Senaste kommentarerna i forumet

Rätt väg, JA, jag vill.

Idag har jag hjälpt till att resa upp ett indiantält för första gången. Vi klarade av det tillsammans. Skönt, nu kan jag hänga där hela sommaren.Nykter, känna naturens dofter, titta på fåglarna som flyger och känna lugnet, uppleva tystnaden långt från stadens brus och i stället lyssna på den slingrande åns sus.

Känner verkligen att jag är inne på den rätta vägen för mig, mina tre barn, mina föräldrar och kompisarna som orkar lyssna på mitt babblande.

Jag är i fasen som handlar om att få ur mig allting som stör inom mig. Trauman som redan har hänt men som jag först nu börjar förstår. Den nya väg jag valt känns intressant och betydligt tydligare jämfört med dimman i bubblan som sprack för tre veckor sen, hurra :)

Min sorg, depression, ångest osv är INTE symptom av alkoholen- jag har mått på det sättet så länge jag kan minnas! I perioder i livet när allting runtomkring mig varit stabilt, ordnat, roligt och framförallt BRA, så har jag dock kunnat må allt ifrån hyfsat till riktigt bra! Men jag kan ju inte påverka allting som händer mig i livet; jag har drabbats av så många förluster och motgångar... Jag tycker inte nånting är riktigt roligt sedan jag dels förlorat båda mina föräldrar under de senaste två åren, plus flera vänner som dött i överdoser, dels för att jag tvingas bo med mitt ex som inte tar tag i sitt eget liv och flyttar (jag har inte hjärta att kasta ut honom pga hans PTSD och psykiska problem), dels pga några andra saker som tar för lång tid att ta upp här. Jag "skyller" inte på dessa saker, och jag tycker inte synd om mig och vill inte att nån annan gör det heller. Men jag har verkligen mycket att må dåligt över, förutom alkoholen! Alkoholen är det som "räddar" mig ifrån en psykisk kollaps. Jag vill såklart inte att det ska behöva vara så; jag önskar att jag hittade nånting som gav mig sysselsättning, glädje och mening i vardagen, men vet inte vad det skulle vara. Jag har inte intresse för nånting på det sättet att jag pallar att syssla med det på daglig basis.

Tack, men jag har redan sökt all den där hjälpen flera gånger! Och alltid blivit sviken på ett eller annat sätt. Det tar 3 månader att få ett beslut om man ens får någon hjälp i min kommun, och jag blev utsparkad med huvudet före på min Öppenvårdsbehandling pga 2 små återfall samt att jag pga min Asperger och ADD hade lite svårigheter med vissa sociala grejer. Jag har 3-4 ggr ansökt om behandlingshem, fått vänta 3 månader på svar varje gång, och varenda gång har det blivit avslag!

Efter att ha fått en panikattack och ett sug från helvetet efter alkohol för att lindra den, vilar jag nu ut i mannens famn.

Hickande fulgråt i ett par timmar. Vitaste knogarna någonsin. Tusen stålfåglar som for omkring i magen. Illamående av längtan efter bot.

Men...

Jag klarade det!

Men snälla du, du har nog missförstått vad jag skrivit! Jag har haft depressioner HELA livet nästan, och jag mådde såhär LÅNGT innan jag ens smakat alkohol för första gången!! Var snäll och låt bli att tala om för mig hur jag mår och fungerar!

4 veckor nykter idag! Jätteskönt!

Har också oro framförallt om ekonomi..Märker att jag hade det mycket mer i början av flytten..Nu känns allt mer stabilt..Så blir det med det mesta med tiden..Jag var för snäll mot exet i början..Han betalade inte för sonen trots att sonen inte kunde vara där pga exets supande..Sen insåg jag det idiotiska i det..Och tvingade honom att betala..Faktum var att hade jag tagit det via försäkringskassan hade han fått betala mer..Och pengarna går ju till sonens mat och uppehälle..Se tiden an lim..Du kommer att klara det bra..????

Är inte ni då änna?❤️
HB, skönt! Så bra med en sjukskrivning. Du behöver inte svara din chef, faktiskt. Har ni någon HR du kan kontakta?
Det finns lagar och regler kring nyrekrytering vs sjukdom. Kolla upp det ??❤️

Sisyfos, fina du, tack ?
Jag tror du är inne på rätt spår. Han får inte förstöra mig, tilllåter inte. I detta fallet tror jag att tiden och distansering från konflikten kommer hjälpa mig avsevärt. Det i kombo att jag håller rutiner och matar mig med energi. Ickedömmer mina känslor och som du säger, tillåter ledsamhet. Att gråta är läkande. Att våga vara svag är att vara stark. Jag behöver öppna upp mig för kommunikation och vänner igen. När jag blir dålig så stänger jag av allt. Pratar inte med någon, svarar inte på meddelanden etc. Svintråkig vän. Men de som håller mig nära vet, och de har inte slutat höra av sig denna gången heller. För det är jag evigt tacksam.
Det är lite lustigt hur ohälsa kan skapa känslan av ensamhet när man egentligen inte är det, utan skapar sig ensamheten helt själv (undermedvetet som medvetet). Lustigt fenomen.

Vinäger, jag kom ut! Det var en konstig känsla att se havet irl. Annars har jag mest levt i Sims på sistone. En typ av flykt från verkligheten, dock ej destruktiv. Så jag accepterar den. Idag har jag varit ute igen☀️

I kväll kommer en god vännina över på tacos. Hon var min toastmadam på mitt bröllop med exmannen. Ser verkligen fram emot det. Var typ två år sedan vi sågs (eftersom hon bor en bit bort i en annan stad).
Där har vi energi för själen.

Tänkte mest bara hoppa in och kolla läget, så nu ska jag fortsätta med städningen här hemma.
Ut med dålig energi och in med ljuset. Det blir bra. Idag känner jag mig hoppfull och förväntansfull, det var länge sedan. Välkomnar känslan och stannar i den.

Jag har börjat klättra upp igen. Babysteps.

Fridens ☀️

Första gången jag trillar in på din tråd, men jag har ju sett ditt namn runtom på forumet (inklusive i min tråd :). Lite svårt att läsa ikapp när det är så många inlägg, men ville säga hej och att jag följer dig och känner igen mig! Vaknade också nykter idag och sov inte toppenbra men ändå så otroligt mycket bättre än hur man/jag brukar sova efter alkoholångestkvällar. Jag har ofta varit fascinerad över att det inte pratats mer om den där fruktansvärda ångesten som kickar in vid 3-4-5 på morgonkvisten, jag tror jag läste någonstans att det var hormonellt betingat, ("kroppen är i sämsta tänkbara läge att vara vaken den tiden på dygnet och är inte rustad för det, därför är man skör" - något åt det hållet). Så jag har tänkt att alla är väl med om det då och då. Tills jag kunde jämföra med att nyktert vakna den tiden på dygnet, alltså det är ju fortfarande inte kul, men skillnaden jämfört med när man vaknar med hög puls, kroppen har förbränt klart alkohol och "väcker en" och där ligger man kvar med ... ja ni vet. En skön sak att komma ihåg.

hoppas du får en fin lördag!

Läser dig igen, hoppar lite fram och tillbaks i dina inlägg!

Julen 2018-2019 var viktigt för mig; hel vitt från 22 dec... några månader minst: me. jag kom inte i mål.

Så här är jag igen. En vitmånad nu och inne på den femte helgen.

Tack för dina ord här och i min nya tråd!

Vi har många saker gemensamt, vi antänt OH som ångestdämpande och även för att öka prestationer. Vi är i samma ålder, jag har också två barn och lever med min man (vår relation är inte bra dock). Jag har topp jobb som jag älskar, och mycket krav på mig själv. Ja, vi verkar vara många av ”vår typ” här!

Tack igen!
Sara

...av din känsla som du beskrev under "Fri".
Så glad för din skull. Fy fasiken vad skönt för dig!

(Som en liten uppdatering för hur det gick för mig så sjukskrev läkaren mig i måndags till den 17 juni. Chefen SMS:ar och SMS:ar och undrar om jag kommer att komma tillbaka, eller om hon kan börja rekrytera någon annan. Jag har inte svarat henne. Hon har fått nog med chanser att möta upp mig, alla de gånger hon skjutit på de möten jag själv föreslagit för henne). Jag hade för övrigt samma känsla som du. "Hur känns det?" frågade maken när jag kom hem med sjukintyget. Jag kände mig rätt tom och väldigt trött, men någonstans där inne ett begynnande lugn. Som att ett frö inuti sig som precis fått vatten och lite värmande sol på sin jord.

Ha en fantastiskt fin lördag!
Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 13

Vilken förmån det är att ännu en morgon få vakna nykter, om än kanske inte så himla vacker...

Blev inte många timmars sömn, men i gengäld var den av hög kvalitet. Mer utvilad av dessa få än tio timmars fylleoroligt pendlande mellan falsk djupsömn och slummer.

Tar som sagt en dag i taget och gläds för att de vita dagarna fylls på. Är ödmjuk för alkoholens lismande kraft, men försöker hitta strategier för att kunna vinna kampen. Som just nu alltså inte är ett dugg jobbig.

Måste bara berätta hur mycket i hjärnan som går per automatik. I går sa min man att han skulle i väg en sväng i dag. Det tog inte ens en millisekund innan jag tänkte att jag då kunde hinna till Systemet en sväng. Hann planera både inköp av två tetror, köpta med kontanter, förstås. Vidare om huruvida jag kunde ta bilen eller om jag skulle bli tvungen att cykla. Slutligen vilken väska de skulle passa i och en eventuell ursäkt om jag skulle behöva förklara varför jag åkte in till stan.

Jag hann avblåsa allt planerande efter endast någon minut. Tänkte för mig själv hur mycket tid A-tankarna tar trots att jag för tillfället inte ens är sugen på att dricka.

Det hela slutade med att M inte kom i väg. Är så glad att jag avstyrde allt redan innan jag visste att han inte ens skulle åka. Kan känna hur stark besvikelsen skulle ha blivit om jag fortfarande hade velat/behövt införskaffa vinet. Styrd av något jag inte kunde kontrollera.

Än en gång vill jag understryka hur otroligt tacksam jag är för att mitt liv funkar så bra som det har gjort länge nu. Ännu kanske inte framme vid slutmålet - det självklara vita livet - men så mycket mycket bättre än tidigare.

En dag i taget!

Kram på er

Jag har läst ditt inlägg här idag och blev glad över att du fått ett sånt fint uppdrag.
Jag skriver också sällan numera men är inne och läser och skriver då jag behöver och vill.
Tycker du är så bra på att uttrycka dig här och jag upplever det hjälpsamt och givande att läsa dina inlägg.Tack Kristina78?
Kram Pilla

Det sägs att under de sex första månaderna kan det uppkomma symptom där det är just avsaknaden av alkohol som spelar en ett spratt. Jag hade grymma ångestattacker som jag lyckligtvis hade hyfsat koll på jag skulle hantera. Dock har jag en grundproblematik också och efter 17 månader bara rasade mitt liv i spillror och jag sökte snabbt hjälp. Nästa gång ska jag söka hjälp ett år innan ett liv börjar vackla för det är vad det tagit att ta sig igenom det här.

Men kämpa på. Det är så värt det. Och vid varje nytt återfall så får man ju börja om. Tråkigt att du inte fått hjälp från psykiatrin men jag slogs mycket för att komma på ett bedömningssamtal. Skickade en ny egenremiss varje/varannan dag och skrev att jag kommer fortsätta till ni kallar mig. Då började det hända lite. Då ska det sägas att min läkare skickat två remisser tidigare samt en annan mottagning en.

Det kostar på att få hjälp och ofta orkar man inte kämpa. Risk för återfall eller att man skiter i det.

Lita på dig själv. Ta små steg i taget. Våga pröva saker som du är rädd för - åtminstone om du tror att belöningen kan bli större än insatsen. Då bygger man självkänsla etc. Men ibland behöver man någon att bolla det med. Men kämpa även om det är dagar då du bara vill skita i allt!

Lycka till. Du kommer garanterat inte ångra dig. Nu gäller det bara att välja rätt väg.

Ja, hur bygger man upp självkänslan igen? Har du människor omkring dig som kan ge dig din självkänsla tillbaka? Finns det några i din närhet du kan prata med? Eller förresten... du vet ju innerst inne att du var bra på ditt jobb och du tyckte att det var roligt... där har du egentligen svaret. Du behöver kanske inte bygga upp självkänslan, bara inte låta honom riva ner den. Ut med dig nu i solen, andas, njut, njut av friheten och ta fram den där intressanta smarta kvinnan som tar tag i saker, vågar, vill och avslutar.
Låt också sorgen över det här få ta sin tid. Det är väl helt naturligt att du blir trött och ledsen.
Cyberkramar

Det hade jag behövt just nu! Spa ? Så nice det hade varit! Men en filt i parken och glass från kiosken får duga också ?

Så skönt att du upplever förändringar i ditt humör. Man mår verkligen inte bra av att vara sur, arg och bitter över någonting. Allra helst om man inte kan påverka det.

Det är bättre att använda sin energi och sina timmar i livet till något trevligare ?

Kram ?

Trevlig helg önskar jag dig också Se Klart! Jag har varit permitterad hela veckan men har
haft att göra ändå. I dag var jag på ett lyxigt spa tillsammans med frugan för att fira vår
10- åriga bröllopsdag.? Har precis ätit en god middag där jag var grillmästaren.
Fiske och hus och trädgårdsfix har det blivit mycket av, och aktiviteter med barnen.
Det blir ungefär samma nu i helgen sedan ska jag jobba full vecka nästa vecka.

Var med om en sak i går som gav mig lite eftertanke. Jag skulle ut och hämta "betesfisk" som jag har i en sump
i en sjö, för att sedan åka på en fisketur. När jag kom dit upptäckte jag att någon elak person hade brutit upp sumpen och snott alla mina betesfiskar. Först tänkte jag: nej! där sket sig den fisketuren. Men väldigt snabbt därpå tänkte jag: Äsch, det är inget jag kan göra något åt. När jag åkte hemåt slog det mig, varför är jag inte upprörd och arg? Förr hade jag grämt mig och varit jättesur och arg en lång tid efteråt. Nu satt jag tom och visslade i bilen.?
Kändes väldigt skönt, för jag hatar att vara arg och sur över saker och ting. Helt klart är detta något som nykterheten har förändrat.

Ha en fin helg alla!

Jag måste säga att ni föräldrar till det jag brukar kalla ”gråzonsbarn” har det så mycket tuffare. Vi har ju åtminstone lagen LSS i ryggen. Även om den blivit urvattnad på många håll de senaste åren.

Min yngsta dotter har haft resursperson på förskola och skola från 1,5 år till tredje klass. Efter det särskola i alla år, nu daglig verksamhet.

Hon har alltid identifierar sig så tydligt med sina kompisar i särskola och på daglig verksamhet. Hon är inte ledsen för att hon inte är ”normal”. Och det gör allt så mycket enklare för oss föräldrar.

Men mycket jobb är det. Man får ligga på och tjata och tjata, allt ska dras i långbänk osv. Man tjänar så mycket på att ha en fungerande och konstruktiv dialog, men shit vad det sliter mentalt ?

Med åren har jag lärt mig att snabbt växla mellan planering på lång sikt för hennes del, och här och nu. För hon är verkligen här och nu.

Mindfulness har verkligen hjälpt mig att befinna mig mest här och nu, vilket gör att jag orkar det planerade bättre.

Dottern fyller 21 år i sommar, kräver omsorg som en 5-åring, och just nu planerar vi för hennes egna boende om cirka ett år. Det ska bli så skönt, 21 år med en femåring är galet lång tid.

Kram ?

I dag har jag varit på en liten inköpsrunda med cykeln. Undviker det så långt det går p.g.a. covid-19 men även för att spara på in energi. Nu behövde flickan och jag lite olika saker helt enkelt. Solen sken, det var varmt. I normala fall hade det varit självklart med en sväng inom Bolaget för att köpa rött och så klart måste man ha bubblor när solen skiner och värmen kommer så här på vårkanten. Kanske någon öl också för säkerhets skull? Cyklade förbi flera gånger och kunde känna varje gång att det bara är så SKÖNT att SLIPPA ta den där svängen inom. Jag BEHÖVER INTE DET!

I dag fick jag ett överraskande telefonsamtal från BUP. Flickan går dit på regelbundna kontroller då hon äter medicin. Hon fick en kallelse tidigt i vår också. Jag tog då kontakt med dem för att höra om inte skolsköterskan kunde ta vikt, längd och blodtryck i stället? Jag hade inget jag behövde bolla med BUP-sköterskan. Det blev ett himla oväsen med telefonerande hit och dit men mitt förslag gick igenom till slut. "MEN NÄSTA GÅNG MÅSTE FLICKAN KOMMA HIT" fick jag veta av sköterskan. Nästa gång är på måndag. I dag ringde sköterskan och undrade om vi kunde ta mötet på telefon i stället? "Självklart" svarade jag. "Och jag har också tänkt att eftersom flickan ska till skolläkaren på torsdag nästa vecka skulle de ju kunna ta vikt, längd och blodtryck då också?" "Jamen toppen, det blir jättebra!" svarade sköterskan. I dag tackar jag covid-19 för att detta virus helt uppenbart underlättar samordningen för våra barn :D

Har också haft ett telefonsamtal med rektorn på flickans skola. Syftet var att ta upp de brister som vi ser och som vi bollat med annan personal nu under ett antal månader. Bristerna är inte små. Det gäller allt från att tillgodose basbehov som mat och kläder till undervisningen och allmän ordning och reda. Ledningen brister tycker jag. Skulle vilja byta skola, men vi står tyvärr inte i kö till fler skolor nu. Långa kötider (3-5 år) gör att det inte heller är lönt att ställa flickan i kö till annan skola nu. Vi sitter i en rävsax helt enkelt. Vi hade telefonmötet där jag egentligen bara ville säga FUCK OFF och börja sköta ditt jobb men som jag självklart la upp på ett helt annat sätt. Genom konkreta exempel beskrev jag vår oro för diverse. Vi ska höras igen nästa vecka. Jag håller parallellt på att bygga på en plan B om det inte blir bättringar på den här skolan. Ni som läst mitt tidigare inlägg om döden förstår kanske om jag säger att för mig kan min hjärna få denna skolan till en dödsdom för flickan. Hon får ju varken i sig mat eller hjälp med varma kläder på vintern..... Detta är en mycket typisk fråga som jag med 100 procent säkerhet hade druckit på tidigare. Nu, accepterar jag i stället att jag blir skittrött efter ett sådant här samtal. Jag kan lägga mig på sängen och koppla av i stället för att dricka vin. MEN, hade jag jobbat 100 procent med 1000 olika frågor som vanligt. Ja då vet jag faktiskt inte hur det skulle gå. Jag inbillar mig inget annat än att tillståndet är skört. Även om jag inte är sugen öht - nu.

Måste bara säga att när jag läser de senaste inläggen fylls jag av en enorm värme. Vilka fina livsberättelser ni alla delar! För mig känns det stort att få ta del av. De hjälper mig och lägger sig som bomull kring min själ.

Önskar alla en riktigt fin helg!

Kram!

Tittar in och önskar dig en fin helg. Fiske, mys med familj, egen tid och andras tid? Mina zucciniplantor ska skolas om i större krukor idag. Blir mitt fredagsfix. Min fredag brukade liksom stranda vid den här tiden, inte längre.
Kram kompis ?

att testa på att gå på möte online nu! Enkelt att logga in! Passar inte alla men väl värt att se hur det är. Lyssna gärna på Alkispodden om du inte upptäckt den! Trevlig helg! / mt

Kanske kommer det så småningom att funka att dricka lite, men än så länge tänker jag hålla nollgräns.

Hoppas att lättnaden kommer att göra att du orkar ta tag i vardagen och dig själv igen.

Hoppas att du fick en härlig promenad i går och att den gav mersmak.

Kram

Ville mest bara titta in, säga att du är fantastisk och önska dig en fin helg. ?

Kram