Senaste kommentarerna i forumet

Tjobidoo. 301 dagar i frihet!?

Även i kväll blev det en timmes övertid. Men om jag inte gör det jag gjort den senaste veckan (som jag egentligen inte ska göra i mitt jobb) så skulle en kollega till mig få sitta kvar på övertid 3-4 timmar varje kväll. Och det vore inte okej. Nu klarar hon sig med en timmes övertid också.

Så jag gör jobbet, som är rätt kul faktiskt, och sen tar jag alla chanser jag får att påtala att ”någon” har tänkt fel när den här övergången i verksamheten planerades. Att det tar tid innan man blir van.

Jag tar även alla chanser att försvara den lilla delen av produktionen som nu sliter hårt i det tysta. Jag ser deras dilemma och jag hjälper till genom att bidra så gott jag kan handgripligen.

Sen tar jag dessutom alla chanser att påtala: ”Ja, det borde ha varit klart nu. Men jag har inte hunnit eftersom jag har gjort det här under en vecka, och måste fortsätta med det veckan ut. Jag måste prioritera, och då gäller mest akut först. Så ni får klara er bäst ni kan.”

Min chef är sur på mig för att jag på ett möte inför alla i morse sa att arbetsmiljön på en viss avdelning är urusel, så folk kan hia sig innan de framför klagomål på just den avdelningen. Hon tycker att jag som chef ska ”hålla masken” inför kollektivet för att inte väcka onödig oro.

Jag håller inte med henne. Jag tycker att man som chef ska vara transparent med sådant som alla kan se, sådant det ändå skvallras om. Tala klarspråk. ”Just nu är det skitjobbigt, men vi reder det och det blir bättre med tiden.” Och därför kan resten av kollektivet hia sig och ha lite tålamod.

Idag sa min chef till mig på skarpen tre gånger, inför andra chefer, men jag kunde inte bry mig mindre. Önskar bara att mina andra mellanchefskollegor fick lite råg i ryggen och höjde sin röst också.

Det som känns jätteskönt idag är att jag verkligen inte bryr mig om vad min chef tycker om min frispråkighet. Och jag tänker inte hålla tyst. Inget företag mår bra av ja-sägare på någon nivå. Påstår man att man vill ha ”högt i tak”, så måste man ta emot kritiken också.

Riktigt nöjd är jag över att den kollega jag hjälper är så tacksam att det nästan känns sorgligt. Hon ska inte behöva tacka mig översvallande. Hon är inte ensamt ansvarig. Någonsin.

Hade huvudvärk som fan direkt efter jobbet, men nu med mat i magen och efter en lång stund i badet känns det mycket bättre.

Kram ?

Förstår att du har fina minnen FinaLisa ? Jag minns att mina kompisar som var sommarbarn verkligen älskade att åka till sin ”extrafamilj”. Och kontakten bestod i många år, som vänner. Men de flesta hade ensamstående mammor om jag minns rätt.

Min semester med familjen bestod av tre veckor i tält eller husvagn med mina föräldrar. Och min pappa drack konstant och gjorde bort sig i parti och minut. Mina föräldrar grälade om typ allt så jag skämdes på campingarna. Ensambarn är jag också så det var väldigt ensamt, men jag hittade ibland kamrater att hänga med.

Men du förstår nog FinaLisa att jag var avundsjuk på kompisarna som fick åka ”till landet” om somrarna. Jag ville också lära mig rida och gosa med kaniner, katter och hundar.

Kram ?

Andra halvlek ?
Jag var ett sommarbarn på en bondgård varje sommar från det jag var 4,5 år och fram tills jag var elva år.
Är så tacksam för dessa underbara två månader varje sommar jag fick vara där.??
Det var en lycka och trots min unga ålder första sommaren så fann jag mig tillrätta omedelbart bland alla djur och den nya miljön.
I grannhuset fanns en kompis och ett annat sommarbarn och vi lekte så fint och hade kul ihop.

Detta var ju på 1960-talet och många barn fick inte möjlighet att vara med sina föräldrar då de vuxna måste jobba.
Så det var många förväntansfulla barn som samlades på centralstationens perrong tidigt en junimorgon. Vi blev uppropade och fick en brun lapp fäst på bröstet där det stod vilken ort vi skulle till. Där fanns tanter från barnavårdsnämnden med på hela tågresan.
Själv blev jag avsläppt på en liten ort i Småland och där väntade en av sönerna (i mitt blivande sommarhem) på en flakmoppe!
Min stora bruna resväska och jag åkte iväg men den turen har jag inget minne av. Jag var ju ganska liten...

Men hursomhelst så är dessa fantastiska somrar hela min barndom kan jag säga. För jag kände knappt mina föräldrar som liten, har aldrig haft någon semester med dem. Konstigt egentligen...?

Nu förekommer det inga sommarhem på landet på det viset längre. Det finns knappt några bondgårdar kvar.
Då på den tiden så kunde ju bönderna försörja både sig och extrapersonal när det behövdes. Som mest när höet skulle slås och hässjas så var det nog sju man som jobbade. Och vi barn åkte i hölasset såklart ?.

Jag var och hälsade på i mitt sommarhem för några år sedan. Det finns inga djur kvar längre och vissa gårdar är nedlagda helt och hållet.
Det är tragiskt att se hur landsbygden avfolkas.

Men mina minnen har jag kvar.
Tack och lov ??

Kram ???
PS. Jösses så långt det blev?

Välkommen hit! Så bra namn på din nya tråd?Hihi glöm inte skriva här på din 80 årsdag, vad det blev och hur det smakade?
Så skönt när nykterheten blir det normala. Kram ??⚘⚘⚘

Jag ser att du har haft en resa och starkt att ta dig dit där du är idag. Hur tänker på framtiden. Känner du att du är klar nu eller ser du att det finns risker att du kan hamna i en situation igen där det blir svårt att säga nej? Du lyckades ju bra när din gubbe reste bort!

Jag funderar själv mycket på just den biten. Det blir tolv veckor för mig nu i helgen. Just nu känns det enkelt, så jag behöver ju ingen strategi. Jag kan inte heller tänka mig någon situation där jag inte klarar av att stå emot. Men det är väl därför man trillar dit, för att man inte kunde förutse det?

olika men bra. Det kan bli bra på olika sätt. (Dåligt också). Viktigt att bli klar över hur man vill ha det i sitt liv.
Så fint att du berättar! / mt

?
Jag tittar tyvärr mer på tv än jag gjort på flera år, av förklarliga skäl.
Idag kan jag överblicka dagen med nån sorts glädje; lite möten, promenad, god middag.
När jag hade huvudvärk en vecka kunde jag inte överblicka närmsta timme. Nu börjar jag känna igen mig själv. Och så går det lång tid in på dagen innan jag hinner tänka på något som har med alkohol att göra. Känns som jag ömsar skinn.
Idag får bli en bra dag, jag är nykter, något annat vore självskadebeteende, vilket jag tänker att jag är klar med. ??

Till 6 månader Jullan.
Fantastiskt bra jobbat.
Klappa dig själv på axeln.
Det är Du och ingen annan som fixat detta??
Kram⚘

Den boken är bra också! Och Ove-boken förstås ? Ove-filmen är svinbra, men boken hundra gånger bättre. Ros-Marie-filmen är inte alls bra, men boken svinbra.

Så du förstår min tveksamhet inför Björnstad på tv. Var det HBO? Har jag inte, så då slipper jag fundera mer på det.

Den senaste boken som har ordet ångest i titel gillar jag dock inte alls. Blev jättebesviken.

Kram ?

Efter gårdagens slitsamma dag med övertid har jag sovit som en gris ? Jag är inte pigg, det är att överdriva, men min hjärna verkar hyfsat sugen på att jobba idag också och det är bra nog.

Tänk att jag tidigare har trott att vin var lösningen på sådana jobbdagar? Nu vet jag ju att vin är katastrof för sömnen, att man inte får den viktiga REM-sömnen då man har druckit alkohol. Och utan REM-sömn får man inte den viktiga återhämtningen för hjärnan. Den behöver sortera och dona med sitt medan vi sover.

Visst har jag hört att man bör undvika alkohol när man tar SSRI-medicin och har sömnstörningar. Men det är ju sånt man hör och läser, men inte riktigt tar på allvar. Jag har mest ryckt på axlarna. ”Så mycket dricker jag inte”.

Nu när jag själv har upplevt hur mycket bättre sömn jag har fått - och hur mycket bättre jag mår psykiskt efter alkoholstoppet så kan jag bara ångra att jag inte tog beslutet tidigare.

För mig är det ett pyttelitet offer att avstå från alkohol om det innebär att jag får må bättre psykiskt och sova bättre. Faktiskt. Pyttelitet.

Jag har druckit tillräckligt i mina dar. Been there done that. Nu är det historia.

Kram ?

Så långa krönikor som han skriver kommer jag inte att kunna prestera :-) Men höra av mig mer eller mindre regelbundet lovar jag göra - lovar inte att jag inte kommer sitta o tokskriva i forumet heller :)

Håller egentligen med att sovrummet ska vara rummet att bara sova i, det är klokt o bäst om det fungerar;

Jag har försökt bara ha laptop i köket o i knäet, men ergonomiskt är det en katastrof för mig som har nackproblem, så kompromissen blev detta :) men visst jag skulle helst vilja ha ett till rum för just skrivbord o dator, men tänker inte flytta :)

Kortkommandon är bra kunna, för att slippa ha ena armen vinklad ut från kroppen en längre tid.... Själv klarar jag inte av rullmöss, men har klarat mig ganska bra med arbetsskador ändå. Jag har ett litet tangentbord utan numerisk del så det blir ganska bra vinkel. Egentligen ska jag ha musen i vänster hand då jag är vänsterhänt, men gillar att ha det rent på den sida där jag skriver eller har anteckningar :)

ha en fin dag!

??????????????????

Du får ballonger, blommor och grapefruktdrink av mig för att du har varit SÅ duktig!

Vad är skillnaden den här gången jämfört med tidigare perioder av nykterhet tycker du?

Kram ?

Skönt att du mår bra ? Du får ändå skriva då och då så vi får veta att du verkligen mår bra. Göra en söndagskrönika som Berra kanske? Men välj en annan veckodag då ?

Önskar jag hade plats för höj- och sänkbart skrivbord i min lägenhet. I sovrummet vill jag INTE ha en dator, där ska luften vara frisk och orörd när jag ska sova eller vila.

Jag får hålla tillgodo med köksbordet, det funkar bra. Jag har bra vinkel för axlar, armbågar och handleder till min laptop, det är huvudsaken. Höjda axlar går bort, plus att jag behöver ha armbågarna och händerna så nära kroppen som möjligt.

Det enda lilla bekymret är den lilla skärmen. Vissa arbetsuppgifter just nu hade mått bra av skärm modell XXL, så det blir mycket förstora och förminska. Men det funkar med kortkommandon.

När jag började jobba 1992 hade vi en utbildare på plats hela dagarna under en period. Så fort vi började leta i menyerna kom han rusande och sa med barsk stämma ”kortkommando, kortkommando, kortkommando”. Det sitter i fortfarande.

På vanligt tangentbord använder jag rullmus sen typ 20 år tillbaka, men laptopens touch funkar bra också. Nära kroppen är huvudsaken.

Kram ?

Tyst och lugnt vid köksbordet än så länge. Så befriande att slippa alla röster och intryck på jobbet. Endast rösterna på P3 som surrar lite i bakgrunden. Kommer jag någonsin kunna jobba på heltid på plats igen? Tveksamt.

En fråga till dig Sommarbarnet. Var du ”sommarbarn” som liten? Minns att jag hade flera kompisar som var just det. Varje sommar drog de till sin ”extrafamilj” på landet någonstans. Jag var alltid lika avundsjuk. Undrar om det ens finns ”sommarbarn” nu för tiden? Kollo finns, det vet jag.

Kram ?

Hej forumet,
Jag tänkte jag skulle skriva en litet kort inlägg i min tråd; jag är sällan här just nu, det är inte alls för jag börjat dricka, utan för annat tar plats i mitt liv, på ett bra sätt, och jag har andra saker som jag behöver bearbeta än just frågor kring alkohol (eller snus), men det gör jag inte här :-)

Repeterar lite det jag skrivit flera ggr tidigare ; för mig har det varit ovärdeligt att få börja nyktra resan här, när jag fick stöta o blöta tankar, och få pepp även de dåliga dagarna. Det gjorde hela skillnaden för mig då. Nu runt 120 dagar senare; runt 17 veckor, så har jag inget sug alls, och jag har folk runtomkring mig jag skulle kunna använda som livlinor IRL om det blir riktigt illa - men det känns extremt avlägset dricka, alltså. Igår kväll gick jag ner på stan till församlingen, då passerade jag systembolaget, såg flera stressade som var på väg dit (såg ut så i alla fall), och jag tänkte mest, vad skönt jag slipper det där nu. Så mycket enklare allt blivit. Livet har inte blivit perfekt, men detta var verkligen en av stenarna som behövde lyftas bort. Jag tänker inte rulla hem alkoholstenen igen. Kommer finnas här på forumet emellanåt, och även prata sprit irl med de jag känner så det inte blir helt bortglömt, utan att beredskapen finns kvar om det kommer dåliga dagar då jag "råkar" bestämma mig och göra ett felaktigt beslut. För hur jag väljer i framtiden vet jag inte, såklart.

I övrigt, det är jobb jobb jobb, denna vecka hemma i lägenheten, har utrustat mig med ett höj o sänkbart arbetsbord vilket verkligen känns bra, för jag tillbringar ju dels mkt arbetstid hemma, men även egen tid framför datorn, eller vid skrivbordet, och ergonomi är inte att underskatta. Och en fördel vara singel - behövde inte fråga frun om jag fick baxa in det i sovrummet ;-)

Det är en ganska blöt höst här där jag bor, jag har precis kommit in från en morgonpromenad, med en blöt dunjacka som resultat.

Vilken härlig födelsedag du verkar haft?Med barnen och och gott att äta, precis i min smak?

Som alltid så inspirerande att läsa någon av dina trådar?

Hoppas att du slipper ösregn idag och att du får en hygglig dag på jobbet??

Kramar?

6 månader nykter idag?, 6 månader... ett halvt år. Tänk att jag får vara med om detta tillstånd igen. Att vara nykter. Ingen självklarhet för mig som har fötts in i alkoholens klor, praktiskt taget. Men jag tackar för stöd och hjälp härinne och jag tackar mig själv för att jag är värd det. Har sån lust att hoppa över till mer än 6 månader nykter, att jag lätt blir nykter en dag till. Kram till er som behöver. Jullan

Tack @varafrisk, ja nu är jag här, känns lite som att ha flyttat hemifrån och att hålla sig från att ringa hem till pappa varje dag... dvs klara sig lite på egen hand, men jag har inte klippt nån navelsträng utan försöker mer klara mig lite i det vidare livet med allt vad det innebär.
Just i mitt fall just nu är det en förälder som behöver mkt ordnande och jobb som inte tar höstlov. Så det blir långa dagar, ikväll en middags-omelett kl 21.
Alkohol känns så långt borta, jag dricker cola när jag känner för något gott i glaset, sitter fortfarande inte några evigheter vid middagsbord men har nästan glömt hur det var. Sakta men säkert börjar min identitet vara den att jag är en person som inte dricker.
@andra halvlek, tack för tips, ska lyssna och jag är nog den enda i Sverige som inte läst en enda av Backmans böcker...
Ikväll somnar jag på landet. Idag har jag varit nykter och ärligt talat fattar jag inte hur mitt liv fungerade när jag drack som värst. Kram och som alltid; tack och tacksam ❣️??

Hoppas allt är bra med dig och att du får lite välbehövligt lov. Jag har iallafall lov nu (ja, eller semester då jag inte är pedagog) och det är såååå skönt. Har kört 60 timmars veckor de senaste 2 veckorna för att jobba in ?

Ville i vilket fall bara kika in och skriva en rad och se vad du haft för dig ❤️

Manfall på jobbet idag, så jag fick göra sådant jag inte ska göra. Igen. Suck. Kom hem en timme senare än normalt, och precis när jag stannade på parkeringen ringde min mamma och stimmade om en busstidtabell som hon måste ha hjälp med. Hon ska resa buss till sjukhuset den 9/11. Det är två veckor tills dess. Det är inte utan att man blir lite lätt provocerad när man inte ens hunnit det man hade tänkt att göra idag. Hon ringde dessutom tre gånger inom en halvtimme, helt döv för att jag var kort i tonen och trött som fan.

Ja ja, imorgon blir en bättre dag. Vid köksbordet, så jag kan cykla i dagsljus på lunchrasten. Cykla kl 18 i mörker och regn kände jag inte för ikväll, även om jag nog hade behövt det.

Kram ?

Jag tänkte återkoppla till något du sa.

"Det kanske låter konstigt .. men det jag saknar är kanske inte glaset med vinet eller det runt omkring utan just ruset.. inte fyllan .. utan just det där första härliga ruset (salongsberusningen) som gör att man känner sig som en kung .. allt är möjligt och inga hinder finns."

Jag tror att många känner igen sig i detta. Jag har läst någonstans att man kan vara genetiskt betingad till att tycka om alkohol, då alkohol påverkar oss olika. Och just den här salongsberusningen som du beskriver. Jag kan tycka att den känns som att den är som skräddarsydd för just mig. Som en designerdrog för mitt DNA. Jag älskar den känslan! Tyvärr blev det väl alltför ofta som för dig att man tog ett glas till för att må ännu bättre, fast att man inte gjorde det. Och sen till slut 17 glas till.

Jag funderar mycket nuförtiden och jag känner mig egentligen inte sugen. Men just idag kan jag vara besviken på mig själv för att jag inte klarar av att njuta av 2-3 glas under en kväll och stanna där. Inte pålitligt gång efter gång i alla fall. Men jag har lyckats att acceptera att det är så jag är. Jag kan inte dricka alkohol och kommer därför heller aldrig att göra det igen.

Hur går det för dig?

Riktigt starkt att ha hållt det i 13 dagar! Abstinens känns dock inte som att det ska hålla i sig riktigt så länge. Inte så starkt fysiskt i alla fall. Det ska vara väldigt ovanligt i alla fall. Som värst ska det vara efter 72 timmar ungefär, av vad jag har hört.

Har dina symptom börjat avta, känner du, eller känns det lika starkt som det gjorde för en vecka sedan? Det rätta är ju såklart att fortsätta på det spåret du är nu. Om du börjar dricka igen så kommer det ju en ny abstinens period senare istället. Men det vet du ju redan.

Minns att jag läste om dig och din man när jag fortfarande drack. Tror att all info som jag fick under tiden jag drack, processades i min hjärna..Sen var det ett beslut som skulle tas om alkostopp..Jättebra att läsa om din historia, fast våra resultat blir olika, men bra ändå..❤️?

Augusti 2017 flyttade vi in i huset..Det fanns mycket att greja med i början..Skaffa möbler, måla lite, bo in sig..Planen var att sonen skulle bo varannan vecka hos sin pappa..Jag hade sagt till honom att han inte kunde dricka när sonen var hos honom..”Har han sagt det?” Var exmannens fråga..Orkade knappt svara med en massa fakta om hur barnen haft det när vi drack..Och även sonens oro när pappan tagit 1 lättöl, på ett kalas som jag inte var med på..I vårat fall där oron greppat tag i våra barn när det gäller beroende, ser barnen alkohol som alkohol, kvittar vilken procent den har..(så ser jag också på saken nu) Det hela slutade iaf med att sonen inte ville åka till sin pappa efter ett antal försök, varav vissa veckor fungerat..Det var flera gånger jag fick hämta honom, för att pappan drack ändå..Sonen sa att pappan försökte smyga med drickandet, men barn som har sett för mycket supande, har stor förmåga att känna av stämningar, och när någon dricker..Jag var arg och ledsen många gånger för sonens skull..Mitt eget boende kändes riktigt bra..Gick med i en dejtingsida. Träffade en man, som påstod sig vara före detta A- missbrukare, men som sedan visade sig ha bytt beroende till sex- och relationsmissbruk och spel..Hade jag varit stabil hade jag aldrig träffat honom, men det goda det förde med sig var att jag började jobba till sjöss igen..Vilket jag inte gjort på över 30 år!! Forts följer..?