Senaste kommentarerna i forumet

Men oj grattis till 301 dag, vilken bedrift. Följer dig med glädje.

Två saker som stärker mig i mitt beslut att vara nykter:

- det som hände på jobbet som jag skriver om ovan. Det vill jag aldrig vara med om själv.

- nytt jobb och nya utmaningar som kommer kräva mer av mig. Aldrig vill jag vara bakfull där!!

Och så alla andra positiva saker som hälsa, tid, lögner mm

Ser fram emot en ledig helg på landet med svampplockning på schemat!

Jag är så himla tacksam ?? För detta forum. Att läsa om allas framgångar och inte vara ensam på denna resa. Tack till er alla!

Jag har ju sett beroendet hos min pappa sen jag föddes, som femte barnet..Kvällen mamma kom hem med mig från BB, så åkte min pappa iväg på dans..Mamma blev arg, men vad hjälpte det..Pappa åkte ändå..Detta har mamma berättat för mig efter att hon skilde sig från honom till slut..Jag trodde att jag valde en bra man till mig, som blev pappan till mina barn..Tyvärr så med tiden, blev han också beroende..Han var även otrogen när barnen var små..Det försökte jag att lösa på olika sätt..Det blev separationer, och sen återförening..Jag ser en del likheter med barnens pappa, och min..Båda är tekniska, arbetssamma, tycker om djur, inte rädda för att ta i, ser bra ut..Och har ett alkoholberoende..Nu har jag en man som inte verkar ha någon beroendegen..Det vore fantastiskt..?✨?..Men det viktigaste med min livsresa är, att visa för kommande generationer, att man måste inte följa sina genetiska beroenden..Det går att bryta och förändra. Den dagen jag inte finns på jorden mer, hoppas jag att mina släktingar kommer ihåg det..Hon som slutade dricka alkohol, och mådde Jäkligt bra..?????..

Nu har jag kommit vidare, nykter i 7 mån och har jobbat 75% i 1. Det är stentufft o knappt så jag orkar med men det går. Jobbar tränar o sover o försöker skapa dräglig tillvaro för barn o make när jag nu ännu inte orkar så mycket mer än så. Jag har inte lyssnat på några poddar eller varit på några AA möten eftersom min utmattningsdepression gör mej så ofokuserad o glömsk o den lilla terapi jag fått minns jag ej. Det är det kognitiva som inte vill infinna sej så jag har bara kört ner huvudet o kört på med rutiner o fysisk aktivitet för att dagarna ska gå i princip. Det kanske låter knäppt men jag blir bara så frustrerad av att försöka koncentrera mej när det inte funkar. Det går inte ens att läsa en bok för jag fattar typ inget o läser om raderna flera gånger. Men låter mej själv vara zombie i omgångar om dagarna.
Nu ska jag snart dricka kaffe, det tog mej ett par försök innan bryggaren var igång. Gör liksom inte klart allt på en gång men den här gången hade jag bara glömt att trycka på knappen. Brukar komma på mej själv efter en stund när jag undrar var kaffekoppen är...?
Sen ska det skjutsas hit o dit o jag är så glad att jag vågar köra igen!

Det som sitter i märgen som att blinka innan man svänger hade jag ingen koll på så jag undvek bilkörning ett par månader. Men nu lyckas jag fokusera o har fått lära om allt från början vilket kanske t.o.m. gjort mej till en bättre förare då jag följer hastighet o regler till punkt o pricka o även registrerar att många inte gör det utan att bli rasande bakom ratten.
Ser på litet bra mycket ljusare även om jag brottas med existensfrågor och inte förstår meningen med det som händer varken i världen eller närmsta familjen, men när jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag brakat ihop lite i taget under många många år innan jag till slut föll. Och att det nya livet utan alkohol inte alltid är lika roligt men så mycket mer hållbart för oss alla i familjen. Nu kan jag iaf ta rätt beslut med min trötta hjärna o slippa ångest över att det blev tokigt gång på gång o skylla ifrån mej istället för att förklara mej.
Har lite svårt att sätta ord på vad jag menar men det kan bara tiden rätta till så jag har en lång väg kvar för än så länge är det väldigt dimmigt. Nu ska jag sätta fart så jag inte kommer försent men ha det så bra o fortsätt kämpa alla kämpar!❤️

Kram Kattis

Äntligen91: Jag tror absolut att livssituationen är en viktig pusselbit! Det ger motivation, men är ju ingen garanti heller. Många som trillar dit gör ju det när de tycks ha allt.

Miss lyckad: Just det där med ångest är såklart väldigt försvårande. Tidigare var det ju alkoholen som löste ångestproblematiken för mig och säkert många andra. Nu har jag ju 12 veckor som nykter snart. Just perioden 5e, 6e och 7e veckan hade jag från och till den värsta ångesten jag har haft i mitt liv. Vaknade ibland på natten med full panikångest. Men jag klarade mig igenom det utan alkohol. Jag vet mycket väl att en flaska vin hade tagit kål på ångesten på några minuter.

Men så perfekt som alkohol lindrar ångesten för stunden, kan jag räkna med att den slår tillbaka dubbelt så hårt när den väl går ur. Den vetskapen gjorde att jag kunde hålla ut, hur jävligt det än kändes.

Hej,
Vad bra att du får börja på utredning, ser oron i din text för att ångesten ska ta över. Jag tror du kommer få lära dig mycket om dig själv och hur du ska få lugn och glädje i livet. Förstår att allt det fungerande och välordnade i livet även kan vara pressande, man känner sig ännu konstigare för att alla andra är så stabila. Men man kan leva med det, det kan man verkligen, och berika varandras liv med olikheterna. Och när man själv sänker garden märker man hur de flesta har känslor man inte kunnat gissa sig till att döma av fasaden. Ta hand om dig.

Jobbade på båt hela sommaren och lite på hösten. Det var härligt, ganska slitsamt, men absolut jätteskoj!! Funderade vidare och testade på att få jobb på orten båten gick till..Sonens pappa drack ännu mer så jag beslöt mig för att avbryta och åka hem och jobba igen..På båten såg jag att flera ur besättningen hade A-problem..Det syns på dom flesta efter ett tag..Ingen vacker förändring..Väl hemma var det lite dejtande, och annars ett vardagligt liv med hus och hem..Alkoholen har aldrig mer fått någon plats i mitt liv..Tvärt om så ser jag nära anhöriga dricka sig sjuka..Deras barn lider..Spelar ingen roll om barnen är vuxna. Inte kul att föräldrarna super ner sig mer och mer..2019✨..Jobbar på ett familje-och barnhem där man utreder och behandlar..Jätteintressant, men med många barn som for illa..Det handlade mycket om föräldrar som drack eller tog droger..Började sedan jobba med yngre vuxna på ett Lss- boende i min kommun..Sonen hade förstått att det var lika bra att bara bo med mig. Pappan var oftast en besvikelse..Det gjorde ont i mamma-hjärtat många gånger.?...Trodde exmannen skulle hantera saker bättre än så här..Exmannen skaffade sig även en ny kvinna, som tyvärr var väldigt nere i alkoholmissbruk..Nu är det ingen av barnen som har någon vidare kontakt med honom..Jag försökte få honom att skapa bättre relationer med sina barn, men det gick inte..Jag gav upp..Alla väljer sitt liv och sina relationer..Synd om våra barn, men tur att dom inte bor på orten..?✨?

Jag har undrat och även frågat många om hållbar nykterhet..Ifall man har oro och ångest, kan det vara svårare..Vissa har AA som stöd och inspiration till nyktert liv..Jag har mina egna erfarenheter, men även andras..Jag har även Forumet..❤️..Det är viktigt att förstå vad alkoholen gör med våra hjärnor..Beroendet är livslångt..Förstår man det, så är mycket vunnet..Nykterheten främjar oss, men såklart vår omgivning och framförallt våra barn om vi har det..Dom slipper växa upp med skuld och skam..Bra jobbat med nykterheten. ???

Efter min sista fylla, höll jag på att förlora det som betyder mest för mig vilket är min familj men även vänner till oss båda som blev involverade och undrade vad ja höll på med. Den ångesten och känslan av ensamhet har nog gjort att det inte har varit svårt hittills att avstå från alkohol, har alltid inför vanliga tillfällen då det normalt sett skulle vara lockande att dricka, påmint mig om dessa vidriga känslor de skulle medföra och än så länge har de ju fungerat.

Jag tror att min livssituation är till stor hjälp för mig, skulle nog vara svårare utan roligt jobb, barn och sambo. Jag tror man måste ha något att leva för, för att vilja leva.

Jag hoppas verkligen att du blir väldigt väl mottagen. Ett tips: Tänk inte så mycket. Ta det som det kommer. Du kan inte förbereda dig innan, du har ingen aning om vad som ska ske.

Var bara ärlig, och ska du skarva åt något håll så ska du verkligen poängtera hur dåligt du mår, hur orolig du är för att du ska bli ännu sämre osv.

Grattis på årsdagen! Hurra för dig!

Kram ?

Idag är det exakt 1 år sedan, 28/10 -19 när jag gick ut genom dörren på morgonen och korten i korthuset föll ett efter ett. En dag som för alltid kommer ligga djupt i sinnet.
Önskar att jag mådde lite bättre för tillfället och orkat hylla mig själv och mina framgångar sedan dess, både med alkoholen och med balans av mycket annat i livet men jag är inne i en period av tomhet igen. I denna tomheten finns en stark förståelse för var jag varit men inte så mycket ljus, hopp eller optimism.

Är åtminstone stolt över min träning, en framgång detta år som i alla fall är "mätbar". I gymmets app tittar jag under mitt konto, 104st incheckningar sedan nystarten för 10 månader sedan, i mellandagarna den 28/12 -19 för att vara exakt. Där utöver omkring 40st padelpass och några fåtal löprundor och cykelturer. Så visst har jag ett nytt intresse som bär mig och min bästa fysik någonsin. Åtminstone funnit något som drivs av framtidsdrömmar.

Lite tragi-komiskt så träffade jag ju den fantastiska läkaren då, för just ett år sedan som hjälpte mig komma i kontakt med psykiatrin igen och NU i nästa vecka, den 5 november så har jag fått igenom remissen och fått inbokat det första besöket till den riktiga psykiatriska utredningen på VPM - Vuxen Psykiatrisk Mottagning..
Jag känner nästan lite prestationskrav inför besöket. Jag vet hur allting ser ut utifrån. Jag jobbar utan nämnvärd frånvaro, tränar, har familj, fru, hela-rena-och-friska barn, osv. Men jag lider, periodvis, utan att förstå varför. Som ett ok över axlarna. Och jag är RÄDD, på riktigt livrädd för att en dag igen, inte orka mer och göra ett ödesdigert val.

Som vanligt igen.......Kört till hoddan och druckit kaffe. Lugnt och skönt. En dag i taget. Är väldigt tacksam över att jag tagit de 12 stegen. Har nytta av dessa dagligen. Sinnesrobönen. Ja, AA:s program är fantastiskt.

Tror mkt är att när den största hemligheten man haft försvunnit, då växer man. Det blir viktigt att stå upp för sig själv, men även för andra och att göra kloka val i det mesta.
Fortsätt växa du är en hjälte ??????❤️// kram Strulan

Jag har själv spenderat en hel del tankekraft på detta. Dock är jag imponerad över dina 14 månader! Till att börja med, om du har tid och ork, förklara gärna lite närmare hur det har varit för dig. Jag har några följdfrågor.

Du säger att du har varit nykter 14 månader och är nöjd med det. Har du under den här tiden känt att det har varit svårt att motstå vid vissa tillfällen, trots att du har lyckats? Eller upplever du att det har varit väldigt enkelt hela tiden?

Jag har kommit i kontakt med, på andra ställen, människor som har slutat av sig själva och sen hållt upp i många år och fortfarande håller upp, så nog går det bra för vissa. Men som vi vet så går det inte lika bra för andra. Vari ligger skillnaden egentligen? Såklart måste det vara en kombination av saker, men jag tycker att det är intressant att fundera på hur mycket som beror på de strategier man tar till o.s.v. Som andrahalvlek säger, så måste ju också anledningen till att man slutar spela in också. Slutar man för att man själv känner att det är det bästa för en eller slutar man av andra anledningar?

Jag har själv känt ett tag att det har gått lite väl lätt för mig, som det känns, när jag jämför med andra och hur jag vet att jag var innan jag slutade dricka. Dock var jag till en början väldigt orolig för min hälsa, så det har såklart hjälpt till. Jag hade börjat inse att jag behövde sluta dricka och kanske var det den knuffen jag behövde för att verkligen förankra det i mitt sinne. Jag vet inte hur det hade varit idag om jag inte hade haft den knuffen. Det är väl kanske omöjligt att veta.

Nu känner jag väl att en måttlig konsumtion inte hade varit skadlig för min hälsa, precis som den inte är skadlig för de flesta människor. Men samtidigt vet jag att jag inte klarar av en. Om jag får för mig att jag skulle klara av att hålla en måttlig konsumtion och sedan börjar dricka igen så är det bara en tidsfråga innan det spårar ur igen. Det är väl främst den insikten som gör att jag håller mig borta och det känns så lätt och bra just idag.

Men då kommer väl samma fråga som du har. Idag känner jag det som självklart att jag inte kommer att dricka någonsin igen. Men hur vet jag att jag inte trillar dit, säg om en vecka, en månad eller ett år? Det är väl därför jag är här och diskuterar det och läser om andras fram och mot-gångar. För att verkligen säkerställa att jag inte trillar dit.

Jag har också praktiserat det som man brukar kalla ”spontan nykterhet”. Snart 9 månader nykter.

Det viktigaste tror jag är att man har slängt av sig offerkoftan och inte tycker synd om sig själv som inte får dricka. Du måste komma till ett läge där du inte vill dricka om det ska vara varaktigt i längden. Då du inte längtar efter att dricka, utan du är tvärtom lättad över att slippa dricka. Då frestas du sannolikt inte att ”prova att dricka lite”. Och om du frestas är ”aldrig första glaset” en viktig levnadsregel för oss som är nyktra, oavsett vilken ”metod” vi har använt.

Här under ”Det vidare livet” är vi några stycken som har varit nyktra ett tag. På forumet finns en del riktiga gamlingar också som tittar in och skriver en hälsning ibland.

Du är hjärtligt välkommen hit! Läs, skriv och kommentera. Tid att reflektera behöver alla ?

Kram ?

Jo är nykter sen 14 månader tillbaka och har börjat fundera över om mitt sätt att hålla mig nykter är rätt eller om de något speciellt man borde göra för att livet ska få fortsätta såhär? Jag har ju bara satt på korken, slutat umgås med folk som dricker mkt och känner mig nöjd med de. Måste man gå i terapi eller självhjälps grupper för att nå en varaktig nykterhet eller är de många som gjort typ som ja bara bestämt sig och fått de att fungera också?

Tack och vad roligt att jag bidrar till pepp, så glad för det?
Vi behöver hålla i och hålla ut oavsett hur många dagar vi varit nyktra. Alla tankar måste få passera i skallen och ofta bearbetas för de kommer av en anledning tror jag.
Tack själv? och ha en fin dag, kram?

Jag hade en god självkänsla innan jag blev nykter. Nu är den om möjligt ännu bättre! Jag kan inte tolka min känsla inför chefens tillrättavisande på något annat sätt. Jag skiter i vad hon tycker. Hennes kritik mot mig skaver ingenstans. Jag kan verkligen direkt bara skaka av mig kritiken, med en knyck på nacken.

Ännu mer stärkt är jag i mina värderingar att äras ska den som äras bör, att ingen medarbetare ska känna sig osedd eller orättvist behandlad, och vågar inte folk stå upp för sina rättigheter så gör jag det åt dem - om jag delar dem.

Förstår nu mer min chefs nästan lismande attityd mot mig i vissa lägen. Ett hyfsat nytt fenomen. ”Hur tänker du? Skulle du kunna tänka dig att xx?”

Just nu pågår en maktkamp på jobbet. På ena sidan min chef och en annan mellanchef. På andra sidan jag och de andra mellancheferna och sannolikt de flesta medarbetare. Vi får se hur det slutar.

Oavsett så känner jag mig väl grundad i mina värderingar. Jag börjar hitta formen för att agera ”sanningssägare”. Och jag har blivit ännu mer tydlig med mina gränser. Om jag töjer på mina gränser så beror det på att jag vill det. Och då får något annat stå tillbaka. Punkt.

Det är verkligen så som någon uttryckt det tidigare. I nykterheten blir den egna personligheten ännu mer koncentrerad, den levlar upp ett snäpp. Man blir lite mer skarpare i konturerna när alkoholens dimmande filter försvinner.

Varför blir det så? Sannolikt för att allt dåligt samvete och smusslande som hörde ihop med alkoholen försvunnit. Dygnet får fler timmar utan bakfyllans påverkan och planering inför nästa fylla. Fler timmar för att sova och läka hjärnan - och reflektera över livets mysterier.

Idag känner jag mig stark. Idag också ?

Kram ?

Så börjar resan till nykterhet för många. Med vita knogar. Sedan växer det fram, ett så mycket bättre liv. Berätta om dig själv! ?

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Dessa mantran kan jag rabbla i sömnen. De har varit grunden till min nyktra resa, och du har helt rätt i att resan aldrig tar slut. Men det blir enklare med tiden, om man bara inte inbillar sig att man kan dricka lite någonsin.

Kram ?

Problemet är väl att det är svårt att nå fram. Jag har väl varit i motsvarande situation som din man har och man förstår ju det kanske inte fullt ut. Man förstår att det kanske blir lite för mycket ibland men att det är lugnt och man ska bara försöka ha lite bättre koll på det.

Jag har själv funderat i de banorna att jag önskar att min sambo hade nått ut till mig innan jag själv bestämde mig för att sluta. Jag menar inte att det är hennes fel, såklart, felet är ju mitt. Men så upptäcker jag att jag inte kommer på något hon skulle kunna ha sagt.

Det enda kanske skulle kunna vara ett ultimatum. Men hon ville inte ge mig ett heller. Jag kan ärligt inte säga hur jag hade reagerat då. Idag kan jag ju säga att jag såklart hade valt henne. Men i de banorna jag tänkte på den tiden är det möjligt att jag tyckt att det var orättvist.

Hur når man fram?

Det låter ju som att du har tänkt igenom det och det är väl det som krävs för att lyckas. Det är väl kanske just därför jag funderar på det mycket själv nu och vill höra hur andra tänker på det. Tack för att du delar med dig!

Ja, då var det dax igen. Jättetråkigt. Nu har mannen druckit en 37:a och blev jobbig. Bråk. Jag säger att han får välja på mig och spriten. Jag vill separera, om han fortsätter att dricka. Men det blir ju bara ord. Nu har han gått och lagt sig. Han lägger sig aldrig före mig annars. Får se hur det blir i morgon? Tycker fortfarande, att det positiva överväger i vårt förhållande. Skönt att vara 2 när man är gammal. Speciellt nu i pandemin. Jävla alkohol. Hur den förändrar personligheten. Jag är så tacksam för min nykterhet. Så skönt att tänka klara tankar. Har fått ur mig några tankar nu och återgår till TVn.

Tack fina. Andrahalvlek det som är annorlunda är vetskapen att jag inte ska släppa taget om nykterheten, alltså att jag kommer behöva stöd länge. Från detta forum och kanske aa, jag har vetskapen idag att om jag glömmer hur det en gång var , då är risken för återfall stor. Alltså att inte glömma. Och Tappad igen, jag tror aldrig jag blir klar, detta är en resa som fortsätter hela livet. Med att hålla en slags balans och uppnå ett gott mående kommer man långt, men för att inte återfalla gäller det att inte glömma . Så jag fortsätter mitt tillfrisknande med att aldrig ta något för givet. Och jag fortsätter att ta en dag i taget, det löftet påminner mig oxå varje dag, hur det var och vad jag vill. Jullan

???????????????????????????????

Ballonger, blommor, tårta och choklad får du av mig ?

Jag ska räkna på när det kan vara dags för mig att fira 300 dagar. Tror att det är någon gång i december. Har 261 dagar idag, men jag är urusel på matte ?

Kram ?