Senaste kommentarerna i forumet

Som sagt, jag är så glad över att få följa dig och ta del av din historia. Tack för att du finns här och fortsätter att förgylla forumet.

Många kramar till dig ?

Bra att du är uppmärksam och har respekt för vad som kan komma. Slappna av helt kanske vi aldrig kan, men leva ett liv utan daglig kamp är stort nog.

Du är fantastisk! ?

Kram

Vilken kämpe du är. ? Hoppas att det vänder snart, det är du verkligen värd.

Grattis till två år. Grymt jobbat.

Kram

Tänker på dig och undrar hur du har det. ? Saknar dig här, men respekterar förstås att du har tagit en paus. Hoppas dock på att få höra av dig igen någon gång.

Kram

För dina återkommande inlägg med hopp för oss andra. Gillar att läsa dina lugna vardagsbeskrivningar. Hoppas att din relation med mannen har blivit bättre. ?

Grattis till fem år.

Kram

Vissa dagar och perioder är skit! Håll ut....

Bara så du vet. ? Hoppas allt är ok.

Kram

Så j-a dåligt hanterat av din läkare. Förstår att du är upprörd. Tycker också att du ska ta upp det, om inte annat för att du själv ska kunna släppa det. Kanske har du redan gjort det - både påtalat det och släppt det.

Lycka till! ?

Kram

Åh kämpa vidare nu vinäger, skickar cyberkraft

Fint att höra från dig och att du är på gång igen. Hoppas att ditt liv äntligen får kännas lite lugnare nu. Det är du värd. ?

Kram

Du är bara så bra. Gnata på, ett bra uttryck. För så är det nog. För många.

Tack för dina kloka tankar. ?

Kram

Jag tog inget medvetet beslut om tidsperiod, förutom att jag väldigt starkt kände ”nu får det fan vara nog med drickandet, jag kan inte dricka alkohol och om jag inte slutar dricka så slutar det som för pappa”. Min pappa dog i sviterna av sin alkoholism 61 år gammal, för snart 20 år sedan.

Det som var droppen var att jag märkte att min tolerans hade ökat enormt. Kunde dricka nästan en hel vinbox på en kväll. Jag mådde inte heller ett dugg bra av alkoholen, inte ens den första halvtimmen. Jag fick nästan alltid minnesluckor, och jag blev ovän med folk och betedde mig på ett sätt som inte var jag. Jag kände inte igen mig själv.

Så jag gjorde som jag fick rådet, tog en dag i taget. Firade varje dag i början, sen varje vecka, och efter en månad kände jag att ”jag kör en nykter månad till” och så vidare. Vid varje månadsdag tar jag ett nytt beslut för kommande månad. Efter fem-sex månader kände jag att fördelarna med nykterheten var så många, så det var inte längre intressant att dricka. Jag längtar inte efter att dricka, jag slipper dricka. Jag tycker mer synd om alla som upplever att de måste dricka.

Kul att vi har samma månadsdag! När jag firar min 9-månadersdag ska jag gratulera dig på din 3-månadersdag!

Kram ?

I det senaste avsnittet av Alkispodden får man lära känna ex-alkisen Bengt Renander. Han har podden Närvaropodden med underrubriken ”Stoppa tankarnas terrorism”. Han har också skrivit böcker om vikten av medveten närvaro, att vara här och nu hela tiden. Inte låta sina tankar vistas varken i dåtid eller framtid, utan att vara närvarande här och nu.

Det är något man kan lära sig med hjälp av meditation/mindfulness, och det är en viktig pusselbit i nykterheten. Tror jag. För mig känns det som årskurs 2 i nykterhet, så jag börjar med att lyssna på hans podd med en väldig frenesi. Förstås. Jag är ju ex-alkis, vi gör allt med frenesi ?

I det senaste avsnittet av Alkispodden säger Bengt att ordet ”okej” är nyckeln. Sämre dagar och sämre situationer ska man okeja, utan att värdera det mer än så. Upprepa okej tills det känns okej. Med andra ord acceptans. ”This too shall pass” är ett tredje sätt att uttrycka samma känsla.

Jag tänker också på AA:s sinnesrobön med budskapet ”ge mig kraft och kunskap att påverka det jag kan påverka och släppa det jag inte kan påverka, och förnuft att förstå skillnaden.” (Kan inte den exakta ordalydelsen, men den lyder ungefär så där.)

På det temat så har jag faktiskt släppt både coronautvecklingen i omvärlden och USA-valet just nu. Det finns ingen som helst anledning att jag ska uppdatera mig på den utvecklingen just nu. Jag mår bara dåligt av det. Min lilla positiva energi dräneras när jag känner mig vanmäktig och uppgiven. Ingenting som jag gör kan göra någon skillnad. Jag vet vad jag tycker, men jag behöver inte berätta det för allt och alla. Jag kan välja att hushålla med min energi genom att helt släppa den typen av nyheter. Jag lär få veta ändå hur det går i USA-valet. Jag är glad att jag inte är amerikan.

Kram ?

Jo, det har du väl rätt i med räkningen. Det är 12 veckor nykter idag. Det betyder att jag ligger precis 6 månader efter dig för 9/11 blir det 3 månader för mig :) Jag borde väl också gå över till månader nu, men i och med att 3 månader kommer så kort efter 12 veckor och jag redan firat 12 veckor, till råga på allt en dag för tidigt, så kanske det inte går :)

Hur kände du det i börjar då, om jag får fråga? Är det med tiden du allt mer känner att du inte har lust att börja dricka igen? Jag kanske redan nämnde det, men ett återfall känns så oerhört avlägset idag, men jag känner ändå att det är viktigt att jag gör det jag kan för att säkerställa att det inte händer i framtiden. Dock är vi ju alla olika och i olika faser av livet och slutar av olika anledningar och det spelar ju såklart in i chanserna att lyckas.

Jag tänkte väl först att jag klarar detta själv. Det känner jag väl egentligen fortfarande också. Det känns som om att jag mentalt har gjort en förändring. Dock upptäcker jag fortfarande saker om mig själv och det hjälper att skriva här och ta del av andras historier för att göra det. En insikt jag kom till idag i anhörigforumet.'

När jag fortfarande drack så relativiserade jag de negativa konsekvenserna av mitt drickande. Jag förstår att jag gjorde det, för jag var tvungen att göra det för att kunna motivera en fortsatt alkoholkonsumtion. Det jag märkte idag är att jag fortfarande relativiserar, till en viss del, trots att jag inte behöver det längre. Jag behöver ju inte motivera en alkoholkonsumtion som inte finns. Är det för att instinkten att relativisera var så stark att den fortfarande lever kvar till viss del, 12 veckor senare, eller är det kanske för att jag skäms för den jag var och det kan göra lite ont att erkänna hur illa det faktiskt var?

Annars känner jag som du gör. Det känns mycket lättare nu! Jag hade under några veckor problem med ångest som var värre än när jag drack alkohol, men det var väl mest det att alkoholen sköt ångesten framåt. Nu är det i alla fall en månad sedan jag hade en ångestattack, håller inte riktigt räkningen, men det ger också motivation till att inte börja dricka igen för det kommer bara bli en massa ångest när jag slutar för andra gången.

Håller med Själv bedrägeri, vilken resa du har gjort. Grattis!

Kram

Din beskrivning av gårdagens morgon känns som ett exempel på ren lycka. ? Perfekt är inte helt fel ord.

Så fin läsning, rofylld.

Kram

Blir glad över att höra att du har haft kontakt med vården. Och fått en bekräftelse på att det inte är konstigt att du mått dåligt och självmedicinerat med A. Tråkigt dock att höra om fin släkting. Kan riktigt känna den för förtvivlan. ?

Ännu gladare blir jag när jag läser att du sluppit en massa kamp mot A. Nu håller vi tummarna för att det går fortsätta så.

Vilken resa du/vi har gjort. ?

Många kramar

Jag tittar ju inte in här så ofta numera, men just idag kände jag plötsligt att jag vill skriva. Återkommer till det. För - jag blev så glad när jag såg ditt inlägg. För att du finns kvar. Nykter? Vet du, jag läste häromdan, det fladdrade förbi i flödet, att Holknekt spelat bort miljoner och var sur på spelbolagen! Jag berättade för min man om att ’en på forum’ skapat begreppet ’göra en holknektare’. Han H har tydligen inte fattat, eller tagit till sig insikten, att beroendet är ett. Att det alltid finns risk när man slutar med ett att byta till ett annat så att hjärnan hålls nöjd. Jag har ju själv lärt mig vara uppmärksam på mina risker. När jag började se mina medberoendemönster såg jag också hur jag använt olika flyktbeteenden.... en tid var vinet en del i det men det slutade jag med i tid. Numera har jag stenkoll på vad jag äter och hur jag använder till synes oskyldiga dataspel som kan fånga min tid o uppmärksamhet. Jag vill äga mina egna val.

Det jag tänkte skriva börjar med några rader av Tranströmer, helt fritt ur minnet: ’skäms inte för att du är människa / var stolt / du blir aldrig färdig / och det är som det ska vara / inom dig öppnar sig valv efter valv / oändligt’.
Nyligen såg jag än en gång hur min nyktre man förändrades, blev lite snarstucken, lite giftig, lite ogin och trött och några andra tecken jag känner igen när han inte är i balans. Jag påtalade det (har gjort det förr) och det blev rätt så dålig stämning.
Det är ändå helt annorlunda nu än när han var berusad av alkohol, det är en viktig, avgörande skillnad. Det är riskfritt!
Just nu kan jag nästan inte komma ihåg var och hur det slutade, jag sade vad jag ser och hör och att det gör mig illa. Att jag tänker att det är att vara ’torrfull’ och att det inte är självvalt utan en konsekvens av (hjärn)sjukdomen.
Det hela resulterade i alla fall i att stämningen svängde, vi kunde prata utifrån den kunskap och medvetenhet vi båda har idag. Både om beroendesjukdomen och då vi gått på många 12-stegs-möten, både enskilt och tillsammans. Resultatet blev en så vilsam och skön Allhelgonahelg i grådis och höstrusk men med värme i hjärta och sinne. Sinnesro. Verkligen sinnesro.
Än en gång vill jag uttrycka min tacksamhet för den här platsen. Här som jag hittade mina forumbrorsor Adde och Berra - de första som gav mig hopp - här som jag hittat vänner, mest alkoholister, som jag har kontakt med och som lärt mig respekt både för människan och sjukdomen. Men också anhöriga och medberoende som jag vet att delar mina erfarenheter.
Jag är så innerligt tacksam... för att jag tog de där stegen, rakt ut i snön till en oviss tillvaro. Att jag vände tillbaka med en ny inre styrka. Att vi hittade till 12-stegs-programmet och stannade kvar där. Att jag skaffade en sponsor och gjorde stegen i Alanon. För alla möten som idag finns online över hela världen.
Tacksam för livet som det är. Att jag tog makten i det livet som är mitt. Mitt enda. Tack ?/ mt

Har man ett barn med utvecklingsstörning så blir det lättare att prata om allt med enklare ord. Och repetera, repetera, repetera. Men vissa saker är för abstrakt för henne. Stress till exempel. Hon kan inte skynda sig. Och klockan är också klurig, att passa en tid. Att trösta någon som är ledsen känns dock helt naturligt för henne.

Men en död fågel, en död hund och döda släktingar är det viktigt att prata om. Näst på tur är nog farfar tyvärr. Hans bror dog nyligen, så de har pratat om det mycket. Men när det är någon man älskar som dör så blir det så mycket svårare. Jag är inte beredd på hennes reaktion, eller min ex-svärmors. Fast hon och jag pratade om det lite i lördags faktiskt. Att det i princip kan ske när som helst (han fyller 85 år och är lite halvkrasslig). Hon sa då att huset är betalt så hon kan bo kvar i lugn och ro. Det känns skönt att veta.

Jag ska nog prata med min mamma om döden också. Hur hon vill ha det. Gravplats, kremering, musik, ceremoni, arv och så vidare. Om hon har några särskilda önskemål. Så jag slipper gissa. Givetvis tänker hon på det. Jag ska bara våga fråga, och vi ska våga prata om det. Och vi vågar, det är bara tiden som ska avsättas för det. Det är inga ämnen man vaskar av på en kvart precis.

Kram ?

Ingen alkohol ger bättre sömn och möjlighet att träna tidigt på helgerna. Perfekt! Det är den bästa gåvan du kan ge dig själv för att motverka stressen.

Kram ?

Bättre hoppas jag ❤️ Omsorg om åldrande föräldrar tar verkligen sin tid i medelåldern. Jag har kollegor som haft en massa jobb med sina föräldrar i 20 år. Nästan mer jobb än med de egna barnen. Jag har haft mycket jobb med min mamma i drygt 6 år, och hoppas få många fler år ihop med henne. (Hon är bara 73 år.) Även om jag verkligen inte vill att hon blir sängliggande och hjälplös i flera år. Just nu är det lugnt. Just nu njuter jag av det.

Kram ?

Nu har har läst igenom hela din tråd, vilken resa du har gjort! Så lömsk alkoholen är, tänk att du höll upp i 8 månader och sedan trillade dit. Jag ska ha det i minne, att man aldrig kan vara säker. Tack för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter??

Ännu en natt med skön sömn?
Idag ska jag köra ett Friskispass på förmiddagen. Behöver allt som lyfter mig just nu...

Kram ???

Andra halvlek, Tack för en fin text, vi borde prata mer om döden..?
men det är inte alltid så bekvämt hos alla.
Men om man tränar på att tala om den så vänjer man sig lättare.
Man ska leva livet men tänka på döden, var det någon som sa...

Kram ??‍♂️?