skrev Charlie70 i Första dagen

Särskilt kul att jag på något sätt kunnat inspirera dig Torn med min tråd!

Försov mig idag (igen). Börjar på att inte bli så kul längre. Missade ett möte. Har pudlat på jobbet. Himla trist att jag ska vara den som missar hela tiden. Producerar inget särskilt heller på jobbet tycker jag... Är oändligt trött. I går fastnade jag med Kommissarie Morse på SVTPlay. Satt uppe till hela kl. 23.00 men lyckades ändå inte vakna när klockan ringde 07.00 :(. Jag behöver m MINST 9 timmars sömn varje natt. Helst mer. Funderar på om jag ändå behöver vara heltidssjuksriven en period igen. Jag ORKAR liksom inte som en normal människa.

Suget är tyvärr på igen. I Kommissarie Morse dricks det och då tycker jag tydligen det ser gott och trevligt ut. Även whiskey ser gott ut. De dricker inte ens rött vin i Kommissarie Morse, som ju är min grej! SUCK! En vän hörde också av sig och tyckte vi kunde ses. Hon tar med sig vin. Jag skyllde på utmattningen att jag inte dricker just nu. Räcker så med just den här kompisen tror jag. Eller så berättar jag. Har inte bestämt mig. Hon har starkt barnfokus både privat och professionellt, men är också en normaldrickare och jag vet inte hur hon hanterar att jag behöver ta fullt avstånd. Jaja... vi får se hur det blir.

Täcket fungerar toppen! Och det är så fräscht och fluffigt att gå och lägga sig med det :D

Nykter i dag även om tankarna snurrar. Jvla skit alltså....


skrev Se klart i Nu får det vara nog!

Och hoppas livet känns mindre tråkigt. Jag har haft några dagar med tråk-rekord men överlevt,
Ibland är det tristare än vanligt att inte dricka. Men att dricka, och konsekvenserna av det slår allt. I längden. När det kommer till tråkighet. Vi kämpar på!


skrev bo1995 i Nykterist och alkoholist i en kropp

Hej Lim!

Jag är ganska ny här på forumet, och har precis läst din tråd.
Och jag måste få säga att du är en otroligt stark kvinna. Du har tagit tuffa beslut, som smärtar dig och ändå ståt på dig.
Jag är otroligt imponerande.
Mvh Bo


skrev mulletant i Jag är klar.

Det känns som du har gjort en lång resa sen du började skriva här, och att du landat helt rätt! / mt


skrev FinaLisa i Jag är klar.

Du känns stabilare än någonsin och jag önskar dig all lycka ?
Kram ?


skrev Adde i Nykterist och alkoholist i en kropp

du har gjort ett jättejobb som du ska vara otroligt stolt över ! Jag tror att du efter ett litet tag när allt hamnat på plats kan inse och njuta fullt ut av din nya situation som du själva har att leva i. Kunna släppa all tankar på mannen som gjort sitt val och som föredrar alkoholen framför dig.
Du har ett nytt och fint liv framför dig nu !
Kram !!


skrev Rosa-vina i Ett ärligt försök!

är så tröttande och tjuvar så mycket av energin. Tänk om det gick att bara spotta ut eländet, svära och be den fara åt fanders. Typ ge ångest och tankar på alkohol sparken ur våra liv.

Sinnesrobönen ska nu bli mitt eviga mantra...

Kram!


skrev Studenten i Jag är klar.

Kul med en kommentar, var inte riktigt beredd på det ?
Tack för din reflektion och sammanfattning av mitt tidigare inlägg. Jag har kollat och läst och diskuterat mycket med min mamma och med nära vänner kring hans val av beteenden i vissa situationer. Jag såg att kvinnofridslsinjen fanns, men känner inte att jag är så mindfucked eller rädd för honom för att ta yttre hjälp från utomstående.
Jag känner mig trygg med det säkerhetsnät som jag har i mig själv. Men det är sjukt bra att det finns. Skulle det vara så att han skulle fucka ur totalt (vilket jag inte tror) så har jag redan varit i kontakt med polisen tidigare angående honom, så det finns förhoppningsvis någon typ av notering hos dem också.

Ibland känns det som att jag överdriver allt, och ibland känns det som att jag underdriver. Men det enda rätta som finns är ju faktiskt svart på vitt kring vad han gjort och inte gjort och hur jag känner. Det är ju min sanning och min verklighet.
Visst går jag i tankarna att "jag slog ju honom också" eller "det var jag som startade det" (aka det är mitt fel). Men det är ju inte det, och ja jag slog tillbaka. Bara där har vi en stor gräns som passerats. Slag ska inte ens förekomma.Inte ens lite. Det ska inte behöva gå så långt. Det ska inte gå så långt. Men just slag är inte det som jag stör mig på, jag kanske är immun? avtrubbad? Negligerar?
Det som bekymrar mig är det psykiska. När jag ändrar på mig. När jag sakta anpassar mig.
För jag är en stark kvinna, och slår någon mig slår jag tillbaka. Hårt.
Men när någon slår mig i psykiskt, så tar jag bara emot.
Där har vi problemet.
Där har jag mitt problem.
Ändock belyst detta för er och därför för mig själv att arbeta med :)
Vilket är bra. Första steget är ju erkännandet and all that jazz.

Helt ärligt har jag inte skrivit med honom sedan jag tog beslutet, mer än att han behöver backa. För han fortsatte skriva och förklara. Misstänker att han är desperat. Men jag vacklar inte. Jag behöver boka in en dag med honom och göra slut slut. Det är inte mer än rätt.
Denna pausen med distansen från honom har varit oerhört kraftfull och läkande.
Jag går på en del promenader i skogen och vid havet. Skriver i min dagbok. Läser böcker och hänger med vovven. Igår lyssnade jag på en podd om hjärnhälsa och beteendeförändringar. Jag växer och känner mig nyfiken på vem jag är när jag bara är jag. Rädslan för ensamheten finns inte riktigt. Jag vet inte vad jag varit så rädd för?

Kanske har denna pausen från arbetslivet verkligen kommit av en anledning? För jag känner frid. Jag skapar mig ett lugn i min vardag, en läkande process. När jag tänker efter har jag inte haft det såhär stressfritt någonsin. Kanske när jag var barn? Men inte sedan högstadiet har jag haft möjligheten till att bara sitta i tystnaden utan att jaga eller fly från något, och vara lugn. Genuint lugn och trygg.

Jag hatar ordet tacksamhet för det låter så pretentiöst (hehe!).
Men jag känner en sådan oerhörd tacksamhet för detta. För gåvan som jag ändå fått att få landa i lugnet.

Så tack ödet! din jävla lurifax.
Jag förstår mig inte alltid på vad som händer eller varför.
Men jag är trygg på att jag kommer hamna precis exakt där jag ska vara utifrån det jag behöver.
(tack igen för min lägenhet, och tryggheten som kom med den ❤️)

Fridens!
och ta hand om er <3


skrev Varafrisk i Ett ärligt försök!

Känner igen dina tankar Vinäger och jag längtar SÅ att de ska lämna mig. De gör mig SÅ trött!! Å på fredagar och lördagar är dem ännu mer påfrestande?
Du är fantastisk duktig på att sätta ord precis på hur det är?

Kram?


skrev FinaLisa i Att odla nytt

Tack snälla för alla fina hjärtan ?
De värmer ska du veta❣️
Kram ???


skrev FinaLisa i Nykterist och alkoholist i en kropp

Jag önskar dig också en fin dag?
Så skönt att ditt kämpande med mannen är över! Nu kan du rå dig själv och få ett lugnare och skönare liv.
Kram ?


skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp

God morgon.

Jag vill bara spara ner lite av processen här antar jag.

Jag läste igenom en stor del av min tråd i helgen. För att påminna mig om hur det varit. För jag hamnar ibland i en osäkerhet kring allt. Tycker det är rätt så tungt på vissa plan.

Men när jag läste mindes jag allt igen. Hur hemskt det var och vilken panik jag kände nästan varje dag alltså. Tror inte ens jag skrev ner alla gånger det hände nåt. Men jag slås av hur jag dividerade och bearbetade allt hela tiden om och om igen. Inte konstigt jag var känslomässigt utmattad. Jag hade ju inte en lugn stund nånsin inombords. Allt var en kamp och en oro för både nuet och framtiden.

I helgen samlade jag motvilligt ihop alla ölburkar. Trodde naivt nog att han inte druckit så ofta hemma men jag fick ihop två fullproppade svarta sopsäckar. Då är det alltså enbart från det han druckit hemma (en del burkar är hans kompisar skyldiga till kanske). Utöver det har han ju druckit ute på krogen och hos vänner MASSOR av gånger och alltså sällan (?) hemma. Plus att detta är bara det han inte hunnit panta. Och detta jag samlade ihop måste vara bara under mindre än ett år. För i somras var det tomt tror jag.

Skulle lägga in en sak i mannens förråd i söndags och där var det redan massa burkar från honom och hans kompisar. Och han har bott där en vecka lite drygt.

Mannen ville vänta med att ta all pant från mitt hus men jag stod på mig. Han får förvara det i sitt förråd tills han kan panta det för jag vägrar ha det hemma hos mig. Jag är glad att jag orkade säga ifrån.

Han var hemma hos mig i helgen en stund för att bland annat hämta saker och jag förvånades lite över hur obekvämt det var. Inser vad stressat det varit sista halvåret. Jag tänkte direkt att han skulle börja stöka till. Kunde inte bara slappna av. Det är bättre när vi träffas hos honom för där är marken neutral.

Han lade sig i min soffa en stund och jag fick direkt flashbacks till när han låg där bakis hela dagar. Trots att han inte alls var bakis här nu.

Igår var barnen hos honom. När de skulle hem till mig såg han lite ledsen ut. Och i såna stunder känns allt så fel och elakt. Ska han bo där ensam? Men då måste jag påminna mig om orsaken. Han har valt mellan ett liv med mig och ett liv med alkohol och kompisar. Jag har inte lämnat honom utan orsak. Ändå gör det ont i mig och jag får skuldkänslor. Även nu när jag skriver det här så känner jag skuld.

Men trots det så är det en lättnad. Jag har verkligen fått en oas av lugn hemma. Längtar redan hem efter jobbet fastän jag inte ens gått till jobbet än. Men jag längtar till sorgen och skulden försvinner ur mitt bröst.

Det var jobbigt när jag läste om när han grät för en månad sedan och ville dö utan mig. Men det jag måste ta fasta på är att han gjorde det kl 4 på morgonen jättefull. Han var inte nykter kl 14 på dagen och grät över mig och ville lösa något. Måste komma ihåg det. För just nu klandrar jag mig själv en del.

Försöker vara stolt över mina val och tro på att jag ändå gjort rätt. För min egen skull och barnens märker jag redan att det är bättre. Jag orkar mer hemma tack vare att det är ordning här. Jag tycker det är skönt att vi kan vara i alla rum hela tiden och låta och leka oavsett tid. Jag tycker till och med att det är lättare med hunden nu när han inte väcks på nätterna. Allt hemma hos mig är lättare och lugnare.

Jag förstår om mannen tycker det är jobbigare även om han inte sagt något. Samtidigt verkar han trivas i sitt nya hem. Han har ju sin frihet ändå. Och den har ju alltid varit viktig för honom uppenbarligen.

Ha en fin dag allihop ❤️❤️


skrev siggestardust69 i Avslöjad, helvete eller änligen

Tjo Strulan
Ville bara såhär på nattakröken meddela dig att jag följer dig ?. Låter lite som ett ruskigt otäckt liten nättroll ?.
Jag hänger med dig i din tråd, bara så du vet.
Du gör det sååå bra!!
Kram Sigge


skrev Charlie70 i Ett ärligt försök!

"Charlie AH" har skickat en vänförfrågan nu till dig.


skrev VaknaVacker i Avslöjad, helvete eller änligen

Har följt dig av och till. Härligt och peppande???Alltså redan innan jag hade konto här.
Vill fråga dig om det här med terapin. Hur mycket har den betytt för dig? Berätta gärna!?


skrev Stormenlilla i Att odla nytt

Skickar varma styrkekramar till dig ❤️❤️❤️❤️❤️


skrev Stormenlilla i Nykter till midsommar! And beyond..

Kikar in och säger hej och hoppas att du mår bra och att det går bra ??


skrev Strulan65 i Avslöjad, helvete eller änligen

Jo chattar en del via den med några som jag lärt känna. Men tyvärr skriver jag inte så mycket där. Men kul med chatten ?? leta upp mig och skicka en vänförfrågan❤️??? Så får du glada tillrop ibland?
Nu såg jag dig, kul ???


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Såg att du, Charlie, undrade något om Facebook. Vi som har godkänt vänförfrågningar har ofta gjort det då någon har tagit sitt nick med tillägget AH. Prova det och skicka till mig, Vinäger AH, så får vi se hur många som hänger på. Kanske får vi fart igen även där. Det viktigaste är dock att vi kan chatta via messenger om vi vill.


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

De finns där, oavsett...

Åh, en öl vore fint
I dag ska jag inte dricka
En whiskey till kaffet
Så skönt att vara nykter
Ett par IPA i solen
Det vita livet hägrar
Ett glas Rosé är aldrig fel
I morgon är jag pigg
En flaska vitt skadar inte
Tänk att få vakna utan bakfylla

Förbannade A-tankar som aldrig lämnar mig i fred.

Just i dag är jag nykter.

Morgondagen vet jag inget om.

Sa jag att det är svajigt?

Alla A-känslor på en och samma gång...

Jag ska, jag ska inte...

Jag kan, jag kan inte...

Jag vill, jag vill inte...

Åh, jag blir tokig. Erfarenheten säger att detta sällan bådar gott. Men jag kämpar på i min lilla vrå.

I dag är jag nykter. Gott så.

Tack för omtanke, mina bästa A-kompisar, kanske de viktigaste vänner jag har.

Kram


skrev TessMa i Första dagen

Vilken bra present och investering på dig själv?Grattis till 10 veckor!!!


skrev Adde i Avslöjad, helvete eller änligen

jag syftade på Cairy :-))) Moder natur har pms :-)))


skrev Strulan65 i Avslöjad, helvete eller änligen

10 dagar kvar till nästa etapp. Lär dig leva och det du skrev igår på din tråd skall stå på min ytterdörr ?
Från blåst till snö, snacka om att modernatur har pms.
Kram Strulan ??❤️


skrev bo1995 i En ny tändning

Hej!

Jag har skrivit några gånger, ta det lungt och var försiktig.
Någon kanske undrar vad som menas med det.
För mig personligen så betyde det, undvik att reagera på första impulser. Ta 30 sekunder och tänk efter. Ni annar inte vilken förändring detta gjorde på mitt liv.

Och försiktig betyder, utsätter mig inte för risker. Dricker inga alkohol fria drycker, som finns med alkohol. Visst kanske låter det extremt, men det har fungerar för mig.
Sen med åren så har jag utvecklat det här med lugnt, till gå som en röd tråd i mitt liv.
Jag stressar inte, varken på jobb eller privat. Inget har någonsin blivet bättre av stress.

Nog om det, jag skapade denna tråd i sökandet efter något mer.
Och jag finner ett stort nöje i att skriva här och upplever att det hjälper mig vidare.
Det är något magiskt i att få dela med sig.
Mvh Bo!