Senaste kommentarerna i forumet

De där ögonblickstankarna på alkohol kanske vi får försöka lära oss att leva med utan att agera på dem? Har just nu en paus i mitt krukplanterande. Har satt en Funkia i gräsmattan och två lavendel i kruka. Har hört att humlor är särskilt förtjusta i lavendel och dem gynnar jag gärna! En vissen basilika har också fått ny jord och kruka med hopp om att den vill spira nu. Nu ska jag till förrådet och leta fler krukor.

Kram!

Hej och tack för ditt svar på min inlägg. Jag har försökt att säga det rakt ut. Hon kontra dock att hon inte ska dricka när jag är vaken utan deräfter. Men vad hjälpa det? Vi har en familj ihop. Att dricka alkohol gör så att det blir mer och mer med tiden, inte mindre. Men jag ska lyder ditt rad och försöker sätter mig i lugn och ro att förklara, så som jag gjorde förut. Då gick det dock åt skogen, hon explodera er när jag pratar om detta

Respekt och förståelse för varandra

är det som gäller när man har en relation till en annan människa. Du visar din fru att du inte vill ha med henne att göra på kvällarna när hon dricker. Hon fattar nog inte riktigt det utan tycker det är skönt att varva ner framför TV.n med ett glas som trygghet. Du ska vara väldigt tydlig med henne. Säga det rakt ut. Jag tycker inte om dig när du dricker. Gör det på ett respektfullt sätt och sätt dig in i hennes situation för jag tror inte du riktigt förstår henne på djupet.

För mig gick det åt h-vete och min kontrollerande ex fru kastade ut mig 2004 för 16 år sen. Innan skilsmässan hade hon ställt ett ultimatum till mig, flaskan eller familjen. Jag har alltid haft svårt för folk som ställer krav på mig och tvingar mig att göra sånt jag inte vill själv. Ställde upp på familjen då eftersom jag var mitt uppe i en karriär som sen gick åt h-vete och var nykter då när hon kastade ut mig och hade varit nykter i ett halvår innan, så min abstinens var under kontroll.

Börja prata med din fru på ett vänligt och avslappnat sätt innan hon börjar dricka. För att ni ska kunna förstå och ha respekt för varandra så behöver ni göra det i lugn och ro. Avsätta tid för att prata.

Det är mitt tips på vad ni kan göra tillsammans. Lycka till :)

Det blev en vit helg igen för min del. Otroligt skönt att vakna utan ångest och bakfylla. Jag tog en cykeltur i grannskapet igår kväll. Mötte otroligt många människor som var ute och promenerade/joggade. Skönt att se att så många prioritera hälsan.

Det konstiga är att jag egentligen inte känner så mycket! Jo, jag kommer ihåg mer av vad jag gjorde "igår". Och jag står på bättre fot med mina (vuxna) barn. Annars i vardagen har jag egentligen större problem! Jag känner en tristess i mitt förhållande och jag vågar inte ta upp det med min man för han ser det som att jag letar syndabock och vill skiljas. Men jag vill ju lösa det och hitta tillbaka till vad vi hade från början även om jag är rädd för att det kanske inte går. Jag har ju inte varit nykter många dar i sträck förut under vårt förhållande!

Stort Grattis till dig! ?

Kära Vinäger,
Har du sökt läkarhjälp för ångesten någon gång? Det finns ju medicin som lugnar, även om de är beroendeframkallande. Det borde hjälpa om du kan ransonera dem så du bara tar dem vid dessa attacker. Det kan naturligtvis vara frestande att ta dem lite oftare och då utvecklar du ett beroende även där och det vill du ju förstås undvika.

Är det något särskilt som utlöser dessa attacker? Det är ju det du behöver hjälp att bearbeta. Det kan ju till slut bli en rundgång. Att rädslan för nya attacker faktiskt utlöser dem.
Kram, ?

Inget svammel alls. För mig funkar det så att hjärnan har sina spår som den gärna trillar in i om och om igen. Precis som med triggers för alkoholen. Det går ju att lära om, eller hur? Man kan behöva hjälp med det också förstås.
Gör vad du kan i relationen, så har du gjort ditt. Var dig själv.
Hoppas du har en solig söndag fina du??

Du har alltid en vän i mig, jag ställer gärna upp om du vill att jag tar del av det hela och om du känner att jag är en lämplig medhjälpare!

Hoppas vi ses snart igen, saknar våra häng, dumma pandemi!
Kram!

Så bra att du klarade att hålla emot. Då vet du ju att det går, och då kanske det blir lättare/ lindrigare om det skulle hända igen. Jag hade nog någon typ av lindrig panikångest under några år. Men det var alltid när jag inte hade tillgång till någon alkohol. Typ på teatrar, biografer eller på kurser. Pulsen rusade, kallsvettades som en gris, ville ut från stället och trodde jag skulle dö. Gick dock över efter 5 minuter. Till slut tog jag en ordentlig funderare och kom fram till: Jag är helt frisk, varför ska oroa mig för att dö. Efter det fick jag aldrig mer några sådana
”attacker”.

Kram

Hej Vinäger! Har ingen egen erfarenhet av panikångest men förstår att många här har det och ni lider ju något oerhört. Det förstår jag. Kanske dum fråga men måste man leva sitt liv med denna panikångest eller finns det sätt att bli fri från den?

Skönt att du klarade dig igenom utan alkohol i går. Tänker på dig!

Kram!

Jag tror precis som du att det är sunt att ge sig mer och mer ut i den andra världen. Nykter.

Forumet finns kvar, och besöken blir glesare med tiden, men jag tror som du att det är svinviktigt att ha kvar en fot här. Påminnas. Repetera.

Det är väl som en förälskelse. Först är det 24/7 vecka efter vecka efter vecka. Det finns knappt plats för något annat.

Sen glesar det ut och man släpper sakta in omvärlden igen. För att man vet att den andre finns kvar, som en enorm trygghet att falla tillbaka på hela tiden.

Kram ?

Jag har äntligen fått min kallelse att påbörja utredning. Fått hem en halv katalog att fylla i, och nu har jag skjutit på det en månad. Man behöver två personer till, en förälder och en annan närstående som ska fylla i formulär och bli intervjuade. En mamma har jag ju men sen är det stopp. Jag har ju just nu inte en enda vuxen människa i min närhet.
Så i ett par veckor har jag låtit det gnaga och skava. Jämför mig med alla andra och tror att jag misslyckas med en jättebit i livet. Inte på en rimlig nivå såklart, jag har börjat se om hela Friends på kvällarna så jag bestämmer att alla i trettioårsåldern ska ha fem supernära vänner och hela tiden träffa nya spännande personer i sina spikraka karriärer. Jag är hur ensam som helst.
Men senaste dagarna har en annan sundare tanke också dykt upp. Jag kan också jämföra med att vara konstant omgiven av människor och sakta dränka sig själv utan att någon vågar bryta in och fråga hur det är. Att hela livet går ut på att ta sönder sig själv och att det till slut är en främling i mataffären som är den som säger stopp, inte personerna man träffar varje dag hela tiden. Jag har ju varit hur ensam som helst, det här är inte det. Jag är bara lite själv.
Och så försöker jag komma ihåg att vara tacksam över de personer jag älskar och är trygg med som jag ju verkligen visst har i mitt liv, även om jag inte ser dem varje dag eller alls just nu.
Så, lite krig i hjärnan mellan dessa läger. Jag hoppas på att den tacksamma sidan ska vinna och att jag får iväg formulären ändå.
Det är en lugn söndag och jag hanterar läget.
Kram

Allt lugnt! Inget sug och tankarna kring alkohol blir färre och färre. Skönt! Jag märker också att jag går in här mer och mer sällan. Bra, på ett sätt då det innebär att mitt fokus förflyttas från att avhålla mig från alkohol till världen utanför. För mycket slarv med att delta på sidan tror jag däremot inte är bra alls så jag hänger självklart i fast med lägre intensitet - just nu i allafall.

Honungsblomman: Jag gör faktiskt precis som din svärmor gjorde :D Men först måste jag beklaga mig lite över försovningen. Det blir visst för er nuförtiden. Sedan skakar jag av mig det och sätter på P1. Älskar P1. Vettiga, intressanta program med lagom ljudnivå.

Andrahalvlek: Bra benämning med gråzonsbarn. Min flicka tillhör också LSS p.g.a. autismdiagnosen men klassas som sagt inte som intellektuellt funktionsnedsatt (IF) även om hon ligger precis på gränsen. Det är här gråzonen kommer in. I skolan framförallt då det bara finns den "normala" läroplanen att följa. I framtiden ser jag också att hon kommer behöva fullständigt stöd med vardagen och anpassat arbete. En bit kvar till vi är där så vi får se hur det går...

Har du sinnesnärvaro där och då att djupandas dig igenom panikattacken? Kan du lära din man att hjälpa dig andas igenom panikattacken? Ungefär som när man ska föda barn. Faktiskt.

Djupandning är svinbra medicin mot mycket. Och garanterat fri från biverkningar.

Kram ?

Det är så otroligt skönt nu, Du kan också komma till det läget jag är i nu. Du har blivit lite av min ”favorit” här nu, eftersom du verkligen vill stenhårt sluta dricka, och kämpar så tappert. Lite mer tålamod och självförtroende bara, så fixar du det!

?? / Kram

och godmorgon Torn. Vill bara säga att jag är så glad för din skull att du kommit så långt nu. Att kunna ha tålamod, känna glädje, ha energi att göra bra saker som ger livet mening.... Ett mål jag har... Så jag inspireras av din historia.

Tack Torn.

Saskij, dag 6...?

Hej, jag har levt ett väldigt osunt liv fram till förra sommaren. Där nådde jag min botten med att köra rattfull. Efter så många år fullt med drickande, lögner, förnekelse, skuld och skam bestämde jag mig att slutar dricka. Jag lever i en familj med fru, barn, hud och vanligt arbete som jag kunde behålla även i min alkoholism. Den sista tiden innan jag slutat dricka, när allt avancerade grovt har även min fru börjad dricka. Nu är jag med hjälp av behandlingar och AA nästan ett år nykter men min fru dricker fortfarande. Jag känner att det är tufft för mig att leva i min nykterhet. På kvällen brukar jag inte sitter i vardagsrummet utan gå i sovrummet och lägger mig tidigt. Allt för undvika alkoholen. Jag har often påtalade för min fru att det inte gå vidare så, att även hon måste ta det lugnt för familjens skull menn det fungera inte. Har ni råd, tips hur jag kan göra. Vi har varit ihop i över 20 år och jag vill inte kasta bort allt. Tacksam för ert svar

Jag hejar på dig, bara så du vet ?
Kram ?

De senaste dagarna har varit lugna, några små ögonblickstankar på alkohol, det är allt.
Är så glad varje morgon att jag vaknar pigg och fräsch?

Önskar bara att Corona släpper sitt grepp om människorna och att vi kan leva lite mer i frihet tillsammans.
Nu får vi passa på att vara ute i naturen så mycket som möjligt, det är så fantastiskt vackert och spirande!☀️????
Och härlig fågelsång på det gör att man får hopp om livet igen ?

Kramar ???

Känn dig stolt nu Vinäger, du klarade det. Usch förstår att panikångest är oerhört svårt att leva med. Skönt att du har din man.
Om möjligheten att dricka inte alls fanns när det här händer, tror du att du skulle känna samma alkoholsug då eller något annat?

Tack för era inlägg, tror oxå att det kommer hjälpa mig framåt. Det är väl så att jag är en dubbelnatur.... jag själv, och beroendesidan som spökar och som får mig att tvivla. Idag är dag 12 nykter och det känns typ ingenting. Känner mig tom och lite uttråkad, samma känsla igår. Är tacksam för att suget inte grabbat tag i mig dock. Jobbar denna helg, så far iväg och gör det jag ska. Arbeta och vara nykter.

Hoppas natten varit lite bättre för dig? Vad härligt att du också har din man att stötta dig på. Det gör otroligt mycket. Kram

Du är inte ensam i att känna så och det finns hjälp att få. Jag har själv gått hos en specialistpsykolog i 4½ år innan jag stod upp igen. Dock gick han i pension och jag avböjde att flyttas över. Ett och ett halvt år senare började jag falla men då kunde ingen ta emot mig. I dag mår jag själv skit de flesta dagar. När jag inte fick hjälp som jag behöver så började kröka. Jag hade 20 nyktra månader (17 när jag började falla). Nu hoppas jag dock att jag får hjälp. Jag har använt alkoholen som flykt, som rogivande och säkert tjugo olika saker till.

Du har ju ett eget val att göra. Det är fritt att dricka och må "bättre". Jag mådde också "bättre", eller inte mådde alls! Men det finns bra psykologer som kan få de flesta människor på fötter. Eller använda benso i de tuffaste perioderna (dock ej dagligen och långvarigt för det är skit!).

Vill du ha hjälp? Vill du dricka alkohol? Vi alla vill må bra men ibland får vi nöja oss med att inte bara må så jävla dåligt! Det är helt dina beslut vilken väg du ska gå. Tro mig, jag kan känna din frustration i att inte få hjälp. Det är dessvärre en kamp i många fall!

Vilka fördelar märker du tydligast med nykterheten? Själv har jag blivit kvällstrött och morgonpigg. Tveksamt om det är en fördel eller inte ? Jag känner mycket större glädje i vardagen också.

Kram ?