Senaste kommentarerna i forumet

Dystopi, hmm... men va menas med det? Hur kan psykologen veta? Jag förstår inte? Nu låste sig min hjärna. Hoppas det löser sig för maken Mirabelle.

Jag är inne i en orolig fas, jag är trött på att va nykter och är inte hög på nykterheten längre. Allt går upp och ner hela tiden. Känslan av att inget är ultimat kul som det faktiskt kan va med A en stund är så djupt rotad nu. Varför ska man försöka sabba för sig själv? Tror ibland man håller på så för att man innerst inne inte tror att man förtjänar att må bra o va lycklig.

Oj sorry att jag kidnappade din tråd vännen. Ha en fin helg i vilket fall ❤️

Dystopi, hmm... men va menas med det? Hur kan psykologen veta? Jag förstår inte? Nu låste sig min hjärna. Hoppas det löser sig för maken Mirabelle.

Jag är inne i en orolig fas, jag är trött på att va nykter och är inte hög på nykterheten längre. Allt går upp och ner hela tiden. Känslan av att inget är ultimat kul som det faktiskt kan va med A en stund är så djupt rotad nu. Varför ska man försöka sabba för sig själv? Tror ibland man håller på så för att man innerst inne inte tror att man förtjänar att må bra o va lycklig.

Oj sorry att jag kidnappade din tråd vännen. Ha en fin helg i vilket fall ❤️

Känsla - dra till systemet o fira helgen

Vad är det för fel på mig? Har inget fysiskt sug, har nästan glömt hur det är att va full... men vill bara dra till systemet och unna mig en bib för duktigt uppförande och att det är helg. Kan min hjärna sluta spela spratt med mig. Blir så trött!

Kommer inte göra det i dag, har bestämt att inte dricka i dag, men det kommer att komma. Jag känner det. Det skrämmer skiten ur mig ? vill inte samtidigt som det känns oundvikligt ?

En dag i taget!

Hej alla. Särskilt till er alla som skrivit till mig.

Jag tar åt mig av ALLT ni skriver ska ni veta. Och det är bra med era ärliga ord och omtänksamma ord.

Jag förstår ju allvaret.

Pratade ärligt ut med min mamma för första gången på länge. Har mörkat mitt liv så länge. Har även anförtrott i olika grad till några vänner varav en jag varit väldigt ärlig med. Känner att jag måste avslöja sanningen för gör jag inte det kommer jag alltid hitta ursäkter att stanna.

Ska försöka sluta tänka ur min mans perspektiv över huvud taget. Han har gjort sina val. Han kom hem kl 4 inatt. Då vaknade jag och barnen och kunde inte somna igen. När han somnat smög vi upp. Men han hade hunnit ge mitt ena barn ont i magen och det är ju pga alla bråk han startat på natten den senaste tiden.

Vi har knappt pratat eller setts på en vecka nu och det har varit så skönt. Jag har inte tänkt en enda sorglig tanke tror jag. Inget vemod. Jo sorg över situationen förstås men inte sorg över den förlorade kärleken.

Känner oro och rädsla men just denna stund mest kraft. Jag ska fullfölja denna skilsmässa och känner jag att det behövs så ska jag ta kontakt av socialen eller polisen. Tänker inte leva i rädsla. Och tänker inte låta honom förstöra mina barns barndom och liv. Jag ska ta tillbaka makten över MITT liv. Jag föddes inte till att leva som en rädd liten myra för en mans skull.

Han ska ut. Och jag hoppas han kommer att ruttna nånstans. Så ont som han gjort mig i alla år.

Tack igen för er kraft ni skickar mig. Ni hjälper mig att se klart och rätt och ni ger mig mod ♥️ TACK!!!

Skrev till dig hos mig..?
Håller med Sofia och många, många andra skulle jag gissa..??!
Stanna kvar hos oss - men såklart i den omfattning du känner du orkar med. Sålla så mkt det går, skala av måsten och försök fokusera på det som kan ge dig lite mer energi! För både dig och mig själv tror jag vi skulle ha mkt att vinna på att känna in acceptansen - att vi gör så gott vi kan, och vara lite mer nöjda med det vi faktiskt lyckas hålla vid och hålla i, trots episoder med väldigt mörka tankar och ångest. Jag vet ju hur du kämpar med det monstret också..?. Som jag skrev till dig i min tråd. Det viktigaste är att inte ge upp, och det gör du inte???!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Och jag hejar på dig?! Kom ihåg och att du också gör det bra! Du kämpar inte mindre än ngn annan, bara för det inte blir helvitt, snarare tvärtom?! Och allt slit med ångest du får tampas med..?
Jag tycker du gör ett enormt och fantastiskt jobb? en obruten linje är inte det enda tecknet på ett gott jobb?! Du tar nya tag och ger aldrig upp! Tänk så många vita dagar du totalt samlar ihop med din kämparglöd??!
Jag uppskattar verkligen dina inlägg, men givetvis finns det inget viktigare än att du gör det du behöver och mår bäst av, och är det just nu att hålla dig lite i bakgrunden,
så ska du förstås göra det?!
Heja dig!!
Stor kram
/Fibblan ?

Hej Vinäger! Jag ryser vid tanken på att du skulle hoppa av forumet. Du bidrar med så mycket pepp, klokskap och värme. Du är verkligen en av dem som ser till att forumet är den välkomnande, icke-dömande oas som det är. Hoppas att du inte känner att du blir dömd eller att någon uppfattar dig som en svikare för att du har svårt att hålla den nykterhet som du känner att du mår bäst av, utan att du förstår att det är främst inför dig själv som sveket känns. Skillnaden mellan vad du vet att du vill och hur det faktiskt blir kan vara tuff att beskåda. Hoppas att du finner kraften att ta ett litet steg i riktning mot det som får dig att må bättre! Vad skulle ett sånt litet steg kunna vara den här helgen?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sådana som du behövs här. Läser alltid din tråd även omjag inte orkar kommentera. Känner att jag inte bidrar så mycket just nu.

Kram

Att hålla dig nykter när mannen dricker. Du inspirerar.

Kram

Och er andra i kampen. Ni gör det så bra. Känner att jag inte kan bidra så mycket just nu, men vill att ni ska veta att jag hejar på lite i bakgrunden. ?

Kram kram

Hoppas helgen blir bra för dig också och att du får va fortsatt frisk?! För det är precis som du säger, det drar ju ner humöret också. Jag orkar definitivt inte med ngn träning, och jag vill inget hellre än att komma igång med den igen. Får vila idag för sedan är det full rulle i helgen med barnens aktiviteter..
Ha det bra idag vännen ?!
Kram
/Fibblan ?

Tack FinaLisa?! Tänk så glad man kan bli av några rader medkänsla och omtanke!
Jag följer dina råd??!
Och önskar dig och alla andra en härlig nykter fredag!
Stor kram
/Fibblan ?

men du är absolut inte ensam! Tycker de flesta hostar och nyser...jag är glad så länge jag klarar mig. Blir jag förkyld går träningen åt skogen och det mesta blir bläigt!

Du får dricka varm dryck i massor! Ha en fin helg! Kram

då jag råkar vara inloggad. Jag är inte insatt i din bakgrund men kan ändå inte låta bli att ’lägga mig i’. Jag är övertygad idag om att vi måste våga lägga oss i varandras liv. Jag vill säga att du ska söka hjälp! Barnen far otroligt illa av att leva som ofrivilligt delaktiga i en våldsam relation. Även om det inte (ännu) gått till fysisk handling. Det är svårt att ta sig ur relationer som präglas av psykiskt våld och manipulation. Så bra att du ser vad det handlar om! Sök hjälp! Ta kontakt med mänskor som har kunskap om våld i nära relationer! Ta hjälp för att göra dig fri. För din skull och barnens. De behöver det och du behöver det!
En av dem vi - ett helt gäng - följde länge här på forum (ibland var vi flera akut rädda, nästan skräckslagna) har efter att hon tog sig loss tackat mig (vi är personliga vänner idag) för att jag brutalt skrev att det finns kvinnor som bokstavligt blir dödade i sitt eget hem. I allra värsta fall inför barnens åsyn. ’Jag behövde de orden’ sa hon.
Kunskapen och medvetenheten om den risken är klar och uppenbar idag. Ändå är det så svårt att göra sig fri.
Jag kanske skrev för mycket nu, för allvarligt. Men mitt samvete tvingar mig då jag sett och mött för många som stannat allt för länge.
Kraft och styrka till dig! / mt

för grattisar och hälsningar! Det värmer och jag blir glad! Otroligt glad och lättad blev jag också över att få ett avtryck från MM... det kände jag verkligen som ett livstecken.
Det är märkligt - nej det är det egentligen inte alls - hur vi fäster oss vid varandra här på forum. Speciellt med vissa. Det är nog inte så märkligt med tanke på att här delar vi mycket av vår innersta sårbarhet, skam och skuld över sånt som man inte kan tänka sig att lyfta fram i ljuset med vem som helst. Anonymiteten ger ett speciellt utrymme. Kanske också skrivandet. Åtminstone för mig är skrivandet en väg att röra mig inåt i kontrollerad takt. Jag är ensam, jag har tid, jag kan stanna upp, begrunda, vända tillbaka och vänta tills det rätta ordet infinner sig. Så länge jag jobbade och ofta skrev tidigt på morgonen, som nu, kanske jag inte hade tid och ro på samma sätt... Det var nog allmänt lite annorlunda då. Mer att jag skrev ’i händelsernas centrum’. Det var en mer aktiv tid på alla sätt. Även med förändringar i nykterhet och medberoende och att hitta vår nya gemenskap och frihet.
Monday Morning är en av dem som landade i mitt hjärta. Jag tror att det var hennes nakna beskrivning av att dricka sig nästan till döds, insikten att det handlar om livet. Också vår ’gemensamma plats’ Katarina kyrka och kyrkogård. Jag är där så ofta tillfälle ges och då är MM nära en stund i tankar och hjärta. Jag bär med mig flera såna forumvänner, en del med ’ansikte och kropp’, dem jag mött eller har kontakt med på annat sätt. En del som nära vänner ’utan ansikte’ men högst verkliga ändå.
Nu minns jag Heueh (kanske fel stavat)... och Dompa glömmer jag aldrig! Inte heller miljonprogrammet av personligt målade fågelholkar.

Idag vaknade jag och funderade över minnesbilder från min barndom. Bilder som är ’nycklar’ till hur mitt liv gestaltat sig. Svåra bilder och saker som blev fel. Men sen tänkte jag att en del av det som blev fel har blivit gott i slutändan. Jag tänkte också med tacksamhet på min pappa som var mån om att jag skulle få utbildning... det har betytt mycket i mitt liv. Gett många valmöjligheter. I samma stund jag skriver det så tackar jag också kvinnorna; mamma och mormor som i lika hög grad bidragit till mina möjligheter.
Jag är verkligen också tacksam över att alkoholen kom in även i mitt vuxna liv. Det var det som förde mig hit och vidare till 12-stegaprogrammet som betytt och betyder mycket för mig idag. Där träffar jag Stigsdotter som den hon är med sitt riktiga namn. Där har jag fått kramar av Adde. Bara såna saker. Idag betyder programmet otroligt mycket för mig med fokus på socker- och matberoende. Så många insikter om mig själv och så många fina människor har jag fått möta i den gemenskapen.

Till dig som läser önskar jag en fin dag! Kom ihåg att det är möjligt, och aldrig för sent, att ta makten i sitt eget liv!
Allt gott och det bästa önskar jag dig / mt

Lim ❤️ Hoppas att allt är Ok med dig .. Och du gör det enda rätta .. Barnen kommer sinom tid att förstå , de är kloka .. Hoppas bara att du orkar vara stark och ta dig ur denna hemska mardröm ... Stor stor Kram till dig ❤️

Hur har du det? Vi kan inte göra något (för vi vet inte vem du är...), men vi finns här för dig! Alltid. Skickar kärlek och styrka. ❤️

Tack för alla kommentarer ska ta till mig detta:)

Då jag måste sluta och även om det innebär vita knogar så ska jag hitta en lösning som håller.

Har tidigare slutat och kände en befriande vilja att gör det. Den saknar jag nu men det finns en annan.vilja. i att lyckas.

Andra dagen på beroendecentrum och det funkar förvånansvärt bra. Trött då sömnen blivit lidande men tror den ska bli bättre till i morgon.

Gjort listor nu för att komma tillrätta med problematiken. Första och viktigaste punken är att älska mig själv. Sen hur får jag konkretisera. Men att bara säga att jag är värd saker är ett steg på vägen.

Läsa Jordan Petersons bok "12 rules to avoid chaos in life" ska jag göra. Nu heter den väl inte exakt så.

Varje kväll vara tacksam över det man har och inte lägga fokus på negativa saker.

Skriva positiva saker till sig. Även berömma andra. Behöver inte vara stort.

Detta är några av mina punkter.

Skriver ner mer sen när jag strukturerat upp det hela.

Vidare AA-möten kontinuerligt. Samt gå till öppenvårdskliniken Gustav i Malmö. Även göra veckoschema för att få en bättre struktur.

Det jag inte helt hittst är hur jag gör när ångesten blir påtaglig. Vet ju att jag kan ringa folk då men jag känner oftast att jag överdriver.

Det här ska bli bra. Det är slut med den alkoholen nu. Kan Benny Haag, kan Per Holknekt och massa andra. Då kan jag också.

KÄMPA

Säkert en tidig höst förkylning. Du får be om en kopp te spetsad med ingefära och honung. Alkohol, nej nej nej!!
Ligga i soffan och titta på tv. Det ska du göra.?
Krya på dig?

Kramar
???

Känslorna får fritt spelrum..Alkoholen dämpar och förändrar känslor..När hjärnan inte längre påverkas av alkohol kommer dom riktiga känslorna fram..Det är bara att ta hand om sig själv på bästa sätt och tänka framåt..Mycket starkt jobbat med 5 veckor?Bravo???

Maken min fick en intressant diagnos av psykologen han går hos (depression sedan drygt 6 år tillbaka). Dystopi. Dystopin är visst en bov i att han aldrig klättrar ur den där depressionen. Jahapp. Jag frågar mig vad man ska göra med den infon. Förhoppningsvis vet psykologen det. Men jag känner mig plägad att rösta för starkare medicinering. Quick fix på långvarigt problem - Yes! Thank you very much!

Precis! Det känns som att det är att spela rysk roulette, kanske går det vägen och inget händer, eller så dör man på kuppen. (kanske var lite väl dramatiskt, men hey, det är ju jag) ;)

Om jag ändå ska dricka någon gång framöver, så ska det vara på ett väl valt tillfälle, när jag har planerat det, då jag har planerat hur mycket osv. Men jag är inte där ännu. Men tanken får leva lite i huvudet ändå, jag accepterar det.

Fortsätter skriva, även om nykterheten långt ifrån går min väg och jag känner mig som en svikare, främst inför mig själv. Jäkla berg-och-dalbaneliv man lever.

Ibland tänker jag att jag ska hoppa av forumet, men det vore på ett sätt att ge upp. Och det vill jag absolut inte.

Den här vita perioden blev endast drygt ett par veckor lång. Dricker en del, tål alldeles för mycket, så ingen annan märker. Mår inte skit, ställer inte till med några skandaler, sköter jobb och relationer.

Men...

Det är ju inte det här livet jag vill leva. Punkt slut.

Med det sagt avslutar jag min bekännelse för kvällen.

För tusende gången, minst: Tack för att ni finns, både för mig, för er själva och för varandra. ? Ett extra tack till Mirabelle och Lisa för de igenkännande svaren.

I'll be back!

Dilemmat är väl att det är omöjligt att veta säkert vad man klarar utan att testa vad man klarar... och så vågar man inte testa för man är rädd att inte klara testet ?