Senaste kommentarerna i forumet

Jösses vilken action det har varit på forumet i dag ser jag.? 12 timmar jobb har det blivit för mig i dag, men i morgon är jag ledig och ska bättra på min solbränna. @ Andrahalvlek, jag låg i skuggan i går så det är lugnt.?
@ miss lyckad, kul att du kikar in här hos mig! Så härligt med din långa nykterhet, läser alltid allt du skriver här på forumet med stor behållning. ?

Flera här nu som verkar befinna sig i det jag kallar ”lyckofasen”. För min del så utspelade den sig mellan dag 9 och ca dag 23. Sömnen blev mycket bättre, jag fick en massa energi och var på väldigt gott humör. Och jag var så lycklig för att ha klarat av att vara nykter såpass länge. En härlig period.?

Några här har det gått mindre bra för och till er vill jag säga. Ge inte upp, kämpa vidare, allt blir så mycket bättre utan alkohol. Ni tror inte det nu, men så är det.

Ha det bra!

Så bra att du får det nedskrivet och i någon mån kanske- ut ur kroppen.
Jag håller vakt på mig själv och blir påmind av dina inlägg. Tack. Hoppas huvudvärken ger sig och sömnen befriar från vinsuget. Imorrn är en ny dag. Kram ?

Hej, tack för ditt svar.
Jag har pratat med honom och försökt berätta hur jag känner men jag fick inte den reaktionen/svaret jag ville ha.
Jag har mått dåligt senaste veckan med både ångest/stress och har försökt att förklara det för honom. (Delvis på grund av detta men även andra faktorer.)
Precis som du säger att du känner oro när han dricker för saker han har gjort förr. Så känner min sambo för mig och det gör mig så ledsen att inte få känna fullt ut att man faktiskt har blivit bättre(för det är en väldigt stor förändring för mig). När han fortsätter att inte lita på mig även fast jag sköter mig.
Han tar illa upp över att jag berättar att jag mår dåligt och han tycker att det är orättvist av mig att lägga det på honom som att det skulle vara ”hans fel”.
Det är ju inte hans fel men det verkar som att han inte tänker förlåta/börja lita på mig och det är jobbigt.
Jag har vart trött och orkeslös och sover hur mycket som helst pga att jag mår dåligt. Har berättat det för honom men han blir arg på mig för att han får vara själv hela tiden..
Han tycker att jag inte finns där tillräckligt för honom medan jag inte orkar finnas där för att jag känner mig helt slut o mår skit.
Det känns som ett hamsterhjul och vi kommer ingenstans i diskussionen. Vet inte riktigt vad mer jag kan säga.

Miss lyckad. Jag hade inte velat något annat än att hjälpa andra människor att inse nykterhetens finaste och viktigaste grund, du är ditt bästa jag! Jag ska bara vänta i 4 år och 354 dagar till då innan jag kvalificerar mig till arbetet ??

Du kanske också kan jobba där Amanda..Det behövs folk med hjärta❤️och hjärna, när vi pratar om beroende-behandling..Kram..?

Alla påfrestningar som man dämpat och/eller belönat sig med ”lite vin”när det känns jobbigt, får vi nu lära oss stå ut med eller hantera på andra sätt, utan bedövningsmedel. Inte så lätt, men tar vi en dag i taget, så kommer belöningen snart. Ha en fin helg

Jag kommer till ditt behandlingshem ?jag tror på dig, det är en bedrift att ha klarat sig nykter så länge som du har gjort! Hoppas att dina drömmar slår in ?

Jag kommer till ditt behandlingshem ?

Jag gillar Forumet. Är intresserad av att människor ska må bra, och då såklart sluta förstöra sina liv..Att själv ha supit är en bra erfarenhet för att kunna hjälpa andra..Läser trådar och följer vissa..Har en förhoppning om att jobba på ett bra behandlingshem framöver..Med människor som är motiverade till förändring..Och ett ställe som inte är vinstdrivet..Vi får se..Har ett gäng år kvar att jobba innan pension..Kan se framför mig hur stället ser ut...Då brukar kravet vara 5 års nykterhet..Hade varit jättekul och intressant..Kram??

Välkommen tillbaka till ett bra och sunt beslut för dig själv rickie ? vi tar en dag i taget tillsammans ?

Wow ännu bättre! Så underbart! Vad glad jag är för din skull, du har verkligen lyckats ❣️ Och igen, tack för att du fortsätter att finnas här efter din egna så långa tid nykter. Det är verkligen motiverande att ha någon som dig här! Och grattis till dig som är ditt bästa hälsosammaste jag ?

Det är bättre än så..Firar 5-års nykterhet på min födelsedag i November..Jag har haft ett otroligt stöd här på Forumet..Framförallt när jag köpte mitt hus och separerade från barnens pappa, som inte ville sluta dricka..??..Tänkte dagar, veckor, månader i början av nykterheten..Nu ser jag mest fram emot min födelsedag varje år..❤️?

Jag är här nu igen efter en svacka. Den drabbade mig ner djupare, ner i det svarta och svåra jag nu möter. Alla år som skapat så mycket skuld och skamkänslor. Vill bygga upp och rätta till, gärna snabbt och utan att behöva stå till svars. Kräver mycket tid till detta såklart, min rationella sida förstår det. Jag ältar, loopar av lögner som fastnat och som inte längre kan bedövas av alkohol. Måste möta allt som varit. Ta konsekvenser. Bli vuxen. Bli ett JAG, för vem är jag bortom det som pågått, mitt beteende?

Vilken tur att dina fina syskonbarn har dig som verkligen tagit dem under dina beskyddande vingar! Och wow, har du varit nykter i två hela år? Riktigt bra jobbat. Då har du verkligen lyckats förändra ditt liv och kan känna dig trygg och stolt i dina nyktra beslut. Riktigt imponerad miss lyckad och tack för att du fortsätter att skriva här till oss andra ?

Som du säger andrahalvlek att prata om det..Har ju fler syskon med a-beroende..Flera av dom jobbar, 3 har förtidspension..Ingen av dom skulle någonsin sitta på en parkbänk och dricka..Men det går fint i en bar eller i ett fint vardagsrum..(Där man inte syns, mer än för familjen och andra liksinnade) Mina första nyktra 2 år pratade jag väldigt mycket med syskonen om beroende..Gjorde det även när jag själv drack..Har lessnat lite..Den som inte vill förändra något, kan jag inte hjälpa..Det enda jag kommer att göra är att ta hem deras barn, så dom blir sedda och förstår att det går att bryta mönster..Barnen får en fristad hos mig..Här är det ordning och reda..Lite myskvällar med godis och film. Barnen har jag pratat med om alkohol..Talar om att dom absolut inte kan göra något åt förälderns drickande..Och att det är ett tvång som blir när man har det i släkten och att det kommer smygande..Jag pratar så att dom förstår att det inte är föräldern det är fel på utan beroendet..?

Jag tror det kräver en del av alla an1! Jag känner också mig sugen på ett glas vin idag men precis som du säger så stannar det inte där! Ett glas vin för mig är minst en flaska vin, och så är det varje gång, har jag väl öppnat flaskan så kan den lika gärna ta slut ? men jag kämpar på liksom du. Är bara inne på min andra helg och 10 onde dag idag men helgen är helt klart jobbigast. Tur vi har varandra och kan peppa och stötta! Heja dig, super bra jobbat att du klarade av gårdagen trotts att du kände sug, super imponerande! ?

Känner igen mig i det ni skriver JoYo och Andrahalvlek. Ett glas vin på fredagen för att slappna av efter en hektisk vecka är så avkopplande, om det bara hade stannat vid ett....
Har klarat min tredje fredag utan alkohol men shit vad jag var sugen igår.
Försöker hitta annan avkoppling, men det är svårt än så länge. Bara att rida ut stormen och vänta på att oro och stresskänslor lägger sig, men det kräver en del av mig.
Gott att läsa att det går så bra för er.
?

haha.. jag lurade alkoholdjävulen i dag igen :) Klockan har passerat 15.00 och systemet är stängt.

Är dock lite nere då en av mina bättre vänner fyller 40 år och ska ha bjudning/fest i kväll (ca 15-20 pers). Vet att det kommer bli så himla roligt och framförallt god mat och dricka. Men då jag varit lite småkrasslig och varit hemma denna vecka så känner jag inte att jag kan gå. Ungefär som att jag inte förtjänar det. Sen känns det olustigt också då jag varit sjuk, även om jag mår ok nu. Det är ju också bra då jag inte kan dricka om jag inte är där. Hade inga jätteproblem att inte dricka i sällskap, blir inte läskad av att se andra dricka. Herregud jag åkte ju på en ålandskryssning med mina tjejkompisar utan att dricka. Något av det värsta jag gjort, ville inte dricka. Kom mest på att den scenen inte är min grej. Avskyr packade människor och folk som kladdar på en och man måste prata med massa okända ointressanta människor om ingenting.

Nu är jag hemma i min lägenhet, det är ganska städat och fint, det känns så skönt. Ska försöka ge mig iväg och handla lite om några timmar så jag kan unna mig lite även om det inte är A. Vet att jag måste gå ner de där extra kilona jag lagt på mig de senaste månaderna men en sak i sänder, det kan jag fokusera på om några veckor då jag har kommit in i en rutin.

Har några A-fria öl hemma som jag kan ta om jag vill unna mig, det är ingen trigger som tur är för mig. Det som är jobbigast är väl att få tiden att gå, vet egentligen inte varför jag bara inte går på festen... men känner mig inte helt bekväm i mig själv nu heller + att det var tema på festen. Jag AVSKYR teman, varför kan man inte bara få vara så som man är!? Sånt ger mig ångest. Jaja... nu ska jag ju inte gå så...

Det är så skönt att vara tillbaka här och bara skriva, inte för någon annan (sen om någon läser så är det ju självklart okej och trevligt) men att bara få ut allt det där inne, för det är just allt det som jag inte vet hur jag ska hantera - det goda, det onda - alla känslor. det är just dem jag dricker på. Jag dricker för att jag är ensam, uttråkad, unnar mig. Jag dricker för flaskan är min "bästis" som aldrig sviker, jag dricker för att förstöra för mig själv och jag dricker för att skada mig själv. För att ta livet av mig långsamt brukar jag tänka... fast på något halvt omedvetet sett. Har man inget att leva för, eller har man ingen att leva för snarare så är det lätt hänt.(OBS är inte självmordsbenägen, bara inte jättesugen på livet alla dagar, det innebär inte att jag vill att det ska vara slut)Tror helt ärligt att jag inte hade varit i samma situation som jag är i nu om jag hade haft en partner eller familj som jag bodde i. Det vet jag ju såklart inte, kanske hade smugit med det. Men har ofta inget behov av att dricka ihop med andra, inte alls. Gör det ju ibland då det synes vara adekvat och det kan vara trevligt, men inte in i kaklet med målet att dricka så mycket så jag somnar av det. Att jag tuppar av. Fan vad sjuk man är.

Men nu ska jag kolla tidningar om bra erbjudanden, göra en shoppinglista och göra en ansiktsmask innan jag ska shoppa :)

Jag har inga syskon själv, men så oerhört plågsamt det måste vara för dig att se din bror i det tillståndet.

Han verkar inte ha någon vilja att förändra dessutom, eftersom han sagt upp sig efter ultimatum från sin arbetsgivare.

Jag såg ju min pappa göra just den resan, först på nära håll och sen på lite distans. Han dog 61 år gammal, för 19 år sedan.

Jag tror som du att har man väl druckit sig till ett beroende så kan man aldrig bli oberoende. Aldrig ta första glaset är det enda sättet att förbli nykter.

Även om vi mentalt vill bära våra medmänniskor igenom detta så går det ju inte. De måste själv vilja, verkligen bestämma sig, och sen kämpa med sitt beteende och tankar. Det är ingen quick-fix, men det är SÅ värt det.

Du kan bara föregå med gott exempel för din bror. Då och då erbjuda honom din hjälp (en dag tar han kanske emot den) och finnas till för familjen.

Både frun och barnen behöver kanske prata om det med någon som känner till ”hemligheten” och som vet vad det handlar om. Någon som inte förenklar medberoendets uttryck och handlingar.

Kram ?

Jag upplever samma känsla på fredagar efter en lång jobbvecka. Det är inte vin jag behöver. Jag behöver vila och slappa, kanske till och med sova. Bara vara, prestera så lite som möjligt.

Sen behöver jag under helgen motion, frisk luft, naturupplevelser - tanka energi.

Det tar lite längre tid att varva ner utan vin, men känslan är som alla känslor i nykterhet mycket mer genuin.

Även sex lär vara magiskt häftigt helt nykter. Det ser jag också fram emot!

Kram ?

Den här sommaren är vi med när den kom och vi känner och ser allt lite klarare mot förra Juni.Och vi njuter eller hur?
Av att det inte behövs alkohol i glaset längre.?
Vad dricker du för gott i värmen?
Kram Pilla

Så inspirerande att läsa hur klok du är, känner att jag är på väg i samma riktning. Har slutat brottas med att sluta dricka, låter bara bli, om suget kommer så påminner jag mig om att det leder inte fram ger bara obehag och ånger. Tankarna och kroppen blir friskare och klarare för varje dag utan alkohol. Du nämnde din syster vid er mors grav, det väckte en oro hos mig att du blir belastad av din systers problem, hoppas du kan se att det är bara hon som kan lösa dessa problem. Lycka till och tack för att du delar med dig, det inspirerar mig / Zukav

Kunde varit mina ord också JoYo.
Nu har vi det behagligare och vi klarar att känna det som vi har flytt ifrån så många gånger.
Klokt inlägg.Klokt val också!
Kram Pilla

Jag är en sån person som behöver 8 timmars sömn, det funkar även med 7h, men med mindre än det blir jag och känner mig bakis hela dagen (även om jag inte druckit). Har i några veckors tid inte kunnat sova, och det är det enda som har funkat i mitt liv. Pust. Men vet att det har att göra med bl.a. värmen. Har ganska svår RLS och tar medicin för det men det tar inte bort krypningarna, bara behovet av att göra något åt det. Ska låta det gå ett tag till. Har ju semester snart och då spelar det ju inte så stor roll.

Nu till en annan liten grej som jag kommit på om mig själv. Jag är så himla motpolig (det är inget namn - men hoppas ni fattar). För exempel. Jag tycker om att göra spontana saker, fast egentligen inte, speciellt inte om de inte är självvalda. Jag blir väldigt stressad när något sådant händer och kan i princip stänga av, alternativt leva i ångesten och maska, vilket sedan leder till att jag mår dåligt senare. Jag älskar att planera, men har inte kapaciteten att följa planeringar. Värst är om man har stämt möte med någon, jag får ALLTID en känsla av att jag vill skita i det - roligt eller tråkigt. Bara för att det är sån press och jag måste tänka på det och under tiden ofta inte kunna göra något. Att gå och vänta på något är outhärdligt. Därför reser jag nästan aldrig, övernattar sällan på annan plats, umgås begränsat med vänner, försöker att inte lova saker - för jag orkar helt enkelt inte.

När man läser stycket över så kan man ju tro att jag är någon riktig knäppis, med noll social kompetens och att ingen skulle någonsin gilla mig. Tvärtom, detta får jag väl ändå ge mig credd för. Allt det där jobbiga syns som tur är inte på utsidan. Är väldigt omtyckt på mitt jobb och av mina vänner. Har inte jättemånga nära vänner men tillräckligt för mig som kan tycka det är ganska jobbigt att "komma ihåg" att kolla till dem. Ingen av dem vet om mitt problem med dricka, tror jag - och är väldigt säker på. Ingen på jobbet vet. Vännerna vet dock att jag inte alltid mår så bra och att jag i nuläget väntar på senare delen av min utredning. En utredning inom NPF, för de jag berättat om detta har inte förstått och kan inte tänka sig. Men jag är så himla bra på att inte visa det, att visa fasaden. Men vet ju inte om jag har någon NPF, det kan ju bara vara så att jag är deprimerad, social fobi eller ptsd. "Bara".

Nej, nu har värktabletterna gjort sitt, får sån huvudvärk när jag inte sovit. Så nu ska jag gå ut i köket till min mor och äta frulle.

Väljer att inte dricka i dag, väljer att inte åka hem förrän efter 15.00 så kan jag inte även om infallet skulle infinna sig.

.När jag sökt efter att få må bra så många år och allt bara blivit sämre tills nu...jag har negativa tankar om alkohol just nu och det är så skönt.Det är inte längre min sanning att jag måste koppla av,unna mig,bli modig,inte känna känslor med alkohol.Tänk att jag lurat mig själv och verkligen trott på den där lögnen.Tack för att jag stod ut och och led tills jag nått min botten.
/Pilla