Senaste kommentarerna i forumet

Du har verkligen tagit på dig de nyktra glasögonen och jag förstår att det är plågsamt att se hur omgivningen beter sig ? Klokt att åka därifrån!

Jag har inte hamnat i en liknande situation, men om/när jag gör det kommer jag också att fara illa. Men man kan inte ändra andra, bara föregå med gott exempel.

Kram ?

? att låta ett kalas för en 7-åring bli en ursäkt för att supa, det borde inte vara tillåtet!

Bra att du fanns där, och hoppas också du kan få vara den tvåldoftande förebilden för nått/några barn.

Soligt väder. Träffat vänner. Som dricker. Mycket. Öl, rödvin och whisky...flödade och bjöds och hälldes upp.
Vuxna. Med sina barn. Omdömen som domnade bort. Blinda för sitt beteende. Föräldrar som tror de är roliga, skämtar med sina små oskyldiga barn. På ett sätt som inte är kul. Ingen ser. Förutom barnen. Och jag. Jag ser också nu. Det är sorgligt. Trots det blev jag så sugen på rödvinet. På whiskyn. Undrade varför jag inte dricker och har roligt. Samtidigt som jag förståndigt förstår att det är en misär att dricka så, mitt på dagen, med barnen. Sugen på rödvin. Äcklad. Sugen. Äcklad.
Bestämd.
200 dagar i frihet idag.

Jag körde ifrån med mina barn. Kvar blev berusade vuxna och oskyldiga barn. Vet ni vad? Det var ett kalas för ett barn som fyllde 7 år.
Sorgligt.

Vi som vaknat måste vara sunda förebilder för barn. Våra och andras. Jag hade min farmor. Hon var alltid nykter. Doftade tvål. Var mjuk och sund.

Så vill jag vara. Sund.
Barnens näsor ska minnas en god sund doft av mamma. Jag hoppas kunna rädda något av dessa barn i min närhet. Kanske vara en sund förebild.

Vi är ovana att hantera våra känslor på ett nyktert sätt. Jag har upplevt samma sak i vår. Alla känslor blir starkare - både positiva och negativa.

Just därför står jag ut med de negativa känslorna, för att jag vet att även de positiva känslorna blir starkare också när de väl kommer. Och mer genuina och långvariga.

Mitt sätt att hantera tex ilska är att 1) leva ut den om möjlighet finns, 2) beklaga mig till alla som vill lyssna alternativt skriva ner allt, 3) djupandas och tänka ”Ja, jag är arg som fan men det går över.”

Tankar är bara tankar och känslor är bara känslor och de går alltid över. Låt dem finnas, låt dem sen försvinna iväg.

Meditation och mindfulness tror jag är ett bra sätt att ”stänga av” känslostormen på också. Eller lyssna på musik som väcker positiva minnen, eller sorg och vemod så man får gråta.

Vi är ovana, men vi lär oss efterhand.

Kram ?

Oj. Det blev dubbla inlägg. Så jag kan passa på skriva något på det sista....

Det är ganska få gånger jag stöter på alkohol i sociala sammanhang; t ex på nån middag på jobbet; vid tjänsteresor (sånt som man gjorde före 2020 :-) ). De sammanhangen har jag undvikit dricka på de senaste åren ; för jag vill ju sluta......

Sen med kompisar; endast en som det skulle kunna bli något starkare med, t ex om vi väljer fira nyår ihop, men det skulle gå bra säga nej där.

De övriga jag umgås med ; där är det aldrig alkohol inblandat. Möjligen kan någon ta en lättöl till lunchen....

Jag hade en kompis för ett par tre- fyra år sen, som jag inte längre umgås nästan med, vi brukade dela öl/vin med lite mat och nån film på tv:n Tror det var dåligt för mig för jag att inte säga nej där.

Problemet är ju det jag har gjort i smyg, i min ensamhet. Och har jag klarat av låta bli så här länge, utan att helt gå under. Så känner jag mig mogen att faktiskt inte återgå.

Ser inte hur det skulle gå att dricka socialt och sen aldrig själv. För det var ju så det började. En öl. Sen efter några år, fler, inte bara med folk utan själv ibland. Sen... rutschkanan.

Nej, nu ska jag försöka släcka denna dag; grannarna utanför har kommit igång igen, nu är det inte bara musik, utan skrål o rop också. Då vet man vilka som inte vaknar pigga i morgon....

:-)

Skönt att du är så bestämd i ditt beslut! Jag har också tänkt flytta över hit och skapa en ny tråd, och det gör jag på 6 månadersdag ?

Kram ?

Tacksam över en fin dag?! Tankarna poppar upp lite då och då. Trots allt ovanligt med en nykter semester..?, men jag är så glad över att det inte innebär sug. Förut har dessa båda grejer varit tätt sammankopplade, så jag tar det som ett gott tecken på min resa, att det inte är så längre?!
Känns positivt och roligt också att de tillfällen som tidigare lockat fram sug, snarare bygger på min avsmak för alkoholen☺️! Betydelsefullt ?!
Nöjd med min dag och att nykterheten fått kännas så självklar ✨!
Kramar!
/Fibblan ?.

Det är ju jätteskönt att du känner att du kan flytta tråden - grattis!

Nytt ställe för tråden.

Jag har funderat på det ett tag, men tog och gjorde slag i sak. Mitt mål är ju att inte dricka igen, aldrig, never ever. Efter snart fyra veckor kanske jag kan känna tillförsikt att det kan hålla... Så därför flyttade jag tråden hit i stället - till Det vidare livet!

Ikväll händer noll och nada här, jag har bara sölsurfat, legat och lyssnat på hur grannar poppar nån partymusik (inte den typen av musik du löser korsord till), skönt nu, för de har tystnad, på väg ut, eller somnat redan? ?‍♂️, fast det har jag ju inte att göra med.

Bra jag inte har öl i närheten ikväll, för jag hade nog haft svårt låta bli gå och titta på flaskan och öppna den. Även om jag bestämt mig så tror inte jag att jag är så stark, speciellt en sådan här kväll som är lite småtråkig.

Jag tänker det kan vara bra att ha en tråkig lördagkväll, när inte så mycket görs och händer, att sitta på balkongen med paddan och surfa, käka ett äpple är inte hur galet hemskt som helst. Solnedgången är fin att titta på.

Just idag en bra dag. Inte varit så turbulent än så länge och hoppas på att det ska få hålla i sig. I bästa fall gjorde jag grovjobbet innan mitt återfall nu senast..??. Just nu mest trött och svårigheter med sömnen..?. Men vid gott mod! Men jag tror mig förstå hur du har det..och känner verkligen med dig❣️ Rörelse är bra?! Skriva ner allt som snurrar är också ett bra sätt. Sänder dig massor med styrkekramar ???!
Jag vet att du klarar det?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Åh goa Charlie70❤️

Känner så starkt med dig❤️ Tänker att det inte var så konstigt att du känner dig gråtmild..sorgsen ..idag ...även om du har din son hemma så har du inte din dotter som pockar på HELA din uppmärksamhet och lite till....nu fanns det ju lite luft omkring. Tillåt dig vara ledsen, gråta...och ja varför inte ringa till jourhavande präst...jag gjorde det en gång då jag inte trodde att jag skulle få ta avsked t min syster....och det var skönt??

Jag vet att du kanske inte har ngt direkt förtroende för habiliteringen. Om jag hade mött dig i min roll som kurator på habiliteringen så hade jag först börjat med att du bara fick prata och gråta och sörja ...sen kanske vi hade kunnat försöka börja se om vi kunde hittat ngn lösning.

Men kära Charlie70...vila...vila ...och släpp ut dina känslor...du är ju helt fantastisk...det viktigaste är att man är good enough...och att du inte väljer att dricka alkohol är ju så starkt??

Kramar❤️❤️

Hej!
Att du vill ha din identitet i något annat än "nykter", "nykter alkoholist" tror jag är riktigt sunt, man är så mycket mer än det som man lämnat. Det finns kvar där som en liten tegelsten/ett minne. Jag vill också aldrig mer dricka, never, ännu så länge är jag lite rädd glömma bort mig o hamna tillbaka på ruta 1 eller värre, komma tillbaka hit om ett år igen. Så att låta bli alkohol är för mig en stor del av min vardag ännu så länge - kanske inte så mycket sug, men ändå nyorientering.

Bra med mer färg i livet än det som alkoholen gav dig!

Andrahalvlek; alla har väl lite olika sätt att hantera det antar jag, men det jag menar är att om man har en missbrukspersonlighet så är det lätt att ersätta ett missbruk med ett annat t ex träning, religion, mat, sex, relationer osv. Jag har sett flera exempel på hur man som nykter alkoholist skapar sig en identitet som är just bara "nykter alkoholist" och blir manisk i den identiteten. Själv tycker jag att det är jobbigt med människor som är maniska i ett beteende till den punkt att det slukar hela människan såsom t ex alkoholen kan göra.
Jag vill gå vidare i livet som nykter, men det ska vara en liten del av livet. Man är så mycket annat än sitt missbruk, mamma, vän, arbetskamrat, medmänniska och vi har alla hobbies, önskningar, drömmar. När jag säger att jag blir irriterad så menar jag mer alla maniska beteenden, jag vill inte ersätta mani på alkohol med någon ny mani, jag vill bara avsluta det kapitlet och gå vidare som en helhet.
Hur som helst; dag 13 är här och det känns bra. Livet börjar få lite mer färger än den trista gråa planeringen runt alkoholen??

Jag känner likadant, saknar att bara få stänga av. Har inte nått någon islossning än, är rädd att det blir så jobbigt att jag gör något dumt.

Usch vad det är jobbigt att känna. Jag vill ju leva äkta och inte på fake, men usch vad jobbigt det ändå är.

Är inne i känslofasen i min nyktra resa tror jag. Kommer ihåg att Femina förklarade det som "Den stora islossningen" förra gången. Men då var det nog kring 2 månader om jag inte minns fel. Känslor till höger och vänster, insikter, nedstämdhet blandat med eufori. Det är säkert därför jag känt mig så trött de senaste dagarna. Det är så mycket känslor av alla de slag och A dämpar de inte. Det gör nästan ont i mig för att det är så mycket känslor. De kommer inte ut, de bara maler och maler i huvudet. Jag kan bara röra på mig för att försöka få samma tillfälliga avslappning som A gav. Jag har inget sug efter A men oj vad skönt det skulle vara att stänga av alla känslorna om så bara för i kväll. Men jag vill leva äkta, inte fake.

I dag är en sån där mellandag, jag gör inget speciellt, har noll energi och ingen motivation. Det är okej, har dock varit på 1,5h promenad, så är glad att jag fixade det. I ärlighetens namn så skulle jag vilja göra något, men mina vänner bor antingen för långt bort eller så är det bortresta just nu. Så kan inte ens fråga någon, fast jag har säkert inte ork i alla fall.

I morgon ska jag tvätta och skrubba 20kvm tak i gamla lägenheten. Känns sisådär inspirerande då det är 2,8m i takhöjd. Men jag vilar i dag för att fixa det i morgon, det kommer säkerligen ta precis hela dagen då jag gör det själv. Men även om det inte direkt är kul med sånt så känner jag mig duktig och blir glad när jag märker att jag fixar så mycket och är ganska händig trots att jag ofta har liten tro till mig själv.

Skulle vilja gå ut på en promenad nu med, även om jag är lite trött, det är så himla skönt. Men har ont i ena höften efter jag gick så långt i torsdags att jag måste ta det lite lugnt. Men när jag är såhär lite trött och seg så kommer lätt tankarna och jag känner mig ensam. Det är jobbigast att vara ensam på fredagar och lördagar tycker jag. Man ser så mycket inlägg på FB, IG osv... Brukar försöka att inte gå in och kolla men det räcker att titta ut från sitt fönster så ser man människor så... men jag är ensam, på gott och ont.

Att vara ensam är det bästa jag vet i hela världen, det ät tryggt, okomplicerat och med egen bestämmanderätt passar det mig perfekt, men inte jämt... inte just nu... jaja... vad är väl en bal på slottet...

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, istället ska jag äta lite lightglass, kanel, äpple och banan till kvällen.

Mhm... det kan nog vara så att det finns mycket att ta igen efter en längre tid av flykt, men det är ju inte panik få allt färdigt och klart. Min energi kommer och går lite, idag är en lite piggare dag, men har ändå tänkt att inte göra mycket ”nyttigt”, där får städningen vara det jag presterat idag, mitt sociala fick jag när jag gick ut för ett par timmar sen och en av grannarna haffade mig och ville jag skulle sitta och prata, så nu kan jag vara med mig själv utan problem resten av dagen ?

Tack för boktipsen! Åhlunds bok läste jag i vintras, den var bra, men inte så mycket igenkänningsfaktor för mig ?, ska kolla in de andra.

Ha en fin dag så länge ?

Precis som resten av nykterhetsarbetet. Lätt att gamla vanor börjar flagga, men de kan ersättas med nya nyktra vanor.

Ha en riktigt skön nykter semester!

Kram ?

Det är avlösning varje mamma-måndag. Det har hon koll på. Varje vecka skulle inte bli mer av kontinuitet för henne det tror jag inte. Tror inte heller avlösaren är intresserad av att vara avlösare till exmaken. Jag tänker mycket på kontinuiteten. Därför är det viktigt att vi håller i de aktiviteter som vi har kört igång. Just nu orkar jag inte introducera mer. Inte flickan heller skulle jag tro.
Nej, det är inte lätt. Nu måste jag vila i sorgen. Funderar på att ringa jourhavande präst eller något (aldrig gjort tidigare). Behöver prata med någon men vill inte störa vänner i deras semester med mitt. Känner mig överväldigad av mina egna känslor i dag. Inte duschat än men det blir det snart. Städningen struntar jag i i dag.

Kram

Avlösning varje vecka kanske funkar bättre? Ibland kan kontinuiteten vara viktig. Min dotter sover varje onsdag på korttids, förutom fyra veckor nu på sommaren då hon är ledig. Hon har kontaktperson 2 tim varje tisdag. En fast tid varje vecka var nödvändig för att hon skulle vänja sig.

Att inte få sova är tortyr ? Tack och lov sover vår dotter bra hela natten i eget rum, men så har det förstås inte alltid varit. Tills hon var 17 år hade hon egen säng i mitt sovrum, det var det enda som funkade.

Lider med er, och tyvärr kan man ju inte sjukskriva sig från sitt privatliv.

Kram ?

Flickan sover inte själv. Vi har försökt och försökt men hon kan inte. Blir rädd och känner sig ensam. Hon ville byta rum med sin storebror, trodde det skulle funka. Jag tog hit flyttgubbar som fixade det. Funkade inte. Ville ha sänghimmel, nattlampa och tyngdtäcke. Då kanske det skulle funka. Funkade inte. Hon pratar ofta om att klara av att sova själv. Jag stöttar. Men hon fixar det inte. Inte än. Jag går och lägger mig med henne sedan måste jag stanna hela natten annars vaknar hon och känner sig rädd och ensam. Så ser det ut.

Vi har avlösning i hemmet 8 timmar per månad. Haft sedan augusti. Avlösaren känner vi sedan många år. Hon har mitt fulla förtroende. Flickan känner henne väl. Ändå blir det ångest varje gång avlösaren ska komma på eftermiddagen. Har också hänt att flickan vägrar hoppa ur taxin när avlösaren tar emot. Eller att hon springer iväg, på väg ut i gatan eller bort. Flickan hittar inte. Inte heller i kända områden. Därför blir det snabbt besvärligt för avlösaren som måste hålla koll utan att springa efter så att flickan försvinner ännu längre i väg.

Så. Ja, det finns avlastning att få men mottagaren måste kunna ta emot den. Jag måste orka arbeta för att det ska fungera. Just nu orkar jag inte arbeta för mer än det som jag har påbörjat. Avlösningen och två fritidsaktiviteter (ridning och F&S). Pallar helt enkelt inte mer nu. Jag kan skriva långa uppsatser om hur mycket varje liten del av aktivitet kräver för att kunna genomföras men det ska jag bespara er. Vill bara förklara lite för dig AH eftersom du har tagit upp frågan om samhällets stöd tidigare. Och ja, flickan går under LSS.

Tack för dina ord Andrahalvlek!

Sån energi hade jag också i början - att jag ville städa och rensa och slänga. Det var nog ett latent behov som låg på lut ?

Men det gick över. Nu är jag slappare och slöare än någonsin. Tycker jag. Känner mig inte lika rastlös, tar det mer chill. Men jag har något inplanerat varje dag för att hålla igång lite, hålla igen hjärnan.

Boken ”Alkisbarn” av Robert Laul kan jag rekommendera. Då får man lite bakom kulissernasnack också om man är sportintresserad. (Det är INTE jag.) Jag lyssnar på massor av ljudböcker via Storytel, det håller hjärnan igång.

Andra ljudböcker på temat alkohol jag kan rekommendera är Rebecka Åhlund: ”Och jag som var så rolig att dricka vin med”, och Micke Persbrandt: ”Så som jag minns det”.

Och han som jag inte får nämna har minst två böcker på Storytel. På engelska, extra mycket hjärngympa ? Perfekt att ha i öronen på löprunda och promenader.

Kram ?

Ni behöver avlastning i någon form, stunder då ni kan andas ut. Ett korttidsboende där hon kan bo en-två nätter i taget så att resten av familjen kan umgås själva. För att få det krävs utredning förstås, kanske via skolan?

Att hon utretts tidigare betyder inte att hon/ni inte behöver hjälp nu. Vid 12 års ålder brukar de flesta barn bli mer självständiga och riktar sig ut från hemmet mer.

Tills dess ska ni nog hålla rutinen varannan vecka, för att både du och pappan ska orka. Du blir inte frisk från din utmattning annars ?

Känner så väl igen sorgen och vanmakten och det dåliga samvetet gentemot det andra barnet. Det gör verkligen ont i mig att läsa ditt inlägg ?

Så skönt att du mitt i eländet inte känner sug efter just vin utan att kaffe är din nya ”drog”.

Jag dricker mycket mer kaffe nu! Fyra-fem koppar innan lunch, därefter ingenting eftersom jag är rädd att det påverkar sömnen.

Kram ?

Jag känner sorg. Det är det jag känner. Den har jag känt hela flickans liv. Sorg för att hon måste leva med de funktionshinder hon har. En sorg som jag har druckit bort. För stunden i alla fall. Dagen efter har jag varit sänkt i mitt känsloliv. Då har jag kunnat göra saker som inte sorgen stått i vägen för. Nu känner jag sorgen. Jag bearbetar den. Flickan fyller snart 12. Det är hög tid för mig att bearbeta detta. För att kunna ge henne det bästa av mig själv.

Tack nykterheten!