Senaste kommentarerna i forumet

Förstår din känsla och blir imponerad av att du ändå tar dig igenom allt. Ja, visst tar vi igenom oss det mesta då vi inte har något annat val, men du väljer ju dessutom att göra det nykter. Trots att det inte är plättlätt. Du stöter på motstånd, men ger inte upp. Fy f-n vad jag är stolt över dig. Som jag brukar säga:

Det är inte svårt att vara nykter om man inte känner något sug.

Många kramar till dig ?

Önskar er lycka till. Så skönt att läsa att du möter allt det ofattbart jobbiga nykter. Den finaste gåvan du kan ge din son.

Kram

Kul att se dig skriva igen!

Du behöver fundera några varv till helt enkelt. Och bättre bollplank än oss hittar du inte!

Kram ❤️

Förstår nu att du har och framför allt har haft en tuff tid. Skönt att läsa lite mera hoppfulla uppdateringar.

Hoppas innerligt att du blir helt återställd snart.

Vill att du ska veta att jag tycker att du är otrolig och har hanterat allt det jobbiga på ett mycket bra sätt. Att fly via A ett par gånger och ändå hitta tillbaka till det helnyktra livet, det är ta mig sjutton riktigt starkt.

Heja dig, Finaste Lisa ?

Kramar i massor

Det känns väldigt osäkert allting, och det finns liksom ingen framtid att förhålla sig till riktigt. Hur ska man kunna planera någonting?

Jag försöker allt vad jag kan fokusera på mig och min familj, mitt jobb, och ta en dag i taget.

Men det är inte lätt att förhålla sig till alla coronanyheter, jag borde begränsa mig ännu mer. För min egna mentala hälsas skull.

Tufft för dig att ha båda barnen på heltid när du är sjukskriven pga utmattning. Det tar längre tid att läka då ?

Tack för omsorg och omtanke.

Andrahalvlek, du är otrolig på att peppa och bry dig om.

miss lyckad, trogna vän, tack för fina ord. Du är fortfarande en av mina främsta förebilder.

Flyktsoda, det var ett tag sedan. Kul att höra från dig, även om det som vanligt är med dubbla känslor på det här stället. Och du, hoppet är det sista som överger oss.

I övrigt kämpar jag på. Flera helnyktra dagar följs av en del småpimplande.

Alla som känner mig vet att detta inte är vad jag har som mål. Tror att det ligger mig lite i fatet att det på något sätt ändå funkar. Det dagliga livet alltså.

Ingen ser, ingen vet...

Många gånger funderar jag över mitt komplicerade och komplexa dryckesmönster. Perioder... Dagar... Så svårt att sätta fingret på vad det är som gör att det växlar hela tiden.

Känner mig så säker emellanåt. Andra gånger infinner sig inte ens motivationen. Och då är ju ändå min målsättning att leva ett helnyktert liv.

Ja ni, inte lätt...

Är fortfarande en stor beundrare av er alla. Detta oavsett om ni just nu är helvita eller kämpar i motvind. Kom ihåg att ni är här, ni vill - och ni kommer att lyckas.

Kram på er från en lite tilltufsad men ändå innerst inne hoppfull Vinäger

Såret ser fint ut men jag är sjukskriven på halvtid april ut då jag inte kan belasta armen fullt ut.

Jag är inte i karantän men min sambo är i riskgrupp och även jag med min astma. Han får inte gå ut alls och jag är väldigt försiktig när jag är ute.
Tur ändå att han har personlig assistans och slipper massa olika personer från hemtjänsten.

För övrigt mår jag sådär, men det är väl ingen som mår bra i dessa tider. ?
Håll dig frisk Charlie?
Kram ?

Är du bandagefri nu? Kunde du sova i natt? Fortsatt karantän för dig? Det var många frågor på en gång :D Undrar kort och gott hur du har det?

Kram!

Nåddes just av informationen att exmaken helt plötsligt tillhör riskgrupp för covid-19 p.g.a. annan sjukdom som kommer att läka ut. Innebär att han behöver sitta i karantän i 14 dagar och att jag då har barnen.

Flickan spelar Roblox tillsammans med en kompis. Jag hör att de leker "Corona", besöker sjukhuset, pratar om munskydd och diskuterar om det är lämpligt att gå till "skolan" eller inte. (De bestämmer sig för att gå till "skolan" trots smittan :D)

Det är kaos med flickans skoltaxi på morgnarna. Jag skickade ett mail med en avvikelserapportering. Fick ett automatgenererat svar om att de inte kan ta omhand avvikelser p.g.a. corona. Känner mig frustrerad. Kan köpa det mesta för det mesta, men detta var svårsmält måste jag säga.

Funderar, som de flesta andra, på vad som kommer att komma ut av denna mycket speciella tid. Kommer vi även fortsättningsvis dra ned på tempot, resa mindre, ha möten över Skype? Eller kommer allt bli som vanligt igen när detta är över? Vad gör viruset med folkhälsan? Hur många som arbetar hemma faller in i ökat drickande nu? Tar vi fler och längre promenader som rimligtvis bör påverka oss på ett positivt sätt?

Jag är fortsatt heltidssjukskriven. Har träningspaus på inrådan från företagshälsovården. Trivs inte med det. Nykter och osugen. Skönt!

Kram!

När jag kom ut från duschen i dag och såg mig i spegeln fick jag en chock. Gode värld! Plufsig och blekfet...

Men så kom jag på att det är ju första april i dag...

Haha, så lättlurad är jag inte...

Du har varit här ett litet tag nu, vill bara titta in och säga hej och igen, välkommen!

Som det ser ut utifrån är du inte fast i en gegga som du skriver i ett tidigare inlägg, i så fall en väldigt lösgörlig variant som du är på väg ur.

Du har mått dåligt en tid och kanske går det ändå att se att det inte alltid sett ut som det gör nu. Du kommer inte må så här för alltid och det finns hjälp att få, det gäller att hitta vad som passar dig just nu. Du tar ansvar för ditt mående genom att testa olika saker, trots att det är svårt och det kanske tar emot. Bra gjort!

Nu har du som idé att testa AA om jag förstår dig rätt, vill ha en liten knuff. Du får tips här om att göra det online och lite erfarenheter kring hur det varit för andra, kanske är det något som känns hjälpsamt för att kunna ta det där steget..

Om du skulle vilja utvidga stödet här hos oss finns även ett självhjälpsprogram, du har kanske redan sett det.
Det finns också en nationell stödtelefon, Alkohollinjen 020-84 44 48, om du vill testa att prata med någon som ett nästa steg. Lite tips samtidigt vet ju du bäst vad du vill och är redo för nu, bara så du vet att det finns.

Oavsett vad du väljer att testa eller inte, fortsätt gärna berätta här för oss och läsa runt så kan vi ge dig stöd på det sätt som går över nätet!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Max!

Det här har du gjort bra, var stolt över dig själv?

Mvh Bo

Vi tänker på er härifrån aeromagnus!
Kram!

Jag valde bort en massa ”vänner” som inte förstod sig på beroende..Jag har andra vänner där alkoholen är något oviktigt..Som kanske dricker någon gång, men inte med mig..Jag har en nära släkting som tagit återfall och även bytt till spelberoende..Han sa till mig att jag gjorde rätt som höll mig undan ”våra” gemensamma vänner. Han valde att försöka vara nykter med dom vännerna, men det gick inget bra..Vad är viktigast i ditt liv? Hur vill du leva? Vad har alkoholen gett dig för konsekvenser? Du kommer säkert på fler funderingar som du kan tänka kring..För att få klarhet i hur du vill leva ditt liv..

Själv är jag nykter dag 52 och det är ett av de bästa beslut som jag har tagit ??????

Dag 234 utan alkohol. Tvåhundratrettiofyra. Det är rekord. Världsrekord. Personligt bästa, genom tiderna. Så här länge har jag inte varit utan sedan jag fyllde 17 och drack för första gången.
Idag är jag 30.

Förra året, den 10 Augusti, så nådde jag vändpunkten.
Där och då fanns det två val. Leva eller dö.
Simma, eller sjunk, om man så vill.
Alla når nog inte något så konkret, något som gör så ont. Men jag är, med facit i hand, glad att jag gjorde det.
Jag har en förstfödd, en sambo, ett hus, djur, jobb, vänner och familj. Och allt höll jag på att dricka bort.

Det började oskyldigt och till en början osynligt, även för mig.
Jag var så bakis en dag att jag gick direkt från jobbet in på systemet och kände att jag måste ha en återställare. Jag köpte vin också, så klart, men en dunk vill man ju inte gärna öppna på bussen.
Jag köpte en sjunolla cider, Kopparbergs päron.
Öl kan man ju inte dricka ljummet. Eller, man kan, men lite stolthet ville jag väl ha kvar.
Så blev det, iaf. Sen var det igång.
En cider varje dag på bussen hem.
Sedan blev det två. Tre, ja det hände men ofta kände jag mig för berusad väl hemma.
Jag ville ju bara bli av med ångesten. Och då var två den perfekta balansen.
Studs i dojan lagom till jag var hemma. Och väl där kunde jag ta ett glas vin med sambon för att ”varva ner”. Så höll det på i 1 år.

Den här historien kan bli jättelång, så jag stannar där. Hoppar till händelsen jag inte än vill dela med mig av.
Men efter den händelsen så kom förändringen. Psykakut, beroendeakut, läkarmöte, prover och antabus.

Läser du detta och funderar över dina egna vanor eller undrar hur antabus verkar?

Tveka inte på att fråga. Du är aldrig ensam och hjälp finns att få. Bra hjälp, dessutom.
Välkommen hit, jag ska se till att uppdatera så ofta det bara går.

Kram på er,
Max

Det är bättre, imorgon får jag ta av bandaget. Inatt sover jag utan värktabletter ?
Kram ?

Tack så mycket Andrahalvlek!!
Visst känns det häftigt att man kan fira 2 månader, det trodde jag aldrig att det skulle hända! =)

Två månader är grymt bra, grattis! Jag ”firar” två månader på skärtorsdag och det känns stort ?

Först & främst, stort tack att Ni finns här på detta forum!!
Har mestadels tittat & läst ett längre tag här nu, när tanken slog mig att jag i princip har varit helt nykter i 2 månadetr nu. Vilket känns JÄKLIGT skönt & välldans overkligt... =)
Känns som man börjar få en spröd "vanlig" nykter varadag, vilken man inte haft på MÅNGA år...
Ta hand om er & njut av vardagen, trotts att det är lite tufa tider just nu!

Det här funderar jag på seriöst:

https://aa-syd-online.se/

Vågar själv inte gå i en lokal grupp här hemma i min lilla stad, men detta skulle nog kunna funka. Man behöver bara appen zoom i mobilen.

Det verkar vara gemenskap som är den ”hemliga” ingrediensen här Bo och Andrahalvlek. Något jag aldrig riktigt vågat mig in i, någonsin faktiskt. Skam inför mina handlingar och begär är något jag levt med hela mitt liv faktiskt. Skammen är min värsta fiende och den har haft mig i sitt våld så många år nu. Att våga på riktigt säga att jag har problem, att jag är en alkis, en fylletratt, HÖGT inför andra. Det är så obeskrivligt svårt. Jag mår illa av tanken på det, även om jag förstår att folk förstår mig och inte dömer mig i ett sådant forum som AA-gemenskapen.

Jag har varit sjukskriven hel och deltid flera år pga utmattning och depression.
Har kontakt med läkare o psykolog, och de är medvetna om att jag har ”ett problematiskt” förhållande till alkohol. Har Campral bla mot suget men det hjälper inte när allt jag vill är att känna något annat. Vill ju bara fly från den här trista världen och då spelar det liksom ingen roll.
Mitt drickande eskalerade för ett par år sedan i samband med separation. Helt plötsligt kunde jag dricka oftare, större mängder och utan pikar.
Konsekvenserna har ju trots allt bara blivit fler och fler, folk runtomkring märker hur jag dricker/har druckit. Jag vet det.

Vill så gärna våga gå på ett möte, men att ta det där jäkla steget. Knuffa mig!

Hej Rickie!

Du kanske kan prova ett AA möte?
Där finns det garanterat människor du kan prata med. Och de vet exakt vad du går igenom.
Jag byggde en grund att stå på med hjälp av 12stegs rörelse, och den har hållit i många år.

Mvh Bo

Träning har alltid funnits med i mitt nycktra liv, det är ett sätt att ta hand om sig.
Och njuta av endorfiner är viktgt för mig.
Spännande att du fått det att fungera med några glas.
För mig har det aldrig funkat, så jag valde att ta bort alkoholen helt.
Mvh Bo

Ja man får livet tillbaka. Slipper smussla, smyga, ljuga, låtsas. Slippa vara rädd att köra bil för man drack lite för mycket dagen innan. Listan kan göras lång, väldigt lång. Kämpa på.