Senaste kommentarerna i forumet

Åh, vad mysigt ?

Kram ?

Det gäller att lära sig att känna igen sina varningssignaler...det är jag dålig på men jag ska jobba på saken.
Det här med att leva nykter är inte lätt alla gånger, har märkt att jag har väldigt lätt för att fastna i en känsla...är jag deppad och nere så tror jag att jag kommer att vara det för evigt.
Men sanningen är att jag klarar av negativa känslor mycket bättre nu när jag är nykter...topparna är höga och även om dalarna är djupa så går det lättare att ta sig upp.

Bäbiskatten har anlänt, och haft min totala uppmärksamhet i 3 dagar. Så mysigt o roligt med ett litet knytte igen. Storkatterna är mäkta irriterade på nykomlingen, men oxå nyfikna. Det smygs o spejas överallt här hemma o det är ett litet skådespel hela tiden. Jag har distribuerat mina antabus själv i 2 veckor. Det har funkat sådär, har en förmåga att glömma ta dom (förträngning?). På torsdag upptar jag min samtalskontakt igen och förtsätter äta antabus månaden ut. Sedan blir det en utvärdering om fortsatt behandling. Tänker att jag åtminstone fortsätter med samtalskontakt. Det känns bra. Nu pockar kisse på uppmärksamhet. Önskar alla kämpar en underbar söndag. Och jag lovar nykterhet 24 timmar till. ?❤️?❤️

Du har en stor fördel och det är att du verkligen vet hur bra det är att hålla sig nykter. Och att du får mycket bättre tillgång till alla dina förmågor som nykter.

Bra jobbat, grattis till 10 nyktra dagar!

Kram ?

Visst går det att fixa coronasäkra möten! Utomhus, stor lokal, tydliga regler (INTE kramas!). Det får du styra upp innan sommaren är slut!

Kram ?

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Det mantrat kan jag rabbla i sömnen Adde ?

Kram ? och tack för grattis ❤️

Barnen, och du, invaggas bara i en falsk förhoppning om han först säger ja/kanske och sen nej.

Din barn mår bättre av att veta att deras pappa inte vill delta, och därför inte ens får frågan. Att det är hans val från början.

Om du kämpar med att sluta hoppas att han ska förändra sig, så gör barnen detsamma. Du måste föregå med gott exempel.

Typ: ”Det är inte mig det är fel på, det är han som är en idiot och som medvetet valt bort sin familj för alkoholen.”

Din barn behöver stärkas i den uppfattningen. De behöver sluta skämmas för det gentemot kompisar, och faktiskt våga uttrycka ovan. Då stärks deras självkänsla.

Kramar i massor till dig, jag förstår att det här är skitsvårt för dig. Jag hoppas verkligen att du inte upplever min ton som hård, mitt syfte är bara att vara tydlig.

Kram ?

Jag valde ju hängslen och livrem direkt när jag tog beslutet att bli nykter. Därför tog jag kontakt med beroendeklinik. Jag har inte behövt dem jättemycket men det har känts tryggt med gles samtalskontakt och blodprov då och då. Nu är det snart dags för sista kontakten som är vid 6 månader. Har fyllt i olika utvärderingar, av mig själv och mitt bruk och även så klart hur jag tycker kliniken skött sitt uppdrag. Ska lägga det på lådan i dag. Dessutom ska jag ta blodprov igen. Inte för att jag tycker att jag behöver det (den här gången heller), men jag tänker inte göra avsteg från ett framforskat program för alkoholberoende personligheter som jag.

Till skillnad från i våras när jag hade det sista samtalet med sköterskan känner jag tydligt att jag kan släppa det här med kliniken nu. Jag är inte orolig. Jag är lika fast besluten i dag som jag var den 22 december förra året att jag har slutat dricka nu. För alltid. Saknar inget som alkohol att göra - tvärtom!

Var iväg på en heldags skärgårdstur i går med sonen. Lite pansjisresa, men trevligt. Mat ingick, bar fanns. Det var ju lördag så en och annan passade på att fira lördag. Inget störande alls. Jag drack ett par riktigt goda alkoholfria öl till lunch och middag. Sonen smakade en smutt. Vi pratade lite om en eventuell alkoholdebut för hans del. Jag försökte lite försiktigt säga att dricka är inget man måste göra eller ha erfarenhet av öht. En utmaning även detta för mig märker jag. Vill ju helst inte att han dricker alls men måste så klart inse att han precis som de flesta andra unga kommer att dricka någon gång. 18-årsgränsen är jag dock tydlig med. Där behöver jag inte slåss med min inre egen moral och nynykterheten.

Varafrisk, Jullan och VaknaVacker - tack före era kommentarer!

Kram!

Blir imponerad av dig, grattis till starkt kämpande. Nu blir det bättre, för att du bestämt det. Soc gör sina utredningar och det kan ju vara bra, de har oxå vanan att ganska snabbt kolla av om det finns allvarliga problem i familjen. Tror inte de kommer lägga så mycket energi på dig, du känns ganska stabil nu. Samtalskontakt är bra, det finns hos beroende enheten i öppenvård. Dit kan du själv ringa. Det känns alltid obehagligt med alla konsekvenser av drickandet, men om du tolkar det som wake up calls, så är det bättre, vi är bara människor, ibland blir det fel, ibland helt galet. Men har man viljan att ställa allt tillrätta, så har vi nog människor ganska stor förståelse, även soc. Slå inte på dig själv, du är värdefull o ska oxå bli så behandlad. Kram Jullan

till halvåret ! Nu blir det bara bättre och enklare ! Men glöm inte vem du är !

Jag har en tråd som heter ”Behöver all hjälp jag kan få” under fliken ”Förändra sitt drickande” med totalt 1.476 inlägg. Den tråden skildrar mina första tio månader på den nyktra resan.

De första fyra månaderna försökte jag dricka kontrollerat, det gick inte. Den 9/2 slutade jag dricka helt, och den 9/8 uppnådde jag delmålet 6 nyktra månader, tjoho! Då startade jag den här tråden. (Den gamla tråden ”Behöver all hjälp jag kan få” finns kvar under fliken ”Förändra sitt drickande”.)

Eftersom jag fyller 51 år i höst så förstår ni att jag har tänkt mig bli 100 år ?

Andra halvlek har inletts bra i alla fall ? Hittills står det 6-0 till mig mot ärkefienden alkoholdjävulen ?

Kram ?

Vad bra du jobbat, grattis. Nu kommer du få verktyg att fortsätta nykterheten, både här inne o på beroende centrum. Kram Jullan

Det har nog varit den enskilt viktigaste skälet för mig att hålla mig nykter. Det blir aldrig tråkigt.
Grattis till alla viktiga dagar. Kram!

Andrahalvlek, miss lyckad, Jullan och jasmine, tack för era svar ♥️♥️

Jaa Jasmine, det är faktiskt sorgligt känner jag också. Men när jag tänker tillbaka så har det varit så även när vi levde ihop. Jag har gjort det mesta ensam med barnen. Spenderat både helgkvällar och utflykter som ensam vuxen. Bara fått sällskap när han inte hade andra planer. Alltid åkt bort till min övriga familj utan honom. Alla andra i par och så jag ensam med mina barn trots att jag var gift.

Tack Jullan. De bästa 3,5 åren har det varit. Mkt har hänt men allt som hänt har varit rätt ♥️

Jaa justja miss lyckad ni gjorde ju ett till försök. Vet du, det tröstar mig faktiskt att veta att även du hade lite hopp kvar. Då känner jag mig mindre onormal som har så svårt att komma vidare. Tack ♥️ ska lyssna på podden du rekommenderar också.

Haha ja andrahalvlek, mångubbe vore väl ett intressant extraknäck ?

Jag har jobbat denna vecka igen. Semestern är slut, men jag har rest iväg över helgen med barnen. Barnens pappa var välkommen men han stannade hemma. Jag tror jag måste bestämma mig för att försöka sluta bjuda med honom. Nästa gång säger jag bara att vi ska åka bort. Jag har bjudit med honom för barnens skull och för deras relation till sin pappa. De hade varit glada om han kom med. Men det är ju så tydligt att han inte bryr sig. Och jag känner mig både arg och sårad om jag tänker på det. Han tackade nämligen ja först. Men ett ja betyder ingenting. Dagen innan ångrade han sig.

Igårkväll gick vi från badplatsen här upp mot huset och mötte en familj. Flera vuxna och två barn. De vuxna hade druckit. Mamman till barnen var ordentligt berusad och ville hälsa på vår hund. Det ville inte han... Han morrade och backade. Jag gissar att de vuxna är skapligt bakis idag och jag tänker på barnen. Här finns dessutom vatten överallt vilket är läskigt att tänka på. Fulla föräldrar med små barn...

Jag är så glad att jag inte är där. Att jag inte dricker. Att mina barn inte ser en grumlig blick när de vill be mig om råd eller tröst. Att jag inte säger skumma saker som jag glömt dagen efter.

Jag hoppas mamman jag mötte igår hittar rätt väg snart.

Kram ♥️

Du bör inte vara konstant trött efter 6 månaders nykterhet. Föreslår att du går till doktorn, tar blodprover och att ni tillsammans funderar på om du har en utmattningsdiagnos eller något annat. Googla på KEDS. Karolinska institutet har ett enkelt test för utmattning som du kan göra för dig själv. Kanske en början?

I morgon är det jobb igen, jag ser fram emot det, jag ska vara på arbetsplatsen ganska mycket till veckan, det kommer ju bli tillräckligt med tillfällen att jobba på distans resten av året... suck.

Allvarliga frestelser att halsa öl var ett tag sedan jag hade (nej faran är inte över), och i helgen har jag varit mindre trött, det känns bra.

Andra saker verkar ha kommit på tur att ta tag i - kommer inte skriva så mycket om det här, förutom att jag fattar att få ordning på smygandet/onykterheten har varit jätteviktigt för mitt totala mående. Först nu så är jag med hela dygnet (även de tråkiga delarna), och först då går det ju egentligen att börja leva ?

Mycket av det jag visste - men behövde gå igenom själv; har gått uppnå med alkoholstoppet. Det var inte omöjligt, det var tråkigt ibland, men nu mycket bättre. En ickefråga - men vaksamhet behövs och fortsatt nykterhet.

Trodde nog jag skulle "rasa" i vikt ganska mycket eftersom öl ju innehåller en rätt stor mängd kalorier... Men icke, kanske något kilo, men faktiskt - det spelar inte så stor roll. Anledningen nu är ju mer dels att jag inte är ung längre (lättare lägga på sig lite extra), och dels att jag faktiskt inte sköter min mat så bra (mycket mackor blir det), och det går ju bra ordna till när jag vill.

Konditionen är mycket bättre nu, och jag ser framemot att pressa mig lite snabbare än träningsprogrammet, så jag kan springa en halvmil, borde faktiskt vara uppnåeligt inom någon vecka eller två. Vi får se, viktigast är att jag inte gör det för snabbt så jag får någon skada. Men nästa mål är en mil efter det...

Jag är ju som jag skrivit tidigare i min tråd troende, kontaktsökandet uppåt och tryggheten därifrån har såklart funnits med på denna resa, men den är personlig, så jag har inte haft anledning skriva så mycket om det. Delvis för det just är personligt, och jag gillar inte att på nätet prata om den delen - även om den nog är bland de viktigaste i mitt liv. Angående corona - så har ju alla gudstjänster ställts in (förutom de på nätet, och det är väl nästan lika givande som att sitta och titta på kattvideos), jag saknar inte gudstjänsterna så mycket, men jag saknar gemenskapen/samtalen/bönerna i vår ”hemgrupp”, vi har träffats via videolänk, och hur kul är det. Slutpredikat ?

I alla fall här är soligt men blåsigt, jag skall åka och besöka en kompis som hyrt en stuga, även passa på att ta någon promenad (måste kolla av vilka fina naturupplevelser som finns på vägen dit). Bra aktivitet innan det är måndag morgon.

Jag kommer bara jobba en vecka, sen vara ledig igen en vecka innan allt drar igång på riktigt.

Fortfarande gäller - det går sluta - det var inte hopplöst - aldrig första glaset.

Hoppas allt är fint med dig..❤️

Tack alla!
Ja, jag fortsätter. Kämpigt emellanåt men det är inte värt att ”provsmaka”. Lite rädd för ensamheten som kommer nu efter semestrarna men jag försöker att aktivera mig och göra planer om risken finns. Exakt en månad kvar till beroendecentrum vill prata med mig. Jag har liksom fått sköta det här själv på ren styrkevilja men känner att jag behöver verktyg för att klara den tråkiga delen av året. Håll tummarna för mig❤️

Skönt med tvåsiffrigt och riktigt bra jobbat! Tråkigt att höra att det blivit sämre med din sambo ?. Precis som du säger är det ju verkligen bra att du själv håller i så att du slipper det ångestpåslaget.

Du är grym! ?

Att vakna utan förgiftningssymtom..Våra hjärnor som är a-beroende väntar ju bara på att humöret går upp eller ner, så den kan locka med berusningens falska vila..Det där lät ju dramatiskt?..Men så känns det..Bra jobbat Fina Lisa. ?

Vaknar och räknar till tio dagar utan alkohol ?.
Härligt att det går så lätt igen. Inget sug trots en jobbig situation hemma när min sambo blivit sämre.
Men hade jag druckit alkohol så hade jag ju haft ett jätteproblem till, så det går helt bort.

Ha en fin söndag ☀️
Kram ?

Varit nykter nu i 6 mån. Men konstant trött? Motionerar 3-4 dagar i veckan. Äter ok. Sover oroligt. Har druckit mycket i 20 år även lite droger jobbat hårt & hela tiden. Men undrar va fa.... Ska jag aldrig få vara pigg?? Vill inte börja med alkohol igen. Är det någon som känner igen sig? Vtf ska man göra....

Haha Miss lyckad, ja tänk om man skulle förklara drickandet precis så... vi sitter och förgiftar oss och försöker göra det precis lagom... och även om vi lyckas under kvällen så blir morgondagen sannolikt något förstörd. Man kan verkligen undra vad vi håller på med.
Torn, det är så trevligt att läsa dina inlägg och det liv du har nu. Bra jobbat!

Vaknade utvilad och mår toppen! Så skönt med semester och att kunna göra precis vad jag vill.

Det blir en bra dag ?

Är såklart glad för denna man.?.Och tycker att det känns rätt för mig att vara i tvåsamhet..Det tar ju längre tid att lära känna varandra med långt avstånd..Men allt har sin tid..Kram???