Senaste kommentarerna i forumet

Skriver också en hälsning till Mic här ? Du har hängt på det här forumet för att se folk komma och gå, och komma igen. Det är helt naturligt. Ibland krävs det många vändor. Men hellre komma tillbaka många gånger än att försvinna helt i alkoholdimmorna.

Plötsligt händer det. Plötsligt en dag går det hela vägen, som för Villjulevaockså. Det kommer att hända dig också Mic, det är jag övertygad om. Men du måste tro på dig själv, och verkligen bestämma dig.

Varma kramar till er båda ?

Jag har själv lidit svårt av depressioner. Många gånger. Jag vet hur ensam man känner sig, att ingen kan förstå hur dåligt man mår. Man fredar sig, skyller ifrån sig. För det kan ju inte vara jag själv som får mig att må så här dåligt? Det måste vara något/någon annan!

Depression beror till stor del på obalans i hjärnkemin, men också på att man grubblar sig sjuk. Orostankar leder till nedstämdhet och i värsta fall depression.

SSRI-medicin är som gips på ett brutet ben. Man måste jobba med sig själv också. En riktigt bra kbt-terapeut är att rekommendera. En sådan har jag haft vid min sida, mitt jobb har betalat.

Du kan som mamma enbart hjälpa till genom att hjälpa till praktiskt. Bjuda på mat, skjutsa hit och dit, visa att du står pall när det blåser. Att du finns där och lyssnar om han vill prata. Att du inte räds det svåra. Ringa, besöka, umgås. Men du kan inte bära honom genom detta, hur gärna du än vill.

Precis som med nykterheten är det här en resa som han måste göra själv. Och brukar han själv alkohol eller droger är det bästa för honom att sluta helt. Alkohol och droger fuckar upp hjärnans kemi totalt.

Försök också komma ihåg att han inte är sig själv när han är deprimerad. Upplever du honom självcentrerad, att han beter sig som ett offer eller martyr, och att han är snudd på elak mot andra så är det sjukdomen som talar. Din fina son finns kvar därinne ❤️

Försök att övertala honom att gå till en bra kbt-terapeut. Hjälp honom att betala terapin om det behövs. Då hjälper du honom konkret.

Och kom ihåg att ingenting blir bättre för att du dricker, tvärtom.

Kram ?

Det är som en dröm fast verklig. Vi kan vara här o nu och njuta av det. Det är fantastiskt

Har gjort en mindfulness övning på morgon som jag hittade på youtube. Ska försöka ge mig en kvart om dagen för övning.

@andrahalvlek - jag tittade också på filmen på youtube som du tipsar om. (28 min). Så mycket värdefull info för mig om belöning. Jag har många saker som triggar belöning naturligt märker jag. Naturen och vänner. Jag tar sertralin vilket höjer serotoninet. Funderar kring detta ihop med alkohol. Borde så småningom prata med en läkare om detta. Kanske kan jag sluta med tabletterna om jag stannar kvar i nykterhet.

Du har kanske rätt Charlie ❤️ Jag får umgås med den tanken lite. Eller så nöjer jag mig med att trappa ut 37,5 mg helt och avvaktar sen med 75 mg ytterligare ett tag.

Om dottern flyttar i vår blir det också en enormt jobbig påfrestning. Det var tufft när äldsta flyttade, vill inte tänka på hur det blir när yngsta flyttar ? Samtidigt som jag för hennes skull måste visa upp en stark och glad fasad, som dessutom måste vara förankrad inuti mig eftersom hon känner vad jag känner. Hon är som en barometer på mitt humör.

Kram ?

Mötet igår med kommunen om dotterns framtida boende gick över förväntan. Och då trodde jag ändå att det skulle gå bra.

Det låter som det bara är formalia, plättlätt. Vi kommer att glida in på boendet den 1/4 på en räkmacka typ.

Nej, jag SKA inte ropa hej innan jag har skrivit på kontraktet. Jag ska INTE göra det. Men det verkar onekligen som om stjärnorna står i vår väg.

Går det här i lås känns det bättre än att vinna en miljon på lotto ?

Kram ?

Jisses vad du kämpar med allt Andrahalvlek! Jag beundrar dig men tänker också att vi inte får glömma perspektiven i detta. Du har varit nykter i 8 månader nu. Jättelång tid på ett sätt men ur ett livslångt perspektiv inte så länge egentligen. Nykterheten är en enorm förändring för våra kroppar och hjärnor. Viktnedgång och antidepressiva kan vänta lite tänker jag. Din plan tycks väldigt försiktig men jag hade nog ändå avvaktat att ta risken för att gå hungrig eller eventuell psykisk påverkan p.g.a. nedtrappning just nu. Säger det eftersom jag själv har haft samma tankar kring min vikt och min medicin. Läste igår att återfallsrisken minskar betydligt efter två års nykterhet. Det kanske är det perspektivet vi bör ha?

Kram!

Låter som en helt underbar kväll ? Väldigt mysigt att du och sonen har fiske som gemensam hobby.

Har du och din dotter något som bara ni två brukar göra ihop? Jag tror att gemensamma aktiviteter är ett perfekt sätt att få möjlighet att prata om saker som gör skillnad. Man kan småprata i en timme och först därefter kommer man till pudelns kärna. Börjar prata om riktigt viktigt saker. Något som skaver och oroar, diskussioner om rätt och fel, relationsfrågor etc. Det är tydligt att våra barn behöver kvantitetstid, först då finns grogrund för kvalitetstid.

Förstår att du är innerligt tacksam för att du slutade i tid, medan du hade familjen kvar ❤️

Kram ?

Viljan är det sista som lämnar oss, eller hur Fenix? Kämpa på!
Kram!

De tar på krafterna när man känner oro för dem. Förstår precis. Och som du säger, det är i bland svårt att ta samtal själv med dem som förälder eftersom det ofta är svårt, om inte omöjligt, att lägga känslorna åt sidan. När vi hade ecstacy-frågan på tapeten hos oss för en månad sedan hänvisade jag allt samtalande till de besök vi skulle göra. Hemma pratade jag lite om beroende och att det finns en risk att pojken ärvt den, men allt övrigt lämnade jag över till andra. För att inte infektera mamma-son relationen i onödan.

Toppen att du kan hålla nykterheten trots detta Finalisa. Oro för barnen är min absolut största och viktigaste trigger. Den har inte försvunnit än tyvärr..

Kram!

Tankar på vin är i högsta grad närvarande. Varför? Ingen aning. När jag "spelar hela bandet" kommer jag bara till den där första smutten och den känns inte god ens. Bandet spelas inte längre än så. Suget höll i sig de första 6 månaderna. Nu är det något annat jag tampas med. Kan det vara att jag ska börja jobba i morgon? Min skruttiga fysik?

Har gått och trillat flera gånger nu. Tror det hör ihop med bäckenproblemet som gett mig problem i knäet och att detta tillsammans nu gör att foten viker sig under mig. Plötsligt och oväntat händer det. Senaste gången kysste jag trottoaren med kindbenet. Fick en rejäl blåtira och ont både här och där. Ser ut som värsta alkisen :D Sedan slutade jag promenera. Uteslutet att gympa. Vågade inte längre. Men så fick jag låna skenor att sätta runt foten och med dem känner jag mig trygg så nu ska jag åka och handla egna i dag tänkte jag. Promenaderna och gympan är ju min väg ut ur utmattningen och inte minst är det alkoholprevention.

Tittade tillbaka på programmet här som jag gjorde i början av året. Blev mörkrädd. Uppfyllde 7 av 11 kriterer vilket innebär svårt alkoholsyndrom enligt DSM-V. Huvaligen tänker jag och så bra att jag tog tag i alkoholfrågan nu och inte sen eller aldrig.

Var och handlade lite nya kläder inför jobbstarten. Konstaterar att jag gått från stl 38/40 till 44 under det senaste året. Mitt försök att gå ner i vikt har jag fått lägga på hyllan en stund. Läste på lite och förstår att det inte är bra att hålla på med när man fortfarande är i en utmattning. Viktigast först. Bli frisk från utmattningen och hålla nykterheten.

Kram!

"Det förflutna är en referensplats, inte en boplats"

(Med tanke på min sons ältande av gamla förorätter och surdegar i sitt liv som han återkommer till med jämna mellanrum)

Tacksam över att slippa sug men är full av oro för min yngste son igen.
Återigen har han gått in i en depression och det är jättesvårt att prata med en människa som står en så nära. Det kan bli så fel med alla upprörda känslor.
Hade svårt att somna igår och vaknade vid 04 idag...
Gick upp och satte på kaffe vid 5 och har legat och läst för att skingra tankarna.
Jag får samla kraft och ta itu med denna dag. Vad annat kan jag göra?
Kram ???

Vilken fin bild vi fick fantisera om..Så bra att du tog med sonen..?..Tänker på min egen son, vars pappa försvinner mer och mer in i alkoholdimman..Vilken tur du har , Torn som har det viktigaste kvar..Familjen..Man kan skaffa det mesta igen, som man förlorar..Vänner, partners, t.o.m ”syskonliknande” relationer..Men aldrig sina barn..?..Gött å bada, det tycker jag med..Jag, ett badkar, eventuellt musik, eller bara tystnad..??..?..Kram.

Det här skriver jag mest för att jag själv ska komma ihåg, minnet kan vara kort ibland. I samband med min första utmattningsdepression 2007 fick jag paraoxetin, som hjälpte mig väldigt bra mot både enormt svår ångest och depression.

År 2014 bytte jag till venlafaxin. Orsaken var enorm viktökning som biverkan av paraoxetin. Bytet gick smärtfritt från den ena till den andra dagen. Viktökningen avstannade, men jag gick inte ner något i vikt.

Venlafaxin är egentligen en SNRI-medicin. SSRI står för selektiva serotoninåterupptagshämmare och SNRI står för serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare. Snarlika mediciner. Fram till år 2018 tog jag 75 mg venlafaxin per dag och mådde bra. Det är typ startdos och man kan öka till 225 mg per dag om man behöver.

I mars 2018 blev jag utmattningsdeprimerad igen. Trots medicinering. Då höjde jag dosen med 37,5 mg.

Sen dess har jag tagit 75+37,5 mg dagligen. Har mått rätt bra, sluppit ångest och depression nästan helt, kämpat mig tillbaka på heltid på jobbet. I ett år drygt har jag jobbat heltid nu. Stressigt ibland, men jag blir bättre och bättre på att förhålla mig till stressen.

Nu har jag varit nykter i snart åtta månader. Jag mår väldigt bra. Sover bättre än på många år, har helt sluppit ångestattacker, känner mig bara nedstämd innan mens typ. (Förbannade hormoner ? ) Nu tror jag att jag möjligen kan börja trappa ut medicinen - och kanske vara helt klar framåt nästa sommar eller nåt.

Jag är väldigt känslig både för insättning och utsättning. Kan till och med känna av om jag råkar glömma tabletten. Så det krävs att 1) det går ytterst långsamt så att hjärnan hinner med att vänja sig, 2) att jag mår grundbra psykiskt och inte har några stora orosmoln omkring mig. (Som en karl som stökar med mitt känsloliv typ ? )

Under september har jag minskat så här:

Mån: 75+37,5 mg
Tis: 75 mg
Ons: 75+37,5 mg
Tor: 75+37,5 mg
Fre: 75 mg
Lör: 75+37,5 mg
Sön: 75+37,5 mg

Under oktober kommer jag trappa ut ytterligare en dag:

Mån: 75+37,5 mg
Tis: 75 mg
Ons: 75+37,5 mg
Tor: 75 mg
Fre: 75+37,5 mg
Lör: 75 mg
Sön: 75+37,5 mg

I november trappar jag ut ytterligare en dag osv. Väldigt långsamt med andra ord. Det ska nog gå bra det här ? Min äldsta dotter, som snart är utbildad psykolog, säger att om man har börjat är det väldigt svårt att sluta. Medicinen meckar ju också med hjärnans kemi, det är liksom syftet med medicinen. Tar man bort den uppstår obalans. Men att det är svårt betyder inte att det är omöjligt!

Jag har slutat flera gånger tidigare, under åren 2009-2013. Blev deprimerad igen varje gång, och fick börja med medicinen igen. Men mycket har hänt sen dess. Jag har separerat från barnens pappa och senare även min alkoholiserade ex-sambo, och nu har jag slutat dricka alkohol. Och jag har slutat dejta! De senaste två åren har varit tuffa på den fronten ? Så många idioter har jag lyckats hitta. Eller om de hittade mig, det får vara osagt.

Så, nu har jag det på pränt också. Då slipper jag fundera på det mer. Godnatt!

Kram ?

Egentligen hade jag tänkt att åka ut själv och fiska i dag men när jag märkte hur otroligt gärna min son ville följa med så fick det bli så.

Det var en magisk kväll, helt vindstilla, sol och 18 grader i luften. Vi gled fram på sjön i sakta mak, och runt om stod träden och lyste i höstens alla färger. Vi samtalade om allt möjligt, skojade och skrattade. Då fick jag plötligt en tanke av tacksamhet över att jag inte dricker mer, och att jag har kvar mina barn och min fru vid min sida.
Jag är så otroligt tacksam?
Ett par fina gäddor fick vi också, en fin bonus, men det hade inte gjort något om vi blev fisklösa. Sådana där kvällar lever kvar i mig för alltid.

Nu blir det ett varmt kvällsbad i badkaret. Min nya rutin sedan snart nio månader tillbaka.

Kram. ?

Idealvikten ökar typ med 10 kg för varje årtionde ? Nej, fel av mig. Vikten har ökat med 10 kg för varje årtionde, i alla fall för mig, men idealvikten ökar kanske 5 kg per årtionde. Det är dessutom svårare att tappa vikt i klimakteriet har jag förstått. Detta jävla klimakterium ?

Kram ?

Jag har länge tänkt ta kontakt med vårdcentral angående uttrappning av ssri-medicinen. Mina tidigare läkare har varit knutna till Företagshälsan. Kommer inte till skott. Tror inte att de ska ta mig på allvar. Känns som ett rätt fjösigt problem i dessa coronatider ? Orka börja om från början med en ny läkare ?

Försöker verkligen hålla mig till regelbundna måltider, och mellanmål. Men det har nog blivit lite mycket hämtmat. Och choklad. Inte lika illa som i början, men på helgen. Läsk dricker jag inte. Röd grapefruktjuice kan ju knappast innehålla socker ?

Och cykla varje dag. Sen kommer jag inte lyckas med det, men det ska vara min målsättning.

Kram ?

Testa att kör som jag gör nu, fast cykling i stället för joggning. Jag äter som vanligt, frukost, lunch och middag, fast tar endast en portion och skippar all form av sötsaker såsom godis, bullar och tom kladdkaka. Sedan dricker jag inte juice, läsk och annat med socker i. Snabbmat går också bort. Det funkar bra. Ev sötsug stillar jag med frukt eller sockerfria tuggummin. Jag har alltid haft halvtaskig kondition och min vikt har varit nära att passera 0,1 ton.? Men nu går det åt rätt håll. Dock har jag ingen erfarenhet av sådana depressioner som du har haft, och att undvika sådant måste ju vara prio 1 tillsammans med nykterheten.

Kram ❤️

Det känns så bra när ni tittar in. Tack! ?jag tog helt sonika semester. Har haft stressigt och det triggar mitt sug. Idag har jag tränat och sovit mycket. Känns mycket bättre och har haft noll sug idag. Tänker på AA devis, det viktigaste först, som är jag . Om inte jag mår ok, slår det snabbt tillbaka till mig själv. Denna gång i form av sug. I värsta fall kan jag ta ett återfall och då blir även andra drabbade. Så idag tar jag hand om mig, likaså imorgon, och det blir nyktert for sure. Tack igen alla raringar

hm. två klick...

Jag vet inte riktigt varför jag peppat dig lite mer, men vi hade en liten dialog av o till "i början"; och vi har bollat lite tankar.

Men framförallt:

Jag har peppat dig för jag varit lite orolig, och för att Du är värd att peppas och må bättre. Det har ju känts sorgligt och oroligt när du försvunnit bort.

Oavsett vad du själv tänker och tycker om dig själv just nu för du skitit i det blå skåpet du inte tänkte kliva in igen ;-). Du är mer än alkoholmissbruket du pysslar(t) med.

För mig har den här sommaren varit ganska omtumlande, på ett obemärkt sätt, jag vet att många inte ens fattar vad som faktiskt hänt... Att folk här och irl har peppat mig har gjort hela skillnaden. Utan första stegen här på forumet hade det inte gått, då hade jag fortsatt X år till. IRL har jag ju andra relationer som betytt mycket men där jag dolt delar av mig för jag skäms över att jag "håller på", först nu som jag kan säga "så här var det", och jag vill ni ska veta för att det ska förbli stabilt, eller kanske bli ännu bättre.

Om du inte tror på dig själv, låt oss på forumet göra det! Även om du bara tassar runt här så vet du att du kan försöka igen. Igen. och Igen. och Igen. Så många gånger det krävs. Om du inte vet att det är så är forumet fyllt av personer som vet det.

Tänk över om det är något du kan göra annorlunda (nu vet jag ju att du läser här ibland).

?

Tycker det är så bra gjort av dig med så många nyktra dagar??
Minns ibörjan när du skrev i min tråd, jag var nog en-två veckor före dig med nykterheten. Du peppade mig och fick mig att inse att jag inte var helt ensam om mitt beteende, tack för det?.
Jag har druckit alkohol några ggr sedan dess, inte kunnat stå emot riktigt. Men det går bättre och bättre.

Heja dig?

Mindfulness är ingen quick-fix. Daglig träning i två-tre månader kan krävas. Men när det funkar, då funkar det verkligen ?

Jag har en egen variant. Jag har en låtlista på Spotify med olika sångmantra, totalt tio låtar. Spelar alltid samma låtar. Jag lägger mig på sängen, ställer larmet på 30 min och djupandas i takt till musiken. Oftast slocknar jag efter fyra-fem låtar. Gör det i vilorummet på jobbet också.

När jag är som mest ångestriden kan jag knappt ligga kvar, men jag tvingar mig. Djupandas i takt till musiken. Nynnar med i mantrat tyst i huvudet. Då lägger sig ångesten och rastlösheten efter en stund. ”Sat Nam” = ”Jag är sann”.

Kram ?

En cykeltur i kväll, bra jobbat ? ??
Fysisk aktivitet funkar bra mot depressioner och ångest. Att inte dricka alkohol tror jag gör att man är mindre mottaglig för ångest och depression. Minskar på risken för kemisk obalans i hjärnan, så tänker jag iallafall.

Går att trappa ner SSRI på egen hand, testat själv. Men var försiktig och var vaken på utsättningssymptomen som kan komma. Kan du vända dig till din vårdcentral om du behöver hjälp, kanske byta läkare?

Lycka till?