Senaste kommentarerna i forumet

Först, från djupet av mitt hjärta, TACK för fin respons. Förstår att igenkänningen är stor för många. Tillsammans kan vi göra mycket bara genom att påminna varandra om hur det varit - men framför allt hur det kan vara. Bara vi väljer rätt. Och det har vi ju gjort.

I dag har jag gjort något stort. Större än vad jag kanske kan beskriva. Jag har för alltid utplånat min perfekta A-gömma. Den som jag aldrig kan få igen. Inte för att jag skulle vilja det, men det var ändå med blandade känslor - dock mest stolthet, ska tilläggas - jag utförde uppdraget. Dessutom på ett nästan ritualiskt sätt.

Nu undrar någon kanske vad det var för märkvärdigt med det där stället. Jo, det var så här att för några år sedan hittade jag en perfekt flaska. Storleken och formen gjorde att jag efter att ha använt min smartare del av hjärnan kunde bygga (nja, det kanske var lite överdrivet, snarare karva) ut ett exakt lika stort hålrum som den fyrkantiga litersflaskan. Den var helt dold i min garderob. Det optimala gömstället för en smygsupare.

När jag tog beslutet i dag trängde många minnen fram. Så många olika drycker den flaskan innehållit genom åren. Oftast vin av något slag som tappats upp från en BiB i ett obevakat ögonblick. Ibland till större fester hade vi boxar med både rött, vitt och rosé (som förstås tappades upp i karaffer, det ansågs ju fiiinare), inte sällan tappade jag upp lite av varje i flaskan för att det inte skulle märkas att innehållet i boxarna minskat.

När gästerna gått hem efter en fest och M gått och lagt sig blev det ibland rena julafton för mig. Jag smög och hämtade min flaska och började fylla på med vad som fanns att till gå: Whiskey, rom, gin, vodka, snaps, Jäger, rödvin, likör... Drygt 10 cl av varje, så fanns det ändå försvarliga mängder kvar i varje flaska dagen därpå. Själv hade jag ju fått till en hel liter starksprit "gratis".

När jag skriver detta mår jag lite illa, både rent fysiskt när minnena angående smaken ploppar upp, men också psykiskt när jag tänker på den här perioden i mitt liv när jag mådde som sämst och förnedrade mig på detta vis.

Ja, förnedrande var det på alla sätt, att sitta på huk i garderoben och tvinga i sig rävgiftet, hålla emot så att det inte skulle komma upp igen, vänta en stund och sedan ta en ny klunk. Har länge haft dubbla känslor inför starksprit. Den var praktisk då den tog mindre utrymme att handla, förvara och slänga, dessutom kom ju ruset snabbare. Nackdelen var förstås att den var mycket svårare att kontrollera. De (få) gånger jag misslyckats med att uppträda normalt inför M är när just alkoholhalten på det jag för tillfället druckit överstigit 30 procent. Därför undvek jag den så mycket jag kunde till slut, planerade åtminstone inte för den. Råkade det finnas någon i närheten tog jag förstås chansen...

Allt detta känns så långt borta i dag. Frihetskänslan är total. Även om jag inte drack lika destruktivt sista året, hade alkoholen ändå kontrollen över mig. Fanns den tillgänglig, då drack jag garanterat. Det är det enda jag ännu inte vill utsätta mig för - att bli ensam med A i närheten. Hur säker jag än känner mig just nu litar jag inte på att jag skulle klara ut den situationen.

Men vet ni, det behöver jag inte fundera på ännu. All alkohol är sedan drygt två år tillbaka inlåst med M som nyckelbärare. Det blev bestämt efter att jag bad honom om detta när jag påbörjade min nykterhetsresa. Den enda alkohol jag smygdruckit är den jag själv smyghandlat och smygburit in i huset till garderoben.

Vilket j-a smusslande och pusslande det har varit.

Men nu är det över.

Äntligen!

Den perfekta gömman är förintad. För alltid. Jag tackar mig själv. En klapp på axeln och en ryggdunk.

Fy f-n vad vi är bra!

Kram på er

Tittar in och skickar en stor kram till dig vännen!

Tycker det är jättebra att du flyttade hit och känner en extra boost av det! Du är värd att må bäst!

Vad befriande!

Jag är för tillfället inne på min femte dag som nykter på min vita period. Min första helg utan alkohol är avverkad och det gick lättare än väntat. Jag var övertygad om att helgen skulle bli problematiskt då detta förknippas med alkohol, men det gick väldigt bra. God och nyttig mat med alkoholfria alternativ och tanken på alkoholen gjorde sig knappt påmind. Just nu flyter allt på väldigt bra och kan verkligen se de positiva aspekterna utan alkohol. Att slippa ångest, trötthet, bakfylla och att vara allmänt seg. Till att istället vara skärpt, leva fullt ut och må så mycket bättre trots den korta tiden som gått.

Det kommer säkerligen komma prövningar framöver som med allt annat i livet men just nu känns det otroligt bra och jag är stolt över mina framsteg tillsammans med allt pepp ifrån forumet ?

Du har passerat tre veckor, toppen! Jag minns de första veckorna som absolut jobbigast, vad härligt att du klarat av dem!

Och, ett par lurar för Alkispodden ingår även i min arsenal. Den är väl värd att lyssna på, hoppas det löser sig.

Kram!

Nej resorna gäller ett uppdrag utanför arbetet jag haft för 4 år sedan. Jag lämnade föreningen/förbundet eftersom jag fick ta oförtjänt kritik från ett fåtal medlemmar. Nej jag kände att dricka ja det var ju skönt för stunden men ingen räddning i längden så jag slutade dricka på eftermiddagen och har sedan dess hållit mig till dricka.

… men inte på grund av begynnande berusning.
Nej, jag blir rörd på gränsen till tårar när jag läser dina senaste inlägg.

Kampen är periodvis hård men vinsterna med nykterhet obeskrivligt underbara!

Jo han tåler ju Antabusen, det gör inte jag tyvärr... men superduperduktig är han minsann. Och tålmodig med mig. En riktig klippa just nu fast han varit en riktig skit tidigare.

Nu har det varit tyst i din tråd ett tag... Hoppas att det är pga att du involverar dig helhjärtat i det nya kapitlet i ditt liv, och återhämtar dig från flyttbestyren. Kram

Jag börjar med att be om ursäkt for text helt utan prickar. Beställde ett tangentbord till min iPad Pro på Wish. Tänkte inte på att jag villa he prickar. Det var att stalla in sa andra tangenter blir de svenska skrapbokstaverna, men jag har inte funderat ut hur annu. Autocorrect verkar fixa e del ord, men andra förblir ofixade.

Nu ar jag tillbaka hemma, i den version av verkligheten som ar mitt liv. Kanner mig fortfarande ganska nere. Vilsenheten kommer att hanga kvar ett par veckor, och mattas av efter hand. Jag grundar mig genom en hemsnickrad metod jag kallar detaljmetoden. Den ar enkel. Jag fokuserar intensivt pa en detalj jag ar nöjd med i tillvaron, och vagrar tanka pa något annat. Just nu ett horn av mitt sovrum jag tycker ar estetiskt lyckat. Imorse var det mitt vardagsrumsfönster, som faktiskt ser himla mysigt ut. Angesten lagger sig. Pulsen går ner.

Ikväll tog jag tjuren vid hornen och meddelade min grupp entertainers att jag faktiskt tar paus den hör terminen. Det var skönt. Hela kroppen sjönk ihop av lättnad. Hoppas jag inte ångrar mig... Aha! Nu har jag kommit på hur man får prickar och ringar på de svenska skräpbokstäverna. Tangentbordet har visst ställt in sig automatiskt på att lägga dem istället för tecken där de brukar vara på ett vanligt svenskt tangentbord. Åhå, teknikens under!

Ja, det är tuffa grejer det här..i dubbel bemärkelse..?: tufft som i hur krävande det kan vara att hålla ångan uppe och hålla sig på spåret OCH tufft som i de coola katterna vi är som väljer att vara sådana som inte dricker..?.
För båda är det bra att ta till små korta citat som en bra påminnelse på vägen??!
Så tack för dem?!
Härligt att de funkat/funkar för maken din också☺️! Nykter sedan i augusti, det var bra jobbat ?! Hoppas det ger styrka åt dig också nu på din resa, till ett bättre friskare liv❤️! Att ni kan hjälpas åt och peppa varandra ?!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Om du har lite tur så får du fart på dem...annars får du väl göra som jag och köra med billiga lurar som byts ut regelbundet...fast jag förstår grejen med fina hörlurar! Älskar också att lyssna på musik, poddar, böcker....tja allt i mina lurar :) Idag när jag var hos dottern en sväng så lyssnade hon på en amerikansk podd där de skrattade, skrek och skämtade i ett rasande tempo - jag blev skitstressad och frågade om inte hon blev det - "Nä för den överröstar min hjärna nästan helt och hållet och det är så skönt", svarade hon. Jisses vad vissa människor har mycket stress att tampas med!

Men lurar är superviktigt! Idag har jag varit nykter men fick surfa på suget en stund tills det gick över. Hemma i säkerhet nu i alla fall :-D
KRAM!

När jag tidigare har dragit till puben (efter en eller två flaskor vin hemma) har jag envisats med att cykla med mina fina hörlurar. Jag ville ju ha musik på min cykeltur dit. Hörlurarna köpte jag för inte så länge sedan. Inspirerad av min 14-årings lurar ville jag ha liknande. Mina vinkvällar som gift innebar också att jag satt och lyssnade på musik på hög volym. Med de här lurarna hör nästan bara jag vad som spelas och inte hela kvarteret typ. Jag älskar dem och är rädd om den (ja typ...). Nu har jag börjat lyssna på Alkispodden. Det skulle jag gärna vilja göra i avskildhet och inte via Bluetooth-högtalare så jag kan bespara 14-åringen den informationen. Så, i em tog jag tag i projekt "lurar". Efter senast pubbesöket såg de nämligen ut att kunna användas något mer. Jag har dragit på frågan. Inte velat undersöka dem närmre, eftersom de påminner så starkt om mitt senaste misslyckande. Nu känner jag att Alkispodden är viktigare för mig än att inte bli påmind om misslyckanden (positivt ju!). Luraran är undersökta och jag har försökt sätta ihop delarna igen. Batteriet var slut så nu laddar jag dem i förhoppningen om att kunna lyssna i kväll. Vad gör jag om de inte funkar? Ångest!

Såväl tankar som känslor är ofta ombytliga skiftande och ibland påträngande och oinbjudna. När jag läste ditt inlägg så vill jag bara säga att du har gjort så många bra val. Det där med att nå sin botten finns det olika tankar om. Och inga evidens.

Spontant tänker jag att botten är väl att vara död för det finns dem som dricker ihjäl sig. Du är lockad just nu av avtagsvägar, gamla stigar och skenvägar och du är inte ensam. Även detta kommer förändras och vi finns här hela vägen.

Hoppas att det var okej att jag plötsligt hoppade in här!

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Funderar på om mitt starka sug beror på att jag inte nått en riktig botten. Får tankar att jag tror att jag skulle kunna ha kontroll nu. Jag kan inte dricka kontrollerat och jag vet hur det skulle sluta om jag börjar dricka igen..ändå så får jag tankar på att dricka och sug. Trots att jag äter både campral och naltrexon. ?

Hur stavar man till kärlek? frågade Nasse
Det stavar man inte det känner man ❤️Svarade Puh
Behåll din känsla och njut av den, Puh är klok han? kram Strulan?❤️

Allt rullar på, jag ser inga anledningar längre till att ens smaka lite grann.
Vi åt ute på en herrgård i helgen och jag hade jättetrevligt med mina alkoholfria varianter. Min fru drack vinet som rekommenderades till dom olika rätterna och jag blev inte ens avundsjuk.
Men efter att ha berättat detta för en bekant som själv är nykter alkoholist så förklarade han att vid 3 månader brukar första riktiga suget komma.
Jag förbereder mig för den stunden, välkomnar den som inför en fight. Det har gått 1,5 månader nu, jag är lika besatt av nykterheten som när jag började, allt handlar om det.
Har tilochmed börjat planera för nyktra festivaler, går det ens? Ja det måste det för annars måste jag ju stanna hemma. Guns kommer till Sweden rock, tredje gången jag ser dom isåfall Men första i nyktert tillstånd. Sista konserten med dom kommer jag knappt ihåg.

Hejsan!

Jag funderade på hur jag skulle skriva i dag och framför allt hur jag skulle börja. Så jag läste Expressen och fann denna text i en artikel om anhöriga som vårdar.

Från Expressen:
"Sandwichgenerationen har det ofta svårt

Den så kallade sandwichgenerationen, som är mellan 50 och 60 år är en grupp som har det extra tufft. Den kan behöva hjälpa och stötta sina föräldrar, sin partner samtidigt som de har barn och barnbarn.

En studie som gjordes 2013 visar att 140 000 svenskar gått ner i arbetstid, sagt upp sig eller gått i pension i förtid på grund av att de tar hand om en närstående."

Jag har i nästan 10 år tagit hand om mina föräldrar, så gott som jag har kunnat och orkat. Jag gick ner i arbetstid (jobbade 90%) och hade dubbla hushåll att sköta. Utöver detta var det ständiga läkar/sjukhusbesök, fyllslag, bråk, ambulanstransporter pga fallskador, epilepsianfall, hjärtflimmer mm (allt alkoholrelaterat såklart).
Det tog mycket kraft från mig men jag hade även fina stunder, så allt var inte svårt. Idag är jag glad att jag fanns hos dem och särskilt det sista året när båda dog.

Idag kan jag känna mig fri men samtidigt finns en tomhet. Jag har jobbat med mitt medberoende i många år och jag förstår vad som händer i mig. I dag försäker jag att begränsa min tid som ensam, för att inte falla ner i depression. Jag behöver få träffa någon varje dag och prata om vardagliga ting som ger glädje. Jag är väldigt tacksam för mitt arbete, som ger mig många fina kontakter och mycket skratt.

Det som ger mig mest glädje är min familj och särskilt barnbarnen. Eftersom jag jobbar skift inom sjukvården och lägger mitt schema själv kan jag vara med barnen när de har lediga dagar från fsk/skola. Vi brukar hitta på olika utflykter, kortare resor, åka till landet eller åka på kryssningar. Det som känns konstigt är att nu är jag äldst, min dotter är snart 40 år och äldsta barnbarnet är 17 år (det yngsta är 6 år). Mitt hår har fått grå slingor och jag måste tänka på min hälsa.

Jag är nykter, jag är frisk och fysikt stark i min kropp. Det skull jag inte vara om jag fortsatt att dricka. Jag mår bra för att jag lever ett nyktert liv och ett ganska hälsosamt liv med bra hemlagad mat och vardagsmotion. Jag har öven kommit igång med min meditation och Yoga för att, jag mår bra av det. Jag försöker att ge mig själv mycket tid för återhämtning. Jag använder Insta enbart för min nykterhets skull. Följer olika personer som lever nyktert för att få inspiration och känna samhörighet. För mina vänner använder jag facebook. Jag lyssnar också fortfarande på beroende/alkispodden, men även poddar som är mer utbildande.

https://poddtoppen.se/podcast/1368702869/addiction-unlimited-podcast-al…

Fundera på träffen på Riddargatan. Jag tänkte gå dit. Lite läskigt men jag tror att jag kommer att älska det. Ska ni gå?

Kram <3 <3

Kärleken är nog det svåraste, samt det finaste i livet..Vi får se om detta med mannen enbart landar i vänskap..Inte dåligt det heller..Allt har sin tid, och jag har lite bråttom ibland..Men kan ganska snabbt förstå att det inte var enkel kärlek, endast en tokig vilja att bli kär..Det svåra för mig är att jag haft ett så långt förhållande, och därför svårt att älska en ny man tror jag..Förälska sig är enkelt, men älska är svårt..Kram?✨?

Fan vad bra du är!!! Jag känner mig priviligerad som får följa dig! Snart kommer allt det positiva med. Men vet du, jag fick en sån där Meme med ett sånt där viktigt meddelande. Någonting i stil med att "Det absolut modigaste du kan göra i livet är att vakna upp på morgonen och besluta dig för att idag ska jag vara positiv". Maken som är nykter nu sedan aug han har bitit sig fast i det Memet och det funkar relativt ofta för honom. Jag märker det. Det blir som ett mantra. Ett annat Meme sa nåt i stil med att "Det svåraste är inte att låta bli att dricka eller ta droger, det svåraste är att bara sitta där helt nykter och tillåta sig att känna". Fan tuffa saker. KRAM!

Du har så rätt Lennis?; man får anstränga dig liiie extra..?. Och kanske PimPim ?är flytten hit, ett sätt att att göra just det. Förra omgången tänkte jag att jag skulle flytta hit efter 100 dagar, när nykterheten verkligen "satt sig"..nu blev det efter ca 10 istället..?. Tvåbent eller trebent spelar mindre roll. Jag har bestämt mig och ville få till ngt slags extra lyft, som gav skjuts åt resan. Psykologiskt viktigt, för vart man skriver spelar ju inte heller ngn roll egentligen. Jag körde en liten variant av Stormenlillas tänk om att vara det man vill attrahera och jag ÄR i det VIDARE LIVET, utan alkohol nu????❤️!
Så även denna måndag morgon☑️. Och med lite hjälp på traven framför.spegeln denna morgon och med lite fantasi..? ska jag nog lyckas få till ett lite fräschare ansikte. Är det inte lite mindre plufs iaf. Lite mörk och insjuken under ögonen fortfarande pga dålig sömn, men visst har väl ändå hyn fått tillbaka liite av sin lyster..???..
Ha en fin dag alla kämpar! Du tar vi denna måndag med storm?!
? kram!
/Fibblan ?.

Vaknar nykter och hyffsat pigg. Suget i går kväll hanterades med bubbelvatten och läsning här på AF. Sovit gott. I dag blir det jobbet. Känns bra att jag fortfarande arbetar halvtid. Sannolikheten för att det blir stressigt är liten. Passar mig bra just nu. I dag ska jag vara nykter.

Trots att det är grått trist ute o motigt på det viset!! Det är då man känner att man får anstränga sig liiite extra men det gör du sååå bra!! Känner igen det där med närvaron o frånvaron helt klart är det så!! Man är mer eller mindre frånvarande beroende på humör ork misströstan o annat! Du är stark du grejar det här ibland är det bara lite tuffare stormar att rida ut! You go girl ?? massa kramisar till dig ??

Hjärtekross är inget jag önskar dig, men du är otroligt stark som tar dig igenom det utan A-djävulen. Känslorna är äkta då och tankarna mer klara.
Ta hand om dig! Vi finns här!?

Kram PimPim?

...och man vet inte om man ska skratta eller gråta åt det gråa vädret vi har. Solen lyser med sin frånvaro. tack och lov äter jag D-vitamin på vinterhalvåret för att orka med, annars skulle jag nog ligga halvt sovande mestadels varje dag.
Hoppas du haft en fin helg!

Kram PimPim?

Du är så stark och beslutsam. Det är en fröjd att få följa din resa ska du veta. En stark förebild ?

Kram PimPim?