Senaste kommentarerna i forumet

Ja ni fattar vinken Vaknavacker och Jullan.? Att inte reta upp sig på småsaker som egentligen inte är ett problem, utan i stället se positivt på det och lösa det. Allt blir så mycket enklare då, och man är glad och nöjd. För min del så var det runt månad 5 som poletten trillade ner på riktigt. Jag har för mig att det var Andrahalvlek som konstaterade att nykterheten hade gjort mig väldigt lösningsorienterad. Innan dess kunde jag bli sur och missnöjd över en så banal sak som om en tallrik gick sönder. Numera så konstaterar jag bara glatt: jaha, då är det är bara att sopa upp och slänga skärvorna, inte det minsta jobbigt. ? Och du @VaknaVacker skrattar ju tom om du får sug efter A.? Det tycker jag är riktigt coolt!

Nu ska jag ta och spola av regnkläderna, för dom blev gräsligt gräsiga efter mitt härjande med grästrimmern ute i regnet i dag.?
Sedan ska jag unna mig en halv kanelbulle framför öppna spisen. Det är ju trots allt bara kanelbullens dag en gång om året. ?

Tror inte jag lämnat något avtryck här hos dig, men har läst i din tråd ibland. Jag har också barn med diagnoserna autism + adhd. Det har varit många riktigt slitande år. Min man hamnade i riktigt djup utmattning för sju år sedan, och börjar nu kännas frisk igen. Så frisk som man nu kan bli efter det. Själv har jag balanserat på gränsen så länge jag kan minnas. Även om det är lugnare nu, när barnen har blivit tonåringar och unga vuxna, så är det fortfarande mycket ”extra allt” och periodvis stora doser oro kring dem. Nu har jag glömt vad jag ville säga med mitt inlägg ? annat än att här finns ytterligare en nersliten NPF-mamma som har slutat hälla vin över stressen. Grattis till 9 månader!

att se dig här PP, kommer väl ihåg dig.

Bara det där att andas. Komma ihåg att andas... så bra med meditation och avslappningsövningar. Det gör skillnad!

Men oj, kunde gått illa det där... dessa minnen! Så skönt du slutat med alkoholen. Heja dig ???? o kram

Oron som ständigt gnager... Den förtvivlade önskan att barnen ska må bra... Hoppet som fladdrar i bröstet efter en tid utan katastrofer att parera... Maktlösheten som sänker sig över tillvaron som en våt, kvävande filt med jämna mellanrum... Det är så hårt att vara mamma till barn i svårigheter ? Hur kan man bli något annat än medberoende? Här är det ganska lugnt nu, om man använder vår måttstock iaf. Med någon annans måttstock mätt är vårt lugn säkert panikläge dock. Man ska aldrig låna andras måttstockar. Glädjas över det som går att glädjas av. Han hade inte druckit så mycket som du trodde. Du dricker inte alls. Gott så ❤️

Det är så tydligt att det är just träning det handlar om. Träna på att vara nykter i tidigare onyktra sammanhang. Skapa nya nyktra rutiner för fredagsmys efter jobbvecka.

Just det har jag tränat massor på, har just passerat helg nummer 34 och jag har ju jobbat hela tiden förutom under semestern.

Nästa fredag blir suget lite svagare, och sen blir det svagare och svagare för varje fredag. Smart att återkalla minnesbilden av sonens blick av besvikelse. Mer motivation behövs inte.

Och även om det är tufft så kan det vara skönt att tänka att suget lyfter inte glaset till munnen. Vi är inte tvungna att agera på suget. Vi ska inte agera på suget.

Tänk på suget som en tjatig granne som har synpunkter om allt och alla. Ringer på din dörr i tid och otid. Och när du öppnar dörren lyssnar du förstrött, hummar och säger: ”Jaha, du tänker så. Hej då!” Utan en tanke på vad grannen ens har sagt stänger du sen dörren igen.

Kram ?

I fredags fick jag utredningen som ligger till grund för att dottern ska få en plats på LSS-boende, så kallat gruppboende. Åtta sidor totalt. Jag kan peka ut tio meningar som är ”mina” ord om saker som vi pratade om under de 20 minuter som vi träffades i tisdags. Resten är hittepå.

När LSS-handläggaren sa att hon skulle ”klippa och klistra” i gamla utredningar trodde jag i min enfald att hon skulle göra det i dotterns gamla papper. Det här är klippt och klistrat ur någon annans papper. En del detaljer är så skrattretande fel att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. På ett ställe står det till och med fel namn.

Ni förstår att sanningssägaren inom mig utbrister i ett avgrundsvrål. Så här får det inte gå till. Så här oproffsigt får inte en LSS-handläggare jobba. Jag vill just nu vända upp och ner på hela kommunhuset typ.

Samtidigt var handläggaren så tydligt på ”vår sida”. ”Vi gör så här, och sen fattar jag beslut, och hon anvisas en plats på boendet ni vill ha, det är snabbt fixat.” Vilket jag också tycker är så jävla fel. Ja, vi tillhör de priviligierade. Jag har bra årslön och en tjänst på ett företag som åtnjuter viss respekt. Det är lätt att låta oss glida på en räkmacka genom systemet, medan någon annan som är mindre priviligerad kan få det mycket svårare. Och det är inte rätt!

Pratade med äldsta dottern igår. Hon fick läsa papperna. Hon har sommarjobbat i flera år inom funktionsstöd och psykiatrin på olika boenden. Pluggar sista året till psykolog. Hon är klok som en bok dessutom.

Hon sa att jag ska fråga om utredningen ska ligga till grund för dotterns inskolning på boendet, för då är det viktigt att den verkligen stämmer. Hon sa att jag ska be att få stryka de direkt felaktiga meningarna, och lägga till något som inte kändes tillräckligt tydligt.

Sen sa hon också att det är så tydligt att hennes lillasyster har rätt till LSS-boende - att det bara är formalia att handlägga frågan. Och att det är viktigare att handläggaren lägger mycket mer av sin arbetstid på att utreda de som jag brukar kalla ”gråzonsbarnen”. De som kanske klarar att bo i en helt egen lägenhet om de får adekvat stöd.

Jag gillar verkligen att min äldsta dotter vänder på hela kakan - får mig att se på situationen på ett helt annat sätt.

Men sanningssägaren inom mig vrålar fortfarande högt. Imorgon måste jag maila handläggaren, och jag vet inte än vad jag ska svara henne. Vilken infallsvinkel jag ska välja.

Jag har skickat papperna till dotterns pappa också. Dottern byter hem ikväll och vi föräldrar lär ha att prata om under vår gemensamma middag.

Kram ?

Otroligt spännande diskussion det här, att fler har blivit sanningssägare i och med nykterheten. Jag måste nog som ni säger helt enkelt lära mig att bli en lagom mycket sanningssägare. Se när det gynnar slutmålet, välja mina strider.

Och du har nog rätt Blenda, man kan vara sjuk på olika sätt. Jag tror att hon ville testa personalen, och sen har så många andra fått åka hem på senare tid pga sjukdom, så hon ville också göra det. Huvudsaken för mig är att hon vet att det var fel egentligen, men det gynnar ingen av oss att jag skäller på henne.

Kram ?

Uppskattar alltid hälsningar från er som varit med ett tag! Underbart att höra om dina och andras år PP. En dag är jag också där.

Tack för uppdatering, uppskattas!
Kram!

En utmanande första lördagkväll efter jobbstart måste jag säga. Arbetar bara 25 procent. Har ägnat mina två första dagar åt att sparka igång datorn och säga hejhej till fina kollegor. Inget stressande på något sätt. Men, den gamla vanan av rödvinet på fredagkvällen efter en jobbvecka har jag inte riktigt fått möjlighet att träna bort. PRECIS detta har oroat mig. Som ett brev på posten kom suget i fredags. Var dock upptagen som flytthjälp - eller snarare borrhjälp. Men i går, på vägen hem från min vän då fick jag ta till HEEELA artilleriet igen. Hjärnan letade efter pubar att slinka in i. EN öl kan väl ändå inte skada. Jag behöver den. Har ju varit så duktig nu i 9 månader. Den andra delen av mig kämpade fram minnesbilden av min pojkes blick när jag stod där askalas en sen natt i december förra året eller hur jag kommer att må i morgon bitti eller hur det blir om 20 år om jag fortsätter på samma sätt som tidigare. Jisses vilket resonerande det var! Nio månaders nykterhet och det är fortsatt så att jag inte får glömma och inte ta det första glaset. Det bara är så.

Vaknar i dag. Nykter men slutkörd. Det har blivit lite för mycket åtaganden för mig sista tiden och jobbstarten som jag gläder mig över blev mer ansträngande än jag förväntade mig. Just lyssnat klart på Anonyma prestationister av Adam Svanell. Rekommenderas! Nu ska jag lägga lite krut på att läsa ikapp här.

Tack Varafrisk och Rolf för era påhälsningar!

Kram!

Åh vad jag känner igen mig. Dessa förljugna förbannade livslögner på sociala medier. Jag tror att det skapar mycket "onödig" ångest hos så många, inte minst unga människor på väg ut i livet som inte kan leva upp till drömmen, utan blir istället de som fortsätter göda det rosa flufflivet. Moment 22. Och igår, på min dammiddag, (då jag ramlade tillbaka på dag 0, men var ändå nyktrast i sällskapet...) var det en riktig vattendelare mellan de som pratade om tunga saker på riktigt, och de som valde att låtsas. Men människor är olika, och jag tänker att alla får välja själv mellan nakna sanningar kontra livslögner. Min egen mamma (93 år) vägrar till exempel att se verkligheten, de enda gångerna som jag sminkar mig och tar på snygga kläder är när jag ska träffa henne :)

Och en parentes – din dotter var kanske inte definitionsmässigt sjuk. Men hon behövde nog komma därifrån <3

så väl jag känner igen det där med att sluta ljuga !!!
Under min aktiva tid var ju lögnen ett livselixir men när jag gick in i nykterheten så kunde jag bara inte fortsätta så för det skapade våldsamma känslostormar när jag inte var ärlig.
Det tog några år (!!) för mig att lära mig att hantera det. Med hantera menar jag då att jag ff inte ljuger men "slingrar" mig på ett finare sätt !!

Du mår bra nu. levern kommer reparera sig bra om du inte dricker. Ta nya levervärden om två månader. Se hur de ligger då.

Kom ett minne till mig ,det var när jag ramlade på ett dansgolv och slog mig i huvudet och samma natt ramlade jag baklänges när jag satt på huk och kräktes över toastolen och slog mitt huvud i en dörr.
Och sen veckan därpå gick jag till kiropraktorn för jag hade så ont i nacken.
Jag sa att jag blivit puttad in i en pelare på ett dansgolv.
Då tänkte jag ytterligare en gång att jag måste sluta dricka.
Men det fortsatte lång tid efter det.
Viktigt för mig att bli på mind och uttrycka eländet.
Ser ut på alla löv som fallit ner sen igår och känner mig härligt fri just nu.
Pilla

Finns ju inget fel väder, bara fel kläder ?ha det bäst.

Och ändå vara uppriktig..Jag tillhör också typen ärlig..Men har lärt mig att använda vita lögner vid många tillfällen framför allt på jobbet i psykiatrin..Där man fick ”hitta på” regler för att inte bli ihjältjatad.. Till vänner och nära som dricker för mycket, har jag också lärt mig, att säga det som gynnar situationen, och försöker hålla inne med resten..Inte helt enkelt, man blir så fruktansvärd frustrerad när någon låtsas att allt är bra, och personen är fullt synligt försupen, och mår skit av situationen..Då försöker jag tänka att, hen vill inte ha min hjälp, eller goda råd..Låt det vara..Jättesvårt många gånger, men för att orka själv, måste vi låta personen leva sitt liv..???

Jättebra att du tar hand om dig, och stärker både kropp och sinne med motion..Kram???

Jag dricker inte och mår bra. Livet är så mycket mer som nykter.
Tacksam ????

Varje dag, varje vecka utan alkohol är en sån vinst för hälsan.
Det finns så mycket annat att njuta av och att få uppleva med känslor aktiverade.
Kram

Låter som en bra dag? Det blir det säkert imorgon med, trots regn o lite rusk...
Sov gott bästa Torn?

Dagarna rullar på. I går satt jag och köpte och sålde aktier. Det var en perfekt dag eftersom marknaden var orolig pga en viss presidents hälsoläge. ? Mycket rörelser upp och ner då. Det gick bra, så när börsen hade stängt åkte jag och min dotter och köpte en elsparkcykel för vinsten En rejäl sak som vi kan använda hela familjen. Sedan blev det en löprunda på 5,3 km. I dag har det blivit en fisketur, lite väl blåsigt och ingen fångst dock, men alltid lika skönt att komma ut. Frugan hade lagat en god fisksoppa till middag, och nu tar jag ett varmt bad. Ingen motionsrunda i dag.
Allt är frid och fröjd och jag har inget som besvärar mig för tillfället.

Jo, förresten, i morgon ska det regna hela dagen här, så jag måste plocka fram mina regnkläder. ?

Ha det bra! ?

Här kommer en kryakram från mig med! ?

Skönt att jag inte är ensam om att brottas med detta. Jag är redan sen tidigare väldigt ärlig, alldeles tillräckligt liksom. Men det var väl någon som uttryckte det så att ens personlighet liksom blir ”extra mycket” i nykterheten. Känns lite oväntat faktiskt.

Kram ?

Cyklade ikväll - halvmörkt, blåsigt, duggregn. Skönt ??

Kram ?