Senaste kommentarerna i forumet

men det behöver ju inte bara handla om att dricka eller inte dricka. Man känner sig nere och livet känns grått. Inget är jättekul men heller inte jättetråkigt. Det kan väl få vara så, tänker jag...Du vännen..det späds i alla fall inte på med ångest för att man har druckit också..Skickar en varm kram! Rosa

Känner igen mig själv i dig Vinäger. Jag har ofta fått höra av andra missbrukare att jag är "känslig" men ändå okey accepterad på nått sätt eftersom jag i djupet av min egen själ är snäll. Så snäll att jag fått höra av min son (jag har tre barn och haft delad vårdnad om dom i 13 år) "pappa du gör ingenting illa mot oss men jag blir rädd för dig nått". Vilket jag då lätt skakade av mig och sa övertygande "du behöver inte vara rädd, jag har koll och det ska inte hända mig nånting". Så lätt lurar jag mig själv.

Snällheten som jag har gör att jag tror allt gott om alla och blir godtrogen. Det slår hårt tillbaks mot mig själv för det finns personer som utnyttjar min snällhet och rör om det i min förvirrade hjärna.

Värsta panikångesten som jag haft gjorde så att jag sa till vårdarna "jaha, släpper ni inte ut mig härifrån (Maria ungdoms låsta avdelning) så hoppar jag ut genom fönstret". Jag var halvvägs på väg ut (paniken var så stark, ville bara bort därifrån) när vårdarna grep tag i mig och drog ner mig på golvet. Det var inget självmordsförsök (jag vill leva inte dö) och jag har trillat ur fönster tidigare i fyllan och villan, det värsta som har hänt är att jag brutit benet, men who cares om ett brutet ben egentligen?

Jag såg gatan det var inte högt (typ första våningen) men inte så inbjudande för det var asfalt. När jag trillade ut från fönstret (för att luta mig ut och ta ett djup andetag och få en nypa frisk luft) för vi hade rökt på ordentlig innan och då landade jag i gräset som var nedanför och rullade ner för en grässluttning.

Läkarna frågade efteråt (hade du verkligen tänkt hopp ut från fönstret?) och ja svarade JA, så stark var min ångest då.

Nuförtiden har jag "bara" vanlig ångest. Sprit kickar igång min hjärna och jag har fått bekräftat av en narkos och smärt doktor att sprit är ett lika starkt bedövningsmedel för hjärnan som morfin. Jag använder sprit för att bedöva min ångest, vin för att känna mig "lite lullig" och öl för att det är gott som en törstsläckare ungefär.

Jag tror på sprängkraften i dom egna orden som vi här producerar tillsammans. Vi interagerar med varandra, känner igen oss i oss själva och det är bra. Det gäller som sagt om det du sagt till dig själv och andra. Ge aldrig upp, kämpa vidare.

Ta hand om dig själv Vinäger (Jag äger vinet) och tro på människor. Det är när man som jag lätt blir misstänksam mot allt och alla (noja) som tilliten till sig själv och andra försvinner. Panikångest går att mildra men alkoholen förvärrar den och gör den större och starkare. Jag vet vad jag snackar om, varit där.

och gråter som en bebis här.

Av medlidande med dig för att ha förlorat älskade familjemedlemmar.
Av chock av det du fick uppleva i din abstinens.
Av andliga funderingar utifrån det du beskriver om änglakören och djävulen.
Av känslorörelse över den fina gest du gjorde för både dig själv och din fru i samband med att du firade dina 40-dagar.

Det FINNS inget som kan stoppa dig nu! <3

Hej Vinäger! Läser i Grönablads tråd att du inte orkat kommentera i din egen tråd för att du känner att det senaste tog mycket energi från dig. Jag känner ett styng av dåligt samvete. Det ÄR jobbigt att se tillbaka när man helst bara vill blicka framåt. Jag har alltid varit sådan. Varför gräva i gammal skit när nu och framåt är så mycket bättre?
Jag hoppas innerligt att mina kommentarer inte i onödan har bidragit till energiförlusten. I så fall ber jag om ursäkt från djupet av mitt hjärta. Det var verkligen inte min mening. Förlåt! Kom tillbaka!
Kram!

Ja känslan är verkligen hemsk. Tack!

Var trött i går kväll så det blev tidigt i säng. Varit uppe ett tag och läst här . Kan inte riktigt vänja mig vid hur skönt det är att kliva ur sängen utan minsta tillstymmelse till bakfylla och ångest.? I dag ska jag skjutsa fru och barn till jobb respektive skola, sedan blir det en liten fisketur helt själv. Underbart väder här i dag☀️

Tack för era kommentarer❤️

Ha en bra dag! Kram

Ja den där känslan av att inte minnas vad man sagt eller gjort är väldigt jobbig..Sen får man till sig, vad som hänt..Ibland kände jag lättnad, och ibland än värre skam och skuldkänsla..Bra jobbat..???

Jag som hade målat upp en drömbild framför mig. När jag blir pensionär ska jag vara en fullblodig livsnjutare som dricker rött vin till middagen och tar ett par Whisky eller konjak på kvällen för att koppla av, njuta fullt ut. Jag har i hela mitt liv gillat att vara ute i naturen och dricka, insupa den lugna atmosfären, känna sig fri.

När man blir pensionär kan man ju slänga bort klockan inte behöva passa tider utan leva fullt ut, här och NU. Tidlöst planera bara det man tycker om att göra, inga måsten och utan krav. Jag älskar alkohol, fullt ut och det går inte en dag utan att jag känner den där förälskelsen som kom in i mitt liv redan som barn.

Jag har verkligen kämpat hela mitt liv för att få behålla den där drömbilden framför mig. Ensam sen 16 år tillbaks, förlorat kontakten till mina tre barn som jag svikit om och om igen, gjort dom så besvikna på mig och min övertydliga inställning till alkohol.

Rätt så nyligen (det här med tidsuppfattning i det tillstånd jag är i just nu är inte riktigt min grej) träffade jag faktiskt mina två söner på middag som jag lagat själv (gillar att laga mat) hemma hos mig. Stolt sa jag "jag har varit nykter i två veckor nu och jag ska ta en paus från drickandet". Min yngsta son frågade mig, paus varför slutar du inte helt? Jag svarade ärligt som jag ser på saken, ja om man skulle vara så dj-la dum så att man slutade dricka helt då förlorar man ju själva livet.

Det var min inställning då och alla som känner mig vet att så har jag alltid sett på saken. Rätten att festa i tid och otid, när och var som helst och ingen ska tro att någon ska kunna ta det ifrån mig. Jag hade ju min drömbild tydligt framför mig som pensionär med ett stort glas rött i handen.

Nu har jag träffat en läkare som förstår mig. Han sa att jag gått igenom obearbetade trauman i livet. Han förklarade att han inte var psykolog men att samtal, när man får tillfälle att få ur sig saker och ting har visat sig vara det bästa sättet för att ta sig vidare. Han lyssnade intresserat på mig när jag babblade på, nickade igenkännande och stärkte mig.

Tidigare har jag träffat läkare, psykologer och vårdpersonal som talat om för mig hur jag ska tänka och jag tål inte sånt. Jag vill tänka självständigt även om det går rakt emot deras inställning till mig och alla andra med en beroendeproblematik. Jag vill inte höra vad jag måste göra utan jag gör det jag vill själv. Som ett trotsigt barn ungefär och lika svår men bestämd i sin uppfattning om hur det är och hur det förhåller sig.

Nu vill jag sluta för gott. Det är min nya inställning här i livet. Knappt börjat på den för mig okända väg som leder till ett liv helt utan alkohol. Min tidigare drömbild har gått förlorat. Nu gäller det att måla upp en ännu större och tydligare bild framför mig som jag bestämt mig för att uppnå när abstinensen och sorgen över ännu en förlust tynar bort. Jag känner att jag är på väg dit i detta ögonblick.

Ser vägen och ljuset framför mig, lämnar dimman och mörkret bakom mig. Min inställning har förändrats. Det här är bara starten, än så länge. Det känns befriande på ett sätt och meningsfullare på ett annat, det känns bra.

Oj, är klockan så mycket! Snöar in som vanligt, inget nytt under solen :)

Jag gjorde så när jag drack..Köpte grejor till barnen, för att kompensera mitt drickande, så dom fick något bra..Tonårsdottern sa till mig att” jag har hellre fula kläder, om du slutar dricka”..Det kändes i mammahjärtat..Men det var svårt att svara något på en sådan kommentar..Innan vi flyttade från deras pappa, så hjälptes vi åt barnen och jag att spara till kontantinsatsen på huset..Dom frågade knappt om något..Ville jag köpa något till dom då, så sa båda barnen att ”det behövs inte mamma, vi klarar oss ändå”..Det har fortsatt så..Ibland sparar vi till lite roliga utflykter eller resor..Du lim kanske också kan få barnen att hjälpas åt att spara till något kul, så kanske du inte köper ”onödiga” saker..Du fixar det..Du är smart..?..Kram??

Det ÄR väldigt utlämnande att inför någon lägga korten på bordet kring det som rör ens innersta. Vad skönt att du har klarat av ditt första besök. Då behöver du inte känna samma press inför kommande besök. Toppen med en utstakad plan framöver!
Kram!

Vad fint! Jag vill också storböla nån gång ibland men lyckas inte med det.
Ska tipsa min man om blombukett-tricket ?
Du har haft en bra dag ju, härligt!
Här står också lite gin i skafferiet, det gör mig inget men halvdruckna glas ubdanbedes bestämt. Sällan det dricks här numera. Min man hade helt klart en annan konsumtion, påhejad av mig. Som alltid tyckt det funnits anledning.
Idag tänker jag att jag inte så livet klart, då. Så många draperier man drog för med det där glaset, skymde sikten. Det är lite sorgligt att tänka på men allra mest fint att det är över nu och att vi har kunnat hjälpa varandra med en sån stor sak. Snart kanske jag börjar småböla.? Kram! ?

Blir varm i hjärtat när jag läser!
Kram

Så viktigt att respektera att vi tycker o funkar olika! Håller med om vartenda ord!
Kram till er och er vishet! Nu ska jag sova och ser framemot dag 3!
Jag väljer att räkna till en början men kommer sen, helt säkert att lägga av!
Jag vill inte fokusera på vita dagar, jag vill fokusera på att leva dagar! ❤
Kram ?

Känner mig likgiltig och tom ikväll. Varit på gymmet i eftermiddag, känslan var lite upp och ner. Men som alltid en känsla av befrielse och klarhet när man åker hem. Ville verkligen inte hem, hade en stark känsla av längtan till något annat, ett annat liv. Körde en liten omväg i kvällssolen och lyssnade på hög musik.
Lite halvkasst i relationen just nu. Känns som jag och min fru varvar våra dåliga dagar och aldrig är på samma nivå. Sex existerar inte, jag har gett upp, till och med slutat vara sur. Hon hade en väldigt dålig dag igår och jag försökte stötta så gott jag kunde, både personligt och sysslor runt kring. Som tack efter handling och middag jag ordnat så gick hon och la sig utan ett ord och där sätt jag i soffan själv. Känner inte att jag får så mycket tillbaka heller under mina dåliga dagar.
Jag tackar än en dag för att jag håller i träningen och har gjort någonting idag som känns meningsfullt och för mig framåt som människa.

Underbart att du involverade henne. Blomma och kärleksfulla ord på det så förstår jag att hon började gråta. Jag blir nästan tårögd bara av att läsa om det.

Så glad för er skull ?

Kram ?

Jag hällde ut ginflaskan i vasken tillsammans med min fru och förklarade vad den har varit med om. Hade köpt en stor blomsterbukett och gav henne och sa att jag älskar henne också. ( vilket är sant) Sa även att det nu är fyra månader sedan jag slutade dricka.

Hon blev jätteglad och började t.o.m. storböla, och jag fick en lång jättehård kram.
Lite of topic här på slutet, men jag känner mig så glad så jag ville ha med det här.

Ett jättetack till Andrahalvlek för ett suveränt tips!

Kram

Du är en fin person?
Kram Pilla

Jag tror att det är klokt att du får medicinsk hjälp i början. Se det som ett gips på ett brutet ben ?

Ingen skulle få för sig att självläka ett brutet ben utan gips som hjälp den första tiden.

När nykterheten blir stabilare kommer du att klara dig utan medicin galant! Fokusera på fördelarna med nykterheten så blir du hög på den känslan istället.

Kram ?

Det låter som en utmärkt idé?. Den nödproviaten behövs inte nu.

Sovit uselt och Vaknade kl. 7 idag, trots ledig dag.... är inte ofta det händer. Tror att jag var spänd över att gå till beroendemottagningen för läkarbesök. Väl där blev jag väldigt väl bemött och vi bestämde att jag ska börja ta naltrexon som förhoppningsvis dämpar suget och tar bort belöningssystemets signaler. Ja vi får se hur det går. Läkaren föreslog att jag ska ta antabus oxå som en krycka den första tiden och samtala med en sjuksköterska eller om de är alkoholterapeut, jag vet inte. Jag köpte allt, så 2 ggr/vecka ska jag gå dit. Det känns så skönt. Nu under em, kväll känner jag mig väldigt ledsen och sårbar på nåt sätt, som att jag lämnat ut mig till andra och får lita på dem. Det har jag nog aldrig gjort förut, jag är kansjälvtypen och vigörsomjagsäger. Samtidigt känns det som en lättnad och en befrielse att inte alltid veta bäst. Jag vet att jag vill vara nykter, men har aldrig gått i mål med det nån gång. Vad jag tänker och vad jag gör, är två olika saker liksom. Nu hoppas jag på att kunna sammanföra min vilja att vara nykter och att faktiskt vara det med hjälp utifrån. Jag får också stor hjälp att vara härinne och läsa andras vägar på denna minst sagt slingriga väg, och för att påminna mig själv om, hur illa det kan vara, men oxå att det finns en väg ut och ett hopp. Självklart 24 h i taget. Kramiz

Tack Vinäger ?! Förstår att det tog på krafterna med tillbakablickarna..?. Jag blev starkt påverkad också, och då är det ändå inte MIN livshistoria, som rullas upp.
Jag skulle nog behöva göra en rejäl sådan också, samtidigt som jag kan känna att jag inte vill göra det nu. Nu mår jag ju ändå hyfsat bra och jag vill bara att det ska få vara så..?. Det känns så dyrt och heligt det jag "uppnått" hittills. Jag mår bäst av att koncentrera mig på att vara i nuet. Men visst finns tanken, att så länge man inte gör upp med de svåra sakerna som finns där bakom, så kanske det bidrar till att a-?, har mer makt att hala in en, när livet börjar kännas övermäktigt..??.

Vi får se. En dag i taget som sagt. Och såklart har även jag lite koll, på hur lång nykterhet jag har bakom mig..det kan man ju inte låta bli..? men som sagt, det kan lätt bli en aning maniskt över insamlandet av dagar. Vad bra att vi båda hittat ett förhållningssätt som passar oss??!
Hoppas du också haft en fin dag, trots påminnelserna från det förflutna.. ❤️!
Kram!
/Fibblan ?.

Har inte skrivit på ett tag,så jag tänkte göra en liten statusuppdatering.
Har haft en bättre period nu igen,där suget varit lätt att kontrollera.
Var på AA förra veckan och det var så kul att se att det äntligen börjar komma dit folk igen,är ju så lärorikt att höra både på dom som varit nyktra i flera år och på dom som är helt nya i det nyktra livet.
Har funderat en hel del på det här med att ha en missbrukspersonlighrt,hur man alltid ska gå in för något till 100 %...skulle vilja lära mig att göra något lagom,så det är något som jag ska försöka jobba med.
Blev även tillfrågad om jag vill börja öppna möten...och jag blev så stolt över att bli tillfrågad,det känns som en jättebra belöning för att jag jobbar med min nykterhet.
På mitt jobb känner jag av en hel del frustration kring oklarhet när det handlar om hur vi ska jobba om vi skulle få in någon med corona,känns som att dom inte tar varken oss som jobbar eller dom äldres säkerhet på allvar...ska på möte ikväll så det ska bli intressant att höra vad som säger.
Men jag hoppas ni har det bra därute...och fortsätt kämpa,vi är värda att få må bra och vara lyckliga!

Tittar in och hoppas att det är okej att jag kommer med några tankar kring det du skriver.

Det du beskriver är du långt ifrån ensam om att uppleva. Som du frågar i slutet av ditt inlägg så kan det ta tid innan en känner av och märker fördelar och vinster med en sådan här förändring. Det kan även ta tid att bli av med de mer tuffa delarna och det varierar mellan personer hur lång tid det tar. Det positiva är att du ser och märker skillnader kring hur du känner dig när du är nykter som är tydliga vinster. Du ser, och känner dig fräschare skriver du. Det låter ändå som ganska tydliga vinster och något som är skönt att uppleva. Kanske kan du känna dig stolt över att ha klarat det du bestämt dig för också, trots att du möter motgångar?

Du sätter tydligt ord på hur du får jobba för att klara detta och när vinsterna eller belöningen inte riktigt mäter sig med den ansträngning du lägger ner är det lätt att alkoholen kommer tillbaka. Dock är du snabbt inne här och skriver till oss om det, bra gjort!

Du är medveten och insiktsfull och kan sätta ord på att alkoholen har en funktion för dig kortsiktigt samtidigt som du ser att den även tar en hel del även på kort sikt. Fräschheten försvinner och du kan ta dig igenom dagen samtidigt mår du inte riktigt bra, det är därför du hittat hit som ett led i att förändra dina alkoholvanor.

Många är hjälpta av kanske både ha sätt att förändra sin alkoholvanor samtidigt också hitta sätt att hantera de svåra i livet för att må bättre på sikt. Det kan ta tid att hitta de sätten och ibland innebär det kanske mer stöd utifrån av något slag. Du är minst sagt klok och modig som trots din misstro till vården och det du varit med om är här och berättar öppet på ett forum hur det är, jobbar med att vara nykter på egen hand och lyckas! Om du skulle vända dig någonstans för stöd för ditt mående, vart skulle du själv vilja vända dig då? Kanske har du någon annan idé om vad som tidigare varit hjälpsamt för dig när du mår dåligt eller en idé om annat än psykiatrin som kanske kan vara något.

När det kommer till alkoholen har du som sagt hittat hit och hoppas du fortsätter skriva och läsa här och kommer på mer saker längs vägen som är hjälpsamma för dig i denna förändring.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag ska vara kulmen på chefsjäveln. De sitter i förhandling nu, 3 ombudsmän, en jurist och chefen. Tror inte han trodde att jag skulle slå tillbaka så hårt, men det gör jag. På gott och ont.

Pratat med psykolog idag. Och har bara 2/5 på ångestskalan. Börjar förhoppningsvis resa mig igen. Känns lite som det inuti. Idag ska jag borsta tänderna (Både på morgon och kväll). Det är dagens mål. Och så ska jag spela data. Kanske om jag verkligen puschar det så hoppar jag in i duschen också. ?

Jag tror den värsta stormen är förbi. Och sådan storm det var...
Bara att reparera skeppet och sakta Men säkert segla vidare.

Fridens ☀️

Som jag nyss skrev hos FinaLisa räknar inte jag heller dagar, utan är tacksam för alla som blir helvita. Och de har blivit många under forumtiden. Precis som för dig. Visst vill jag bli helt alkoholfri, men än så länge, medan jag hittar lösningar, nöjer jag mig med det näst bästa alternativet. Koll på senaste dagen jag drack har jag dock, kanske blev den absolut den sista. ?

Finns säkert många som har synpunkter på hur vi resonerar, men jag är av uppfattningen att det finns många sätt att göra rätt på. Och, som sagt, får man inte till det optimala får man göra det bästa av situationen. Till syvende och sist känner vi ju oss själva bäst.

Tänker också att det är, precis som du säger, kluvet vad gäller forumaktiviteten. Vi behöver den starkt emellanåt, men den får aldrig bli en press i sig.

Tack för att du finns här och för inlägg i min tråd. ? Jag ska försöka orka kommentera i den igen. Känner att det tog på att dra upp allt igen. Men säkert ett nödvändigt ont.

Ha en fin dag!

Kram