Senaste kommentarerna i forumet

Idag har jag varit nykter i trettiosju dagar. Det är en väldig tomhet inombords. Jag brukar fylla den med sprit men nu återstår bara ett stort vakuum och jag sugs in i det. Det enda vettiga vore förstås att ersätta alkoholen med något meningsfullt men jag klarar inte av det. Jag har blivit apatisk och helt likgiltig. Jag har ingen lust att upptäcka nya länder, lära känna nya människor eller lära mig ett nytt språk. Jag har levt tillräckligt länge. Jag vill bara ligga i soffan och slapptitta på skräp-tv. Jag var på några AA-möten och träffade andra alkoholister. De verkar ha något att leva för, en familj, ett jobb, en hobby. En del av dem har kommit i kontakt med Jesus. De jublar över sin nykterhet, de har blivit kvitt sitt självförakt, de har besegrat en drake. Jag står inte ut med dem. Jag går inte dit mer. Jag står heller inte ut med mitt nyktra jag, inåtvänd, hämmad, inställsam, förlägen, censurerad och allmänt loj. Undrar om mitt sanna jag är det där stupfulla aset som plågar sig själv och sin omgivning. Nej så illa kan det inte vara. Hur länge ska man vara nykter innan man blir människa igen?

Första veckan avklarad, snart är du tvåbent igen! ????

"förstå varför jag inte skall stänga av utan fortsätta till det liv jag vill ha." De där orden var betydelsefulla för mig. Klickade till på hjärnkontoret ? Det är ju just det jag sysslat med! Tryckt på off hela tiden och sen inte fattat varför livet inte funkat i avstängt läge.

Efter en riktig tokhelg på jobbet och hjärnan bara surrar, jobbarkompisarna har nog alla sagt att bara de kommer hem skall de ta ett glas.
Funderar mkt på detta vad man skall använda istället, för i morgon måste man ju funka igen.
I dag blev det yoga och Berras tråd som fick mig att slappna av, förstå varför jag inte skall stänga av utan fortsätta till det liv jag vill ha.
Faktiskt våga tro att jag kommer hitta tryggheten i nykterhet och ett liv som går att leva.
Så valet för dagen står fast, styrka och mod till era val// kram Strulan❤️

Var riktigt stolt över dig själv// kram Strulan ??❤️

I helgen var jag bjuden på en fest. Fester är rariteter i Dee´s liv, månne det vara för att hon var som en böld i arslet under sin aktiva period och ingen orkade med fyllo-Dee på fest?
Oklart. (Eller? Haha!)
Det som var mindre oklart var i alla fall min ångest inför denna fest.
Det är jobbigt att hamna i nya grupper där man ska försöka vara social. Det är typ jobbigt att vara påtvingat social.
På jobbet spelar jag min roll och är mer än gärna den som inleder konversationen med kunden men när jag inte riktigt har en tilltänkt roll att agera i utan måste freestyla, dvs vara mig själv i en grupp med helt nya okända ansikten, blir det lite jobbigt.
Jag låg i sängen hela lördagen nästan och våndades - helt sjukt egentligen!
I Dee´s tidigare liv hade hon tänkt "fan va najs, bäst att korka upp lagom till frukost, idag är det helt okej med dagsfylla, ikväll slår vi klackarna i taket och styr den här festen till en högre dimension!"
Jag vet inte vad som oroade mig mest, jag tror det var att behöva passa in och känna att man skulle bli omtyckt och att vara den jag är, men indirekt så styrde min hjärna om dessa tankar till att jag var orolig för att jag skulle få ett sug eller säga nått spydigt mot de som förtärde alkohol. Varför jag i hela friden skulle säga något spydigt mot någon som drack alkohol på en fest låter helt ologiskt, men det var väl så min hjärna valde att styra mina oroliga tankar.
Jag åkte dit i alla fall och satt ganska tyst första två timmarna tills jag kände hur jag började skratta med i konversationerna och började slappna av.
Jag satt hela kvällen och studerade hur det dracks sofistikerat och städat och iaktog med stora ögon hur normala människor hanterar alkoholen.
Magiskt att se!
Vid något tillfälle blev jag så imponerade och så inspirerad av hur normala människor hanterade alkoholen så att när det vita vinet, väl kylt, skickades laget runt plötsligt tänkte "Åh, vad jag önskar att jag kunde få dricka ett enda glas av det här och se lika vuxen och sofistikerad ut som dessa tjejer gör!" tog flaskan när den kom passad till mig, stannade upp i rörelsen, tittade på flaskan och tänkte sedan tyst för mig själv "Dee, du kan inte ta första glaset, du kan aldrig mer ta ett enda glas vin" och vände mig till min borsgranne och frågade "Påfyllning?", log, tog av korken och hällde upp i hennes glas, skruvade på korken och gav flaskan vidare och hade en riktigt trevlig kväll.
En kväll som annars skulle ha slutat med att jag troligtvis sagt många förolämpande saker, kanske startat en argumentation med någon, druckit mig så packad att jag inte kunde gå rakt till toan, sluddrat och slutligen kanske gråtit pga att jag känt mig så misslyckad på vägen hem, spytt på nattbussen ut till mina föräldrar som jag skulle sova hos efter festen pga att jag druckit för mycket i kombo med att jag lätt blir åksjuk och gått och lagt mig med kläderna på och vaknat med jordens ångest.

Fan Dee, jag är sjukt stolt över dig!

Så gott att höra!
Och vilket kanonjobb du gjort idag med att både hantera och analysera snedsteget från banan!
Det låter som att du fått syn på en hel del viktiga saker som kan vara till hjälp framöver! Gamla rester av stress, och tidigare triggers gjorde sig påminda, (snacka om tuffa år du har bakom dig..?) och så är kaffe viktigt för hälsan?☕!
(Obs inte ironisk?)
Frisk luft ☑️
Motion☑️
Och det låter klokt att hitta andra inspirerande grejer att ta sig för nu när vädret skiftar..☑️
Och du har ju din kreativitet, som förmodligen längtar efter mer tid och plats..?.
Oavsett - själen känns redan lättare och du i balans igen!
Glädjer mig!
Kram och godnatt
/Fibblan ?

Nä, jag fegar jag med..?. Men det är inhandlat, så det skulle vara fritt fram att börja fr.o.m. imorgon..
(och det har varit fritt fram hela helgen..?) för min del ligger det nog ngt i det, att har jag inte försökt så har jag heller inte misslyckats.. samtidigt vet vi ju både du och jag, om oss själva, att bestämmer vi oss för ngt så har vi styrkan att genomföra det..??! Inte sant!
Och med detta sagt, så tänker jag att jag (nog?) börjar imorgon..??.

7 dagar idag ja - känns fantastiskt?! Och jag måste på med fler dagar som kan bli till veckor, så jag bygger upp avståndet mellan mig och alkoholen.. det är det jag vill och behöver!
Men du, vad roligt med jobbet Lennis?! Även om det känns lite tillstrulat, så låter det verkligen som bästa lösningen för dig! Men det är väl sjutton också att det ska till det, innan den arbetsplats man är på ska haja till och förstå hur värdefull man är..nåja slutet gott allting gott, får jag uppfattningen om iaf??!
Svampplockning och fotbollsmatch låter som en fantastisk helg! Jag har också haft det bra tack!

Då kör vi, nya vecka, nya utmaningar ?!
Stor Kram!
/Fibblan ?

Fina Lisa! Det är så skönt när livet börjar bli mer och mer härligt och stabilt..Varm kram?

Nu är du starkare och klokare, kramar och styrka till dig// Strulan ??❤️

Sådärja, då var vi på banan igen ? Vädret klarnade upp och jag hann gå nio hål i den friska höstluften. Vår hemmabana är verkligen underbar. Samtidigt som man får ordentligt med motion (låååånga hål i kuperad terräng) så får man en riktigt härlig naturupplevelse. Det luktade höströk från gårdar där löv brändes. Jag såg två majestätiska svanar flyga så lågt att man nästan kunde ta på dem. Nu känns själen lättare. Jag är i balans med mig själv igen.

Jag är såklart with u bro, oavsett om det är oktober eller någon annan av årets 365 dagar ??

Sitter för mig själv på hotellbalkongen..Ser ner över havet och känner mig tacksam..Livet rullar på i ganska snabb takt..Tar man inte vara på sitt liv, så tar gärna sämre val över..Jag har lärt mig att numera välja med omsorg av det goda och friska i livet..Bra vänner, umgås med släktingar som berikar livet, och jag berikar deras, god och nyttig mat, inga överdrifter, lagom är bäst..Faan vilken tur jag har..Kunde varit betydligt sämre..Solkram??

Jag tror inte chansen är stor att jag oplanerat skulle dricka, för även om jag har en en romantiserad bild (en nidbild) av att dricka just nu i mitt huvud så är känslan och tron på att inte dricka större. Men problematik just nu är att jag tänker på det för mycket, inte som de första veckorna då all tid gick åt att omprogrammera hjärnan från att ständigt vara på alert efter alkohol. Men tänker för mycket på.. men om... kanske kan jag... om 2 månader så kanske.. nyår?

Gick in i min nykterhet med idén om allt eller inget, där är min konflikt nu. Jag vet innerst inne att det fortfarande är så, men undrar om jag har för få kickar i mitt liv i övrigt att jag saknar det, eller just det ultimata unnandet...att jag vill sabba för mig själv... kände inte så här förut, i början eller under de 2,5 första månaderna, det är just det som stör mig. Men jag kör på som vanligt, överlever... men är ibland tveksam till om jag lever...

Väljer att inte dricka i dag, istället vilar jag hela dagen, kikar på serier och ligger på soffan med värmefilten.

Det blev nog för många avsteg från mina livbojar, allt det där man gör för att ta hand om sig själv och leva i balans. Tror jag måste skaffa fler livbojar, sådana som funkar även helger då jag är ensam med allt ansvar hemma. Enkla saker, som att dricka en kopp te och öva på att vara helt mentalt närvarande i den lilla obetydliga handlingen.

Fint att du lyckades reda i krumelurerna. Då går nog surtanten och drar nåt gammalt över sig på obestämd tid ?

Nu när jag rätat ut en del krumelurer i mitt liv så slappnar jag av och blir mer vidsynt.
Det gäller nog att komma upp ur dikena man gräver åt sig själv.

Tack för fina svar mirabelle.
Började skriva ett svar i din tråd efter ditt vinglas.
Men det är svårt att låta bli de goda råden.
Ville väl i stort sett säga:
Du föll och det kanske var ditt beroende som vann.
Var tog du vägen när begäret fick överhand?

När man lyckas hålla sig själv i handen så brukar livet rulla på bättre.
Men ibland blir man ju bara ett redskap och ens egenvärde sjunker.
Och även ambitionen om att sätta sig själv främst.
För just där och då låter det sig inte göras.
För mig är det så enkla käpphästar som möjligt som blir viktiga.

En 20 min promenad.
Ät en frukt
Kolla hur en vän har det.
Eller vad det nu kan vara.
Då blir livsbalansen bättre.
Men ibland så gör man för många avsteg och vips där var diket.

Om din kärna var fördömande tror jag inte du skulle reflektera så som du gör... Blir du lika fördömande mot dig själv när surtanten vinner mark? Jag brukar bli det. Jag tror att mitt fördömande av andra startar just i fördömandet av mig själv, på något vis. Min obarmhärtiga självkritiker spiller över på omvärlden. När jag är nöjd med mig själv är jag däremot väldigt förstående och förlåtande.

Tänker jag så.
Att det är en oförmåga pga trötthet eller utmattning.
Eller en önskan om likformighet så jag slipper anpassa mig.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Kanske jag helt enkelt har en kärna av fördömande som jag maskerar väl?

Tänker jag så.
Att det är en oförmåga pga trötthet eller utmattning.
Eller en önskan om likformighet så jag slipper anpassa mig.
Men jag tror inte att det är så enkelt.
Kanske jag helt enkelt har en kärna av fördömande som jag maskerar väl?

Det var ett tag sedan och det har hänt en del för dig förstår jag. Både jobbiga och bra saker.
Skönt att läsa att du fått en inre ro, jag tror att du håller på att bli vuxen?
Önskar dig all lycka för det är du värd ???❇️?️?

Kramar
???

Visst är det tufft att leva nyktert när ens partner är aktiv. Jag blir inte sugen på att dricka, bara jävligt irriterad och arg. Den som dricker blir personlighetsförändrad,larvig och jobbig ?. Jag blev likadan, men förut var vi på samma plats. När jag har typ kommit hem full har min man också regerat med irtitation. Det är jobbigt? för den nyktra oavsett vem det är.
Tänker på det sociala arvet. Min mamma började dricka på allvar vid min ålder och varje dag när hon gick i pension. För att stå ut med pappa som söp. Vad är odsen för att jag gör samma val? ?

Jag funderar på, tänk om maken inte vill välja att vara nykter. Hur blir mitt liv då? Jag vet innerst inne svaret men vill inte behöva ta det beslutet. Och vilket val tänker maken ta? Kommer jag oavsett välja mig själv ? Stora frågor....

Jag glömde att dricka kaffe igår eftermiddag. Brukar hälla i mig minst två koppar under eftermiddagen, och ofta en kopp även på kvällen. Inte igår. Nu har jag fått i mig en redig kvantitet koffein. Den bultande huvudvärken gav med sig :) Tyckte väl det var konstigt att få huvudvärk från helvetet av vinet. Det var ju inte särskilt stor volym jag hällde i mig. Jag antog att jag har blivit überkänslig efter lång avhållsamhet. Men det var nog kaffebrist. Känner igen att vakna med bultande huvud efter stressdagar då jag glömt dricka kaffe. Det är en speciell sorts huvudvärk som bultar i takt med hjärtslagen, som om hjärtat hoppat upp i frontalloben och försöker hamra hål på kraniet ?

Hur du känner. Tjejerna bjöd in till aw på fredag men jag konmer nog inte att delta som det känns nu. Man får välja bort vissa saker till en början. Ohh vad pepp jag blev. Vi stöttar varandra?

Nu har jag identifierat ett problem som måste lösas. Jag har blivit av med min främsta strategi för att mota bort vin-suget på helgerna. Pga regn, rusk och tilltagande kyla kan jag inte spela golf. Det är golfen och andra utomhusaktiviteter som håller både matdemonen och alkojäveln stången. Klart det blir problematiskt när vädret sätter stopp. Bekymmersamt att jag inte känner inspiration vad gäller de inomhusaktiviteter som brukar leda till ett flow där tid och rum slutar existera. Jag upplever en blockering vad gäller skapandet inom musik och bildkonst. Kanske går det att häva den.

Ledsen stjäl, nu kör vi sober oktober. Vi peppar och stöttar varandra för att lyckas. Jag ser en farlig situation för min del nästa fredag. Jag och frun ska på middag där det serveras alkohol. Jag vet att det är lätt faller i en sådan situation. Jag ska vara på min vakt för jag vill klara sober oktober.
En dag i taget ? nu kör vi ända i kaklet ?