Senaste kommentarerna i forumet

Tycker det är både mål och livsfilosofi att vilja vara nykter och leva hälsosamt i själ och kropp❤️// kram Strulan

Jag har en pirrig känsla i kroppen, jag tror att det är sug efter A. Det är så mycket på gång och så mycket tankar att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Kan inte riktigt få ro.

Frågan om jag har några mål har jag fastnat vid. Jag har ju INGA mål med mitt liv. Jo jag vill gå ner i vikt, hålla min nykterhet, flytta, leva hälsosamt.. men det är inget mål...

Har jag ens något att leva för? Det bara står still i huvudet? Är inte självmordsbenägen eller har några dåliga tankar direkt, men det är bara blankt. Nothing, nada.. poof.. tomt! Har jag ens någon mening?

Starka fina du ❤️???//kram Strulan

Att ni stöttar betyder mycket, när man är svajig och tycker synd om sig själv.
Nu är läget bättre dvs förkylningen är borta, snacka om att man är känslig för sina känslor.
Ett väldigt bra avsnitt på beroendepodden som släppts idag om utmattning och beroende.
Annars rullar det på, har börjat springa lite och idag blev det löpning och längdhopp då jag störde en huggorm när jag kom lunkande. Då kunde jag hoppa väldigt långt och sen springa riktigt fort, inser att ormen inte skulle jaga mig ???
Så min ruta är tillbaka jobb, träning och livet så jag mår toppen?
Väljer idag att vara nykter vad som än händer, styrka och vilja till er// kram Strulan ??❤️

Jag tror jag har slutat att leta efter dig nu.
Och jag har slutat tro på att du finns där någonstans och att jag bara hade behövt förklara för dig.
Jag var helt övertygad om att jag skulle hitta tiden till att få förklara för dig, men du kom aldrig ut för att möta mig där jag stod och väntade.
Istället har jag försökt förgäves att bygga en tillit till dig, tills den dagen jag insåg att det är du som borde ha byggt den med mig.
Vi borde ha pusslat ihop den igen tillsammans.
Jag har stått här och vänt och vridit på varenda möjlighet, väntat och försökt tänka att jag skulle ge dig tiden, men du kom aldrig ut för att möta mig.
Jag har sträckt ut mina händer, min famn, vad mer skulle jag egentligen kunna göra för dig?
Du har på sistone tagit min hand, tankat energin som jag givit men sedan gått din väg igen, precis alldeles innan jag skulle ta modet till mig och berätta att jag kommit i land efter att ha kapsejsat och varit här en tid och faktiskt lyckats med att bygga mig någonting.
Jag ville så gärna berätta att jag är annorlunda nu, men att mina känslor finns kvar, men det var som att du bara kom förbi, som att försäkra dig om att jag stod upp, så att jag skulle orka att du gav dig av.

1 år har gått nu Mr J. I över 1 år har jag varit så kär i dig.

Var hos kuratorn i dag. Det var ett bra samtal. Jag ska bli utredd inom npf blev det bestämt. Vissa saker tyder på autism. Jag ser det, men samtidigt inte.

Jobbigt samtidigt som det är skönt.

En annan sak togs upp, min kurator frågade om jag var målinriktad. Jag visste inte vad jag skulle säga - ja, nej, kanske. Jag var nog det förr - få bra betyg osv. Men nu - nej, jag har inga mål. Det är tydligen viktigt enligt kuratorn. För mig känns ett mål mer som ytterligare en sak som man måste prestera för att försöka uppnå något, misslyckas med att uppnå det och känna sig ännu sämre.

Fick som hemläxa att be mina närmaste att beskriva mina 3 bästa egenskaper samt något som jag skulle kunna förbättra med mig själv (en negativ egenskap i klartext). Jag kan verkligen inte se hur andra uppfattar mig, jag har inte den förmågan, tror heller inte att det finns någon som känner mig väl nog att de kan säga något som jag skulle f´å ett utbyte av. Att säga att någon är omtänksam, snäll och rolig.. det är så basic. Men det kanske är just det man är då.. basic.

Jag är definitivt annorlunda, har alltid känt mig annorlunda, men inte konstig. Det sa jag hos kuratorn. Efter jag var klar med samtalet och skulle åter till jobbet så sprang jag på min far, och om någon någonsin hade en outredd autism, eller mutism, så är det min far. Och han sa att han också alltid har känt sig annorlunda och udda. Men kan andra se det? Syns det? Märker folk att jag är annorlunda på ett konstigt sett eller på ett charmigt sätt?

Jag ve inte vem man kan fråga... vill man verkligen veta...

I dag ska jag till terapeuten igen. Det kommer säkert gå bra, men känner mig generellt bräcklig just nu och små pusselbitar har satts ihop till större mönster. Funderar något ofantligt. Är så mentalt trött, och fysiskt trött också. Har inte hunnit vila mig i helgen själv och då blir allt bara fel för mig tyvärr. Väldigt vad jag är speciell kan man tycka.

Har fastnat i soffan som jag så ofta gör, måste verkligen hålla mig till en rutin på morgonen för att allt ska flyta på. Men nu sitter jag är och skiter i det. Vem bryr sig om jag kommer lite "sent", har ändå inget möte den första timmen.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag reda i det inre, och ta det lugnt på jobbet.

håller jag tummarna för dig miss lyckad, och hoppas att din nyfunna man visar sig vara bra.

Positivt att din nykterhet fortskrider och är stabil. Det enda hållbara alternativet för oss alkoholberoende personer om vi vill behålla kontrollen över oss själva och våra liv, är att välja bort alkoholen och fortsätta leva nyktra.

Många höstfärgade och varma kramar till dig miss lyckad

Hej Mrx. Kul att fortfarande se dig här, eller ja, missförstå mig rätt :)
Jag förstår precis hur du känner. Det var en av de bästa stunderna jag kan minnas från i början av i år när jag hade en perfekt symbios med mina fina regler och kunde dricka vid de "rätta" tillfällena. Sen må bra, igång med träning och inga hjärnspöken. Kommer tyvärr inte ihåg när det stöp, men det är väl den där punkten när man lurar sig att börja ta sig till tillfället istället för att det oskyldigt kommer till dig. Hoppas du är på din vakt. Vad som än händer lär vi oss nått nytt och jag önskar dig all lycka och välgång i det.

Grattis! Du tog dig helskinnad genom eldprovet. Det var starkt gjort! ?

Det känns som att jag måste skriva något form utav kontrakt med mig själv för att jag ska få må bra på jobbet imorgon.
Jag har redan nu räknat ut att det inte kommer vara någon förändring i min situation efter att jag pratade med kollegan. Han var hemma från jobbet resterande dagarna efter vårt snack, så imorgon blir det första dagen jag ska spela med honom i grupp igen efter vårt lilla snack.
Jag har redan kalkylerat att jag kommer behöva ryta ifrån. Stå på mig. Vidta åtgärder. Detta pga att jag till och med blir utfryst i vår lilla chattgrupp där vi kommunicerar om jobbet. Han svarar alla där utom mig ikväll.
Så, för att inte lägga mig platt som de senaste tre veckorna, skriver jag ner ett litet kontrakt för mig själv, och bevisligen är vi nu nere på dagisnivå på vissa punkter, men vafan ska man göra?

1. Vid hälsning på morgonen, hälsa som vanligt och tänk inte på att hela gruppen är emot dig, det är bara en person som försöker förminska dig. Var glad i rösten och hälsa ordentligt.
2. Vid eventuell utebliven hälsning, rikta hälsningsfrasen med namn och titta ordentligt på personen. Om detta görs ser gruppen att du vidtar åtgärder för att försöka nå människan.
3. Erbjud din hjälp ordentligt. Speciellt till personen.
4. Ta inte att han inte hälsar ordentligt, ta tag i situationen på en gång och be att få prata. Här har jag inte bestämt mig för om jag ska ta honom åt sidan eller ställa en fråga direkt riktad inför resterande gruppen.
5. Bli inte arg. Vad du än blir, bli inte arg.
6. Var extremt tydlig med att åtgärder vidtas om han inte skärper sig, inga hot utan mer konkret "jag kommer lyfta detta med chefen om det inte blir en ändring"
7. Avreagera dig på gymmet vid behov.

Nu är det slut på miss nice Dee. Det måste va slut.
Jag kan verkligen inte gå runt och må såhär dåligt - nog för att jag alltid har söndagsångest inför en ny arbetsvecka, men detta är snarare söndagspanik. Och jag har typ sovit bort hela lördagen pga att jag varit typ... lite mentalt trött liksom.

Mod och styrka,
Dee

Tack gode gud! Nu är rutinen åter, Börjar bli mer och mer övertygad att jag har npf-problematik, varför jag aldrig sett det innan kan jag inte förstå? Hmm..kan det ha att göra med den kära vännen A!? Högst troligt skulle jag säga.

Måste komma ner i varv lite nu och kika på något intelligensbefriat.

Just ja, nu på hemvägen så lyssnade jag på alkispodden och episod 32 var helt underbart!

Att utsätta sig för en sådan prövning som du beskriver att finlandsfärjan är och att lyckas både behålla förståndet och att vara nykter - oerhört starkt!!
Du är fantastisk!
Kram

PS. Tack för "varningen", jag har aldrig åkt finlandsfärja och kommer nu heller aldrig att göra det. Skulle inte stå ut oavsett om jag dricker mig full eller är nykter.

Nu Pi får du hålla tummarna för mig..Har hittat en helt nykter man som aldrig har druckit! Sällsynt, javisst..Men vi får se vad det blir..Stor varm kram till dig?

Nu är det motigt. Livet hinner ifatt mig och saknaden efter mina barn är stor. Det som är svårast att hantera är ensmheten. Har levt i förhållande i totalt 30 år och nu är jag plötsligt helt själv och utan barn. Det är främst helgerna som är svårast att hantera och då det är lättast att falla.

Igår var vi bjudna på kalas hos en bekant som fyllt jämnt. Det blev en super trevlig kväll med mycket skratt och glädje. Jag hade redan bestämt att jag skulle dricka begränsat med alkohol. Min plan funkade. Det blev en liten öl och fyra glas rött. Kände mig nöjd och inte sugen på mer. Jag har ju som målsättning att bli normal drickare igen. Jag kan greja det om alla solar och månar är i rätt läge. Just nu får jag vara nöjd med detta. Har fullt fokus på att försöka ha det lite tråkigt utan att känna panik och ångest. Deltar i en stress hantering kurs via företagshälsovården.
/Mrx

Sitter på bussen hem, är så tacksam över denna upplevelse och glad för att jag nu vet att jag inte gillar fulla människor och skrikiga miljöer. Jag är så stolt över mig själv att jag inte drack så har tårar i ögonen och det känns okej även om det skulle va så att någon skulle tycka jag var tråkig, för jag tänker säkerligen inga positiva saker om dem heller ?

Nu jobbar jag mot 3 månader och 100 dagar, efter det ska jag ju se över mitt val att inte dricka, men tror om jag skulle göra en förändring så är det att vara ärlig om det inför andra och kanske gå på möten. Men vi får se.

Jag tror iofs inte att du kan bedöma din nyktra sociala kompetens baserat på finlandsfärjans freak show... Det är ju liksom inte riktigt ett socialt kompetent sammanhang. Folk är där för att dricka tills de spyr, och kanske sätta på nåt stolpskott däremellan. Du får nog testa din sociala kompetens i något mer intellektuellt stimulerande sammanhang :) Men en stor eloge till dig, som höll dig nykter genom pärsen! Du är fantastisk! Kram

Där sa du nåt. Det är ju precis så det är Vinäger! När det finns en kris att hantera, då håller man ihop. Iskallt. Man blir stark, redig, handlingskraftig. Den som resten lutar sig mot. Sen när stormen är över och det är lugnt... Då förvandlas man till en vilsen, apatisk, darrande själ. En ynklig en som inte enns fixar att ringa ett telefonsamtal utan intensivt obehag. Varför är det så??? Det är oerhört tröttsamt att vara en sån som endast tycks kunna fungera optimalt vid tillfällen då ”normala människor” bryter ihop...

Fy fasen vad duktigt av dig! ?????? Att hålla ihop under de värsta sortens förutsättningar. Wow!
Jag hade tyckt att det var HELT FRUKTANSVÄRT att befinna mig på den där båten. Har alltid instinktivt känt att det inte är för mig och har aldrig heller testat. Så deppigt att vakna upp i en liten hytt bakis och med ångest. Usch.
Men vet du, man måste faktiskt inte träffa sim själsfrände på krogen eller klubb. Förmodligen hade ingen av de karlar som fanns på båten varit ett dugg intressanta för dig heller.
Man kan också träffas på jobbet, genom vänner, på en stillsam pub eller på Tinder. Gör dig öppen och mottaglig i såna tillfällen istället för på en svajig båt som gungar fram med 1,5 promille i snitt.
Stilig kvinna, då tänker jag på någon sofistikerad, som har sin shit together, som är intelligent, vacker och lite klassisk. Inte så tokigt om du frågar mig.
?

Tack för att ni tar er tid att svara. Pianisten, jag har ett par vita veckor i bagaget, men räknar inte längre, då jag har lätt att falla. Kan ibland se ett mönster vad gäller mitt drickande och undrar om jag till viss del är periodare, även om inte heller det stämmer till hundra. Har skrivit förr om att jag passar in i så många olika A-beteenden. Ska nog leta upp det inlägget och kopiera in det.

Trots elände i veckan bland nära och kära mår jag riktigt bra. Det är som att jag blir stark när andra behöver mig. Har kommit först till olycksplatser/varit ensam med någon som satt i halsen eller gjort sig illa och likt en robot gjort det jag ska - tills någon annan kommit och tagit över. Vet ju inte hur det blir nästa gång, men det verkar som att jag fungerar när det gäller.

Svårt att tro när jag sedan är överkänslig de luxe och panikångesten håller mig i ett järngrepp. Då kan jag knappt ringa ett samtal utan hjärtklappning. Hur många gånger jag tvingat mig till saker andra gör utan att blinka kan jag inte räkna till.

Men ännu så länge är jag upprätt. Presterar. Måste. Törs inte sluta kämpa. Är rädd att jag ger upp. På riktigt. Och det går ju inte.

Ha en fin söndag.

Kram på er

Skrivet i natt då jag inte hade mottagning:

Just nu ligger jag i min våningssäng på båten, mina två resesällskap är fortfarande ute och roar sig. Klockan är 3.30. Ljudet hörs högt från diskoteket. Jag hatar diskotek och dansa nykter är i princip lika ointressant och jobbigt som det är full. I alla fall när det bara är skitmusik. Gillar för övrigt inte känslan, köttmarknad är så inte mig. Man vet ju inte var man ska titta, man vill ju inte få ögonkontakt med nån.. ?

Jag har också lärt mig att jag har noll social kompetens nykter, jag har ingen vilja att tala med någon som jag inte känner... och det är okej.

Önskar att man bara kunde varit på en pub mer, för det är mer mig, klarar inte av när det inte är på riktigt, sociala utbyten som inte ger något. Flirtande som jag ändå inte förstår, såna sociala koder får mig att rygga.

Tittar inte ens på någon, de andra får inviter, och självklart blir man ledsen att aldrig få det själv men tror i ärlighetens namn att en del skräms iväg från mig. Jag utstrålar nog BITCH o så fort någon kikar så tittar jag bort eller himlar med ögonen.

Känner mig lite ledsen, vet inte varför. Känns som jag för alltid kommer vara ensam. Hade ju definitivt inte tänk träffa någon på en finlandsbåt men det känns jobbigt att ha insett att jag har noll game och utstrålningen är skit om det inte är i en situation där jag är bekväm eller får tala om saker som stimulerar mig. Finns det ens någon som vill ha en sån? Jag vill inte va en sån sjuk tråkmåns.

Har fått höra hur fin jag är, hur snygg. Osv från mina vänner, och även kvinnligt stilig... vilket jag tyckte var en jävligt konstig kommentar. Hmm.. up tight känns det som, de sa att det bara var en positiv sak. Men vem fan vill ha en stilig tjej? Jag är väl ganska put together, alltid ett läppstift i stark färg, smink på o någorlunda proper, men stilig... det känns så tråkigt, är jag inte mer dynamisk än så!?

Kan självklart inte sova, discot är seriöst precis ovAn mitt huvud.

Är så glad för att jag inte drack något, vilken ångest jag hade fått eller haft. Det är inte värt det, bättre att acceptera att jag faktiskt inte tycker det är särskilt kul längre att gå ut.

Jag må va en tråkmåns, men jag försökte och var där för vännerna. Överlevde men kunde för min del lika gärna varit hemma. Maten var god ??

Fulla människor är för övrigt odrägliga. Usch. Och finlandsfärjor är snäppet värre. Nope, inte frökens grej.

Jag var nykter, kan ni fatta, det var öl och vin på tap GRATIS!!! Jag är så stolt, glad och ångestbefriad. Det känns som jag kan klara ALLT nu.

Och i dag så väljer jag att vara nykter, för det är jag just nu ❤️

...då och då men kör nu en nyttighetsperiod med mat/dryck och träning i massor så jag hinner inte med att hänga är inne så mycket

Du och barnen ska ha det bra..Då gäller det att ni får lugn och ro..Barnen kommer att förstå att du gör rätt..Dom har hört, sett och känt mycket..Du är stark, fortsätt att försök att vara det..Barnens pappa tänker egoistiskt, precis som dom flesta missbrukare gör när tumskruvarna dras åt..Det blir jobbiga stunder framöver..Hämta kraft när det är lugnare..Skriv här så går det bra..Varm kram ❤️??

Gud vad fulla människor är jobbiga, hur kan jag ha tyckt om det. Så glad att vara nykter. Men Finlandsbåt är nog lite väl trashigt för mig.