Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du är ett bollplank miss lyckad. Det känns så skönt att veta att du gjort samma resa.. ♥️

Jag har tänkt på att jag måste sluta tänka "tänk om" eller "om bara"... Tänk om livet var si eller så. Tänk om min man förstod mig och kunde bli den partner jag behöver. Det är när jag tänker så som jag fastnar i det och försöker lösa allt i min hjärna. Försöker önska allt så mycket i hopp om att det ska slå in. Det är utmattande att befinna sig i den tankevärlden. Och meningslöst.

Igårkväll var han så fin. Han städade och lagade mat och han var nyrakad och snygg. Vänligare än vanligt och liksom mjuk. Borde inte skriva det ens för det är exakt såhär jag alltid gör. Börjar se det med ömma ögon. Se på honom som en pojke nästan.

Men stopp nu. Igår förmiddag när vi pratade om allt sa han förlåt. Jag sa att det inte ändrar något. Då sa han att han inte brukar göra dumma saker och "jag har ju sagt förlåt!". Då förstod jag att han sa förlåt för att bli sams men inte för att han anser att han har gjort fel.

Vi kom överens om att ansöka om skilsmässa. Jag sa att för min del handlar det om att välja mig eller alkoholen. Han kunde inte välja mig. Han sa det inte så men när jag tydliggjorde mina krav så sa han att vi kan skiljas. Men han ville inte tro på att det är pga alkoholen. Han tror mig inte. Det blir tydligt hur han inte ser sitt problem då om han inte ens förstår efter alla år av vädjan från mig om att han ska sluta.

Det gäller att vara starkare än vad jag egentligen är. Inte börja inbilla mig att han är en annan man än den han är. Jag kan rentav börja inbilla mig att han är såsom jag alltid drömt om. Börjar tänka att jag kommer bli ensam nu. Som om jag inte redan är det?

När han städade igår var det första gången på flera månader. Det blir så fel om jag luras att tro att det är sån han är! Jag vill ju så gärna det att jag bara vill gråta nu. Snart blir jag ensam hemma några timmar. Då ska jag gråta ut.

Skriver nog snart igen. Har så mkt inombords men det är svårt att formulera.

Kram till er som läser

Ultraljudet visade att det var tvillingar och jag bröt på riktigt ihop. Detta var tametusan en pers folks. Men jag vet vad som är rätt för mig. Just nu är det inte barn som ska ta min prio. Det hade varit orättvis mot mig, barnen och mrniceguy. Dålig start på livet lixom.

Hade glömt hur ont en abort gör, men det gick bra. Det ondonda tog 7h och nu några dagar efter är jag lite mör i kroppen men känner mig helt okej.
Det är en frihetskänsla att åter igen ha makten över min kropp.
Jag fick inget nytt preventivmedel utskrivet så jag lär ju bli nunna, iallafall tills jag fått ner mitt blodtryck. Hur tusan det nu ska gå.
Men det ska gå. Det är dags att på riktigt sluts röka och börja tappa kilon igen. Fungerar inte det så får jag sluta på min voxra (ett tag iaf tills de skriver ut mina pringar igen). Att det ska vara så jävla komplicerat.. ?‍♀️

Hade en grym arbetsdag igår. Jag har växt fruktansvärt mycket i min roll. Snart är det bara en månad kvar på provanställningen och jag ber till ödet att övergången till tillsvidare kommer ske smärtfritt. De säger att de är väldigt nöjda med mig. Men ni vet, katastroftankar och osäkerhet finns alltid nära i bakhuvudet när grundstommen är osäker. Det kommer nog bli bra.

Nemas alkoholos så långt ögat kan nå för mig. Det är skönt. Sömnen fungerar så mycket bättre nu. Jag tror att det är en av de större pusselbitarna till att jag klarade mig igenom denna krisen relativt oskadd.
Det var en pers, men jag klarade det med.
Hade jag valt att dricka mig igenom krisen hade det antagligen påverkat mer än bara mitt psyke, typ som jobbet och relationer.

Är fortfarande fruktansvärt tacksam över vart jag är i livet. Det är roligt att leva.

Fridens ?

Jag tänker ibland bokstavligt på den berömda botten. Ibland behöver man komma dit för att få fäste att sparka sig upp. Var botter är verkar vara väldigt olika för oss. Idag har Expressen en artikel om medberoeende och jag funderar på hur det kan utvecklas senare till eget beroende. Jag har haft stort stöd av beroendemottagningens medberoendegrupp och senare återfalsprementionen, för att tillfriskna.

Att läsa de olika trådarna här och skriva ger mig både kraft och energi att vilja fortsätta min nyktra resa. Jag säger inte att alla dagar är lätta eller roliga, men även en nykter skitdag är bättre än en bakisångestdag.

Jag har nu börjat att sörja min mamma (som dog i januari) och hon upptar mina tankar. När jag drack blockerade jag mina känslor och var mest arg på henne som söp ihjäl sig. Nu när jag tänker på henne ser jag henne som den person hon var, innan hjärnskador och alkoholdemens. Jag saknar henne jättemycket och har förlåtigt. Jag vet att hon inte valde alkoholen och valde bort mig. Hon kunde inte annat då alkoholen tagit över hela hennes liv. Det sista året låg hon i sängen och drack, för att benen inte längre bar henne. Hon använde sugrör då händerna skakade så hon inte kunde hålla glaset. Epilepsianfallen kom tätare och tätare, tills hon kom in i status epilepticus. Den sista månaden låg hon på sjukhus, döende. När hon dog efter en lång kamp höll jag hennes hand. Jag är glad att jag var med henne under hennes sista tid (jag var på sjukhuset i veckor). Det har faktiskt hjälp mig mycket. Jag tror på riktigt att det har hjälp mig att bli nykter. Jag känner mig fri nu.

Härligt att läsa att du har fått kraft till förändringar i ditt liv och att du mår bättre.

Kram

Grattis! Jag har förstått att det blir lättare och lättare att avstå ju fler veckor och dagar man samlar. Grattis igen!

10 veckor av nykterhet. Har det hänt sen jag var 14 år? Det var då jag tog min första fylla minns jag, men drack inte ofta fram till 18 års ålder, så kan faktiskt ha varit sen 18 års ålder då. Men 10 veckor borde vara något sorts rekord. Det är i vilket fall lång tid och väldigt bra för hela min kropp och knopp.

I dag åter jobb, har som vanligt lite för mycket att göra men ska försöka att andas och inte stressa delux. Ska försöka sluta jobbet skapligt i dag, de nästkommande 2 dagarna är maxade från morgon till kväll så då behövs det återhämtning redan innan det.

Inte en tanke på A, eller jo, jag måste erkänna att jag i går kväll funderade på om jag kunde testa någon gång att dricka i sällskap. Om jag kunde vara den där som klarade det, det gick ju så lätt att sluta så jag har säkert inga problem, alla runtomkring mig som reagerar på att jag inte dricker förstår ju inte varför. MEN jag vet ju att dessa tankar ska komma, det har kommit lite sporadiskt förut, men denna gång var det liiite mer. Med all vilja i mig så ska jag jobba mot detta, för jag har inte läst om en enda person som klarar att dricka måttligt efter att ha missbrukat innan. Och om det nu finns några procent som faktiskt klarar det, hur länge klarar de det? En vecka, en månad, 2 år? Jag behöver inte dricka vare sig jag är alkoholist eller inte. min kropp mår bättre av att inte dricka varför ska jag då hälla i mig gift? NEJ! Bara för att det är kutym enligt samhället och att A innehar massa mysighetsfaktorer - NEJ!

I dag väljer jag att inte dricka, istället fortsätter jag att inpränta i huvudet att jag faktiskt kan välja att inte dricka, vare sig jag är beroende eller inte.

Eftersom det här är min kaostråd så vågar jag släppa lite halvfiltrerat eftersom jag inte ”prackar på” någon något.

Jag läser till och från på anhörigsidorna. Antar att en del gör det. Det är intressant att spegla sig själv lite i vad som händer där och jag känner tyvärr igen saker här och där. (Usch) Men där kan jag ta del av det ofiltrerat, ärligt och ”på säkert avstånd”. Det är ju om sådana som mig men inte exakt mig.
Det handlar ju mestadels om män och hur vi beter oss som alkoholister. Och som sagt känner jag tyvärr igen saker här och där. Och undrar lite om många män (inkl jag själv) stannar i den känslomässiga utvecklingen kring typ 15 och sen bara lär oss vuxenreglerna för att utåt sätt i alla fall passera obemärkt. Jag själv beter mig omoget, speciellt när jag drack men det händer även till och från som nykter. (Mest fylleexempel) ”Har han en sån leksak måste jag ha en också”, ”jag får minsann vara ute hur länge jag vill”, ”om jag behöver prata allvar med dig 03:00 så borde jag väl få det?”, ”är väl inte mitt fel att kalle ville ta en öl till så jag inte riktigt orkar med svärmorsbesök idag även om jag lovat”. ? (Är det skäms-emojin? Jag är gen x så fan vet jag. Den är röd om kinderna i alla fall men kanske bara förvånad och full?)
Känns som kvinnor klarar sitt missbruk mer självständigt? Kanske är ute och cyklar vätternrundan, men jag har inte tillräckligt med underlag och säkert en rejäl availability bias. Men skämmas kan jag göra ändå. Är i alla fall bättre nu när jag inte dricker. Min fru är en betydligt starkare individ mentalt och hon borde få blommor oftare. Men jag ger i alla fall mycket verbal uppskattning... alltid nått intalar jag mig.

Sen funderade jag också på det här med svårigheten att ”veta vad man vill”. Det har plågat mig till och från genom åren. Vill jag gifta mig, vill jag byta jobb, vill jag börja dansa balett? Men rätt ofta kommer jag aldrig på svaret. Inte ens när beslutet är fattat vet jag om det var det jag ville. Så man kanske borde sluta ta reda på vad man vill hela tiden och bara välja. På jobbet när jag måste fatta beslut är det lätt. A eller B. B. C eller D. Q.
Men så fort det har med mitt liv att göra, omöjligt. Med välfärden kom alla dessa jävla beslut. Vi fick äntligen chansen att fundera sönder oss själva. Jag är en unik snöflinga och vad vill jag ha för form? Vi kan välja på helt andra sätt än man kunnat för. Det tutas i en att man kan bli och göra vad som helst, så hur ska man då nånsin kunna sluta fundera på om man valt rätt?

Läste nån så här långt så förlåt. Men det var ditt val :) god natt. Och om nån undrar om jag har alla hästar hemma, eller om hissen går hela vägen upp, eller om jag har nog med pommes för ett happy meal. Antagligen inte. Tur man är anonym...

Jag vill hjärtgilla minst tio gånger, men det går inte! Underbart att höra att du är på rätt väg. Vägen som blir rätt för DIG. Det gör gott i själen att du låter hoppfull igen ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Äntligen!

Orkar inte skriva så mycket nu, förklarar mera senare. Vill bara att ni ska veta att jag mår mycket bättre och försöker göra förändringar i mitt liv.

Alltså, att läsa era kommentarer gör mig så oerhört glad. Finner nästan inga ord - och det är inte likt mig... Snacka om att få pepp när man bäst behöver det. Vilken förmån att få tillhöra er och vara en del av detta fantastiska forum.

Ni är så himla bäst - med gemensam kraft lyckades ni rädda mig ännu en gång. Love you all. ?

PS. Jasmine, lite extra fint att få höra ifrån dig just nu. Välkommen tillbaka. ?

Kram på er

Ändå skönt att veta att det inte var du som orsakat måendet igår. Hoppas att du mår bättre idag! Du är så grym!
???

Jag tror att på många sätt har jag samma behov som ett autistiskt barn. Man brukar tala om tillvarons tre pelare. Tillvaron ska vara 1) Begriplig 2) Hanterbar 3) Meningsfull. Jag måste förstå mitt sammanhang, min roll i sammanhanget, och vilka krav som finns på mig i sammanhanget. Jag måste ha tillräckliga resurser (energi, kunskap, tid, verktyg mm) för att kunna svara mot kraven som ställs. Jag måste känna att min roll i sammanhanget är meningsfull, att sammanhanget skulle vara sämre mig förutan.

Jag tror att det enorma suget efter snacks har sin naturliga förklaring. Din kropp skriker att 800 kalorier om dagen inte räcker. Jag vill bara litet försiktigt påpeka att den har rätt... Starkt begär efter salt och fett är kroppens skyddsmekanism. Men jag vet det är viktigt för dig att klara av din detox, så jag ska inte tjata. Ok, jag tjatade just, men bara litet. Kram vännen!

Och jösses vilken kvinna, rätt person på rätt plats. Orkar knappt skriva något nu för jag är så dränerad, men ack så glad att jag tror jag har hittat rätt.

Kom dit, vi pratade om diagnoser, min trötthet och kom in på behov. Hon frågade om alkohol och jag sa att jag inte dricker mer och att jag drack på känslor innan, inte på ett bra sätt. Ska berätta mer för henne en annan gång om hur mycket jag drack, nu hade hon läkarens uppgifter som var ungefär halva sanningen.

Hon radade upp alla behov en människa har och när hon kom till relation så började jag stortjuta, såklart. Hon hittade den ömma punkten efter 30 minuters samtal. Jag ville inte ge det direkt.

Så nu ska jag tillbaka nästa vecka och har fått massor av självskattningsfrågor om ADHD och Autism, så vi får se vad det säger. Har ju lite av allt såklart. Det är mer för att vi ska kunna bygga strategier sen såklart, det ställs ju inga diagnoser. Jag funkar ju för bra för det.

Fick inga verktyg, bara en fråga (förutom självskattningsfrågorna), till nästa gång ska jag fundera på: "Vad behöver du för att må bra"

OMG det är ju den största och minsta frågan i hela världen. Min hjärna går igång på sånt, vill skriva en novell om det. Men det är ju inte syftet, men när man är en person som har väldigt lätt att se saker objektivt och analysera sig själv så känns det istället övermäktigt. Vad behöver jag för att må bra? Jag behöver inte alkohol och cigaretter, det är jävligt sant i alla fall.

no.1 är nog just nu att jag behöver vara nykter

Vad behöver ni?

Håller med! Klart den inre latmasken ska pysslas om! Den är det enda husdjur jag har här hemma, och den är mig så otroligt kär ;) Vad härligt att du fick så trevligt med vännerna :)

Det blir fram och tillbaka vid en separation..Men du känner din man och vet hur han funkar..Som tur är vet du också hur beroendet fungerar..Du har många ess i rockärmen..Absolut ska målet vara delad vårdnad..Inget är heller skrivet i sten..Allt för barnens bästa, hela tiden..Jag lovar lim, du får styrka och energi på vägen, bara du tar rygg på dom som gjort samma resa med gott resultat..Varm kram❤️

men måste ut i några ärenden. Drog på mig vindstället utanpå pyjamasen, ingen som kommer att se det. Tänker inte ta av mig min PJ idag, skiter i det. När jag kommer hem igen ska jag hyra en måbrafilm och mysa ner mig i soffan med raggsockor, ullfilt och en gigantisk balja med te. Ibland måste jag få pyssla om min inte latmask ;)

Jasmine, jag tänker inte att jag ska ha egen vårdnad. Jag har en tiltro till att han ska kunna ta hand om dem också. Jag vill absolut inte dra igång en vårdnadstvist. Barnen har rätt till oss båda och barnen är bådas barn som vi älskar. Sedan får vi se hur det blir. Det känns så overkligt att tänka i dessa banor ens... Beroende på hur det kommer fungera får jag se... Hoppas verkligen han kan steppa upp som pappa. Men jag har svårt att se hur han ska klara ha dem varannan vecka med tanke på hans arbetstider och "fritidsintressen".

Knaskatten, ellerhur? Han borde kunna se att jag behöver stöttning och hjälp när jag är sjuk åtminstone. För barnens skull om inte annat.

Tack miss lyckad för råden. Jag har laddat inför detta så himla lång tid nu. Men vet fortfarande inte om det kommer att bli av... Hoppas jag lyckas stå på mig.

Min man sökte kontakt igår kväll. Låg med mig och barnen i sängen och tittade på en film. Han verkade lite ledsen. Och då kickar mina moderskänslor in. Jag måste stoppa dem för han har ju själv valt det här. Valt att såra mig hela tiden. Han har verkligen inga faderskänslor för mig om man säger så.

Jag måste vara stark. Jag måste göra det här för min skull. Vore jag min egen dotter hade jag aldrig låtit mig själv leva såhär.

Igår i sängen låg jag och tänkte på de senaste åren. Alla gånger han tvingat upp mig mitt i natten och jag hjälplöst fått följa med för att inte väcka barnen. All respektlöshet. Allt tvång och all förnedring han utsatt mig för. All otrygghet. Alla svek och all egoism. Istället för att tänka på hur ledsen han ser ut ska jag tänka på hur ledsen JAG är.

I helgen har vi haft gäster norrifrån och det har varit fullt upp med måltider och allt som kommer till. Jag hade lite funderingar på hur jag skulle hantera mitt icke drickande och vad jag skulle säga. När vi strålar samman brukar det alltid vara en massa Cava och vitt vin från det att vi träffas som välkomsdryck och så trallar det på tills det är dags att säga godnatt. Fast det finns en skillnad. De andra slutar när de började känna sig berusade men jag ska alltid ta några glas till.

Jag berättade innan de kom att jag inte dricker längre. Att jag sedan lång tid varit rädd att mitt drickande plötsligt skulle bli ohanterligt. De visste att jag brukar ta några glas för mkt men vet inte att jag även druckit för mycket, när det inte varit fest. När sorg och ångest ridigt mig och vinet givit mig lindring. Jag känner att jag faktiskt inte behöver lämna ut mig helt. Det räcker att de nu vet att jag slutat att dricka för att jag är alkoholkänslig och att jag alltid har varit det.

Jag hade jätteroligt, skrattade och pratade som aldrig förr. Jag var helt avslappnad och focuserad på mina vänner, på ett helt nytt sätt. Den stress jag upplevt tidigare då mina tankar varit på vinet (och hur jag ska få mer då de andra dricker så sjukt sakta) fanns inte längre. Jag drack alkoholfria bubblor och sen en alkoholfri öl. Senare gick jag över till Ramlösa Mango. Det känns som en befrielse, att veta att jag kan vara på fest och ha så roligt nykter. det gjorde mig inget att de andra drack sin Cava/vin. Det går att leva nykter!

Idag är jag trött och jag och hunden tog oss en sovmorgon, för det regnar ute och är mörkt. Min app säger 55 dagar idag och jag vet att jag måste vakta min nykterhet. Att aldrig ta den för given, för det är lätt att falla. Jag är tacksam för mina nyktra dagar och mitt liv som nykter. Jag har även givit utan att förvänta mig något tillbaka. En helkroppsmassage (olje och Thaimassage) på 90 minuter till en vän som hade värk i höfter och axlar. Det gav mig glädjen att få ge.

Kram på er

I går åt jag lite snacks, har inte direkt ångest över det men är ju inte glad över det direkt.

Känslan jag hade i kroppen var värre än jag någonsin känt, när jag kände att jag var tvungen, att beroendet tog överhanden. Det jag känner mig rädd för nu är att jag kan känna detsamma inför A.

Jag åt inte mycket, kunde hejda mig, men fortsätter som vanligt i dag med detox. Även om jag faller så ska jag inte ge upp. Allt är inte förstört gör detta, knappt något.

I dag bestämmer jag mig för att inte dricka, istället ska jag förhoppningsvis få hjälp med min trötthet och energi.

En sista sak vill jag dela med er innan jag kommer behöva lägga mitt fokus på andra saker. Arbetet kräver sin del och även familj och vänner. Jag tittar in när tillfälle ges men svar kommer dröja.

Rätt tidigt i nykterheten började jag göra mig själv till ett offer. Jag ville att folk skulle tycka synd om mig och gärna dalta med mig. Skammen och skulden hade börjat komma upp till ytan, jag hade börjat komma i kontakt med känslor och även förstått hur mycket jag skadat min omgivning utan att jag varit medveten om det.

När jag tittar på det där i efterhand så kan det vara en form av sug eller abstinens. Saker och ting är på väg att räta upp sig. Jag är nykter och dom jag behöver mest har jag fortfarande kvar.

Missbrukspersonligheten letar hela tiden efter luckor och anledningar till att dricka. Rösten iallafall jag hör när han sätter igång är både ihärdig och övertygande. Gärna visas det upp något som romantiserar det hela också.

Det är jobbigt i början men det går också att påverka sina tankar. Det är inte helt lätt men ju mer man tränar desto mer tystnar det i hjärnan och sugen minskar och där någonstans tror jag också att dom riktiga framstegen börjar dyka upp. När jag slutar förminskninga det jag gjort. Jag erkänner mina fel och brister men det viktigaste är att jag ser mig själv inte längre som ett offer och först då växte jag ordentligt.

Detta leder mig in på hur vi påverkas av andra. Oavsiktligt eller vågar vi inte må bra?

Om du precis som jag använder dig av lite andning idag för att försöka ha rätt fokus kan påverka om du vill ta med dig bra tankar och känslor eller dåliga tankar och känslor när du lämnar bostaden.

Man måste bara leda tanken rätt. När jag andats och nollställt mig själv från nattens drömmar och vad som hänt i helgen kan jag välja själv att när tankarna börjar komma igång måste jag leda dom rätt. Alla människor har saker man blir glad av eller mår bra av. Försök vara i nuet och där du är just då. Det som hänt har redan hänt och det kan ingen ändra på. Det är bara nu och framåt som du kan påverka.

Jag undviker som jag skrev tidigare tidningar, nyheter och nyhetsflöden. Det stör bara min balans och istället kan jag titta på en bild på min familj eller tänka på resan vi planerat och ibland räcker det med att stanna vid att jag får åka hem och träffa dom när arbetsdagen är slut.

Jag tar dom positiva tankarna och känslorna med mig när jag åker iväg. Jag ser till att påminna mig då och då. Kanske ler jag också ibland.

Min känsla äger jag och den kan ingen annan ta ifrån mig.

Både i behandling, självhjälpsgrupper och även i möten på mitt jobb märker jag hur lätt människor följer med i en annan människas mående.

När jag drar igång mötet så brukar jag ofta starta med att man får lyfta positivt och negativt om verksamhet och kollegor.

Det intressanta är. Om den första personen pratar om allt det negativa allra först så händer något i rummet. Det fortsätter så. Folk förändras. Man hakar på i en negativ spiral och låter det första ta över även grannens känsla. Den bryts inte förrän någon vänder det hela och glatt talar om allt det positiva först. Endast den personen har sin egen positiva känsla kvar.

Om du ska på ett möte eller träffa någon vän idag. Eller om du är på jobbet. Låt inte andras känslor trycka ner dina. Prata om det som är bra, kommer bli bra och saker som får dig att må bra. Det är väldigt många som gör precis tvärtom. Allt du får höra är det negativa.

Går du på ett möte idag. Försök ta med dig en positiv känsla in och tänk på att idag ska du berätta om något som är bra. Även om delningarna bara blir mer och mer deprimerande så känn med dom men behåll det som är ditt och bryt kedjan om det inte händer före.

För varje dag jag är ren så tänker jag också sundare. Dippar kommer och går sådant är livet och man kan försöka göra hindren till små gupp i stället för bergstoppar och havsbottnar.

Måndagar har väl egentligen varit en dag jag aldrig varit riktigt förtjust i. Mycket startade då i när söndagsfyllorna började bli hårdare och hårdare. Måndagsångest fick en helt ny innebörd när den oskyldiga återställaren helt plötsligt var en fylla nästan värre än lördagens.

Samma ångest har jag absolut inte nu längre när Måndagen infinner sig och denna rutin som jag nu ska beskriva gör jag varje dag. Jag gör det för att nollställa mig inför den nya dagen. Jag vill inte ha med mig eventuella drömmar eller negativa tankar efter helgen som rubbar och stör mig i nuet.

Jag ställer klockan. Tillräckligt tidigt för att jag inte ska behöva stressa. Idag väckte en katt mig men så går det ibland. Barnen sover fortfarande och min partner också.

Jag lägger undan telefon så att den inte kan störa mig och uträttar eventuella behov innan jag återigen stänger in mig i det tysta och dunkla sovrummet eller annat rum där det är tyst, lugnt och inget rubbar mitt fokus.

Om jag sitter lutad mot väggen och rak i ryggen, stretchar lite eller ligger raklång på rygg varierar dag för dag. Här börjar jag att släppa mina tankar och funderingar. Det enda jag har i åtanke är att jag ska andas både riktigt djupt och sakta. Jag stressar inte. Detta är för min skull. Ingen annans.

Fokuset är bara på nuet. Här och nu. Inget annat. Hur lång tid jag gör övningen varierar. Ibland 15 min ibland 5. Mycket beroende på hur mycket jag har att rensa från natten eller dagarna innan.

När jag känner att det börjar tystna i huvudet och jag har hittat mitt inre och känner att det är just där jag befinner mig så är jag klar.

Jag öppnar sakta ögonen med rätt fokus och med helt andra förutsättningar att påverka min dag.

Efter en övning som denna undviker jag både olika former av nyhetssidor även tv. Skulle också undvika sociala medier då det påverkar oss mer än vi tror. Media överlag vet exakt hur dom ska skriva för att vi människor ska påverkas.

På vägen till mitt jobb försöker jag behålla mitt tillstånd. Om jag märker att jag börjar bli stressad kan jag bara tänka på att andas djupt och lugnt så hittar jag snabbt tillbaka.

Vissa dagar behöver jag gå undan även på jobbet för att återta mer kraft men det är inte så ofta numer.

Har ingen aning om detta funkar om du fortfarande är onykter eller bakfull efter gårdagen men är du nykter kan det definitivt hjälpa.

Den enda frågan jag behöver ställa mig själv innan jag lägger mig kvällen innan är:

Vill jag göra vad jag kan för att påverka morgondagen till det positiva?

Mycket egentid och även ganska lång sovmorgon den första dagen på nya veckan gav utrymme för både tankar, diskussion och reflektioner i massor. Det är lätt att man dras med i era olika poster här på forumet när man själv känner att man är i balans och har orken. Att alla dagar skulle vara såhär är något jag bara kan drömma om men något som också slår mig är att under min tid i missbruket hade jag inga sådana här dagar alls. Jag är inte säker på att jag ens visste att dessa dagar fanns.

Man önskar att det bara kom en manual skickat på posten där allt står hur man ska göra för att lyckas bli nykter och drogfri. Att ta bort drogen ur ens liv är ju självklart det allra viktigaste men det är också bara det första du ska göra.

Jag vet människor som valt att sluta på egen hand. Man är någonstans för stolt att söka hjälp trots att man förstått att man måste sluta. Man klankar ner på alla metoder som erbjuds och talar ofta om att dom ska klara sig själv. Troligen har dom flesta inte någon ordentlig sysselsättning när ett missbruk gått så långt.

Så. Säg att det är imorgon och "Laban" ska nu äntligen sluta dricka och droga. Abstinensen väcker honom tidigt och ångesten lär vara påtaglig då han förmodligen kört som hårdast på slutet innan det är dags.

Det många gör fel här är att man låser in sig där man bor, man drar gärna för både persienner och gardiner och såhär kan det se ut i väldigt lång tid.

Visst. Varje nykter dag är en bra dag men det handlar också om att man måste jobba med saker för att komma tillrätta med saker. En del jag pratat med har inte lämnat sitt hem på flera veckor. Man har fått hjälp att handla osv och isolerat sig själv helt och hållet.

Det finns inga rätt och fel men jag skulle säga att denna behandlingsmetod inte finns med på någon topp 3 lista när vi granskar sådana. Mer ofta än sällan går det bra så länge isoleringen fortsätter men när han eller hon sedan utmanar sig själv och går ut leder det till återfall för inte en enda förändring har gjorts. Inte på långa vägar.

Skulle denna behandling hjälpt någon ber jag om ursäkt men dom jag mött har inga positiva erfarenheter av det.

Det finns hjälp i våra kommuner och den som behöver ha hjälp kan också få det. Våra behov ser olika ut och dom olika behandlingsformerna är inte jättemånga men det finns lite olika alternativ.

En annan minst lika viktig sak är: Vill du sluta eller gör du det för någon annans skull?

Kampen måste tas och jag hoppas att du gör det för din egen skull. Man kan komma på andra tankar under en behandling men man är rätt avtrubbad och inte helt redo om man är där mot sin vilja.

När man ska ta hjälp är ju också en enormt svår fråga. Hur många ggr har jag inte hört en som dricker alldeles för mycket för sitt eget bästa säga: "Jag har både partner, hus och barn kvar och sitter inte på någon parkbänk" någonstans på vägen har man alltså flyttat sina gränser längre och längre. Man sårar, ljuger och bedrar. Men huset är kvar så personen i fråga är inte en alkoholist. Försök att ha lite mer självinsikt än så och försök titta på både beteenden och vad det är som styr ditt liv och dina beslut.

Svälj stoltheten och be om hjälp. Alla kan vi behöva det någon gång i livet. Vissa mer andra mindre men låt inte just stoltheten bli det som hindrar dig. Instanserna har tystnadsplikt och dom man träffar där bär på precis lika mycket skam även dom. Träffar man någon där man går på samtal eller i behandling så är ju även dom där av samma anledning.

Sen en sista grej är också att man måste försöka få en egen uppfattning om vad just du behöver och vill. Lyssna och reflektera över andras tips men låt dina egna känslor ta beslut.

Godnatt!

Det känns som om livet med alkoholen för din man börjar få rejäla konsekvenser..Som tur är har du ju slutat dricka och har full kontroll över ditt och barnens liv..Du är duktig och stark och kommer att klara dig mycket bra, även som ensamstående..Tänk det viktigaste först, när det är mycket. Och en sak i taget..Och ibland en stund i taget..Att fundera och planera sin framtid är smart..Jag är säker på att du har styrkan, och mer av det får du på vägen..Stor varm kram❤️

Hoppas du slipper bli förkyld! Vi har haft en elak som gått runt här hemma i familjen ? hosta snuva o allmänt risig. Men skönt som du skriver att veta att huvudet inte värker av egen skapad kraft! Du gör det SÅ bra Fibblan med allt du har runt dig ??
Hoppas att mötet hos familjerådgivningen blir bra tror det kan göra er gott! Skickar massa styrkekramar o du gör det fantastiskt bra ?? heja heja!! Kram kram ??

Tänkte någonstans bara tala lite om egna erfarenheter och kanske är det något som tilltalar eller väcker något i dig.

Jag hamnade hos en terapeut medan jag fortfarande drack. Jag skulle aldrig i hela mitt liv sluta dricka. Att det var den främsta anledningen till att hela mitt liv höll på krascha såg jag inte.

Trots att jag mådde skit, inte gjorde annat än sårade människor i min omgivning var helt obegripligt för mig. Det enda jag såg var den där kraftigt romantiserade bilden från när jag var ruggigt ung och satt på en uteservering med vänner. Allt var så oskyldigt då och vi sårade ingen.

Jag brukar välja att använda mig av att jag har ett beroende jag. Det är en del av mig och jag måste handskas med det så gott jag kan. Beroendejaget kommer att göra allt för att få mig att se dom där fina bilderna och minnas de få saker som är positiva så länge jag drack. Det första man måste göra är att börja ifrågasätta dom där minnena. Visst det var både trevligt och bra då..... Men. Det finns ett stort men. Det är inte sådär det ser ut. Det slutar i kaos. Vad som händer spelar ingen roll men jag tappar kontrollen och livet spårar ur om jag väljer att ge bort den kontrollen till alkoholen.

En annan sak jag tänker på är att man inte ska tänka så långt fram. Tänk inte att du ska inte dricka under hela ditt liv. Försök göra det hela lite mindre dramatiskt. Kanske du säger till dig själv på morgonen när du vaknar att just denna dagen tänker du vara nykter? Ju högre mål och mer press vi sätter på det hela desto tyngre känns det.

AA väljer sig av att tänka en dag i taget och det är ju där man måste börja.

Tidigt och ganska långt in i en nykterhet kan man försöka gå på möten. AA eller Na. Där får man iallafall möta folk med samma bekymmer. Alla möten är inte bra men man får försöka plocka ut dom delar man gillar och ta bort det man inte gillar. Det är nyktert och drogfritt och det är det vi behöver i början.

Jag undvek att gå på fester och ställen där folk drack i början. Just för att minska sug och den abstinensen som det skulle gett mig. Detta ska man nog göra just precis lite längre än man tänker. Saker som försenad abstinens med mera kan ställa till det.

Träning, äta ordentligt är ju såklart nyttigt det med. Jag hade dock jävligt svårt att göra något i lagom dos tidigt efter att jag blivit ren och då blir det lätt att man ersätter ett missbruk med något annat.
Visst, man kan låta det vara så precis i början men sedan titta på hur det verkligen är.

Annars så är det väl motiverande samtal, kanske regelbunden kontakt hos en alkohol och drogterapeut?

Hoppas att något var till nytta.