Senaste kommentarerna i forumet

Just så är det man vill stänga av världen, men skogen är läkande ?Ha en härlig dag ?

Idag är det rätt höstruskigt, sitter inne och lyssnar på musik. Funderar över livet.

Jag har blivit förälskad i en man. Det är en omöjlig kärlek från början så inget jag kommer att jobba på för att få. Men sitter och tänker på om det kan ha att göra med att känslorna ”vänder tillbaka” och att jag blivit mer öppen för kärlek igen. Allt det här gör dock att jag känner mig rätt så ensam.

Ensamheten är helt omotiverad, jag har en massa härliga människor omkring mig. Det jag saknar är nog intimiteten man känner när man har en varm kärleksrelation med en person som känner en utan och innan. Har bara haft en sån, i 20-årsåldern, men vi växte ifrån varandra.

Ska sägas att detta är första gången jag är ”olyckligt” kär utan att vilja välja alkohol.

Lyssnade på alkispodden idag, bra avsnitt ???
Har gått en runda i skogen och pratar med träden och om att nu sjutton får livet skärpa till sig.
Det går ett virus värre än covid-19 ibland våra unga, det är självmord. Bara i min närhet så har de varit flera, vilket är helt fruktansvärt. Är nog sviterna av sorg som drar ned mig. Men ärligt kan jag säga att ännu inte varit nära att ta till flaskan. Tanken kommer men som de säger det är inget farligt, utan hur du hanterar tanken som avgör.
Idag skall jag försöka hitta lugnet i yoga, något härligt med det. Är nog en av de få gånger som min kropp och knopp är ett.
Så var rädda om er, önskar er en fin söndag ❤️❤️❤️ Kram Strulan

Jag kan knappt titta på tv-nyheter längre. Jag blir helt knäckt av att det inte är lugnt någonstans i världen. Jag orkar inte ens rabbla allt hemskt, ni vet ju precis vad jag menar. Trump, Lesbos, Belarus, skogsbränder...

Om man som jag stundtals har överhettad empati, så är det jobbigt att ens titta på tv-nyheterna. De kan vara the tipping point för mig, om jag är nedstämd. Både tsunamin, stormen Gudrun och Estonia var händelser som bidrog till skov av depression för min del.

Jag följer ett konto på Instagram som heter ”Fucking sober”. Idag har de lagt ut en tvådelad bild, där övre bilden har rubriken ”World” och visar en typisk skyline över en storstad som står i brand. Apokalyps typ.

Den nedre bilden visar en man (känd komiker tror jag) som står och skriker, försöker överrösta en massa oväsen typ. Han skriker: ”Grateful to be here, grateful to be sober.”

Lite så känns det faktiskt. Men jag tänker inte dricka för det, absolut inte. Ingenting blir bättre för att man dricker. Ingenting. Tvärtom.

Idag ska jag och en kompis leta efter hittaut-kontroller i en skog nära oss. Garanterat alkoholfritt och konfliktfritt umgänge.

Kram ?

I början av nykterheten behövde du nog löpningen att fokusera på, plus att den hjälpte mot rastlösheten.

Det är väldigt lätt att ramla ur träningen tycker jag. Själv har jag inte haft lust att cykla på över en vecka. Men det är samtidigt destruktivt att må dåligt över det. Dåliga samveten har vi haft tillräckligt av i våra liv.

För egen del blir det att leta efter hittaut-kontroller i skogen med en kompis idag.

Kram ?

Förstår att du njuter av rena fönster... och det ännu mer när man putsat själv ?.

Sorgligt med din hund, men också fint att du fått uppleva sådan kärlek ?

Önskar dig en fin söndag!

Kram

Du låter väldigt glad och positiv- skönt att höra! Och jag är sååå avundsjuk på dig som får träna... det är ju en så härlig känsla.

Hoppas du får ett lugnt pass idag och en i övrigt fin dag ?

Mitt i allt det jobbiga, mitt i flåset på jympagolvet, mitt i den 16:e armhävningen får jag plötsligt en superkraft och känner hur jag med lätthet kommer klara alla 30!!?

Det är en fantastisk känsla när man kommer in i andra andningen och befinner sig mitt i ett flöde för ett litet ögonblick ?
Det är bara att njuta av stunden för strax är den över...

Om man tänker så när A-suget kommer (fast omvänt) alltså att det jobbiga man känner snart kommer gå över så blir det kanske lättare att inte agera på suget...?
Bara en tanke...

För egen del finns inget sug närvarande, känns som det är väldigt långt borta.
Däremot längtar jag efter ett lugnt jympapass idag, det senaste i veckan var väldigt tufft ? men ändå så skönt ...??.

Kram ???

Gårdagen blev ganska bra, jag var över till en bekant och satt ute och surrade en stund, i övrigt lite promenader och bara stöka till här hemma så det såg lite bättre ut.

Löften till sig själv måste man inte alltid hålla.

Jag har känt mig lite stressad senaste veckan att jag inte haft lust och ork att fortsätta jogga, jag kom ju igång så bra i sommar, ska jag sumpa det helt nu?? På kvällen drog jag till slut på mig joggingkläderna och knatade iväg till skogen.

På väg dit ... hann jag ställa om mig i tanken och tänkte, nej jag ska bara ta en skogspromenad. Det var sköööönt, ingen press o stress, utan jag fick bara gå och njuta. Komma hem nöjd. Inte lika nöjd kanske som efter jag presterat en joggingtur. Men för vem joggar jag egentligen? Kanske var det bara viktigt tidigare i sommar? *vet inte*

Rent ärligt nu vet jag inte om jag ska ställa om min ambition för träning till långa många promenader istället för jogging. Vinsten för hjärnan är väldigt snarlik - välmåendet stiger massa grader och jag blir gladare. Nåväl vi får se.

Det blir snart en morgonpromenad! ;-)

Det är absolut inget svammel du kommer med, det är jätteviktiga tankar. Vi kvinnor drar det tyngsta lasset när det gäller familjen och det skapar jätteångest hos många. Så lätt det är att då hamna i beroende av lugnande medel som alkohol.
Så om det blev mer jämställt när det gäller ansvar för helheten vad gäller barn, gamla föräldrar och hemmet så hade det varit lättare tror jag.
På sikt kanske det blir en förändring. Det är knappt 100 år sedan de första kvinnorna fick rösträtt i Sverige och det går ju väldigt långsamt framåt...

Men vad bra att du skriver Strulan även när det känns dystert!
Tror inte att du lockar någon i fördärvet bara för det, då har nog personen redan bestämt sig och tar varje chans till att rättfärdiga ett glas vin eller två....
Så brukade jag göra när jag ville trösta mig... Nu är det godis som gäller istället????

Sov gott ?
Kram ???

Du är så go och omtänksam ?! Tack för all värme och kärlek du sprider här på forumet ?! Jag ska nog snart va på benen igen?! Känns så bra att du är på friskhetens väg?! Glädjs med dig?!
Och ja, jag är ju också nykter. Glad för det med förstås, men osäker på om jag har denna rätta motivationen, eller om jag bara "hänger i" för att bli frisk från denna sjuka..❔❕
Vill ändå tro att det är mer än så..☺️
Stor kram och fortsatt fin helg?!
/Fibblan ?.

Även vi som lyckas hålla oss nyktra måste få pysa ibland. Vi kan inte bara kvittra om hur bra vi mår.

Det är bra att vi visar att livet inte är en dans på rosor som nykter. Livet är livet - en berg- och dalbana.

Och jag håller med om att många kvinnor generellt har stora åtaganden som män generellt kanske inte har. Åtaganden som är svåra att bli avlastad från.

Men det är ingen lösning att dricka, tvärtom. När man inte dricker är det lättare att vara här och nu tycker jag. Jag har blivit lite bättre på att sätta gränser också. Tror det beror på att jag är mer ärlig, både mot mig själv och andra.

Hoppas livet känns lite lättare för dig snart. Tills dess - andas, andas, andas ??

Kram ?

Jag uppskattar att du berättar hur det kan vara efter en längre tids nykterhet. Förberedd kan man ju möta utmaningarna på ett bättre sätt tänker jag!

Kram!

Ibland tänker jag det är ju dumt att skriva här, tänk om någon faller för jag gnäller och klagar.
Men kan ju också vara bra att få veta att bara för man blir nykter så är inte livet lätt. Men det är 1000 gånger lättare utan att behöva slåss med draken hela tiden.
Men funderar mkt över om det kan vara så att hjälpen för män och kvinnor borde vara olika. Kanske inte i akutfasen, men det som kommer senare.
Kanske har jag fel och missuppfattat det. Men mina nyktra manliga vänner verkar ha det så mkt lättare i detta att sätta sig själv först. Medans mina kvinnliga vänner och jag själv sitter fast i alla måsten med åtagande gentemot familj, vänner osv.
Har under denna tid inte mött en enda kvinna som inte brottas med tidsnöd, är det inte små barn är det gamla föräldrar och stora barn osv.
Vet ju att här finns många med barn med speciella behov, där det inte går att tänka på bara sig själv.
Jag själv sitter med gamla föräldrar med hjälpbehov, oro för barn och barnbarn.
Nu menar jag inte att män inte bryr sig, utan att de kanske är de som gör rätt för att hitta till sinnesro. Så man borde lära kvinnor att tänka om, lära sig sätta sig själv först.
Mkt svammel skulle egentligen bara skriva att det går bra och löftet till mig själv om nykterhet står fortfarande starkt// kram Strulan ❤️??

Vad härligt att du njöt av det - kanske mest efteråt!

Sprutflaskan pajade för mig efter några år. Men prylen i sig är riktigt bra.

:)

”Konsten att fejka arabiska” med Lina Liman. Väldigt bra! Finns som ljudbok. Hon är också högfungerande, men har mått väldigt dåligt psykiskt.

Boken ”En annorlunda barndom: En kvinnas berättelse om sin autistiska uppväxt” av Iris Johansson är också svinbra. Hon pratar bland annat om skillnaden mellan vet-känslor och känn-känslor, så att jag som är ”normal” faktiskt kan förstå.

Skönt att du är tillbaka!

Kram ?

Jag skrev inte direkt att jag inte var full, bara indirekt, fast tillräckligt indirekt tror jag :-) Vi får se, saker brukar komma upp till ljuset när de är redo. Även om jag i det här fallet nog förstått han är glad i glaset, långt tidigare.

Ungefär 30 min per fönster, vissa krävde mer och andra mindre. Växter ska duschas, allt ska torkas runtomkring.

Den lilla sprutflaskan struntade jag i. Här krävdes spann och skursvamp, och rikligt med vatten, diskmedel och ättika. Själva ”dammsugaren” var perfekt, nu slipper jag störa mig på ränder.

Tänk att man kan bli så genuint glad av rena fönster ? Och ännu en surdeg i mitt liv är avbockad!

Kram ?

Gudars, det slog direkt in i hjärtat Mirabelle.

Din tonåring och jag har ju samma diagnoser, det innebär ju inte att vi är samma person. Men det du beskriver, det har jag känt hela mitt liv utan att riktigt kunna sätta ord på det. Och jag är ganska bra på att sätta ord på mina känslor ändock.

Att ständigt slitas mellan två läger och inte veta vad eller vem man är, var man passar in, om man vill passa in där, eller om det är bra i sin egen bubbla... världen är tydligen inte skapad för oss. Men ta mej tusan, om det så är det sista jag gör så ska jag se till att om än med små steg försöka göra den lite bättre själv.

Jag föll lite, tillbaka till dåliga vanor. Försöker att inte banka för hårt på mig själv. Pressen blev för mycket. Ångesten och förvirringen tog bara över.

Men nu har jag inte druckit något på några dagar och även om det inte är kul, så känns det ok. Har varit sjuk med halsfluss i veckan, knepigt nog kom det direkt efter jag var hon psykologen och fick svar på min utredning.

Det visar sig att jag har ADD och Aspergers, det känns skönt, knäppt, ledsamt, förklarande... det är bara massor av känslor. Det känns skönt för att jag har känt mig annorlunda och inte riktigt trott att jag funkar som alla andra. Men det är ledsamt och knäppt då jag bryter normen en del för vad någon ska klara av med en sån diagnosbild. Jag har ett heltidsjobb, jag är högutbildad och var väldigt duktig i skolan, älskade skolan, var aldrig mobbad... inte populär men hängde ofta med de som var populära. Har aldrig känt mig konstig eller annorlunda inför andra på ett dåligt sätt, har mer känna mig överlägsen de flesta pga. mitt intellekt (jag vet att det låter ofantligt narcissistiskt) men jag tänker ofta annorlunda och konstigt nog utanför boxen än de flesta andra vad gäller vissa situationer.

Nu börjar jag se mig som mer annorlunda och ifrågasätter om andra också kan se det, fundera vad de tänker. Om alla andra redan vetat om det men ingen sagt något. Jag tror inte det, men jag kanske inte kan läsa av sånt?

Det är skönt att veta att jag inte valt att vara som jag är själv, det är ledsamt att ingen sett detta hos mig förut, att jag diagnosticerades när jag var 36 år. Tänk om det kunde skett för 10 år sedan, vad mitt liv kanske hade varit annorlunda.

Mycket tankar och ifrågasätter alla mina val, val av yrke som säkerligen inte passar mig men jag gillar ändå, men som är väldigt krävande för ”en sån som jag”, livsval osv...

Känner mig lite mindre som människa också, jag vet att det inte ska vara så eller är så men längre ned på näringskedjan ändå. Att ha ASD, ADD och vara alkoholist är ingen mysig kombo direkt.

Ska träffa en läkare, vet inte riktigt när ännu men ska börja ta medicin i vilket fall, sen ska jag troligen träffa en arbetsterapeut och diskutera min jobbsituation. Kan ju få hjälp från LSS och det vore kanske inte dumt om jag kunde testa att gå ner i arbetstid då jag vanligtvis känner mig död efter 5 timmars arbete (men så är det kanske för alla).

Det är mycket att ta in.

Började dricka lite smått, har inte haft några riktiga utsvävningar men jag vet att det inte gör mig gott. Det stillar rastlösheten tillfälligt, men besattheten är hemsk. Den är tillbaka. Men håller igen på oviss tid nu. Ska bli helnykter framöver. Just nu tar jag en dag i taget, en nykter dag i taget.

Ska försöka gå in och skriva mer här, mår ju bra av det. Kommer inte räkna dagar, det viktiga är bara i dag ❤️

Väljer att inte dricka i dag, istället fokuserar jag på att hålla hjärnan igång med andra aktiviteter. När klockan slår 15 är jag fri ?

Idag skulle min älskade hund ha fyllt 13 år. Det är två år sedan jag fick låta avliva honom på grund av tumör i munnen. Från att jag upptäckte knölen tog det två dagar innan han var död. En otrolig chock. Har knappt hämtat mig än.

Tomrummet i mitt hjärta består fortfarande. Min match in heaven ❤️ Han flyttade till mig när han var 7 år (vi fick 4 år ihop) och han valde mig som sin nya matte med hela sitt hjärta.

Jag brukade skämta om att den hunden skulle ta en kula för mig. Det gjorde han också på sitt sätt. Vid tre tillfällen under våra år ihop kom stora schäfrar springande mot oss. Lösa. De ville attackera honom, men han upplevde att jag var hotad. Alla gånger ställde han sig framför mig och skällde högre än han någonsin gjort tidigare. Schäfrarna blev förvånade och stannade faktiskt upp i steget, så att deras ägare hann reagera och bryta attacken.

Min modiga mellanpudel ❤️ Som jag saknar dig. Du fanns aldrig längre bort från mig än ett ögonkast. Du hade alltid ett vakande öga på mig.

Tomrummet i mitt hjärta är fortfarande stort, men kanske finns det plats för en ny hund i mitt hjärta också. Nästa sommar. Kanske.

Kram ?

Dels har jag tallrik under, och dels smular inte falu rågrut lika mycket som andra knäckebröd. Jag biter av en ”rad” i taget.

Svinbra förfrukost i sängen. Jag är alltid hungrig när jag vaknar, men inte alltid redo för frukost liksom.

Kram ?

Har en kollega som varit på samma ställe nu tor-fre och hon hälsade att basturitualen ihop med havsbad var att rekommendera. Så det ska jag locka med mig äldsta dottern på nästa helg!

Varm bastu och kalla bad är ju liksom ursprunget med spa. Spa betyder ”hälsa genom vatten”.

Här där jag bor har vi en stolt tradition av hälsoturism. Vila, bada kalla bad och dricka järnrikt vatten var grunden i verksamheten, som lockade tusentals från hela världen kring sekelskiftet 1900. Hela den här staden var präglad av den verksamheten, som fortfarande finns kvar delvis.

Jag gillar bubbelpool, där kan jag sitta i timmar ? Men att vara riktigt varm och sedan bada kallt är häftigt också. Det går som en intensiv rusch i hela kroppen. Sannolikt är det adrenalin som skjuter i höjden av kontrasten mellan värme och kyla.

Kram ?

Det är ändå gött med sådana nätter, Vart tog natten vägen liksom! ?. Fint att du är pigg och taggad inför fönsterputsningen, det här går bra ska du se.

En helt annan sak, blir det inte jäkligt smuligt i sängen av knäckebröd knaprandet? ?

Kram

Skönt att kunna svara kollegan att du absolut inte var full mitt i natten eftersom du numer är nykter ?

Det är kanske precis vad vb behöver höra. Du har kanske medsyster/bror där som behöver hjälp.

Kram ?