Senaste kommentarerna i forumet

Hej Vinäger!

Jag har läst i din tråd, och jag ser hur du kämpar, och lider med dig
Det är dax att bryta med alkoholen.
Och bli den personen som du vill vara.
Jag är klar över att det inte är lätt, men kan jag, så är jag övertygad om att du kan.

Jag vet att jag tjatar om samma saker hela tiden, men det är för att jag upplever att det fungerar.

En dag i taget.

När livet stormar runt en, gör det du kan och försök efte bästa förmåga släppa resten.

Ta det lugnt och var försiktig.

Fokusera på det positiva i livet.

Jag tror på dig och önskar dig styrka att bryta med alkoholen.

Mvh Bo

Usch, vad kämpigt du har det nu FinaLisa..?..
Förstår att du känner dig frustrerad och orolig över att det hopar sig på så många plan samtidigt. Inte undra på att tankarna går till a då.. men du kommer att fixa det?! Som så många gånger förr?! Hejar på dig och skickar styrkekramar i massor???!
Hoppas du får sova gott i natt och får en välbehövlig återhämtning ?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Det är så märkligt att det aldrig kan få vara lugnt på alla fronter nån endaste period i mitt liv!
Nu kan jag inte ens bli ledsen för det är ett slösande med min energi.
Men mitt i Corona krisen då jag själv håller på att läka från min operation då blir min sambo plötsligt så dålig i sin sjukdom!
Och jag vet inte hur jag ska fixa detta. Alltså rent praktiskt.
På måndag blir det ett akut hembesök från kommunen och vi får se vad som ska hända.

Igår kände jag att min oro ville ha vin men mitt förnuft sa att det är helt omöjligt.
Det är oansvarigt, egoistiskt och fullständigt idiotiskt att dricka alkohol i detta läge! Tänk om jag måste ringa på jouren eller 112 och inte är nykter!?
Hemska tanke...
Nej, denna situation måste jag fixa hur jobbig den än är.
Ska läsa en stund nu och förhoppningsvis somna om en stund??
Kramar ???

Orosmoln på himlen. Kaos i vår omvärld. Jag hanterar det på bästa sätt, genom att vara fortsatt nykter. Är mer tacksam än någonsin över detta faktum..?. Våren är här ?☀️trots allt.. En räddning för mig. Ljuset, vitsippor och hälsa hos dem som står mig närmast (peppar, peppar ta i trä..☺️). Jag behöver inget annat.
Styrkekramar?!
/Fibblan ?.

Nu har det väl gått 10 månader här i krokarna om jag förstått rätt..☺️!
Och kryakramar vill jag förstås också skicka med?! Hur mås det nu? Hoppas du mår bättre?och kan sprattla vidare med återvunnen energi?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Jag gör som du - klart vi varje gång måste tro att det är över! Att gå in med en fullständig övertygelse om att man en gång för alla är kvitt skiten - för mig finns inte heller något annat sätt. Och en gång är det ju på riktigt den där sista gången???! Bakslag kommer, de hör tillfrisknandet till! Upp på spåret så tuffare vi vidare ??️?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Ja, nu gäller verkligen en dag i taget. Rutiner. Jag gör hemmagym 3 dagar/veckan. Handlar kl. 7 på morgonen. Läser AA:s dagliga reflektioner varje morgon. Men går inte på möten. Lever i karantän med min man. Rabblar sinnesrobönen, som hjälper mig. Går promenader i solen. Tittar på serier. Har det skönt hemma. Är tacksam, att jag hittat nykterheten!

Hej! Är det någon av er här på det vidare livet som har behandlats på The Drawing Room. Det verkar mycket bra, men det är också oerhört dyrt. Jag hade verkligen uppskattat någons input!

Har funderat mycket om mitt eget ”tidigare” liv..Vissa saker gjorde jag rätt, men acceptansen och att låta supandet eskalera för länge blev fel..Samtidigt ville jag inte vara osäker på mitt val..Huvudsaken är att vi bryter dåliga relationer..Vi är fanimej värd det bästa..Eller hur..????

Hej!
Jag tror att forumet för mig behövs som en påminnelse, (och givetvis gemenskap och samhörighet) men blir också så tydligt här att långa nyktra perioder kan följas av tuffa dagar. Kommer nog alltid vara försiktig med att tro att faran är över! Sen är det ju bara härligt med färre inlägg när det går bra! Tror verkligen det finns så mkt genuin glädje här när vi klarar längre och längre perioder av nykterhet. Så känns det. Liksom sorg när det inte går bra.
Vi hejar på varandra, i vått och torrt. Och snart räknar vi tre månader!
Kram.

Inte bra när bekymren hopar sig. Hoppas det går bra med din släkting. Hade själv hjärtinfarkt och har klarat mig fint.
Är också rädd för återfall trots mitt beslut att vara nykter... vi får fortsätta jobbaför nykterheten.
Kram

Så glad för din skull, så stark du är// kram Strulan ?❤️?

Tack snälla sofia för återkopplingen ♥️

Och tack miss lyckad och vinäger och finalisa ❤️❤️ varje litet ord och hjärta gör mig så glad.

Jag ligger i soffan med halsont. Känns så latmaskigt att vara hemma för så små saker men det är ju ens plikt nu. Jag försöker tänka att den här tiden av mycket vab (med till synes friska barn) oh sjukskrivningar för lite halsont är som min chans att landa i allt. Jag kände en period att jag var väldigt nära den berömda väggen som man säger. Men all den här tiden hemma blir som min återhämtning. Det är bättre att se det så än att få panik över de förlorade pengarna.

Jag fick ett sms av mannen runt klockan 1 inatt. Såg det dock inte förrän tidigt imorse. Jag vet att han drack igår för jag behövde gå hem en snabbis till honom igårkväll. Då såg han sådär suddig ut på ögonen och hade en öl i handen. Skyndade fort därifrån efter mitt ärende.

Sms:et gjorde mig orolig i sinnet men det kändes tryggt ändå. Hade han bott här hade han nog väckt mig med att klampa in i sovrummet då. Men nu blev det ett sms istället.

När jag läser lite på anhörigsidorna känner jag nästan att männen som håller kvinnorna som gisslan i ett alkoholiserat hem borde få fängelse! Att det ens är lagligt. Varje människa har så vitt vi vet ETT liv. Att använda det till att önska sig bort, må dåligt, bli utbränd, bli psykiskt eller fysiskt misshandlad, tippa på tå, gråta, oroa sig osv osv pga EN annan människa som vägrar inse sina problem??! Det är inte klokt.

Jag tycker att det är så skönt att jag slutat med att ständigt hyscha mina barn hemma. Förut gjorde jag det hela tiden nästan pga mannen som sov hela tiden på dagarna. Det är så skönt att låta dem leva fritt hemma.

Och så sover jag med öppen sovrumsdörr varje natt. I flera år har jag sovit instängd. Pga en enda människa! Det borde som sagt vara olagligt.

Noterade dessutom att Systembolaget infört kösystem för att inte fylla butikerna med potentiella coronasmittade. När jag såg bilderna på de långa köerna där människor står med två meters mellanrum tänkte jag bara att vad skönt att slippa förnedra sig genom att stå i en sådan kö. Undrar hur det kommer att se ut nästa vecka när alla ska ha sin påskmust? Det är i många fall ingen snabb affär att slinka in på systemet just nu. Kan vi använda detta för att fixa en vit påsk tro?

Lite filosoferande från min sida, utan att bemöta ditt inlägg egentligen Vinäger. Skickar kramar och styrka.

Charlie

Skickar kram och häxkraft nu när påsken börjar närma sig//kram Strulan ?❤️?

Sakta sakta rinner de nedför kinden. Jag skrev att jag behöver er nu. Och det uppmärksammade ni. Med råge. Så många fina ord på en och samma gång. Vet inte hur jag ska kunna visa den djupa tacksamhet jag känner just nu.

Andrahalvlek, FinaLisa, Se klart, VaknaVacker, Torn, Femina, Strulan: Era ord värmer. Ni har rätt, förstås. Jag kan inte göra så mycket åt omvärlden. Alkohol hjälper definitivt inte. Jag vet det, men känner mig maktlös emellanåt. En farlig känsla.

Varafrisk: Vad glad jag blir. Snart är jag på igen och då stöttar vi varann lite extra.

Sisyfos, finaste söstra mi: Ja, igenkänningen är mycket stor. Detta med att vara så säker på att det är över, den här gången så... Pinsamt ibland, men här tillåter jag mig att vara ärlig, hur genant det än känns att komma krypande med svansen mellan benen. Gång på gång. Härligt att du verkar ha kommit en bit nu. En dag tar vi klivet över för alltid.

Tack tack tack...

Det som är utom min kontroll måste jag släppa.

Jag kan inte säga åt min dotter som är livsviktig på sitt arbete just nu att stanna hemma. Inte ens för att hon jobbar där det är mest farligt i landet just nu, tillhör en riskgrupp och dessutom har småbarn hemma. Det går inte. Hon behövs på jobbet. Mer än aldrig förr. Är det någon gång vi måste ställa upp, så är det nu. Hoppas bara att skyddsutrustningen räcker...

De andra klarar sig - tror jag.

M har haft diffusa symtom, men de har tack och lov inte blivit värre. Om han inte fanns... På något sätt har verkligheten kommit ifatt. Nu drabbar det inte bara andra.
Utan honom vore jag inget.
Utan honom törs jag inte tänka på hur mitt liv skulle bli.
Utan honom vore alla spärrar vad gäller alkohol borta.

Ja, jag vet, så deprimerande tankar. Uppblandat med för mycket på jobbet och en hel del offermentalitet på det - Ka-boom - där har ni mitt liv just nu. Fångad av en overklighetskänsla jag inte riktigt kommer ur.

Högkänslig? Ja, på ett sätt. Känner av stämningen i ett rum, hör när icke menade ord kommer ur munnen på andra, märker av ett aldrig så litet avståndstagande. Men tar sällan på mig andras elände. Faktiskt. Har flera äventyrliga barn, som rest en del. Trots en del mindre roliga händelser ute i vida världen har jag ändå hållit mig lugn. Gång på gång.

Men det kanske finns en gräns...

Tillgängligheten, eller snarare bristen på densamma, är avgörande för mig. Som Sisyfos ord träffar så mitt i prick. Är så tacksam över att numera bo i en liten stad. Att gå på någon av krogarna är uteslutet. Risken att möta någon jag känner är alldeles för stor. Bekanta arbetar på de två Systembolag som finns. Brukar därför hålla inköpen till en gång i veckan. Den här gången gjorde slumpen att jag kunde handla två gånger = alldeles för mycket.

Har nyss tagit en promenad, en skenmanöver för att kunna göra mig av med tre ihopknycklade vintetror. Köper dessa enbart för att de är lätta att frakta hem gömda, låter (!) minst när de öppnas, samt tar liten plats och väger minimalt när de väl är tömda. Patetiskt! Annars är ju all A helt ok, ju högre procent, desto bättre. Tragiskt!

Nu har jag inte så mycket kvar och att gå in och att handla på mig under måndag och tisdag sätter min stolthet stopp för. Än så länge finns den och det utnyttjar jag till max. Herregud, om den skulle försvinna... *ryser*. Räcker gott att förnedra mig med billiga tetror (autocorrecten gjorde ännu en gång om ordet till terror) på torsdagar.

Ursäkta en stor portion svammel, men så här ser mina hastigt nedtecknade tankar och känslor ut. Orkar inte ens läsa igenom allt, det är så skönt att låta den forna svenskläraren vila.

Om A-läget lät hopplöst i mitt förra inlägg kan jag glädja er med att det känns mycket bättre nu. Jag vet att jag kommer att återta kontrollen. Ännu en gång. Förhoppningsvis för alltid, men efter alla käftsmällar A har gett mig är jag mycket ödmjuk inför dess kraft.

Hoppas ni får en fin fortsättning på helgen.

Kram kram

Att man är rädd nu är nog mer naturligt än att inte vara det. Men att försöka finna en stund varje dag att tänka på det man är tacksam över, hjälper faktiskt.
Att en liten stund släppa oro över nära och kära, utan ta fram de saker som man kan vara tacksam över. Det hjälper iallafall mig med att ta en dag till och hitta ett lugn så jag orkar det som är jobbigt.
Har prövat onlinemöte och tyckte det var ett bra sätt att få extra kraft. Använder också mkt nätet nu till både föredrag och yoga ?‍♀️. I dag blir det Danny Saudeco på fb eller Instagram, följ honom så kan du se honom live kl 17
Kram och styrka till er// Strulan ???

Jag hoppas också att du fortfarande har någon att vända dig till när demonerna vaknar - av fullt rimliga skäl. Att du inte är släppt "vind för våg" efter din behandling? Jag läser dina inlägg och följer dig med stort intresse.
Charlie

Och det väcker många många tankar...har en i släkten som ligger på lasarett pga hjärtinfarkt,samt att min dotters nära Internetvän valde att ta livet av sig...den stackars flickan var bara 16 år.
Så den här veckan har varit väldigt turbulent,många tankar och känslor,vilket resulterat i att jag haft ångestkänningar...det är längesen sist,och inte alls lika kraftfullt som tidigare...och jag har försökt att hitta olika lösningar för att hantera den.
Märker också att jag är inne i en fas där alkoholbitchen vill att jag ska prova att dricka igen...den försöker inbilla mig att jag kan prova,och om det inte funkar så kan jag börja om.
Men jag är livrädd för återfall,jag vet att om jag ens provar ett glas så kommer det att vara kört...och ångesten och skammen skulle göra att jag aldrig skulle våga erkänna och sen skulle det bli så mycket värre.
Så jag vandrar vidare på min nyktra väg...jag har så mycket mer glädje och kärlek i livet nu,och det vill jag inte byta bort mot en tillfällig flykt.
Då väljer jag hellre att möta mina demoner med rak rygg och ett rent samvete.

Tänker på dig och skickar lite sinnesro... ?

Sisådär då är lördagmorgonen här!
Håller helt med dig, blir ju så klart mindre häng här med tiden.
Naturligt ju...
Hoppas du får en bra dag. Kram!

Jag känner såväl igen mig i dryckesmönstret Vinäger, den där fullständiga övertygelsen om att det är slut nu och lugnet och säkerheten i det och sen perioder när det inte är slut. För mig går det rätt bra nu, har haft enstaka återfall (1 dag/vecka kanske)men då kan man också börja analysera.
Det känns som att du är rätt inkännande, HSP, och då menar jag att du verkar känna in dina nära och käras känslor och nu mår flera omkring dig dåligt. Det är tröttande. Sån är jag iallafall och jag mår också dåligt fysiskt nu och blir trött och då saknas bromsen, spärren och det är mycket lättare att tycka att à är en bra idé. Jag är helt övertygad att det funkar som medicin för mina fysiska problem. Blir det då flera dagar i rad, eller fler under en period, med alkohol då, ja då försvinner omdömet. Avskyr hur korkad jag blir av alkohol och just det där som du har varit bäst på att sätta ord på när man ”tappar kontrollen”. Vi har båda klarat oss utan upptäckt, men åtminstone jag balanserar där på kanten ibland.
För mig är det en sån lättnad när jag inte har alkohol tillgängligt på nåt sätt. Kanske inte fysiskt då just nu, men jag trivs så bra nykter och sover så bra. Men det där tvånget att handla hem, tvånget att dricka och sen då dricka mer än man tänkt och alla känslor av misslyckande med det. Kan du se till att du inte har tillgängligt? Kan du ta hjälp av din man nu? Och få hjälp att bryta? Eller är du just nu också för mycket inne i träsket? Egentligen gillar jag inte uttrycket ”kidnappad hjärna” men ja, vad ska man säga... det känns ju inte alltid som om man gör de bästa valen i de där perioderna. Jag vill inte riktigt kännas vid dem och valen då när det är över. Så hur får du stopp nu? Vad behöver du egentligen Vinäger? Vad är det alkoholen ger dig och hur kan du göra för att få det utan att dricka? Överhettad hjärna? Av alla tankar på allt och alla runt omkring? Kan du gå in i dig själv och andas? Kan du få lugn på nåt annat sätt?
Det går att bryta och jag vet att du älskar när det är över. Går det att fokusera för att hamna där? Tänker att du har en fantastisk och stöttande man, kan ni jobba tillsammans igen? Kramar, jag älskar dig och dina funderingar härinne, det vet du.

Så kämpigt med oro. Allt på en gång...
Just det där att inte kunna påverka är tufft. Men allt blir inte så eländigt som man tror. Kram?

Som jobbigt du har det nu, hoppas du hittar din kraft// kram Strulan?❤️?

Jag tänker fortfarande mycket på alkoholberoende och andra beroenden..Det blir numera kanske nattliga inlägg på Forumet, för att jag nu har nattjobb..Tar hand om våra minsta..Känns väldigt bra än så länge..???