Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du kom till ro till sist..?
Och som du säger är det bättre att vakna trött ? än bakis...?

Härligt med nykterheten och många fina och bra känslor man förnimmer på den vita vägen✌️ ?

Kram ???

..för flera timmar sedan..?
Svårt att varva ner..Men utan alkohol kommer jag ändå vakna piggare, än om jag valt att göra som förr.. Hellre lite svårare att komma till ro på naturlig väg, än o döva med gift, som bara skapar konstgjord sömn ändå..
Mår bra, för jag är nykter✔️☺️.
Kram och godnatt ?!
/Fibblan ?.

Hihihi ?, måste få skratta lite mitt i allt! Nä, du - det vedervärdiga stället har vi varit på så mkt vi ska✔️?! Finns inget att hämta där✔️! Nu tuffare vi vidare mot Glädjestad och andra små "Friskebyar"??!
Sov så gott?!
Stor kram!
Fibblan ?.

Du har så fruktansvärt rätt. Gjorde precis samma sak när jag slutade snusa, lät en hel stock ligga i bilens dörrfack utan att röra den. Gav till sist bort den till en vän.
Jag har både öl och vin hemma och en hel låda whisky som jag tänkte sälja. Vill att allt ska vara normalt så att man kan bjuda gäster och flickvännen. Jag vet att det är dumdristigt men det ingår i mitt spel mot mig själv för att testa mina gränser. Jag måste ju lära mig att motstå frestelsen. Rätt eller fel men jag ska även rådgöra med psykologen när hen känner till mitt case.
Den där halvdruckna flaskan ryker imorgon och all annan öppnad starksprit också för den delen.
Stort tack för peppen och kramen

Kram?

Och gör dig av med flaskan imorgon. Onödig frestelse. Tillfället gör tjuven.

Stort grattis till två nyktra månader!

Kram ?

Kläder o sånt
Är inte så kul att köpa kläder... men jag hittade i alla fall en lite tjockare träningsjacka på rea som nog ska kunna hålla mig varm en bra bit in i hösten o vintern. Uh. pannlampa? Mja.... men säkert dubbar, för det brukar kunna vara svinhalt på vintern numera :-)

Har inte velat köra intervaller tidigare, för det har känts bra kunna komma upp till ganska många kilometer, men du har helt rätt, växlingen och intervaller är nog nästa steg :)

Nej träning o ganska mycket annat brukar jag landa i att jag gör det själv, är mest en tävlingsmänniska mot mig själv, iofs missar jag gemenskapen då, men det är något jag får plocka upp på andra ställen. Och det jag också gillar med just löpning (fattar inte varför jag slutade...) är att man kommer ut i alla möjliga väder, och det egentligen inte finns något hinder bara man har skor (och det inte är för kallt). Jag sprang t.o.m i Hyde park en gång för tre evigheter sen när jag var där på semester. Det var coolt!

Ikväll blev det kajak o middag, i en av sjöarna i närheten, jag landade på en sandstrand. Tyvärr hade jag glömt dosan mini-portion. Men se där, i ryggsäcken fanns en original portion. Haha. så nu har jag matat tillbaka mig till samma nivå som för några dagar sedan... Men har massa dosor mini hemma så kommer nog gå tillbaka och andas in sådana....

Det var skönt vara ute, tills jag, när jag klev ur och inte märkte att vänster ben somnat. Plums så blev jag blöt. Men det blir ju inga olyckor när det är 20 cm djupt vatten. Mer roande...

Japp, nu är det nästan två månader men ikväll blev det tufft. Provade att vara ensam och mysa lite med film och bara umgås med mig själv. Suget och lockelsen dök över mig och jag började tänka tvångstankar om den där flaskan som ligger gömd (jag vet, skjut mig). Jag kraftsamlar och stärker mitt psyke och kände att jag skulle skriva här. Vill inte oroa min flickvän nu när det gått så bra hela sommaren. Jag lovar mig själv, jag ska inte dricka något ikväll. Bara gå till sängs och titta på nyheterna. Gud vad stolt och nöjd jag kommer att känna mig imorgon bitti ??
Första samtalet med beroendecentrum nästa vecka. Endast per telefon och två månaders väntetid, galet dålig tillgänglighet.
Det blir bra det här.

Känner mig jämnt trött, åtminstone på jobbdagar. Det är så normalt att jag knappt tänker på det.

Nu funderar jag på om jag dessutom har förkylning på g. Vore så jävla typiskt nu när vi ska åka till Gbg i helgen ? Har lite rossel i halsen, som kanske utvecklar sig till halsont, och en konstig huvudvärk som jag tror utgår från skuldran (dålig arbetsställning?)

Jag bryr mig typ aldrig om jag blir sjuk annars, men att ställa in resan till helgen vore KATASTROF. Då kan jag få en lätt släng av hypokondri. Ja, ja. Allt blir som det blir och går som det går.

Men jag kan göra en sak. Jag kan lägga mig tidigare på jobbdagar. Och ge fan i mobilen och läsa en bok den sista halvtimmen innan det är dags för ljudboksinsomning.

Så kl 21.30 får bli min nya dags-att-lägga-sig-deadline. Då kan jag släcka senast kl 22.30 och förhoppningsvis sova kl 23. Då får jag sju timmars sömn om klockan ringer kl 6. (När jag jobbar hemifrån blir det dessutom 8 tim sömn om klockan ringer först kl 7.)

Kram ?

Jag har också haft återfall flera gånger med olika konsekvenser som följd. Jag tycker att Antabus fungerar bra för mig. Jag har aldrig haft abstinens så det kan jag inte uttala mig om. Hoppas det går bra för dig.

Ja det är nog just den funktionen skrivandet har för mig och många anda. Både som en hjälp till att sätta ord och finger på punkter och känslor. Och som en tryckventil för att orka med det.

Kram

Kanske dom talar om mig som hon som är så jävla stark.
Driven. Snabb.
Den där bruden som är kul att ha att göra med.
Kanske dom talar om mig som hon som jämt var full.
Ångestfylld. Trött.
Den där bruden som var en jävla alkis och som inte kunde skärpa till sig.

Oavsett vad dom än säger om mig, så måste jag kunna få vila och beundra mig i mitt mod. I min styrka.
Men säg mig, varför känns det inte alltid så vissa stunder?
Det är som en skugga som följer mig, i vissa situationer, som jag bara inte blir av med.
I dessa situationer blir jag istället högpresterande som för att motbevisa att det som kanske viskas bakom ryggen på mig känns främmande. Det är inte längre än del av mig.

Oavsett vad dom än säger om mig, säger det kanske ibland mer om dom själva.
Varför pratade dom inte med mig om dom nu såg mitt missbruk?
Varför hjälpte dom mig inte?
Om jag blickar tillbaka så vill jag inte ha något ogjort, jag hade inte klarat av att ta ett erbjudande om hjälp för att tillfriskna eftersom min skam inför den här sjukdomen var, och är, för stor. Jag var tvungen att göra det på mitt sätt. I det tysta. Jag är så oerhört tacksam för att det vart så, och jag är så tacksam för den platsen jag är på idag, och för de få personer som har bidragit till mitt tillfrisknande, professionellt virtuellt, och de som fysiskt har bidragit med glada hejarop och stöd. (Tack!)

Det är så typiskt denna sjukdom som kallas alkoholism, att vi blir så självcentrerade och rent av egoistiska. I mitt fall finns den strimman kvar enkom när jag tänker på mitt förflutna.
Jag försöker ta ett par djupa andetag när den tanken kommer och tänka att nog har mina gamla arbetskamrater annat att avhandla än lilla mig på en återträff.
Jag försöker tänka att det säger mer om mig själv och min självkänsla i tillfrisknandet, än om mina gamla kollegor, att jag tänker på det här viset.

Jag borde verkligen släppa tanken, för jag är den som står mig själv allra närmst, och jag vet att även en jävla alkis kan ha en riktig kämparglöd och inre styrka när allt kommer omkring.

/Dee

"Just nu mår jag bra av min alkohol konsumtion... ...Ändå känns det som att jag vill må ännu bättre."

Summerar på spiken min egen situation och varför jag fortfarande hänger här. Skriva av sig. Påminna sig om sin egen historia och små framsteg.
Torns senaste inlägg här väcker lite funderingar. För egen del känns de direkta problemen av alkohol borta och de inre striderna om när dricka eller inte, alkohol finns inte ens kvar i tanken under vardagarna. Men jag har sedan en tid tillbaka stora bekymmer med energi och motivation och jag kan titta tillbaka på två helger med relativt hög konsumtion i samband med festligheter.. kanske är man för nonchalant och inte tar detta i beaktning.

Kämpa på kompis

Nu blir jag också inspirerad att endast snusa ”medvetet”.

Kram ?

Föreningsliv? Eller allt sånt är kanske otänkbart om du tillhör riskgrupp?

Såg ett så trevligt initiativ som har gjorts i en grannkommun. Äldre kan anmäla sig och matchas med en ”promenadvän” som de kan promenera med och avsluta med fika. Man hade samarbete med olika kafé som hade rabatt och coronaanpassad servering.

Och promenaderna var också coronaanpassade. Man möttes utomhus och höll 1,5 meters avstånd.

Den typen av promenader brukar jag ta med min mamma nästan varje helg.

Kram ?

Skrivande funkar som självterapi för mig. När jag skriver tvingas jag sätta ord på vad jag tänker och känner.

Ibland börjar orden nästan resonera med sig själva. Och ibland får jag en aha-upplevelse - just det, det är ju det som skaver!

Kram ?

Befinner mig i en lång seg energiätande svacka. Allt är tungt. Jobbet är tungt. Vardagsrutinerna fungerar inte. En stor mental vägg. Som i det där gränslandet man befinner sig i ibland när man känner att man håller på att bli sjuk, men det bryter inte ut på riktigt. Jag tycker jag är snäll mot mig själv. Känner efter med träningen, håller igen, förenklar, vilar.
Förra helgen fick jag ont i halsen, gick och tog ett convid-test och stannade hemma från jobbet i 3 dagar. Bara vilade. Testet var negativt och halsontet försvann ganska fort, jag kände mig återställd och gick tillbaka till jobbet. Gick och tränade ett mjukt pass. Hela helgen som var vilade jag i stort sett, förutom ett träningspass i söndags förmiddag. Blev fruktansvärt dålig efter passet, illamående, utmattad.
En liten panik växer inom mig för att jag inte kan sätta fingret på vad problemet är. Jag känner mig både kroppsligt och mentalt trött men kan ändå prestera när jag tränar, känner ingen svacka i styrkan.
Min erfarenhet av mig själv säger mig att jag ska fortsätta kriga och inte lägga mig med täcket över huvudet men nu har kriget pågått i flera veckor och energin börjar sina ordentligt.

Jag mår ypperligt bra de flesta dagar och har fått in bra rutiner för mat, motion och sömn. Det jag behöver nu är glädje. Jag behöver hitta något som jag får skratt och bubbel i hela kroppen. De sista dagarn har jag dansat till afrikans musik, hemma, galet vilt. Härligt men behöver finna ett sammanhang med andra. Lite svårt nu...

Ensam är inte så stark...

De som gjort denna resa vittnar om att återfallen oftast blir värre för varje gång. Kropper reagerar starkare på förgiftningen och återhämtningen tar inte längre en dag utan flera. Läst om de som efter fem dagar fortfarande är sjuka i bakfylla. Även min sista gång jag drack (1 flaska) tog det 3 dagar innan jag kände glädje och ork. Det är inte värt det. Det har även med åldern att göra. Vi orkar helt enkelt inte med fyllor längre.

Du har många dagar i ryggen, så en dikeskörning ska inte förstöra det :)

Kram

Jag har 10 st snus om dagen som min max gräns just nu. Igår tog jag totalt 10 st "medvetna snusar". Snusdosan fick stanna hemma när jag var till gymmet, det har den aldrig gjort tidigare. Idag har jag tagit 4 st snus och klockan är 11. Jag ska strax iväg till gymmet för ett lunch pass. Dosan får stanna hemma även idag. En dag i taget gäller även för snus! ;)

Jag skriver alla mina ösregnslånga inlägg på mobilen. Enbart med pekfingret ? Och det går undan! Autocorrect är oftast min vän.

Kram ?

Klimakteriet är vidrigt, men det var tio gånger mer vidrigt när jag drack alkohol!

Kram ?

Det är mycket trevligare att träna om man är rätt klädd för det ? Till vintern blir det icebugs och pannlampa!

Bra att du (ofrivilligt) växlar mellan distans och tempo. Just intervaller får dig att utvecklas mest. Att utmana sin komfortzon hela tiden ger utveckling. Tre gånger per vecka är en bra nivå för att nå just utveckling på löpningen.

Du har inte funderat på att gå med i en löpargrupp? Det hade jag tyckt varit svinroligt, om jag hade fixat löpningen förstås ?

Jag löptränade i grupp för några år sedan. Riktigt roligt eftersom träningen blev just varierad när en coach planerar träningen. Nackdelen var att jag alltid var hopplöst sist ? Jag kan bjuda på det, men lite trist var det i längden.

Sen blev jag sambo med hund i fyra år, och han gillade inte att springa. Nu är han död sen två år, men mina ben och fötter är tyvärr inte i form för att springa. Jag väger för mycket. Men jag har inte gett upp hoppet om att komma igång igen!

Det jag gillar med löpning som träningsform är att man kommer ut i ur och skur. Frisk luft, uppleva alla årstider. Hela kroppen får jobba. Bra för bentätheten. Går att göra var som helst och när som helst. Otroligt tidseffektivt.

Kram ?

Varför klimakterium?
Naturen brukar ju ha en mening med tingens ordning.
Men detta?
Själv äter jag medicin mot vallningar och annat....jag orkade inte bli så sjöblöt hela tiden...och ha dålig sömn ( en hel del var ju alkoholen...det såg jag inte först).
Men en sak är dock klar - klimakterium plus alkohol är väldigt mycket värre än ’bara’ ett klimakterium ...
Det betyder inte att det är roligt.

Klok strategi

Jag tror det är en klok strategi, för lyckas du bryta med ”automatiken” så måste ju mängden gå ner rejält.

?

Jag säger bara det: BURR. Det finns visst dåligt väder, eller åtminstone för lite kläder. När jag nyss var ute o joggade frös jag jättemycket (hade bara en tunn långärmad träningströja o långa joggingbyxor på mig), 5 plusgrader i skuggan blev för mycket för mitt humör. Så jag joggade bara den korta svängen, med högre tempo så jag ändå fick ut något av träningen, för jag behöver fokusera på att jogga fortare nu, inte bara längre hela tiden.

Har inte särskilt mycket olika träningskläder då det var länge sedan jag "höll på" så här och sprang, så jag får bli modelejon o fara på XXL för att inhandla lite grejs tror jag :-)

Värt det, och jag har råd.