstkälla var en möjliggörare för att införskaffa mer.

Även om jag fick abstinens under dagarna med svettningar och skakningar så kopplade jag det aldrig till alkoholen, utan tänkte att jag var nervös, druckit för lite vatten, inte ätit stabilt... Saker att skylla på var oändliga.

Som sagt var, jag har en relativt kort period i nykterhet nu. Men jag svarar gärna på frågor kopplat till min resa eller allmänt om beroendet. Jag lyssnar gärna på tips från andra också :)

MVH
E