Senaste kommentarerna i forumet

Det känns som jag vet nu att min vän inte vill umgås längre då jag avstår alkohol och inte hon.
Det har känts hemskt att se sitt gamla jag i henne när hon varit jätte onykter sist vi sågs.
Och jag vet att det inte är riktig vänskap så jag släpper taget nu.
Jag finner mig inte i vad som helst nu för tiden.Jag står upp för mig själv och känner inte skuld och skam på samma sätt.
Så jätte skönt.Du kan ju ,Pilla!

Fint namn jag fick av dig;
Flitiga Lisa ?? ja, det passar bra de senaste dagarna då jag varit just extra flitig?

Egentligen valde jag Fia Lisa allra först när jag började skriva här som medlem. Men autokorren måste ha ändrat för något blev fel så det blev Fina Lisa i stället.
Sedan visste jag inte hur jag skulle redigera så då fick det vara så...
Lite självgod riskerar jag att verka med ett sådant namn men det är jag inte...? Tvärtom, väldigt självkritisk...
Men flitig kan jag känna mig ibland när jag fått gjort saker som jag samlat på min Att göra lista?

Din vän som tar återfall och blir nöjd med sig själv när han kämpar sig tillbaka till nykterheten känner jag igen från en bekant.
Som du säger så blir han också euforisk och lycklig av att hålla sig uppe ett tag men sedan river han ner sig igen och börjar supa...för att återigen efter ett tag ta tag i sig själv för att bygga upp självkänslan ....

Men vi gör inte så, vi lurar oss inte själva att tro att ett återfall skulle vara något att längta efter.
Eller hur?
Mod och styrka, heja oss!???

Kram ???

Så fint det låter med erat samspel och vilken styrka det måste vara. Jag tänker på dina ord om hur hon läser av er och hur ni kan vara lugna för ni vet era roller❤️❤️❤️❤️❤️
Kram Strulan

Om det funkar i dessa coronatider förstås.

Kram ?

Jag har inte heller haft något återfall.

Jag kan förstå känslan av njutning när man blir nykter igen. Men då får man ju aldrig uppleva de ännu starkare känslorna som kommer senare i nykterheten.

Oavsett är jag inte ett dugg frestad att ta ett återfall. Det vore inte värt det.

Kram ?

Tack Jullan och Se klart? Jo jag mår riktigt bra, det är lite fullt upp på hemmaplan bara. Barnen har varit sjuka några dagar och frugan har grymt mycket att stå i med sitt jobb. Så jag försöker avlasta henne så mycket jag kan.Vi kan inte vabba mer nu när dottern fyllt 12 år så det blir ganska”stökigt” hemma under dagarna med deras bristfälliga matlagning och diskning mm. ?Jobb till helgen för min del, men det är nästan lugnare på jobbet än hemma just nu. Söndag vet jag vad som gäller Se klart?

Kram

Det rullar på här och accepterar att livet är jobbigt ibland.
Hade ett kul samtal med en man igår om just detta att jag inte fallit ännu och hur jag tänker runt det. Min rädsla för återfall, har räddat mig många gånger. Att påminna mig om var jag startade är en sak som är viktig för mig.
Att våga vara ledsen och att känna, svårt men tränar på det.
Inte hänga mig fast eller oroa mig för allt och alla är ännu svårare, men tränar på det med.
Tillsaken hör att jag tror han har blivit beroende av tillnyktring, dvs de dagarna när dimman lättar och man tycker man är starkast i världen. Han tar återfall och sen nyktrar till och då är han så lycklig. Vet inte om man kan bli beroende av det, men han verkar vara det.
Belöningssystemet är skumt och verkar som man kan bli beroende av det mesta i livet.
Kul ibland att diskutera men någon som gör på ett helt annat sätt, för alla väljer vi olika vägar för att komma till samma ställe dvs lugn och lycklig.
Men i mitt fall så väljer jag att vara nykter idag vad som än händer// kram Strulan ❤️??

Så skönt att höra att du har det bra, med allt! Känner väl igen detta med olika projekt med hus (särskilt ett gammalt) blir lite som ett sätt att leva även om jag inte gillar det uttrycket som ju mest beskriver diverse praktiska projekt...
Nykter är däremot ett sätt att leva. Genomsyrar allt vi gör på något sätt. Lyfter himlen och bäddar om oss. Allt är inte underbara dagar. Men när var allt underbara dagar?
Sannerligen inte när man vaknade en torsdag med lätt baksmälla och sedan jobbade sig in i helgen där man kraschade. Jag tror jag kallade det ”behov av vila”. Fast det blev så lite vila.
Tänker på dig och hoppas du laddar för en fin helg och firar-söndag! Kram ?

Jag var med på alkoholhjälpens IRL träff i början på året. Vad jag minns pratades då om att eventuellt arrangera en höst träff. Funderar om det blir någon sådan träff?
/Mrx

Både att låta svackorna vara som de är, och släppa på perfektionen lite då, att fortsätta med träningen what so ever, och ge fan i att hälla alkohol på brasan.

Full pott i min bok! Svinbra jobbat med dig själv. Skönt att du mår bra igen ❤️

Kram ?

Äntligen har svackan lossnat lite igen. Världen ljusnar, ögonlocken lättar och framtiden lockar. Det är så starkt hur livet styrs i de här perioderna och man är mer eller mindre maktlös. Ja eller maktlös är inte sanningen, men det är krafter man måste "dansa rätt vals med"
Finns ett par avgörande förändringar i mitt förhållningssätt till dessa perioder som gör att de inte styr och vänder uppochner på mitt liv alls på samma sätt längre och kastar mig ner i avgrunden, jag har en rejält höjd lägsta nivå. 1 - jag gör min träning, no matter what. 2 - jag dövar inte med alkohol.
Träningen gör att man får små skutt upp mot ytan hela tiden och när tiden är inne så orkar man hålla sig uppe igen. Att inte dricka alkohol på dessa känslor gör att man inte puttar ner sig själv längre mot botten hela tiden vilket gör att sträckan upp till ytan blir längre och längre. Kort sagt, en rutin som lyfter och en borttagen rutin som sänkt = mycket mer balans.
Men, dom kommer fortfarande, de här perioderna när man börjar sjunka av okänd anledning. Säkert beror det på enklare och mindre saker än man vill acceptera, små motgångar, dålig sömn eller en energislukande fest med A i fel kontext.
Ett annat förhållningssätt jag har till dessa perioder nu är att stå för dem. Jag låter dem "ta plats" istället för att försöka döva och distrahera och lossas som att allt är som vanligt. Små saker som att förklara för familjen att det blir ingen riktig middag ikväll (jag lagar maten till 90%), jag orkar inte, det får bli smörgås, yoghurt, mussli, eller vad man känner för, å det går jättebra! Sen att släppa på ordningen, som egentligen får mig superstressad.. men det är bara att ge upp, vila. Det tar inte flera dagar att plocka iordning igen när man är tillbaka på banan, det löser sig! Lite godis i soffan, sen gå och lägga sig i tid. Vara snäll mot sig själv, sluta kriga mot livet, ha små rutiner som håller uppe lägstanivån och dansa med djävulen tills han snurrar av banan... Sen kommer ljuset igen, tillslut.

Hoppas ni får en fin helg i Göteborg!

*KRAM*

Ska hälsa suget det :)

Ja, suget kommer då och då. Allt mer sällan dock, och inte överväldigande på något sätt.

När det kommer brukar jag bemöta det som en störig granne som ibland ringer på typ: ”Ja ja, du tänker så. Hej då!”

Kram ?

Ledig fredag!

Idag har jag ledigt från jobbet, och lämpligt nog så har det regnat hela natten... och verkar göra det resten av dagen. Så min latmask sa åt mig att idag ska jag inte göra något ute, förutom att jag *måste* ut och jogga någon gång under dagen. Detta eftersom det gick så där igår, efter jobbet blev det ett besök hos en av bröderna med lite fika, det var nyttigare än just då ge sig ut i skogen.

Jag har passerat 10 veckor, det går säga mycket om dessa veckor, som jag har rabblat många gånger här :-) Alkoholen är ett bra tag sen det var en *KAMP*, en gång under veckan fick jag en tanke o ett sug jag inte gjorde något med, så det kommer som jag förstått att dyka upp lite här och var. Men jag behöver inte agera på det.

Svårare komma i fas med tankarna om att sluta snusa, det gick så där. Men ska ta tag i det och hantera det också, för jag hann ändå känna på att jag mådde bättre av mindre mängd.

Ha en fin nykter, nyktrare, nyktrast dag!

Igår tog jag bara en ny snus varje ojämn timme - kl 7, 9, 11, 13, 15, 17, 19, 21, 23.

Och det funkade utmärkt! Men det kräver ju ett medvetet tänk av något som gjorts per automatik länge.

Tack för att du inspirerade mig att ta lite kontroll över snusandet!

Kram ?

Släckte vid 23, somnade nog innan kl 23.30. Sen har jag vaknat varje timme hela natten, kollat på klockan och somnat om. Varje timme!

Trots att jag är ledig idag och därför kunde ta sovmorgon. Det var meningen att jag skulle ta sovmorgon, ladda batterierna inför Göteborgsresan.

Ja ja, jag är väl förväntansfull inför resan helt enkelt ? Inte lika hårt drabbad som yngsta dottern dock. Hon har tjatat om detta i en månad nu. TJATAT. Det finns knappt någon i hela södra Sverige som inte fått lyssna på tjatet. I detalj.

”Mamma hämtar mig kl 13, sen ska vi packa, åka och hämta pappa, äta på Max i Värnamo....”

Allt hon har erfarenhet av sen tidigare resor till Göteborg behöver repeteras. Det är bra, då kan hon lättare ta emot sådant som hon inte ens kan föreställa sig ska hända, när det väl händer.

Och jag vet att hon vet att om mamma, pappa och storasyster är med så löser sig allt. I situationer då oförutsedda saker händer är reaktionen hos oss föräldrar superviktig. Och det spelar ingen roll vad vi säger. Hon läser av vår inre energi på en millisekund. Hon är som en barometer på vårt humör.

Tack och lov är vi samspelta som få andra. Barnens pappa är lugnet själv initialt, tar kommando och agerar. Mobiliserar hjälp utifrån, blir en tydlig talesman. Jag blir chockad och tyst initialt, handlingsförlamad.

Jag återfår dock rätt snabbt handlingskraften, så fort jag fått hyfsad koll på läget. Då börjar jag lösa ekvationen, strukturera en handlingsplan som sträcker sig på lite längre sikt än just nu, och sen kliver jag in och tar arbetsledarrollen.

Då kliver barnens pappa lite åt sidan, men visar tydligt att han tror på mig och stöttar mig, och sen gör han vad jag säger åt honom. Jag är duktigare på helheten och att se konsekvenser i ett längre sammanhang. Han är duktigare på att ”gräva” här och nu, grotta ner sig i saker.

Totalt 31 år ihop, i olika konstellationer, och många gemensamma utmaningar har gjort oss oerhört samspelta. Vi pratar inte ens om det här - vi bara gör. Jag vet hur han tänker, och han vet hur jag tänker. Ingen känner mig så väl som han.

Och det ska bli en trevlig helg ihop med familjen ❤️ Hoppas innerligt att beefen mellan svärson och svärfar inte ger sig tillkänna. Att de båda två är vuxna och mogna nog att bita sig i tungan och bjuda till för den goda stämningens skull.

Kram ?

Nej, man får vara rädd om sig märker jag. I dag känns det bättre men då tränade jag inte i går. Inte kul om träningen ska förvärra det. När jag druckit mitt te ska jag testa yoga-passet jag hittade. Ja, ja fortsättning följer med den frågan.

Tänker en hel del på framtiden nu. Dels hur det ska bli när jag börjar jobba igen. Hur det ska bli med orken, min förmåga att tänka och inte minst på om jag ska bli stressad och få tillbaka vinsuget. Ett sug som faktiskt varit fullständigt frånvarande i två månader nu. Efter 6 månaders nykterhet hände det nämligen fantastiska grejer för mig. Harmonin som tidigare funnits lite då och då är nästan ständigt närvarande och suget försvann. Alkoholen ligger långt bak i hjärnan nu. Funderar sällan på den och när jag gör det tilltalar inte tankarna mig. Precis så som vi vill ha det. Eller hur? Men jag tar inget för givet. Aldrig glömma var jag kommer ifrån.

Kram!

Härligt att det är bra härinne ?, ja läsning är en trevlig sysselsättning, har provat ljudbok, men det funkade inte, tankarna för iväg. Visst rinner tiden med barn o familj, men jag tror det är viktigt med liiiite egentid iallafall. Ha en härlig helg. Jullan

Hinner skriva lite här innan det är dax att åka till jobbet.? Jag har hur mycket som helst att göra om jag vill Andrahalvlek, så det är bara bra att jag får träna på att ta det lugnt. Tv har aldrig varit min grej dock. Jag gör hellre saker själv än att titta på folk som gör saker på tv:en. Läsa böcker hade nog varit en bra sak, ska försöka ta tag i det. Men på vardagar hinns det inte med. Jobb, bilkö, dagligt fixande med hus och trädgård, läxhjälp, skjutsande, matlagning mm. Sedan dags att sova. Dagarna bara rullar på. Ska sätta i gång några renoveringsprojekt nu i höst också. Bra årstid för det på hösten, då vädret inte tillåter så mycket fiske.

Kram ?

Då förstår jag..? vad synd att det blev en så seg och långdragen läkning...
Ja, det är väl inte den bästa motionen om man är otränad. Man tänker ju inte så om att det är "bara" att hoppa?.
Jag tänker på en bekant för många år sedan som gjorde ett bungyjump... Inte så kul följder, hennes höfter blev inte så bra efter det..?
Du kanske ska kontakta någon idrottsläkare/ortoped som coachar simhoppare eller gymnaster... De vet nog bäst hur man blir bra...
Lycka till dig ?
Kram ???

Finns det ingen annan hobby du kan grotta ner dig i? Fast det är ju rätt praktiskt förstås att vara rastlös om du får mycket gjort hemma.

Men jag tror det är nyttigt att bara chilla också. Ligga och läsa kanske? Jag har börjat ladda min mobil i hallen och kollar inte på den det sista jag gör. Läser en halvtimme istället innan jag ska sova.

I barn och ungdom läste jag massor. Sommarlov för mig var detsamma som långlån på bibblan och en papperskasse med böcker med hem. Lycka ❤️

Nu lyssnar jag på ljudböcker istället. Men som jag lyssnar - det blir minst en bok per vecka. Jag lyssnar när jag promenerar, cyklar, kör bil, diskar, lagar mat.

Skönt att du mår så bra ?

Kram ?

Nu rullar det på. Arbete i veckorna och socialt umgänge på helgerna. På fredag är det dags för en AW. Det enda jag behöver komma ihåg är att inte ta det första glaset. Ha det bra nu alla på forumet.

Bounce är (eller var, har gått i konkurs) dessutom ett namn på ett ställe fullt av studsmattor av olika valörer. Mycket poppis hos barnen. Flickan älskar det! Under sportlovet slog vi till på var sin 2-timmarsbiljett. Inget hände direkt utan det är bara att konstatera att två timmars idogt studsande sätter sina spår hos en otränad 50-åring :D. Det går tyvärr sådär med bäckenet. Efter två besök hos kiropraktorn är skillnaden endast marginell. Ont när jag står, sitter, går t.o.m. när jag ska sova om jag tränat innan. Ska dit nästa vecka igen. Om inte bättre efter det får jag leta efter en ny kiropraktor. Har hittat ett yoga-program för höfter också som jag ska börja testa i morgon. Skam den som ger sig!

Charlie, ditt inlägg andas verkligen lugn och förnöjsamhet.
Härligt att du kommit så långt på den vita vägen?
Hur går det med bäckenet?
Såg att du hade haft en incident med Bounce...(en av mina favorit dansgrupper) vad hände i vintras?
Undrar en nyfiken...?

Kram ???