Senaste kommentarerna i forumet

Vi vill läsa massor om din nyktra resa ?

Otroligt konstigt att du så tydligt känner när ”perioden” är över ? Hoppas verkligen att du nu hittar strategier för att sätta stopp innan de kommer också! Det måste ju finnas tidiga symtom, eller?

Själv är jag säker på att min strategi bör vara ”Ta inte första glaset.”

Bättre sent än aldrig...

Varafrisk:
Jag förstår att du känner igen känslan. I just det fallet reagerar vi nog väldigt lika när A-djävulen anfaller. När beroendet blivit fysiskt blir det så mycket svårare. Det kan både vi och många andra intyga. Självklart är det en av anledningarna till att mina inlägg ofta innehåller en "Varningstext".

Kan man sluta innan det fysiska beroendet tagit över och dessutom innan den berömda botten inträffar, är det ju så mycket elände som besparas både missbrukaren och eventuella anhöriga.

Sisyfos:
Ja, du är ju också en av dem jag känt extra samhörighet med här vad gäller just dryckesmönster. Funderar precis som du ibland om jag är så kallad periodare, men uppfyller inte kriterierna för det heller. Mitt drickande passar in i så många andra kategorier också. Ordet blandmissbrukare får här en ny innebörd...

Så många intressanta tankar du skrev här ovan. Just problem med hormoner har jag klarat mig undan. Tror jag i alla fall. Har alltid trott. Nu blir jag osäker. Vad gäller panikångesten startade den långt innan mina A-problem eskalerade. Men varje gång jag drack kändes det bra, paniken lugnade sig tillfälligt. Så vad är hönan...?

När jag börjar att dricka igen är det olika från gång till gång. Det är sällan eller aldrig planerat, utan kommer över mig. Antingen hör jag mig själv beställa en öl eller så är jag på väg förbi Systemet men helt plötsligt är jag inne och handlar. Det kan vara att jag av någon anledning råkar bli ensam med alkohol. Tillgängligheten är livsfarlig för mig, som för många andra. Det är därför M fortfarande har nyckeln till vårt lilla förråd. Jag kommer inte åt den och har inte gjort på drygt två år. Min räddning många gånger.

Mycket givande att diskutera och det sätter i gång många tankar hos mig. Även jag var ett trasigt barn på många sätt. Fick kärlek och omvårdnad, men så mycket saknades, då mina föräldrar var skadade och präglade av sina respektive fruktansvärda uppväxter. Psykisk ohälsa har följt vår släkt och en del hanterade det med alkohol, men många inte.

Som jag skrivit tidigare älskade jag ruset från första debuten i mycket ung ålder. Den dåliga självkänslan försvann tillfälligt. Under alla ungdomsår drack jag alltid mycket, mer än de flesta. Sedan skötte jag mig som de flesta när de får familj och det dröjde många många år innan det blev stora problem.

Pianisten:
Blev rörd av din liknelse med din moster. Speciellt över att du tror på mig och mitt tillfrisknande. Ett av mina mantra är ju att jag aldrig ger upp. Och som du avslutar med, lösningen kanske finns någon annanstans än där man trodde. Att söka är bästa sättet att finna.

Miss Hyde:
Tack för dina rader. Så glad att du hittat hit igen nu när du har haft det jobbigt ett tag. Önskar så att du fortsätter kämpa. Kom tillbaka och häng på.

Just nu tror jag att vi är några som behöver varandra lite extra. Älskar när några hittar varandra och stöttar lite extra under den första perioden. Forumkärlek i dess djupaste form.

Återkommer med flera tankar så småningom. Så lätt blir ni inte av med mig och mina maratoninlägg...

Jag har läst här idag hos dig.
Det är så härligt att nästan kunna känna din energi som du har fått efter några dagar i friheten.
Jag har inte vågat vara öppen med min relation till alkohol men jag har gjort programmet här på forumet med stöd av rådgivare och även vågat börja skriva här på forumet?Min uppfattning är att resan ser olika ut för oss men vi har en önskan om samma mål och det är så givande att kunna uttrycka sig här på forumet och även läsa..Hoppas du kommer känna detsamma.?Pilla

Så skönt att höra att du har det bra, Charlie70!

Det låter som en bra plats att vila på ..att hämta krafter på.

Önskar dig allt gott!!

Kramar:)

Åh goa Vinäger:)

Läser ditt inlägg och blir så berörd...tårarna rinner...å jag kan känna din känsla i hela min kropp och mitt sinne. Den som aldrig har haft ett A-beroende vet inte hur tacksam man är över känslan när man klarar att vara alkoholfri...att vara klar i hjärnan, att inte ha ångest..det är underbart!!

Heja heja dig! Du är bäst!!

Kramar:)

I går kväll hände/vände det.

Den där psykiska och oroliga känslan av hopplöshet utan alkohol kulminerade.

Hela magen bubblade av ångest och hjärtslagen var de dubbla. Tårarna rann sakta utmed kinderna. Det värkte i hela kroppen efter att få dricka. Jag mådde fysiskt illa efter längtan.

På något sätt lyckades jag avstå.

När jag till slut kom i säng kände jag att det var över. För den här gången är det absolut det. Jag känner när det blir en säker längre period. Övertygelsen är total.

Så nu är det dags. Dags att ännu en gång samla strategier, bygga upp motståndet och vara beredd när A-hjärnan anfaller.

Jag ska läsa böcker i ämnet, har flera hemma. Bland annat Tänka klart, som så många tipsar om. Började för några veckor sedan men var inte mottaglig då. Nu har jag ett öppet nyktert sinne och hoppas på att den drabbar mig på bästa sätt.

Åh, vad jag önskar att få lite medvind nu. Varje gång den här ljuvliga känslan av bestående nykterhet kommer över mig blir jag så glad. Lättad. Rent av lycklig.

Måste även ta itu med min panikångest. Min arbetssituation. Min hälsa. Min inre duktiga flicka behöver vila.

Men jag vet ju att alla de sakerna automatiskt blir bättre om jag håller mig nykter. Så bara det är en bra början. Det finns liksom inga nackdelar överhuvudtaget med ett vitt liv.

Nu kommer Freestyles gamla låttext över mig igen:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.

Även om jag inte orkat kommentera så mycket vill jag att ni ska veta hur inspirerad jag blir av era kloka ord och rätta val.

Tack för att ni finns här. För mig, för oss alla.

Trevlig söndag på er och kom ihåg:

Man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack kvällen före.

Kram kram

PS, FinaLisa, är du möjligen göteborgare... ? Tack för härligt dåliga ordvitsar. Älskar't.

Jo här är lugnt och skönt eftersom vi sitter i karantän sedan midnatt. Inte ens en nöjespromenad runt kvarteret är tillåten. Poliserna bilar runt och ropar ut meddelanden i högtalare. Mycket märklig situation måste jag säga. Mig går det ingen nöd på. Har en liten men fantastisk uteplats och mat finns. Som det kan bli...
Kram!

Tack fina miss lyckad. Det är så skönt att läsa från dig som gjort samma resa ♥️

Nu har vi bott isär en månad. Den senaste veckan har jag varit mer stabil. Har inte gråtit sedan förra helgen.

Men däremot uttryckte mannen att det är hemskt att inte sova med sina barn. Jag förstår honom men kan inte göra så mycket åt det förutom att hela tiden försöka hjälpa till med att ordna så att vi går till honom och umgås osv.

Han verkar ha glömt hur missnöjd han var när han bodde här. Han klagade så ofta på hur vi sov. Han väckte mig på natten när han druckit och bokstavligt talat körde ut mig ur sovrummet. Hela sovgrejen och nätterna var ju det största problemet här. Så för min del saknar jag ingenting med att ha honom här nattetid.

Det är ironiskt att det är det han saknar. Han tog inte till vara på livet som familj när han hade det. Tvärtom gjorde han många nätter till ren psykisk terror.

Jag håller mig lugn däremot. Tar han upp det igen så säger jag att jag gärna hjälper honom att få mer tid med barnen, vilket jag redan gör. Och jag kanske påminner om hur det faktiskt var att bo ihop. Otaliga nätter somnade vi osams och lika många morgnar vaknade vi osams.

Kram till alla ♥️

underbara tankar ! Tack !!

Min arbetsplats stängde ner. Min ekonomiska magknip blir en konkret panik. Men det är man ju inte ensam om just nu. Kanske är det snarare ett tillfälle att få det lite i ett perspektiv, man är tacksam att man finns.
Jag är tacksam över alla som hjälper varandra behålla lugnet. Små stunder av delad närhet här och där, samtal med människor som tidigare skulle gått som främlingar. Mitt i världens kallaste rymd finns också den varmaste värmen.
Det är också ett väldigt bra tillfälle att vara tacksam över nykterheten. Herregud vad jag skulle kaosat loss i en situation som den här.
Kramar och kärlek, empati och tålamod, tacksamhet och lugn.

Grattis till första nyktra veckan! Det är oerhört märkligt hur nykterheten frigör både tid och lust att faktiskt ta tag i saker. Så var det för mig också de första veckorna ?

Den känslan har inte försvunnit, men jag orkar inte typ rensa garderober varje helg. Idag har jag cyklat tre mil, det får räcka!

Skönt att du hörde av dig! Här hemma är coronapaniken helt enorm - så du har det nog jämförelsevis lugnt och skönt i Spanien.

Njut av stillheten, och nykterheten.

Kram ❤️

Jo, jag åkte till Spanien i onsdags tillsammans med en vän och kollega. Vi skulle stanna en vecka. Vännen drabbades dock av Coronapaniken så henne skjutsade jag till flygplatsen i morse. Nu sitter jag här ensam. Skulle handla på väg från flygplatsen. Fick tag på sista paketet pasta. Tänkte mig ner till stranden. Stängt. Som tur är finns här en liten pool-trädgård. Har suttit där i fina vädret och läst. Försöker hålla mig uppdaterad om läget och tror att allt kommer att lösa sig faktiskt.

Vännen visste inte innan vi åkte att jag inte dricker. Jag presenterade läget med argumentet om min utmattning. Hon är själv mycket måttlig men köpte en flaska gott vin som hon har sippar på. Inga problem för mig. Skönt! Men så drog hon och jag började genast fundera... Men nej. Jag är helt enkelt inte sugen. Vill inte vara trött, hängig, bakis, ha ont i huvudet. Jag uppskattar min klara skalle så himla mycket! Mina morgnar kanske ännu mer!

Tack för att ni tänker på mig! Det värmer otroligt. Har ingen dator med mig och får ont i axeln av att skriva på telefonen. Men då vet ni var jag är och hur jag har det just nu.

Kram!

Andas ut att denna helg innebar att stanna hemma då vistelsen bland vänner blev inställd?? Jag hade nog haft svårt att stå emot frestelsen att varva ner med ett glas vin (som snarare blivit elva glas). För mycket stress och oro i luften, i själen och med mina barn.

Idag blev det lång promenad i solen och lite podd för att kunna fokusera. När stressen och humöret eskalerar kommer suget, så det gäller att hitta strategier för att lugna sig och påminna sig om vilken väg jag valt.
Tack för era råd och input om 12-stegs möten. Jag vill verkligen hitta en gemenskap med andra, inte passivt lyssna på poddar eller läsa om andra alkoholister. Även om de har gjort att jag tagit steget där jag är just nu, vilket är ren trolleri. En vecka nykter nu o det känns så häftigt! För första gången har jag inte sagt ngn deadline för mig själv. Inget ”ska sluta dricka under 1-3 månader”, utan helt enkelt tänkt att det funkar inte för mig att dricka.
Läskigt såklart men väldigt tydligt egentligen. Nu vet jag ju att det är den nyktra vägen jag ska utforska. Där ska mitt fokus ligga, inte ”hur ska jag klara mig en månad?”.

Orkeslösheten o värken jag haft hela veckan har nästan försvunnit. Tankarna o handlingskraften träder fram mer och mer. I torsdags började jag helt plötsligt plocka med saker i lägenheten jag velat göra länge. Fick upp tavlor, skruvat upp hyllor och grejat en del med min konst.
Inte av abstinens eller rastlöshet. Utan av ren och skär LUST?!

Ja jäklar. Ser fram emot en skön söndag imorgon med ett rent sinne och noll procent minnesluckor.
En dag att utforska?

Blir otroligt beklämd av hysterin som breder ut sig - butikshyllor länsas, alla evenemang ställs in, och många företag och föreningar riskerar att gå i konken.

Men det ska inte få mig att börja dricka igen. Jag tänker om corona som med nykterheten: En dag i taget. Vägrar oroa mig i förskott. Gillar läget.

Starkt av dig Se klart att ha vågat gå in på systemet? Jag få ta och göra det snart och inhandla lite alkoholfritt. Tror inte jag ska ha några problem, men det är klart man kommer bli lite påmind om man ser sina fd favoritöl?
Återigen tack för tipsen!

Är hemma igen efter en go fisketur med underbart väder. Blev lite trött av all frisk luft, så nu ska jag ta en skön powernap?

Men eftersom frågan var ang a-fria drycker/tips, så ingick lite olika varianter.
Jag har varit på systemet och det känns mest sorgligt med skruttiga människor som tvångshandlar.
Som sagt är ju bubbelvatten, hemgjort, helt utmärkt!

Hoppas att dom flesta av oss klarar sig bra trots Corona-viruset i vårt land..Vissa av oss kanske passar på att ta återfall pga att det kanske ”ändå går åt helvete med allt”..Det finns alltid ursäkter för att supa..Men min förhoppning är att vi istället tänker på familj och vänner..Våra nära och kära..Nu om någongång när det är lite omtumlande i vårt samhälle, kan vi bry oss än mer om varandra..Tänka på vad som faktiskt är betydelsefullt i livet..Känner några som har svåra sjukdomar, som nu inte får träffa och krama om sina närmaste på grund av infektionsrisken..Vi måste visa kärlek till varandra när vi kan..En dag är det försent..Varm kram ❤️??..

Systembolaget sätter jag inte min fot på, ens för att köpa alkoholfritt. Minns den starka doften av alkohol alltför väl tyvärr ? Vet ärligt talat inte vad det skulle väcka inom mig.

Tack så jättemycket för tipsen! Jag och min son ska ut på en fisketur nu, så får notera ner senare.

@Se Klart , jag har inte varit på systembolaget en enda gång sedan jag slutade med alkohol?

Ha en fin dag! ☀️☀️

"Getingmidja är sällan en bieffekt av humledryck"
??

*

Jag dricker cola zero, bubbelvatten och kaffe, om det är helg köper jag ibland bubbel; ein zwei zero (som är god), samt samma märke/vitt, är helt ok, och fått bäst i olika tester. Rött a-fritt vin är nästan odrickbart tycker jag. Men jag gillar trots det, ett Juhlin-vin som heter Prado (skratta) och som inte är sött som flera andra. (Tror och hoppas det är ok enligt reglerna att tipsa såhär)
Mikkeler har goda öl, 0%.
Jag har aldrig gillat läsk, så det är inte enkelt att gå över till fanta till en god pasta. Vatten går ju också bra. Många tipsar om svartvinbär och blåbärsdryck, alltså inte saft utan mer torr. A-fritt cider, finns också på systemet men där vill iaf jag helst inte loda runt i onödan, ber min man handla. Känt mig så kaxig vissa dagar men tar det som ett tecken på att jag ska ta ett steg tillbaka och inte för ett ögonblick tro att jag är klar.
Hoppas du är frisk på riktigt nu, och har en härlig helg!

Kanske därför det är lite tyst här i tråden...
Hoppas du har det lugn och skönt Charlie! ?
Kram ?

Jag fortsätter:

Kan man kalla en plastikkirurg för rattfyllerist?