Senaste kommentarerna i forumet

Håller på att väcka sonen som börjar senare i skolan i dag. 1.85 lång, stl 44 i skor ligger han där i sängen tillsammans med nallen han fick av min farmor och farfar när han var nyfödd. Han vill få "kill på ryggen". Jag killar honom. Passar på att snusa lite på honom. Favoritgröten är kokad och väntar på att bli uppäten. Ja, jag curlar mitt barn. Han borde (på papperet) kunna klara av att ställa klockan själv och passa tiden i skolan. Men han är så under isen just nu och har varit det länge. Han glömmer saker, är ständigt trött, han får ångest av krav i skolan, han är allmänt snurrig och låg. En fråga vi jobbat på länge. Nu har jag slutat tjata om skolarbete och satsar i stället helhjärtat på kärlek, närhet, och näringsrik mat. I augusti har han fått en tid hos psykolog. Jag älskar honom av hela mitt hjärta! Tänker varje dag på vilken gåva det är att jag slutat dricka. Min son kommer åtminstone inte få med sig det som en naturlig del från mig. Det finns så många andra som dricker som kan visa vad normalt drickande är. Han kan ju också ha ärvt beroendegenen från mig. Ingen som vet.

Kram!

Ja, mer kan iaf ingen begära...

Blir glad av att läsa att du börjat våga släppa rädslorna. Vi vet aldrig vad framtiden har att erbjuda, så det bästa är förstås att våga leva här och nu. Även om det ofta är lättare sagt än gjort.

Kram till dig

Det finns väl en anledning till att vi känner extra gemenskap här och har stöttat varandra lite extra under lång tid nu.

Den där känslan av att vara säker. I början trodde man ju verkligen att man klarat det. Livslångt kändes så enkelt just då. Numera är det en dag i taget som gäller.

Det är bara att än en gång konstatera att det är en otroligt mäktig fiende vi har att slåss mot.

Önskar er båda en lugn och kampfri vecka. ?

Kram kram

Men hoppas du får en härlig sovmorgon idag. Det är du värd. Jag vill åter tacka för att du delar med dig av dina upplevelser, tankar, drömmar, din vardag....

Idag är en nykter dag!

Kram Saskij, klok som en ?ibland...

Dag 9 här...

Ibland önskar jag att tiden går fortare, ibland att tiden ska stanna..Att ha Corona i vår närhet, gör hela livet sårbart, och oroligt..Nykterheten för mig nu känns väldigt problemfri och som ett mycket friskt och bra val..Det är ju nu i dessa tider våra kroppar ska vara fullboostade med vitaminer och bra kondis för att ha motståndskraft mot virus..Det är inget man får genom att förstöra sin kropp med gifter..Idag blir det även ekonomiska kännbara följder när företag varslar och permitterar...Det blir ännu en påfrestning för familjer..Måtte denna epidemi ta slut snart..Synd om många..Känns lite overkligt att allt kan vända så snabbt..I julas slog handeln nya rekord, Idag är massor av människor jätteoroliga för ekonomi och hälsa..Att vara rädd för att göra felval är en oro för oss..Det må gälla jobb, ekonomi, kärlek..Min kärlek håller i sig..Bara lite rädd att bli sviken, besviken, eller att det inte blir bra..Samtidigt vill jag skynda..Inte lätt när man är ”ny” på området..Får släppa rädslorna och bara låta allt bli bra..Man kan bara göra sitt bästa eller hur?❤️

Godmorgon Fibblan?
Tyvärr känns dina tankar om återfall igen..??
Vet inte hur man ska hantera dessa?
För min del är det precis som en liten böld som sakta börjar växa inom en.
Vissa dagar känns den mer och ibland krymper den ihop.
Men den stör och det är det som är så jobbigt! Man vill ju bara att den inte ska finnas!
Men det är väl detta som är den mentala kampen mot suget?
Men visst är det konstigt att man kan gå helt nykter i flera veckor, månader utan problem så plötsligt så börjar något att skava inombords. Och det vill inte släppa taget...
Jag förstår din frustration Fibblan, men jag har inget direkt bra råd att ge dig. Mer än att vänta ut fanskapet?
Själv är jag lite låg just nu trots att de värsta orosmolnen har skingrats. Och coronaläget gör ju inte saken bättre☹️
Längtar efter värmen också även om solen är fin är det svinkallt!

Sänder många styrkekramar till dig! Hoppas, hoppas du fixar detta! ??? ??????

Välkommen hit! ?
Ord och handling för mig. Kan förlåta mig själv när jag gör något för att förändra mig själv. I mitt fall sluta dricka helt.
Hjärnan går ju gärna in i spår. Gäller att bygga om dem, också vad det gäller drickandet. Nya vägar. Kram?

Att måsta påminna henne gång på gång, ibland tror jag att den mesta av hennes sorg kommer utav att hon inte förstår varför hon inte minns.
Hon förstår inte heller varför hon inte får bo i en egen lägenhet,så det är svårt på många olika sätt.
Men jag försöker att ha tålamod, och inte skuldbelägga mig själv, från början mådde jag fruktansvärt dåligt och hade svårt att komma till ro med att jag faktiskt gjort så gott jag kan, det känns inte ett dugg bra att hon sitter på äldreboende när hon bara är 66 år....men det finns inga alternativ.
Är tacksam för att jag har fått bearbeta så mycket under behandlingen...jag kan se på saker med nykter skalle, och jag tillåter mig att vara ledsen när dom känslorna kommer över mig.
Jag är iaf glad för att jag är nykter idag:-)

Tusen tack för alla era fina, kloka, snälla och härliga kommentarer!❤️

Det har varit väldigt mycket att göra på mitt jobb i dag, så jag är svintrött och måste sova NU. Jag kommer sova extra gott och drömma om er.?. ?zzzzzz

Kram

Jag har många drivkrafter inom mig. Att få kontakt med mina drömmar igen, känns tydligt. Leva sina drömmar är svårt. Drömma sig bort är lätt som en plätt och då tappas fokus på här och nu, känslan av att vara någon annan stans, borta och helt väck är för mig en dröm.

Vaknat upp ur drömmen till nya hårda krav, övervaknings och kontrollsamhället som styrs av kontrollfreaks för att ge känslan av att tryggheten ska öka. Men framför allt är min beslutsamhet över att inte dricka mer i livet så stark och växande i styrka att den drivkraften inte går att stoppa.

Tre veckor lite drygt har jag varit nykter den här gången.

Igår blev jag helad av en kompis som tog min trumpinne från trolltrumman som hänger på väggen och slog mig på ryggen. Hörde att ljudet lät dovare längs ner vid svanken och ljusare högre upp mot halsen och huvudet. Satt helt stilla, kände rysningar längs ryggraden och när han närmade sig halsen sa jag stopp. Han stannade till. Fick plötsligt ett illamående. Nånting hände med mig. Waow hörde jag honom säga och jag kände det. Han kan sin sak och är min vän.

Som ny nykter känner jag äkta känslor, håller i dom och låter dom sprida sig, med ett leende eller en "just nu mår jag ganska bra blick": Till vem som helst och när som helst. Det är fördelarna med att vara nykter, tycker jag.

För mig är det du skriver om och nu även till mig väldigt betydelsefullt, du skiner för mig Andrahalvlek :)

Mina döttrar är 31 och 28 år. Jag är morfar två gånger om. Sonen är bara 26 år. Han kommer att bli en bra pappa. Jag har gjort mycket gått här i livet men dissar mig själv. Alkoholen har gjort mig lite glad och avslappnad. Nu är det min tur att leva livet som Lill Babs sa..

Och varm tanke din väg ❤️

Kikar in o säger hej! Din tråd är superbra (nu blev det lite kul också:D). Älskar när ni andra skriver om era liv?
Haft en kämpig dag själv idag. Inte på grund av nykterheten, den går så bra. Mera på grund av att mitt tidigare missbruk, skall berätta sedan...
Sov gott o kram från denna starka björn????

Tonåringar har inget konsekvenstänk. Den delen av hjärnan mognar först i 20-21 års ålder. Samma del av hjärnan tar skada när man dricker alkohol.

Men man ska aldrig ge upp hoppet om sin tonåring. Man får tjata, tjata, tjata, tjata tills tungan ruttnar. ”Det är ditt jobb som mamma” sa min dotter när hon var tonåring och jag beklagade mig över att jag alltid fick tjata.

Det är svårt att tjata på sig själv men repetera, repetera, repetera är också en form av tjat faktiskt.

Kram ?

Väldigt bra tips du fick av din terapeut. Att hitta en ”sandstrand” i närheten. Dit du kan fly när känslorna blir övermäktiga.

Har du provat mindfulness eller meditation? Det är ett svinbra sätt att hitta sin ”sandstrand” nära.

När mitt hamsterhjul snurrar på lite för snabbt och jag upplever att jag nästan får sugrörsseende brukar jag fly till vilorummet på jobbet. Lägger mig ner och djupandas långsamt med sångmantra på låg ljudnivå. Otroligt vilsamt.

Är lite för dålig på att göra det när jag mår bra bara. Man ska träna på det när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Bra jobbat med träningen!

Kram ?

Det är verkligen en befrielse när man både kan tänka och känna fullt ut att man inte kan påverka allting. Man kan bara göra så gott man kan och jobba med det man har, resten får man bara släppa.

Kram ?

Jag känner inte sorgen som du bär inom dig O struktur men jag känner dina tårar som rinner. Oförståelse från omgivningen (nära och kära), samhället och hela det genomruttna systemet är nått som jag börjar lära mig om och varför jag känner så. Redskapet som jag klamrar mig fast i och som håller mig uppe så att jag inte faller handlar om att kunna våga känna kärlek och respekt för alla och allt även dom värsta idioterna, för dom finns det gott om, här i vår underbara värld.

Det finns "nått" där hos dig som börjar växa fram nu. Ta tag i det! Kom igen....och igen, du klarar "det" din resa har börjat, tro på dig själv, du fixar det

Er konversation är verkligen spännande. Man undrar vartåt den ska barka ? Det finns onekligen olika sätt att hjälpa varandra.

När du Vaken 2020 beskrev din målbild som pensionär så kom jag att tänka på min tidigare relation.

Jag såg framför mig hur vi skulle åldras ihop. Hitta tillbaka till varandra ”efter barnen”, resa och uppleva saker ihop. Återvända till den närhet som vi upplevde som nykära när jag var 20 år och han var 26 år.

Så gick det inte. Efter 24 år ihop separerade vi och vi kommer aldrig att åldras ihop. Min dröm tvärdog. Men vi har fortsatt bra kontakt och har utvecklat en ny typ av relation. Vi är mer som syskon idag. Vad som än händer i våra liv kommer vi alltid att stötta varandra.

Jag vet inte vad livet har i åtanke för mig, men jag tror på ödet och jag tror att det som ska hända faktiskt händer när tiden är mogen. Just nu är det tid för mig att bli nykter och fokusera på det.

Utan att drömma om framtiden är jag i alla fall övertygad om en sak. Det finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln. Att man ska titta mer framåt än snegla bakåt.

Så därför lägger jag mitt fokus på att utforska det nya nyktra livet. Vad gör det med mig? Vad gör det med min omgivning? Får jag nya intressen?

Nyfiken som sagt, men några direkta drömmar har jag inte. Jag tar det som det kommer, det har gått bra hittills.

Kram ?

Åter tack för kommentarer och att ni läser❤️❤️❤️
Jag läser era trådar lider och glädjer mig med er, men har svårt att kommentera just nu för orden låter tomma och råden blir korta.

Min tacksamhet är att jag är nykter denna tid med kaos och sjukdom på alla plan. Funderade i kväll på hur det hade gått om jag inte nyktrat till, troligtvis hade jag försökt dricka ihjäl mig och bara flytt.
Känslan av att ändå har kontroll mitt i kaoset gör mig så tacksam och att det blir som det blir. Dvs påverka det jag kan och sen acceptera det jag inte kan styra, låter lätt men först nu känner jag det självklart.
1år och två månader gått sedan jag ställde bort glaset och började min resa, är så tacksam för er, terapeuten, min grupp och min vilja.
Så fortsätter framåt med en dag i taget // kram Strulan ?❤️?

Att gång på gång tvingas uppleva samma sorg efter sin man. Och du blir samtidigt påmind om att du förlorat din pappa, och på ett sätt din mamma också ?

Lider verkligen med dig ❤️

Kram ?

Vi är blandmissbrukare du och jag, Ostrukturerad. Jag har träffat andra missbrukare genom åren som gått och lyssnat på deras klagosång förr. Du är inte elak, då skulle jag be dig dra åt h-vete. Du är öppen och ärlig med dina känslor och det är det som triggar mig får mig att vilja skaka om dig.

Du ropar på hjälp, blir besviken när du inte får nått som passar dig och ger slängar till höger och vänster om hur illa behandlad du blivit i ditt liv. Kom igen! Ta tag i dig! Jag gillar dig!

Jag tittade in här och började skriva till dig kring lunch men så laddade mobilen ur och så var det med det.
Ville säga att jag inte är det minsta bekymrad över att du ska bli happy-go-lucky i form av ytligt livsstilsskryt. Jag tänker lite såhär; när jag hade småbarn läste jag mkt om utvecking/psykologi och just det där att vi är ”programmerade” att utvecklas genom små språng, mellan sprången vilar vi lite, är lite nöjda med dit vi har kommit. Kan det vara lite så med oss nu?
Och att hela livet verkar vara så. När det är lugnt och enkelt så vet vi - i den här åldern- att det inte alltid kommer att vara så. Så det gäller att njuta och vika tält och rengöra stormköket. Lite flummigt detta men tror du förstår vad jag menar,
Jag glädjs med dig och med oss. Och att vi får kika in i varandras liv med så mycket öppenhet som vi orkar med. Det är ju något mycket fint. Vi håller ihop framåt, behöver dig på resan och vill göra sällis. Hur skulle det annars gå, och hålla räkning på dagar gör du ju så bra ? Ha en fin kväll och tack för din omsorg, kram ?

Jag har också dämpat alla mina känslor med alkohol. Och förhöjt stämningen med alkohol. Tills det inte funkade längre, mer än typ de första 20 minutrarna.

Jag tänker väldigt ofta: ”Den känslan brukar jag dricka vin på.” Det kan vara trötthet, ilska, irritation, upprymdhet, nöjdhet osv.

Se Klart brukar ofta skriva: ”Men jag dricker ju inte längre.” Så man får göra något annat istället, eller bara vänta tills känslan klingar av.

Känslor är bara känslor och tankar är bara tankar. Inget av det är farligt och det går över efter ett tag. Ju mindre du bryr dig om dem desto snabbare klingar de av.

Det är okej att känna sig låg. Det är till och med väldigt vanligt när man precis har slutat dricka. Alkoholen höjer serotoninet (må-bra-hormon) och dopaminet (igångsättnings-hormon) och när man slutar dricka störtdyker dessa hormon.

Det tar ett tag innan de hormonerna stabiliserar sig. Håll ut!

Kram ?

Nu och hädanefter har du min totala Respekt, för nu snackar du så att även jag fattar läget, tack Ostrukturerad.

Det är kombinationen abstinens och medicin som dövar min ångest, skam, skuld och oro som sluddrar. Jag gick verkligen igång igår kväll. Tror jag har bett dig om förlåt, skickat kärlek och skällt ut dig helt öppet, bara så där, av sig självt på nått sätt. Det jag måste jobba med just nu är att inte låta mina tankar styra utan istället stilla mina tankar, finna ro i mig själv.

Idag har jag klipp mig, vi var ensamma i salongen och jag fick ur mig en hel del. Hon/frisören alltså häpnade ibland men ställde frågor och det tyder ju på ett visst intresse i alla fall.

Jag har även träffat en Gestalt terapeut, vi klickade och jag kommer definitivt träffa honom till höst igen. Den öppna formen av terapi när man är som man är för stunden och får aha upplevelser, sånt gillar jag.