Senaste kommentarerna i forumet

Jag har inte så mycket att att skriva om egentligen men funderade i dag på om jag kunde komma på något som blivit sämre i mitt liv nu efter snart 6 mån nykterhet, jämfört med hur det var när jag drack. Kunde inte komma på en enda sak, allt har blivit bättre eller är lika bra. Jag kan inte komma på någon som helst nackdel.Jag saknar ingenting från hur det var när jag drack.?

Var på en fin Italiensk restaurang i kväll med familjen och åt en jättegod pasta. Jag verkligen njöt av den goda smaken. Det är som om t.o.m. maten är godare nu när man inte dricker alkohol till.

Så har livet blivit för mig nu, jag önskar att alla ni som kämpar på tappert inser hur bra det kan bli.
Ge aldrig upp, det kan bli mycket bättre än ni någonsin anar.

Ha en bra helg och många kramar från mig till er alla här på forumet!?

/Torn

Nu har jag läst båda dina inlägg och det var väl super bra att du åkte hem till din mamma idag tycker jag! Och jag tycker inte att det är något fel i att smsa sina kompisar även om det är fredag em/kväll, huvudsaken är ju att du vet att du inte har druckit någonting när du gör det. Sen tror inte jag att någon annan tänker så som inte har alkoholproblem, och oavsett vad dom tror kan du ju själv vara stolt över att du inte druckit, så messa på till dina vänner och fråga om fika eller promenader säger jag ? och det här med att få unna sig, jag tycker att du ska unna dig precis allt du vill, förutom alkohol, vill du äta chips, gör det, vill du äta choklad, gör det! Det viktigaste är att du inte dricker och allt annat än att dricka är värt det, jag brukar tänka så. Allt jag stoppar i mig nu istället för att dricka är så jätte mycket bättre än all alkohol jag drack förut.
Dina föräldrar verkar väldigt fina, jag tror inte dom skulle dömma dig om du berättade om dina alkoholvanor eller att du vill och försöker sluta. Jag har berättat för min familj och ingen dömer mig, dom hjälper mig istället och stöttar mig. Jag har ätit middag med min mamma idag och hon hade köpt chardonnay till oss, alkoholfritt och det kändes så skönt att hon visste, ingen diskussion, hon frågade bara hur många dagar det var idag och jag svarade 29, hon säger att hon är så stolt över mig och att hon själv inspirerats sen jag slutade att dricka mindre.
Tycker du varit super duktig idag, jag hejar på dig och är glad att du varit hos din mamma idag när du har haft en känslosam dag! Alla dagar är inte perfekta leenden, ibland mår vi inte så bra, och det är okej, gör inte allt på samma gång. Njut av choklad, alkoholfri öl och av att inte ha promenerat idag! Det är helt okej för det viktigaste är att du klarat av att vara nykter ?

Mådde ju inte så toppen tidigare i em, så tog ett spontanbesök hos mina päron, bara mamma som är hemma då pappa gör annat. Fick en fin stund med mamma och hundarna. Fick gråta ut en hel del och berätta om mina egenheter. Att det är svårt för mig att starta saker, att bara göra basala grejer, att orka. Pratade även om att jag inte vet om jag vill ha hus, familj, barn för att man ska ha det eller för att jag faktiskt inte vill det. Vi pratade om att låta känslorna styra en. Vi har pratat om allt detta innan, men jag tror hon fattar ju mer vi talar om det. Hon ska ju vara med under min utredning, eller hon ska bli intervjuad av psykologen själv tror jag.

Jag har aldrig berättat för mina päron om mitt drickande, jag tror de vet att jag drack under en period i mitt liv, men inte omfattningen. Kan inte ta upp detta med dem, jag vet att de skulle älska mig lika mycket ändå, men då har jag verkligen fuckat upp precis allt i mitt liv som de någonsin kanske hade förväntat sig av en dotter. Tror inte de kanske tänker så, men jag tänker så. Jag kan inte vara mer misslyckad och mindre självgående och förstörd än vad jag redan är. För då vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Men sen vet de också att jag inte dricker speciellt nuförtiden, mamma erbjuder mig alltid alkoholfri öl om det är lite festlig stämning - så det är skönt och att det inte ens behöver diskuteras efter att jag förra sommaren sa att jag inte dricker just nu och att jag gillar A-fri öl och inte är intresserad av det där ruset.

Nu sitter jag med en A-fri öl, det är det enda jag unnar mig såhär på fredagskvällen. Det blev ingen promenad i dag då magen var kass, men den känns lite bättre nu så hoppas på att det blir promenix i morgon istället.

Så tacksam för min mamma, vet inte vad jag ska ta mig till när jag inte har henne längre, hon är mitt precis allt och den som får mitt liv att gå ihop. Hon lagar mat, stöttar, handlar, fixar och styr så att jag kan må bra och orka jobba om dagarna. Hon finns jämt där, stöttar och framförallt ger kärlek oavsett vad jag gör eller säger. Utan henne skulle jag vara sjukskriven, inte ha något jobb och må så ofantligt dåligt. Såååååå tacksam!

Härligt Kristina78 att du har kommit till insikten om vad det nyktra livet har för positiva effekter för dig! Glad över att du är pigg och motiverad, det är fantastiskt skönt att ha nyktra helger! Njut av den ?

Jag sa idag efter middagen",vad skönt det är att inte vara dåsig och trött efter middagen som det va då jag drack vin "ja vi kan göra vad vi vill"fick jag höra.Du verkar vara stabil Kristina78.Det känns bra för mig att läsa här hos dig och samtidigt bli glad för din skull.
Jag känner också tacksamhet denna fredag?
Från Pilla

God kväll ?

Nu sitter jag på "min" uteplats och dricker kaffe. Har haft en helt underbar dag. Är helt slut nu. Och så blev jag plötsligt och oväntat så himla gråtmild.

Jag är en sån känslomänniska så att det ibland gör mig tokig. Jag känner hela tiden så mycket åt alla håll. Imorse jag var så glad och nu vill jag åka hem till mitt hus och lägga mig i sängen och gråta. Helst till en sorglig film så att det inte blir så personligt sorgligt. Vill gråta till nåt annat bara för att ladda om eller nåt.

Det blir ibland en sån krock i mig när jag jämför förväntningarna jag hade på mitt liv och vad jag fick.

Jag är verkligen en familjeorienterad person. Jag har gett allt till både min exman och mina barn. Prioriterat dem. Så att inse att de enda som uppskattat det är ens barn blir lite snopet.

Här är jag på semester helt ensam med barnen. Jag som ville ha en stor familj och en trygg punkt i min man. Men så valde jag en man som inte alls prioriterar sin familj. En man som bara ville ha oss där hemma som en slags reservplan och reservsällskap. Som inredning eller som en låda med leksaker man kan ta fram när det är tråkigt.

Mina barns uppskattning räcker ju egentligen. De är mitt allt. Men det är så sjukt att jag har de här fina barnen med en man som skiter i allt som jag tycker är viktigt. Som skiter i dem 90 procent av tiden.

Det blir smärtsamt att känna att man inte duger och inte räcker.

Skaffar han en annan tjej så undrar jag vad den tjejen behöver göra för att hålla honom nöjd? Ingenting säkert.

Jag känner samtidigt fortfarande samma som imorse. Men det kom en våg över mig av lite ledsamhet.

Jag jobbar hela tiden på min egen självkänsla och på mitt självförtroende och jag har kommit långt. För några år sedan var jag knäckt mest hela tiden. Grät väldigt ofta pga känslan av övergivenhet. Så är det inte nu men det kommer små vågor av det ibland. Som nu.

Tror också att jag saknar att faktiskt ha en partner att gråta ut hos. Mycket av min gråt sväljer jag ju bara. Eller så gråter jag ensam. Då blir man ju aldrig tröstad. Och det är rätt sorgligt.

De gånger jag gråter inför mina barn känns det nästan skönt. Jag gör det inte med flit men de tröstar mig precis så som jag tröstar dem när de är ledsna.

Det är inte min exman jag saknar egentligen utan det är drömmen om det familjeliv jag aldrig fick.

Det finns nog nån mening med att jag ska få uppleva min trettioårsålder som singel. Det kanske gör mig till världens starkaste.

Och dessutom får jag inte glömma att jag faktiskt lämnade honom pga att han är en aktiv alkoholist i förnekelse och han gjorde mitt liv till en plåga. Det här livet jag har nu är ju ljusår bättre. Jag hade inte ens viljat vara med en familjeorienterad alkoholist heller.

Kvällarna här har verkligen blivit grubbliga för mig. Jag har ingen tv att slå på och inga direkta hushållssysslor att göra. Så det blir mycket tankar.

Om vi åker hit nästa sommar också, undrar hur mitt liv ser ut då. Jag skulle vilja sätta upp några mål. För att ha nåt att jobba för och för att inte känna att jag fastnar.

Det kan vara små mål eller stora. Ska grunna på det. Det ska inte vara nåt som adderar stress utan det ska vara inspirerande saker.

Jag vill växa och gro och känna att jag gör det bästa av det jag har.

Kram igen ❤️

Denna dag har inte varit något vidare. Dålig i magen och energilös. Har lyckats jobba lite i alla fall men känner mig lite nere. Skulle vilja och behöva ta en lång promenad men magen tillåter inte det.

Kroppen skriker efter något att unna sig, A, socker, nikotin, snacks... men banne mig, det blir inget med det. Vila och mer vila blir det istället. Tyvärr blir man ju uttråkad av det och då sitter huvudet igång och fantiserar. Eller fantiserar är fel ord - huvudet ger förslag på dåliga val. Vare sig jag vill eller inte.

Ska troligen åka till andra lägenheten i morgon, om magen mår bättre. Har bestämt mig att jag ska UNNA MIG en subway-macka när jag ändå är där. Älskar subway och det är det sämsta med att ha flyttat - att jag inte kan äta det var och varannan dag. haha. Vad jag skämmer bort mig själv ;)

Om 45 minuter stänger systemet här i småstaden, det känns alltid lite bättre när systemet är stängt, även om jag vet att jag inte ska åka dit i dag. Det är som att kroppen verkligen kan slappna av.

Måste komma på någon utflykt, eller något jag kan hitta på framöver för känner att trots att jag behöver och väljer själv att vara mycket själv så måste jag nog göra något. Måste komma på något bara. Har planer på att åka en dag till stora skogen och gå en runda på lite över en mil, ta med lite fika och så, kanske någon av hundarna.. men det gör jag ju själv i så fall ändå. Kanske skulle höra med någon av mina vänner om de skulle vilja följa med, eller om vi skulle åka till något mysigt ställe och fika/äta glass. Vi får se, gillar inte att höra av mig till vänner på fredag em/kvällar för det känns så desperat, eller som att man är en sån som sitter och bara messar när helgen kommit och man börjar bli packad.. haha.. skadad much!?

Konstig man (läs jag) är!

Hej,
Men det låter väl bra att kunna kämpa på framåt mot ett sådant mål! Men visst, skrämmande också då det en har dövat livet med inte längre finns tillgängligt.

Du får öva på ta plats, skapa en tråd, eller skriv här o där du tycker det passar! Jag tippar de flesta av oss skriver mest för oss själva, och för att sätta ord inför några (okända) hur livet blev, är, och vad vi drömmer om. Inget fel i det, det är nog en övning i att kunna stå för sig mer o mer irl också :-)

Men jag är så glad att jag satt ett mål med nykterhet 3 månader vilket sträcker sej till 21/8! Sen blir det 3 till efter det. Så får mitt första år som alkoholfri bli. Härliga kvartar att fira genom att omfamna mej själv.

Men tufft är det. Möta sej själv utan att döva är tufft men sååååå ärligt! Det ska bara gås igenom!

Kör hårt nu och skriv skriv skriv! Jag skriver oxå och det känns mest som jag skriver för egen skull....lite svårt att få plats i forum (och i andra sammanhang med IRL). Försöker bortse från det och kämpa på.

??‼️?

Men jag är så glad att jag satt ett mål med nykterhet 3 månader vilket sträcker sej till 21/8! Sen blir det 3 till efter det. Så får mitt första år som alkoholfri bli. Härliga kvartar att fira genom att omfamna mej själv.

Men tufft är det. Möta sej själv utan att döva är tufft men sååååå ärligt! Det ska bara gås igenom!

Kör hårt nu och skriv skriv skriv! Jag skriver oxå och det känns mest som jag skriver för egen skull....lite svårt att få plats i forum (och i andra sammanhang med IRL). Försöker bortse från det och kämpa på.

??‼️?

Och jag ska få vara ledig en hel vecka, sitter och reflekterar över hur skönt det är att inte behöva känna stressen över att planera intaget över helgen...jag behöver inte stressa ner på bolaget och handla, istället för jag sitta hemma i lugn och ro och bara njuta av att det äntligen är helg.
Känner att det börjar slita på mig att jobba natt...som tur är så ska jag bara jobba till mitten av augusti och sen börjar utbildningen....tänker inte jobba så mycket under tiden jag går skola, jag vill kunna fokusera helt på utbildningen...den betyder så mycket för mig av flera olika anledningar.
Jag hoppas ni andra också får en underbar helg...där ni får njuta och uppleva livets alla nyanser utan ångest, baksmälla eller oro☺

- efter att ha snubblat över dina tankar om ansvar och Ullabullas fundering om konstaterande och sanning i en anda kärlek och omtanke. Oerhört svår balansgång, tänker jag, efter att ha läst otaliga inlägg här. Några klavertramp har jag gjort, det första i början av min tid här genom att ställa en fråga som visade sig vara obekväm. Sen har jag försökt vinnlägga mig om att vara återhållsam. Ibland kan jag ändå inte låta bli även om jag tvivlar på vart det leder. Det är som du skriver Ullabulla, vägen är vinglig och det är svårt.
Tack för att få dela tankar / mt

Kanske påtvingad utevistelse bland mygg? *skratt*

Springa varje morgon? Låter som all-in. Bra idé, men kommer kroppen säga toknej, eller bli busnöjd?

Jag har ett par extra kilon oxå som jag hoppas ska kunna försvinna under sommaren :-)

Ha en fin dag:)

Tack för era sunda svar!! ?Jag gillar er! Så uppfriskande med bekräftelse från likasinnade! ? Jag ska fortsätta vara jag. Stå och njuta av småfåglar. Ta på reflexvästen och ta det säkra före det osäkra när jag cyklar till bibblan för att låna självhjälpsböcker. Jag beställer visserligen från adlibris nuförtiden pga Corona. ?
Heja oss!!
Kramkram
??‍♀️?

Jag är också en tråkmåns. Använder cykelhjälm och reflexväst. Har alltid bekväma skor på mig. Säger ifrån om någon tränger sig i kön. Bli förbannad om folk spelar musik i natten - och säger ifrån också! Och jag dricker inte alkohol.

Jag är gärna en tråkmåns ?

Kram ?

Usch och fy... i dag är ingen toppendag. Har problem med magen och undrar om jag blivit magsjuk. Känner mig aningens nedstämd också och den där positiva känslan av att vara A- och sockerfri har helt försvunnit. Det finns dock ingen chans att jag faller - så långt ner är jag inte.

Det kanske också kan ha att göra med att i dag så hade jag firat ett år nykter om jag inte hade tagit ett återfall 27/28 december. Höll mig nästan ett halvår, men fick med mig så mycket. Hade trots en benvilja en tanke om att jag kanske var den där % som faktiskt kunde dricka kontrollerat. Pyttsan. Visst, i början gick det väl okej, drack ju inte så ofta, men alltid mer än vad jag tänkt - och alltid ensam. Kommer ihåg att jag inbillande sa till mig själv "Du får bara dricka öl, det har inte så mycket %" sen nästa gång jag var på systemet "du får bara dricka vin i flaska, då har du bättre koll på vad du dricker"... sen eskalerade det bara. Föll ganska djupt denna gång, speciellt på slutet, även om jag nu inte skadade någon annan så skadade jag mig själv ofantligt. På många olika sätt.

Detta kommer låta konstigt... men är nästan glad att jag inte fixade min första tid som nykter ändå. Det var ju första gången någonsin som jag provade, hade aldrig reflekterat över att jag hade ett problem innan direkt. För nu känner jag mig så mycket startare från start, även om jag nu är lite nedstämd så vet jag att jag inte kommer gå till systemet, det liksom finns inte på världskartan. Jag vill inte gå till systemet, jag vill inte dricka är väl kanske det bästa svaret, och det mest sanningsenliga. Jag kände det inte så djupt för ett år sedan, även om jag var motiverad då med.

Nu vet jag ju inte hur det går denna gång, men just nu - och jag tar bara ansvar för denna dagen, så väljer jag att vara en sån som inte dricker vad som än händer. Väljer att inte dricka, istället ska jag tvätta, vila och försöka städa lite fint inför helgen.

God morgon ?

Har varit vaken ett par timmar. Dricker kaffe och funderar över vår sista natt här. Det känns lite vemodigt att den här lilla resan snart är slut. Den här resan som jag och barnen längtat efter i ett par månader och sett fram emot så himla mycket.

Tänker att vi ska fira lite ikväll med extra god mat.

Man växer som familj av att spendera tid tillsammans på en liten yta. Barnen mår bra av att jag är närvarande hela tiden utan att fokusera på massa saker runtomkring. Det är en egenskap jag tror jag fått just av att jag alltid varit den som brytt mig om barnen mest och därför har deras glädje hängt på mig på nåt sätt. Jag har lärt mig att lägga saker åt sidan ganska bra. Jag prioriterar alltid att göra något med barnen före att t.ex tvätta kläder. Kläderna finns kvar att tvätta några timmar senare, var så säker.

Men det som gjort att jag kan skjuta upp exempelvis tvätten utan att blir stressad av det är just separationen. Om jag och barnen drar ut nånstans så finns det ingen kvar i huset som ägnar timmarna åt att röra till det och riva i smutstvätten eller ösa ur all torr ren tvätt på golvet i jakt på en tröja. Det finns ingen där som lagar lunch till sig själv och lämnar disken till mig. Ingen som klampar runt inomhus med leriga skor. Förr när det faktiskt var så så var jag förstås ganska stressad hela tiden. Jag gjorde saker med barnen men visste också vad jag skulle komma hem till. Hade jag otur kom jag hem till högljudd musik och lukten av öl. Plus massvis av disk! Och röra. Och om jag så mycket som suckade åt det så blev mannen galen på mig och tyckte att jag var otrevlig.

Minns en gång av alla de tusentals gånger jag kom in till ett enda kaos i vardagsrummet. Jag började plocka disk. Jag suckade rätt högt. Då kommer mannen i trappan helt vansinnig. Han hade hört min suck! Han tog en boll och kastade den på mig, alltså argt! Inte på skoj. Barnen bara gapade. Det var väldigt förnedrande. Jag minns att jag lite senare bad honom om ursäkt för att jag varit irriterad. Fan så sjukt.

Han städar sin nya lägenhet väldigt ofta. Önskar ibland att han fick prova städa ett stort hus som jag alltid gjort och att jag var där i det huset och röjde hela tiden. Han hade blivit utbränd efter några dagar. Men så levde jag i åratal. Och jag vet att massvis av kvinnor gör det nu med. Vilket slöseri på liv att vara en annan vuxen människas obetalda hemhjälp.

Jag var en stor förlorare i vårt äktenskap.

Nu när barnen börjat bli stora och de till och med klarar sig ensamma hemma så hade jag varit en ännu större förlorare om jag fortsatt leva med honom. För nu behövs han inte ens för att "passa" barnen. Förut tjänade jag åtminstone något på att bo med honom... Han fanns där när jag jobbade sent. Men det behövs inte längre. Och han var ju absolut inte intresserad av att umgås med mig. Så om han bodde med mig nu hade jag verkligen inte vunnit något alls på det.

Jag fick en släng av goda tankar om honom igår sent på kvällen. Fina minnen ploppade upp och det gjorde mig ledsen. Så idag tänkte jag plocka fram såna här dåliga minnen litegrann. Det gör mig inte på dåligt humör att tänka på det utan det ger mig styrka. Jag blir så peppad när jag inser förändringen i mitt liv. Och samtidigt helt bedrövad över att jag vet att massvis av andra lever exakt sådär som jag levde.

Att få äga sina egna saker, fylla sina skåp hemma med sina egna saker, ha egna rutiner för allt, alltså den känslan är helt otrolig. Det känns som att jag aldrig kommer kunna leva med en man igen. Jag vill inte gå miste om den här känslan att klara sig själv. Att bestämma över sig själv.

Jag levde ju med nån som dessutom hade helt andra rutiner än både mig och barnen. Att få tillräckligt med sömn var omöjligt för mig. Mannen ville, de kvällar han var hemma, att jag skulle lägga barnen och sedan gå upp till honom och se på film eller nåt. Men det var så jobbigt för mig. Jag ville bara sova. Jag skulle upp till jobbet tidigt varje morgon medan han kanske började kl 15 dagen efter. Att jag behövde sömn fattade han aldrig. Han valde alltid att vänta på mig sådär istället för att faktiskt umgås med mig de timmar på dagen jag orkade.

Nu lägger jag mig samtidigt som barnen och vi har det så mysigt. Och somnar jag så är det bara bra. Förr satt han och väntade i vardagsrummet och jag låg spänd i sängen bredvid barnen. Och de nätter han var ute låg jag spänd i väntan på att han skulle ramla in full.

Om han träffar en ny tjej hoppas jag att han kommer att behandla henne bra. Förmodligen gör han det så länge de inte skaffar barn ihop. För så länge de är barnlösa så kan de fokusera på varandra. De kan festa ihop och inte ha det så tråkigt som han haft det med mig som inte dricker.

Ahhh japp. Dags att starta denna härliga dag.

Ha det fint allihop och LÄMNA RELATIONER SOM SKADAR ER. Om jag klarar det så klarar ALLA det för jag har varit så feg och rädd och orolig. Ändå gjorde jag det.

Kram!!

sina känslor och behov. Om du är Hungry Angry Lonley Tired eller Hungrig Arg Ledsen Trött. Det är ofta tillstånd då man automatiskt flyr till sin drog istället för att känna efter vad man behöver och möta sitt behov i stället för att fly in i dragandet. / mt

Hej!
Hoppade bara in och läste lite här och undrar vad HALT står för?
Finns säkert förklaring någonstans men tänkte att jag frågar dig direkt istället ?

Alltså, du behöver andra likasinnade att umgås med. Så är det. Over and done med giftet. Vad är det för liv att hålla på att slaska med det?

Heja dig! Kram?????

Du skriver så fint, så jag ser denna härliga, lugna bilden framför mig..Norrländsk natur, sjö, eld..Fantastiskt och rogivande, precis vad vi behöver..Jag är också intill en vacker sjö just nu..I en fin stuga..Även om jag har sorg i sinnet, för tråkiga nyheter jag fick, så går livet vidare..Jag är med min familj..Vacker natur är läkande och umgänge med kära ger fina minnen..?Hoppas ditt kaffe smakade gott Rosa???

Vi gör utflykter och promenerar tillsammans. Han ger mig tid. Men jag ser också hur trist jag blivit. Hur det skrattas hos de som dricker. Jag skrattar mest med barnen. ? Jag är en sån där sund torrkaka som jag hatade när jag drack. Jag var så rädd att torrisen skulle döma mig när jag missbrukade. Jag ville supa. Med likasinnade. Jag märker nu hur folk liksom ”skärper sig” lite när de pratar med mig. Även om jag skrattar och är med. Kanske är det min egen upplevelse allting. Jag som har tagit avstånd. Och saknar sunda vänner.
Det tar tid att förändra sitt liv.

Det finns forskning som visar att naturen har läkande verkan på vårt psyke. Exakt vad som händer vet man inte, men det hjälper. Numer kan man till och med få ”natur på recept”, precis som man kan få ”motion på recept”. Exakt vad det innebär vet jag dock inte.

Jag älskar naturen ? Tar alla chanser att ta mig ut, till fots eller på cykel.

Under min semester tänkte jag genomföra en mini-runstreak. Jag ska springa 20 min varje morgon innan frukost. I början får jag nog gå mer än springa, men 20 min är tiden. Plus 10-15 min promenad x 2 innan och efter.

Hoppas fötterna håller, jag har tyvärr många kilon att släpa runt på ?

Kram ?

Jag ska inte dricka. Jag får men väljer att inte dricka. Maken kommer att handla sin helgöl, men jag har redan sagt att jag inte ska ha något. Jag kommer inte att följa med när han ska åka och handla, utan väljer att gå på en längre promenad med min lurvis. Tar en termos kaffe och en smörgås med mig i ryggan och sätter mig vid sjön 7 km från vårt hus. En vacker norrländs sjö med öppna vidder och höga berg. En fantastisk utsikt och min favoritplats på jorden. Jag går ofta dit och bara sitter där, låter den friska vinden smeka min kind, andas och stänger ute resen av världen. Att sitta där och meditera är en sån underbar ren självkärlek till mig själv (något som är svårt, att ge sig själv annars) och sån tacksamhet att jag får leva. Att jag kan bryta denna destruktiva tid som varit sedan min som dog.

Det många år som jag tröstat min trasiga själ och efter att för äldrarna dog förra året tappade jag min nykterhet till en viss del, som går att läsa i de senaste inläggen. Jag är en känslodrickare, när livet är för smärtsamt. Jag tränar på att våga möta smärtan, att inte döva mina känslor. Blir det för svårt fungerar motion, lyssna på poddar, baka, städa eller läsa böcker. Det skadar iaf inte min kropp eller mitt psyke. Jag kan också ringa min vän, eller prata med min man. Det är viktigt att jag inte bär allt själv. Det är därför jag skriver här, för att sortera tankar och kunna släppa taget. När jag skriver på morgonen brukar min dag oftast bli mycket bättre.

Nu är kaffet klart och jag har satt på en brasa. Om jag snubblat med tangenterna och kastat om bokstäver får ni stå ut med det, för jag kommer inte att läsa igenom mitt inlägg idag.

Önskar er alla en nykter fin helg!

Vaknade 06 och känner mig pigg och utvilad. Blåste 0.00 i alkohol mätaren när jag vaknade. Nu ska jag strax iväg på en timmes promenad. Lite senare idag kommer barnbarnen hit. De ska bo hos oss hela helgen. Jag dricker aldrig alkohol när jag är tillsammans med barnbarnen.

Gårdagens alkohol intag gjordes för att bryta tristessen som råder under pandemin. Vi grillade och jag drack mina två grillöl sedan röttvin till maten. Kvällen avslutades med kaffe. Jag kände inget sug efter mer alkohol.