Senaste kommentarerna i forumet

Inser att min tråd nyss passerade 2000 inlägg. Så mycket erfarenhet här finns. En dag kanske jag skriver en bok. Men, som jag har sagt tidigare, då ska den ha ett lyckligt slut.

-----

Ni fortsätter att leverera. Underbart att ni tycker att olikheterna måste få finnas. Hillary, ja, vi är verkligen olika. Sisyfos, du har en poäng i att det kan vara bra att ta lärdom av varandras perspektiv. Och Varafrisk, det gäller att respektera allas vägar. Odette, ja, ta åt sig insikter från olika historier.

Tänker också att om man inte delar någons mening eller tycker att en tråd inte ger något, då är det enkelt att låta bli att läsa. Självklart ska det vara givande på ett eller annat sätt.

Det finns många sätt att göra rätt på.

Att vi i första hand inte ska skriva påverkade är en bra grundregel. Även jag har vid något tillfälle skrivit att jag gråter och dricker, då när det varit som värst. Före Naltrexonen. Då det inte gick att låta bli att dricks, trots att det var mot min vilja. Detta är tack och lov längesedan, men är en bra påminnelse om det skulle barka åt skogen igen.

Ärlig är jag, har svårt för min egen del att mörka här inne. Dömer inte om någon väljer att göra det. Skammen är tuff. Kan jag hjälpa någon med min brutala ärlighet, så är jag tacksam. Då har jag inte skrivit enbart för mig själv.

Nog talat om detta.

-----

I dag har jag haft ett fantastiskt samtal med M. Har berättat ännu flera detaljer kring mina känslor angående drickandet. Att mina tankar handlar om A nästan hela tiden. På ett eller annat sätt. Antingen om att jag skulle vilja dricka. Eller att jag inte vill det. Oftast det sistnämnda. Men det upptar mycket mycket tid.

M har frågat och frågat, genuint intresserad, och jag har svarat så ärligt jag har kunnat. Mycket mer än tidigare. Förr kanske jag inte ljög, men nu berättade jag allt.

De tuffa samtalen gjorde att min ångest tog ny fart. Hjärtklappningen har inte varit nådig. Många kramar har lindrat. Främst är förstås förståelsen och stödet.

Måste vara tufft för er som känner er påpassade och kontrollerade. Detta kan ju bottna i omtanke och oro, men jag skulle nog tycka att det vore jättejobbigt.

-----

Tack för att ni finns här, både för mig och för alla andra.

Är så rädd att missa någon, trots att jag verkligen försöker se alla. Om någon känner sig förbisedd ber jag om förlåtelse, det har inte varit min avsikt.

Ha en fin kortvecka!

Kram kram

Humöret svänger idag. Mest känner jag mig arg och irriterad. Har verkligen inget att vara irriterad över. Gubben undrar vad det är med mig , men jag kan ju inte förklara. Drar mig undan till trädgården och även där blir jag irriterad, gräsklipparen funkar inte. Kantklipparens snöre tar slut. Vattenslangen går itu å jag får en riktig kalldusch.....hm, inte min dag alls. Men jag är nykter och känner att det ska fortsätta så. Ser fram emot nästa vecka då jag är ledig igen. Planerat dagar med mina barnbarn och barn. Så skönt det ändå känns, att kunna planera något och veta att jag kommer utföra det och inte vara bakis. En dag i taget, idag en sur dag. Hoppas på bättre mående imorgon. Kram alla kämpar

Goa Charlie70?

Grattis t dina 21 veckor??

Jag tänker att man får väl vara som man är oavsett om man är glad, arg, deppig, ledsen när man skriver här i forumet så länge man inte gör ngn annan illa och det gör du ju inte. Tänker oxå på att det inte är så konstigt att det kommer ett sug...men det fantastiska är ju att du fixar att stå emot?

Önskar dig allt det bästa❤️

Tycker alltid om att läsa dina inlägg, Vinäger??Du fångar in helheten på något vis! För..det finns så många olika vägar att hamna i alkoholens fäste precis som att ta sig ur det. Detta utav en mängd olika anledningar. Om ngt är självklart för den ene behöver det inte vara det för den andra osv.

Hoppas att din helg har varit bra ...och inte med för mycket ångest!

Kramar?

Vad tycker du är det bästa med nykterheten hittills? Den ökade energin?

Honungsblomman beskrev det bra idag, hur hon numer har ett knivskarpt fokus och nyfikenhet på allt hon har omkring sig.

Jag känner igen mig massor i det.

Kram ?

Inte ofta inne numera.Har faktiskt inte tänkt en tanke på alkoholen på månader - kanske längre än så.
Jo, ibland förståss när erbjudande avböjs, men det går numera automatiskt och ger inte någon anledning till funderingar. På det hela taget är livet ganska ok. Balanserat så det får väl betraktas som bra.
När jag nu för en gångs skull tänker på det som var känner jag mig tacksam. Nu i dagarna 6,5 år.
Haha, var tvungen att räkna efter, men senaste fyllan var i november 2013.
Ta vara på er och en skön nykter sommar!
//PP

Usch, vad tråkigt o höra finaste Lisa?..
"Gnäll" så mkt du vill och behöver här! Även om det inte är gnäll i mina öron, utan endast ännu en tuff omständighet som du behöver hantera..?.
Jag vill heller inget annat än att du ska få lugn och tid att andas..❤️.
Är med dig med massor av virtuella kramar ???!
Sänder styrka, hopp och motståndskraft!
Som du kallt konstaterar; nu är verkligen inte läge för alkohol. Och krasst finns det ju aldrig ett bra läge för alkohol, men jag förstår vad du menar?!
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?.

För mig också..Har aldrig förstått det förrän jag var utan i typ 4 veckor..Insåg då att jag tänkte på ett helt annat sätt än när jag kämpade med nyktra perioder och svagare sorter, mängder, dagar osv..Jag tycker beroendet ser olika ut..Jag har aldrig druckit för att må bra..Utan det var fester, som blev oftare och tillslut hade jag ett kemiskt beroende i min hjärna,,Precis som vilken drog som helst..Alkoholen tog över mitt liv..Och nu har jag tagit tillbaka mitt liv från alkoholen..Så ser jag på mitt beroende som är kroniskt..Ligger och slumrar i min hjärna..

Ja, vad säger man...ingen vila ingen ro? finns det ingen pausknapp för problem?
Varför kan jag inte få några veckor på mig att andas? Få lite lugn?
Gnäll, gnäll, gnäll ?

En stroke i min närhet tvingar mig återigen att rycka ut, finnas till, fixa och dona.
Stackars gamla människa, hela livet på ända, hemmet måste avvecklas och hon själv in på ett äldreboende.
Fruktansvärt jobbigt för henne måste jag ju tänka. Själv är jag frisk, såklart att jag måste finnas vid hennes sida. Hon har ju ingen annan ?
Bökigt och problematiskt med coronaläget mitt i allt ?
Nu är det inte läge att dricka alkohol iallafall ?
Kram ?

Solen skiner lite här idag... det blåser men SOL... tvätten hänger på tork på terassen... jag bakar kanelbullar och småfixar... tankar kommer och går.. men det är härligt att mellan varven kika in här på forumet och dra åt sig energi och insikter från allas historier.. OAVSETT hur historien ser ut. Som du säger.. det är det som är det fina här inne...
Hur som ville mest skicka en kram och varm tanke. Läsa din tråd väldigt ofta och din ärlighet och värme ger mig kraft. Ha en fin söndag fina du. kram / Odette

Promenader, tänka "goda tankar" om sig själv. Vila i sig själv och känna att det finns så mycket annat i livet som är bättre än att förgifta sig själv med alkohol.

Alkohol är ett nervgift och för mig innebär det att när jag slutar att dricka eller rättare sagt tar en (paus) så har jag nerverna utanpå kroppen, känner hur det vibrerar inombords. Jag stillar mina nerver genom att "leka" med min egen hjärna. Låter skumt, är lite "flummig" av mig, blandmissbrukare sen 40 år men det hjälper och har hjälpt mig under alla återfall som jag fått genom åren.

Det jag gillar hos dig Loona är att du ställer frågor till dig själv och andra. Du är öppet nyfiken och det är skillnaden mellan liv och död för en alkis och fyllo som jag är.

Min nyfikenhet gör att jag inte är självmordsbenägen och tar mitt eget liv (fast andra tror att jag är det eftersom jag är ensam, skild, förlorat kontakten med mina barn osv.)

Jag är med i Prius Health genom Kommunal mitt fackförbund och där i det forumet ställer man frågor och tar in sina frågor i vardagen för att komma vidare och skaffa sig självkännedom, självkänsla, självförtroende för att "hela" sig själv, må bättre och kunna leva ett friskare liv. Pröva verktyget Prius Health (vet inte om andra än Kommunals medlemmar får vara med i det?).

Och det är helt okej ? Trötthet, både fysisk och mental, är nog en tydlig trigger hos dig. Hos mig också.

Kram ?

Det kom ett sug i går kväll också. Konstigt egentligen. Dagen ägnades åt att klippa bostadsrättsföreningens gräsmattor och handla till 70+ i grannskapet som behövde hjälp. Jag var helt fysiskt slut på kvällen. Ändå kom suget. Jo, Se klart, vi måste vara starka. Ett kilo motstånd kan man behöva trots att det gått en tid. Tack för det!

Frallorna blev faktiskt inte döbakade. Ätit till frukost nu också och jag känner mig riktigt nöjd! Sonen var inte lika imponerad men då han bitvis lite petig med maten - han precis som sin syster.

Har sovit tolv timmar i natt och vaknar helt slut. Deppigt från mig nu men det är så det är. I dag ska jag i huvudsak ägna mig åt ljudboken som rullar just nu. Jussi Adler Olsens senaste bok om Avdelning Q.

Stort tack för era kommentarer! Jag ligger som sagt lite halvlågt nu här inne. Väntar på att lite energi ska komma tillbaka.

Kram!

Utan självmordstankar och en vecka där jag haft min vovve.
Tanken slog mig att jag inte funderat på döden som ett alternativ och det känns så orimligt skönt.
Jag har kommit ut varje dag.
Lugnet börjar inbringa sig i kroppen igen. Pressen börjar släppa. Jag har även ökat min voxra till 300mg (utan inrådan av läkare eftersom jag inte har någon Regelbunden läkare). Och jag känner ändå en god effekt av ökningen. Håller stenkoll på mina tankar och/om jag skulle känna en negativ effekt så går jag ner till 150mg igen.

Jag ser mina egna framsteg.
De gör mig glad.
Det blir bra.

Fridens ☀️

Lim, jag lider verkligen med dig!
Du har hamnat i ett slags vaccum där du åter sitter fast i mannens grepp...
Tänk om du kunde sätta honom på paus och inte ha kontakt med honom överhuvudtaget på ett tag?
Det känns som du borde avgiftas från hans makt över dig och dina tankar.
Finns det ingen i din närhet som kan agera som något slags ombud med tanke på att barnen iallafall behöver träffa sin pappa?

Du ska inte ha det såhär Lim!
Du behöver lugn och ro för att kunna bygga upp ditt egna liv och din egen person!
Försök att hitta praktiska lösningar precis som miss lyckad skriver.
Jag hoppas verkligen att du ska reda ut detta och ta hjälp om det behövs.
Det finns väl någon form av kvinnofridsrådgivning att få stöd av tänker jag.
Hoppas, hoppas och önskar all styrka och kärlek till dig Lim??? kramar ???

Håller med om att olikheterna är en styrka. Och det har väl ibland funnits funderingar från rådgivarna om att skapa två trådar - de som satsats på Helnyktert och de som vill dra ner. Personligen tycker jag att det vore synd, är lite rädd att man missar en hel del perspektiv då. Man lär sig av andras strategier och misstag. Har respekt för att det kan vara svårt för några att läsa om andra som tar ett glas vin, och just glorifierande beskrivningar om sånt kanske bör undvikas men det finns också andra beskrivningar av att dricka som har fastnat på min näthinna, minns Lena76 (elller vad nicket nu var) som skrev om hur hon verkligen stod och grät när hon klunkade vin för att hon inte ville, men ”måste”. Eller LenaNyman som bestämde sig för att skriva när hon tvångsmässigt drack. Vet att det finns en sån regel här att man inte ska skriva då, men just de där är otroligt starka berättelser för de beskriver just när all vett och sans har försvunnit men medvetandet om att man håller på med nåt galet finns kvar. Har ju haft liknande upplevelser själv och det är rätt läskigt. Så att sätta restriktioner på att bara de med nolltolerans får skriva tror jag blir svårt och hur hanterar man i så fall upprepade återfall.
Och hoppas att din tråd inte blir en debatt om forumet nu Vinäger. Känner att jag blev lite engagerad.

Försök tänka annorlunda..Lösningar istället för låsningar..Hur vill du att en riktigt bra relation ska vara? Med en vän, eller partner? Du är värd något riktigt bra, i alla relationer..Glöm aldrig det..Det kan vara bra att visa dina söner att mamma vill ha respekt..Fattar att det inte är enkelt, men barnen tar ju efter i mycket..Jag får ofta säga till min tonårsson att det är hans pappa som är svag, inte sonens fel att relationen haltar..Annars kan ju sonen börja klandra sig själv..Försök att se saker från en annan vinkel..Stor varm kram?????..

Dubbelpost!

Usch vad det låter jobbigt, Lim. Du skriver att du hör av dig först varje dag och att du säger god natt först.
Hur mycket kontakt har ni på en dag? Det känns som att ni borde släppa litegrann. Tror inte heller på affekt men ni verkar också fortsätta som tidigare fast i separata boenden. Vill du verkligen det?
All styrka till dig!

3 månader har vi bott isär nu förresten. Om det är värt att notera eller ej vet jag inte. Är det nu det ska sluta fungera så bra?

Hej hej.

Har haft en jobbig kväll. Har haft en hel del ångest sista tiden.

Och jag har en känsla av att vara i ett ingenmansland. Eller nåt. Jag och mannen är som ihop och separerade samtidigt. Jag anpassar mig, gör sällan egna planer, är tillgänglig.

Varje dag är jag den som på något sätt hör av mig först. Gör det alltid för alla år med honom har lärt mig att han annars blir sur. Varje kväll säger jag godnatt först. Som att jag är skyldig honom det för att barnen bor med mig. Trots att han faktiskt kan ringa barnen som har egna telefoner.

Så fort han bjuder hem mig rusar jag dit. Vill han att jag ska sova över säger jag ja även om jag längtar hem till mig egen säng.

Alla våra samtal handlar på något sätt om honom. Hans jobb, hans hem och inredning, hans planer osv. Det här är iof inget nytt men däremot öppnas plötsligt gamla sår. Hans totala ointresse för samtalsämnen jag väljer har varit så himla tydlig nu när vi träffas.

Jag är fortfarande den person i hans liv som han tar ut sån där irritation/frustration på. I små doser kanske men det gör ont när vi ses för några timmar och jag får ta emot det humöret för att han är bekväm med mig.

Jag har andningsproblem från den känslomässiga stressen jag känner. För mitt i allt är jag 99 procent ensam ansvarig för två barn som har fullt med egna bekymmer så som barn i deras ålder har. Som jag får hjälpa dem med och coacha dem genom. 24/7.

Idag fick jag besök. En väninna som stannade bara en halvtimme. Under den halvtimmen hann mannen vara på väg hit och skickade mig ett sms. Jag skrev att han jättegärna får komma bara väninnan gått. Han blev så förnärmad. Han vill ha barnen varannan helg skriver han. Han ska aldrig mer komma till mig. Han ska minsann få komma till sina barn när han vill. Barnen var inte ens hemma! De var hos sin kompis, vilket mannen visste. Han vill bara kontrollera mig och ha bestämmanderätt.

Jag känner mig så kvävd. Jag har gråtit och jag har i frustration dammsugit hela huset trots att jag redan hade gjort det. Och det gav mig sån flashback till hur det var när vi bodde ihop. Jag städade ofta när jag kände att jag ville slå sönder en glasruta.

Sedan väljer mannen att inte besvara mina sms (sms som är helt lugna och neutrala). Så han startar ett bråk för att jag vill dricka kaffe en halvtimme med någon. Sedan slutar han svara. Detta är också ett beteende han ägnade sig åt HELA tiden när vi bodde ihop. Han drog igång nåt och när jag var fylld av ångest och oro och uppe i varv så vägrade han prata med mig. Så jag hade massor av känslor jag ville få ur mig och åsikter jag ville dela med honom men det var bara att kväva allt. Kväva och kväva tills den dagen känslorna var borta och vi fortsatte som om inget hänt.

Jag kväver allt nu med. För egentligen är det honom jag skulle behöva diskutera med nu. Skulle vilja få ur mig allt. Men han har ju stängt mig ute nu. Pga en halvtimme med en vän!!!!

Mina barn ska sova hos en kompis. Så jag kan åtminstone gråta ut lite.

Mannen jag varit tillsammans med så länge har verkligen ett järngrepp runt mig. Det är så obehagligt.

Han säger att han vill ha barnen varannan helg. Men jag vet att barnen aldrig kommer vilja det. Önskar jag kunde säga till honom "javisst, det är en jättebra idé". Men jag vet att det inte är en bra idé. I den bästa av världar vore det bra. Då kunde jag pusta ut. Umgås med vänner. Och allt sånt. Men verkligheten är ju inte sån! Han var inte ens med barnen varannan helg när han bodde med oss! Hans lediga helger innebär ju festa med kompisar. Inte vara med sina barn. Han säger det bara för att han är sur på mig.

Jag har inte gjort nåt ens. Och exakt såhär har det alltid varit. Svartsjuka och egoism. Alltid. Jag har varit så bra på att parera. På att dansa efter hans pipa att jag intalat mig själv att han inte är sån. Fy fan.

Det svåra är att jag måste hålla mig cool. Tänker inte bråka. Jag ska spela med. För jag har barn med honom och de ska inte fara illa en enda gång till. Jag själv far dock illa men jag ska hitta nåt sätt att klara det på. Det värsta jag kan göra är att agera i affekt. Men gud vet att jag har sån lust att bara få visa vad jag känner för en gångs skull.

Suck.

Hej
Jag vet inte om du inte gillar det ordet för det är ju en aning genetiskt och det är inte alla dagar vi känner oss starka. Men för mig är du en stark förebild och jag är så himla glad att få ta del av det du skriver och dina tankar, och jag tar rygg på dig när det kommer till att hantera svåra situationer som har med våra gemensamma problem att göra. Ville bara skicka ett kilo motstånd när nu vinsuget sätter in, även om du kanske inte behöver. Kram ?

Vet inte hur många flera som håller med. Tycker själv att det är hela vitsen med forumet, men har respekt för att andra inte har samma uppfattning. För mig är det självklart att vi stöttar alla oavsett problematik och framtidsmål.

Sååå...

Välkommen hit oavsett historia och hur du önskar att framtiden ska se ut.

Kram på er

Läste en artikel om flodnejonöga i Silletorpsån i Blekinge i tidningen idag, så jag misstänkte att det nog är som när det går sms-larm till fågelskådare och de kan kasta sig i bilen och köra 70 mil för att kanske få se en ovanlig fågel.

Alla ska vi ha nya eller nygamla saker att göra nu när vi är nyktra. Det är det där drivet vi måste hitta inom oss. Vad går jag igång på? Vad får mig att agera på ren glädje och entusiasm?

Jag har inte hunnit med en höneblund idag, så jag är rätt sliten efter en hel dags faktamatande och starka känslor.

En av föreläsarna berättade sin egen historia, om hur hennes pappa betett sig gränslöst mot henne. Om hur hon till slut i vuxen ålder fick hjälp att bearbeta det.

Nu kan hon stötta andra i samma sits. SÅ modig och SÅ viktigt.

Nu blir det Eurovision en stund, får se hur länge jag orkar.

Kram ?

Jag har ju ställt en hel del icke alkoholrelaterade frågor till dig Andrahalvlek så det är lugnt.?

Berg- simpa som det uttalas är en liten fisk ( Max 12 cm) och är därmed ointressant att äta. Den finns i sötvatten och är ganska ovanlig. De lever under och emellan stenar och är aktiv på natten. Födan består av maskar, larver och kräftdjur.

Om det dyker upp en extra ovanlig art så delas det i slutna grupper på Facebook tex. Jag har pga mitt alkoholmissbruk i bland inte orkat eller kunnat dra i väg snabbt och har därför ”missat” en del arter.
Det är slut med det nu, och tänker satsa extra hårt i år.?

Det är dock extra kul när man lyckas fånga en ny art genom att själv ha hittat rätt ställe och rätt metod.
Jag kan inte skriva så mycket mer om detta om jag fortfarande vill vara anonym. Finns säkert flera andra i sportfiskekretsar som läser här som lätt listar ut vem jag är om jag skriver mer detaljerat.

Egentligen bryr jag mig inte om det blir allmänt känt i sportfiskekretsar att jag har haft alkoholproblem. Jag känner mig så stolt över att kommit ur skiten och skäms inte.

Kanske skulle kontakta ”pressen” och berätta om det?

Men nä, det får läcka ut på naturlig väg i stället.

Ha en bra kväll Ah, och alla andra också såklart!

Kram