Senaste kommentarerna i forumet

Jag har också varit här från o till och inser också att när alkoholen tappar sin plats då kommer fas, att jobba mig igenom svåra känslor. Håller alla tummar för dig och tror att du får bra hjälp atthantera panikångesten. En passus, min son fick panikångest och fick till sig att kaffe kan trigga igång det. Så han slutade med koffein. Sen är det klart att det krävs många delar för att bemästra ångesten. Men du är ju påväg när du tagit hjälp. Kram

Nu 21 dagar utan alkohol
Lite mindre tomhet men ändå en saknad.

Sköt om er där ute

Lider så med dig o dina panikattacker! Jag led av dom som en del av förlossningsdepression när jag fick min första son. Förstod verkligen inte vad som hände först (när man har astma är det samma känsla man kippar efter luft o får panik...) Jag fick antidepressiva o tog dessa ett knappt år - då fanns inte heller vin eller annat i mitt liv skulle inte blanda tabletter o vin. Sen började jag med (låter kanske som en löjlig självhjälp) men tänkte ala Lasse Åberg i sällskapsresan Jag är inte rädd jag kommer inte dö det är bara min hjärna som spelar mig ett spratt. O upprepade det där ofta under dagarna (tyst för mig själv såklart ?? annars hade man nog klassats som idiot ?
Sakta fasades dom ut o försvann till slut. Vet inte vad som hjälpte mest tabletterna eller självhjälpen eller kombon...? Skickar massa styrkekramar till dig ?? du kämpar så otroligt starkt! Svag stark skriver du - jag tycker du verkar oerhört stark o fokuserad o blicken framåt ?? kram kram o ta hand om dig!!

Ja det blev en helt underbar helg, fick sova ut och tränade det där extrapasset. Barn o barnbarnen på besök med grill ute i d vackra vädret. Nykter fortsätter jag att vara, för att jag vill. Kramiz

Bra kämpat ☀️?

Den här veckan ska vi genomföra det som jag har ägnat mycket tid åt att planera. Alla ska utbildas, och från och med imorgon eftermiddag ska alla jobba på ett nytt sätt. Pirrigt som sjutton.

Började arbetsdagen med att bli skitförbannad på en medarbetare, en annan mellanchef, som jag skällde ut inför öppet kontorslandskap.

Nu kan det bara bli bättre!

Kram ?

Hej o välkommen hit. Jag har ätit antabus nyligen. Det hjälpte mig i början, att inte falla dit igen. Som en krycka liksom. Biverkningar fick jag i form av trötthet, men lite svårt att säga att det bara berodde på antabus. Konsekvensen av antabus är att jag nu har varit nykter i fem månader och 20 dgr. Samt haft god hjälp av alkohol terapeuten som jag ff besöker, 1 g/3 vecka.

Här surrar vi om allt som kommer i dagern efter att vi har tagit det livsavgörande beslutet att förbli nyktra. Allt blir inte perfekt för att man slipper dricka, långt ifrån. Men livet får en annan skärpa, utan det dimmiga filter som alkoholen innebar.

Och i alla fall jag gör dagliga besök inne hos gänget under fliken ”Förändra sitt drickande”. För att hjälpa andra - och för att aldrig glömma.

Aldrig ta första glaset.

Kram ?

... blev det av dagliga uppdateringar (ofta flera) i min tidigare tråd Knyttets sång, i Förändra mitt drickande.
Jag är klar med att förändra och jag är klar med att jag inte ska dricka mer, mitt frikort är min 80-årsdag då jag ämnar bli full på champagne och röka cigaretter. Men vi får se.
Mycket förändras.
Det som inte kommer att förändras är mitt dagliga löfte att vara nykter, det har funkat bra för mig.
Var som förhoppningsvis förändras är att jag ibland skriver för långt för mitt eget (och andras.. ) bästa- ska bli mer kon-cis människa men vi får se med det.
Istället för att dricka; dricker jag cola zero, sover mer, springer ibland, äter glass, köper kläder och krämer som ingen noterar eftersom mitt jobb är uteslutande hemarbete.
Mina barn är stora nu och jag har världens chans med mina tre barnbarn att liksom Vara Där. Sjukt fint känns det.
När jag loggade in här första gången önskade jag att någon anna mer ”illa däran” alkis skulle säga ”men du platsar ju inte här du verkar dricka helt lagom” ha ha ha ha
Sen höll jag på några veckor till med vad jag ”aldrig hade gjort” och så småningom landade jag i att jag antagligen skulle bli ett top notch alkis om jag inte backade undan från stupet där jag stod med framhjulen ovanför kanten.
Så jag gjorde precis så. En dag i taget har det funkat. Jag har aldrig haft tro på att dricka lagom och har ingen historik av regler och nya mål. Jag visste instinktivt när promillen gått ur kroppen att det här var mycket farligt för mig att fortsätta laborera med. .
Där är jag nu.
Och här är jag nu! Ser fram emot att få säga hej och kika in i era universum, några känner jag redan från lågstadiet, det känns tryggt ?
Jag älskar att forumet är en plats för alla och det stärker mig varje dag i min egna tro på att människan är så jäkla bra, sjysst, bjussig, varm och snäll. Ja, allt annat än det jag läser om i tidningen alltså.
Nu går mina flytt-killar på övertid så jag säger godnatt och tack.
Varenda kväll gör jag faktiskt det! ?

Jag förstår inte vart jag får endera min kraft eller likgiltighet ifrån.
Som frihetsgudinnan står jag orörlig, utan ansiktsmimik annat än när jag blir riktigt jävla förbannad, då darrar högra sidan av min överläpp medans jag spottar ur mig orden, fortfarande helt kontrollerat och sakligt till mottagaren.
Jag måste vara stark som en oxe. Hård som pansar.

Inom mig brinner det när jag måste höra på allt skit, ta emot allt skit. Det som sägs. De rena personliga påhoppen. Om min personlighet.
Kom med något konstruktivt och konkret istället för fan, har jag lust att skrika.
De verkar tro att jag ska knäckas av det jag får höra om hur min personlighet är.
De känner inte mig, och jag har aldrig visat min personlighet för dom. Den är jag jävligt rädd om.
Jag är pansar. Jag är sten. De kommer aldrig åt mig.
Jag skonar ingen som trampar på mig.
Och jag är jävligt långsint.

Om du varje dag skulle få höra hur du ska ändra din personlighet, hur skulle du må då?
Endera skulle du nog kanske börja gråta, eller så skulle du bli som mig.
Hård som pansar. Tung som en sten.
Antingen skulle du kanske försöka formatera om din personlighet likt en varg i en flock som blir anpassningsbar för att få ta del av bytet, eller så blir du som mig.
Likgiltig.

Vem som helst hade gått ner sig, ja till och med dräpts av orden.
Men jag är inte vem som helst.
I min nykterhet har jag fått en jävla power jag inte riktigt lärt mig ratta in rätt frekvens på än tror jag - det gör inte så mycket, orden som sägs om mig provocerar mig, men de kommer inte åt mig, för de vet inte alls vem jag är, men jag kan nog framstå som en fruktansvärt stark och självständig spelare i vissa grupperingar.
Och jag är definitivt inte den som är konflikträdd.

Och känslan av att falla, rulltrappor som går rakt upp i himlen, glastrappor och höga höjder, föööör långa rulltrappor. Allt det och många fler situationer som stressat mig enormt- har minskat med ssri och helt försvunnit när jag slutade dricka. Känslan av att alltid stå stadigt är så stark och hjärnan signalerar balans och trygghet istället för risk och fara när jag numera gör dessa saker utan problem. Samt att jag numera sover bra- ibland på en halv sömntablett men jag säger som du att all medicin inte är av ondo. Jag tar det steg för steg. Viktigast först- vara nykter. Kram du ekfatslagrade fin-vinäger!

...vill också säga att jag nu läste lite mer du skrivit. Om man har eller har haft ätstörningar; är det vanligt att man börjar ersätta alkohol med att äta istället.
För mig blir det chips eller godis som ”belöning” för att jag lyckas avstå från alkohol...

Haha nej!! Känner igen mig!
Är alltid tunnare när jag dricker, lägger på mig annars.

Det ser säkert jätte olika ut hos oss alla, hur mycket alkoholen påverkar oss psykiskt..Men jag har i stort sett blivit av med alla rädslor, som flygrädsla, köra över broar, och höjdskräck, när jag varit utan alkohol länge..Kom på det flygresan jag gjorde ett år efter jag blev nykter..Faktiskt att jag tittade ut genom fönstret och njöt av upplevelsen..Jag kan inte förstå att rädslan bara var borta..?..Likadant med en viss hög bro, som jag alltid tyckte var otäck att köra på..Helt plötsligt kändes det normalt och tryggt..Jag läste på Forumet om någon annan som upplevt samma förändring. ?..Därmed inte sagt att detta gäller alla..Men vill ändå Inge hopp, om att ångest och panik kanske kan mildras med tiden..Kram..???

Ni som fått hjälp av antabus - hur gick det till?
Jag förstår Ni sökte och bad om hjälp men sen? Konsekvenser? Biverkningar?

Ni som fått hjälp av antabus - hur gick det till?

Grattis till att du klarade helgen nykter, blir så glad av att läsa det eftersom jag vet att du var orolig över hur det skulle gå och hur du skulle känna! Jag undrar bara - firar inte du två månader idag som jag?
Kram och godnatt <3

Grattis till dig ?

Tack! @Charlie70 @kaye @andrahalvlek ?

Ja, jag har med mig erfarenhet av att jag har det lika roligt nykter och att det blir lite frågor, men det gick bra. Så skönt att inte ha ångest idag för att jag inte klarade det.

? Charlie, Vinäger, VaknaVacker precis så är det! Det näst bästa får vara nog ibland..?
och
Lennis! Kul att höra från dig? det var ett tag sedan. Bra att du håller balansen trots din påfrestande arbetssituation...jobbigt att pandemin verkar öka igen?

Själv jobbar jag inte på mitt andra jobb som innebär alldeles för många kontakter med främmande människor. Så jag är också hemma mycket men kommer ändå ifrån en del då den andra assistenten löser av mig vissa dagar.
Då försöker jag vara ute mycket och passar även på att träna.

Ha det så bra i veckan som kommer!???
Kram ?

Du gör precis det du behöver, kämpar på. Man blir rädd, ångest och dåligt mående är otroligt läskigt, jag känner också det. Men det bästa är när man tar tag i allt och det är det enda man kan göra.

Stor kram från din forum-dotter ❤️❤️

Så fin läsning och att du kan njuta av lugnet. Håller med dig att mellanläget är bäst att vara i.
Har också en tendens att slå över ibland och det kan trigga igång suget.

Just nu har jag det lugnt med sönerna men lite extra jobbigt med sambons omvårdnadsbehov.
Hoppas på att få lite avlastning om ett tag.

Kram
???

Grattis till 4 nyktra månader och minus 9 kg, wow! Bättre i knät och bilen igenom besiktningen. Visst är det ljus i tunneln! Livet blir inte plättlätt för att man blir nykter, men man får bättre förutsättningar att reda ut problemen. Tråkigt med din fru, hon kanske ska löpträna också? Bra mot högt blodtryck i alla fall. Och med diabetes blir ju er kosthållning ännu viktigare.

Kram ?

Problemen avlöser varandra lite här tyvärr. Frugan har fått högt blodtryck och diabetes och vi är totalt nedstressade av våra jobb. Hade varit skönt att fly in i dimman men det är ju ingen lösning så vi kämpar på. 4 månader nykter nu. Mitt knä är bättre och jag har börjat löpträna. Biljäveln gick igenom besiktningen med blankt papper. Så lite ljus i tunneln. Mitt vikt fortsätter nedåt -9kg sedan juni. Bara 7kg från mitt första mål och det är 100kg.

Idag har jag letat upp fem hittaut-kontroller. Med mig som sällskap hade jag dottern och hennes kompis.

De hängde med bra, men de ville inte klättra med mig i bergen ? Kontrollerna har olika svårighetsgrader - gröna, blå, röda och svarta. De svarta står otillgängligast. Idag tog vi tre blå och två röda.

Efter det fika förstås ? Och guldstjärnor till oss alla tre ⭐️⭐️⭐️ Jag har köpt guldstjärnor som jag klistrar på väggkalendern när dottern promenerat minst 30 min. Funkar klockrent som belöning!

När vi kom hem blev det för både mig och dottern att dammsuga och våttorka golv, och just nu tillagar dottern fläskpannkaka. En av de rätter hon nästan kan göra i sömnen nu.

När fläskpannkakan står i ugnen ska jag stjäla mig till en 30 min höneblund för jag är riktigt trött nu ?

Kram ?

Ps. Min första sats kombucha har jag satt nu också. Hittade en stor och fin glastillbringare med tappkran på dollarstore. Nu gäller det att vänta 14 dagar innan man kan mata på mer sockrat te. Ser med spänning fram emot att den ska börja jäsa och att den typiska kombuchasvampen ska bildas.