Senaste kommentarerna i forumet

Skrattade så det nästan gjorde ont i magen Mirabelle G-S, du är för härligt och vilka underbara ungar. Såna behövs det mer av. Raka rör, inga krusiduller!

Skönt att höra att livet rullar på även här inne på det vidare livet. jobbar på för att komma hit om ca 20 dagar, fast jag är lite osäker just nu.

Ha en superfin och trevlig helg vännen.

I dag är den första riktiga prövningen. Vaknade på rätt sida tror jag så tror jag kan fixa detta. Ska sätta igång och packa nu, har några timmar på mig i och för sig.

I dag väljer jag att inte dricka, jag ska med all kraft i mig och positivitet försöka ha kul ändå.

till jämna år mulletant.

Din närvaro och dina inlägg här på forumet har varit som en värmande och trygg yllepläd.

Själv har jag en fortsatt och trygg nykterhet. En nykterhet som inte är förhandlingsbar, utan självklar.

Önskar dig, och din "gubbe", en fortsatt god tillvaro.

Höstkramar

Kloster, tystnad, bara få vara. Tid att läka. Hinna med sig själv.
Vilken lisa för själen det skulle varit, inte minst i detta rasande tempo som bara att leva i det här samhället innebär.. Bra att vi som är här i forumet iaf är medvetna på olika sätt och på olika plan hur alkohol bara skyndar på stressen, snarare än att lindra den..(som vi ju alla vet..javisst lindrar i början men sedan..☠️)
Jag tycker som du, 1 års sjukskrivning så man hann med att komma ikapp sig själv???!
Hade nog dessutom gjort susen för många återfall skulle jag tro..att det inte blev så många menar jag. Oftast är det där jag själv faller igenom..när det börjar kännas bra och som det nya,.men fortfarande instabilt, och så hopar sig alla måsten, och orosmolnen tornar upp sig i fjärran..
Ibland kan en förkylning var den sista droppen som får bägaren rinna över..men du; DU är bara SÅ GRYM?! Fortsätt håll i dig för din skull och för oss andra?! Vi behöver sådana som du?, som visar att det går, trots stress, press och instabilitet i form av sjukdom eller vad det nu kan vara..?!
Hoppas du lyckats hålla din linje?! Men det tror jag förstås ??!
7 månader - hur fräckt är inte det?!

Krya och styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Loggade faktiskt precis in för att skriva mitt första inlägg på resan, men vill då passa på att tacka för er omtanke först?❤️!

Precis som du beskriver Pellis, var jag förlorad i samma ögonblick som jag öppnade upp för möjligheten för a-?, att komma in. Att dricka alkohol ska aldrig mera vara ett alternativ för mig! Jag tror faktiskt att det är det bästa och kanske det enda alternativet om jag ska börja må bättre och få må bra!
Men innan jag går vidare i dessa funderingar vill jag berätta att jag håller i efter bästa förmåga här och har inte gått bananas..??.
Jag njuter och kopplar av Lennis?, och mestadels utan alkohol faktiskt..☺️?!
Men alltså, nu till mina funderingar som blir allt mer till klarheter..

Jag är så trött på den här skiten och att ständigt vilja har mer..
Det är mer kamp för mig att dricka på "miniminivå", vilket för mig innebär socialdrickande med ett glas vin eller två.., än att inte dricka alls. (Dricker ju förstås mera efteråt eller innan i ensamhet då också ju förstås..)
När jag lever så här är varje dag ett jäkla "jidder" mellan a-? och ?. När jag iaf tar upp kampen med min helvita inställning och målsättning så blir jag iaf lite mer övertygande mot ?.
Längtar till måndag.
Tänk och säga det.. att man längtar till måndagmorgon..☺️
Och för er som tänker att jag bara skjuter upp beslutet och inte läst tidigare inlägg, så "behöver" jag dricka alkohol för att kunna ta mig hem från Frankrike igen, sorgligt men sant..??
Men det kommer att komma en dag när jag inte kommer att behöva denna drog ens för dödsångesten, och den dagen är jag FRI!
Fr.o.m måndag börjar den resan! Hoppas ngn här vill och vågar tro på att det är möjligt tillsammans med mig..?(?)
Känner mig egentligen ganska svag, patetisk och ensam..(ja, ni vet hur det kan kännas..)
Stor kram!
/Fibblan ?

Skulle sååå gärna byta med dig i detta grå dassiga väder ? men du är sååå värd det! Hoppas du bara njuter kopplar av o har en riktigt underbar semester ☀️☀️ Ta hand om dig!! Kram kram tänker på dig ?

Tack för du delar med oss// kram och styrka till dig

Talien, såklart har du rätt, drack ofta innan eller efter. Men tänker att jag har en annan tanke nu, tänker inte på alkohol på samma sätt längre. Vill på något sätt se om jag skulle klara av att dricka måttligt, fast endast i sällskap och ALDRIG köpa något för att dricka själv, innan och efter. Men är det verkligen en rimlig tanke? Att väga det mot att komma tillbaka till vad det var förut är inte värt det, tror jag. Och varför skulle jag vara annorlunda? Det är som att jag försöker tänka att jag inte hade så mycket problem, jag hade SERIÖSA problem, visst ingen annan utan jag blev direkt påverkad, ingen visste något... men jag mådde piss, nej det var inget bra.

Kanske återkommer till detta, får grubbla mer, är inte redo att säga ja eller nej ännu för alltid, men i morgon (på kryssningen) blir det ingen A, jag vill inte göra något hastigt som jag kan ångra. Ska det ske så ska det ske VÄL underbyggt.

Varför kommer detta nu kan man undra? Jo för att jag de närmaste helgerna har blivit bjuden på saker, aktiviteter som innehåller A, och just nu mår jag inte så bra själv (stressad osv) och har nog kanske inte mod nog att förlita mig på att mitt tråkiga arsle räcker, att jag är god nog... DET är det! Det är dagens sanning. Rädsla, stress - URSÄKTER för att få dricka. NEJ jag måste tänka bort från detta, jag är en sån som inte dricker nu ju.

Du har inte gjort som jag då? Druckit både före och efter de där sociala tillställningarna? Druckit innan själv för att kunna ta det lugnt när andra ser, och druckit själv efteråt för att de andra är för lugna..? Och då trott att jag normaldricker i sällskap... Lätt att lura sig själv.

Vad som än händer har du gjort ett jättejobb! Du är grym! Och det kommer du kunna fortsätta vara efter denna helg oavsett ?

Jag har seriöst funderat mycket på att börja dricka i sociala situationer. Har tänkt på det hela dagen. Min hjärna säger nej, men samtidigt, har ju aldrig försökt vara nykter förut och har heller inte försökt att inte dricka hemma själv. Det var ju mitt problem, det andra var ingen direkt fara. Det var mer kontrollerbart. Blir rädd för detta pga alla dagar jag sparat ihop. Är det nerver inför resan som härjat? Att inte orka med om jag inte blir lite salongsberusad, för vem vet om jag bryter min nykterhet. Bara jag, och ni såklart. Aaaa ska inte dricka i dag, för i dag är jag själv. Aldrig mer själv. Men det ena leder ju till det andra för så många. Allt handlar ju om alkohol. Helvete, jag trodde denna grej var över och utredd., helvetes jävla helvete!

Jag talade med min kära mamma i går och hon löste upp min ångest. Så mådde bra innan jag skulle somna. De där mammorna är fantastiska.

Morgonen började inget vidare, tog fel på tiden och blev försenad till ett möte. Men tur var väl det - för det var så urbota tråkigt ?

Efter det åt jag ?? som jag älskar, fikade massor med fina kollegor och nu fixar jag håret hos frisören. Så mår bra.

Har bestämt även i dag att vara nykter, bygger upp mina nerver inför att vara nykter på Finlandsbåten istället.

bra beslut !!! Ditt egna mående går före precis allting annat !!! Styrkekramen !!

underbart :-))) Tack för den !!!

Är oförklarligt stor just nu.
Den har varit det ett tag och den fortsätter växa,fast jag gör allt för att repa upp den i kanten.
Jag som tidigare varit ett monument av förståelse medkänsla,mm.
Nu så har jag börjat ta mig rätten att döma.

Hårt,skoningslöst och utan urskillning.
Jag kan komma på mig själv med att gå bakom människor på en affär och tänka,jaha.
Har ni kommit från landet och ska hitta er nåt billigt krafs att pryda era simpla liv med. (bor själv på landet..)

Hur kan du vara så in i helvete dum att du inte fattar vilka konsekvenser ditt handlande får osv osv.
Jag säger det inte högt.
Men det räcker med att monologen startar i mitt huvud som liksom sätter igång en motmonolog som ska mota bort min domare.
Som ska säga åt henne att hålla käften.

Jag vet mycket väl hur svårt livet är att leva och hur många fallgropar och frestelser det finns.

Ändå kan jag inte stoppa upp den där peruktanten.
Någon som känner igen sig?

Mitt liv i övrigt rullar på utan alltför stora förändringar.
Så jag vet inte var hon kommer ifrån egentligen.
Hon jag inte alls vill kännas vid,men som har satt sin breda bak bredvid mig och öppnar truten alldeles för ofta.

Ja, det är himla skönt. Jag är inne i en bra period just nu och känner mig stabilare är på evighetes evigheter. Det är ett arbete och jag tar rygg på dem som gått före i olika poddar och böcker. Min syn på andra "bråkstakar" har ändrats och jag tar inte in drama som jag inte behöver i mitt liv lika mycket. När jag skriver märker jag att det blir mycket jag, jag, jag. Men faktum är att mitt focus är mer på andra än på mig själv i verkligheten i dag. När jag drack var det annorlunda. Då var alla andra jobbiga och jag hade inte en tanke på att mitt drickande kunda orsaka min offermentalitet.

Nu går vi mot helg igen och jag önskar er alla en nykter fin härlig helg!

Vet du, alla människor är omöjliga och hopplösa ibland. Vi har alla våra fel och brister. Och vårt eget bagage som gör att vi reagerar på olika (inte alltid så konstruktiva) sätt.
Det är tillåtet att vara apatisk. Och det är tillåtet att vilja döva sig. Men det är skillnad på att tänka, känns och vilja och på att faktiskt göra. När du låter bli blir du starkare än förut. What doesn’t kill you makes you stronger.
Kan du avleda dig på något sätt? Träning? En bra film och något gott att tröstäta lite på? Någonting helt annat? När ingenting annat hjälper kanske sömn kan funka.
Hoppas, hoppas att det snart känns bättre och att du kommer ur det på andra sidan starkare än någonsin. ?

Fantastiskt ju! Vilken skillnad, och så himla mycket starkare du blir när du nu har energi och kan få mer genom kloka beslut och fina vänner. Så himla bra gjort. ?????

Du är så härlig, gott att somna till skratt:/ tack för det?// kram Strulan ???❤️

TACK för ett GOTT skratt!
HAHA!
Älskar´t!

Min minsting har just nu sex och samlevnad i biologin. Min mamma messade just att minstingen hade ringt till min mormor i undersökningssyfte. Min 85+ åriga mormor hade tex fått svara på frågor gällande sin inställning till homosexualitet, om hon känner någon som är homosexuell och vad hon anser om att samlag mellan personer av samma kön är olagligt i vissa länder... Hon höll på att smälla av, men svarade snällt på barnets frågor. Sen ringde hon min mamma och undrade bestört vad det är för en märklig skola som diskuterar ”sånt” med barnen ?????? Minstingen tar sina skoluppgifter på blodigt allvar. Hela släkten är nu intervjuad. Alla svar är prydligt dokumenterade i kolumner, som ska förvandlas till statistik. Hen fick just en föreläsning ang HBTQ-rättigheter och det könsnormativa samhällets ondska av ett storasyskon. Jag och gubben har förhört hen på könsorganens beståndsdelar på både längden och tvären. Hen var fast besluten att få alla rätt på provet. Fuskföräldrar som vi är informerade vi ungen om att man inte måste veta allt det där för att nuppa. Kvidande av skratt. Barnet i fråga meddelade att vi nog är litet dumma i huvet.

Dee är luggsliten för närvarande men gnetar vackert på.
Ibland undrar jag för vem jag är plikttrogen. Oftast känns det kanske inte som att det är för min egen skull utan mer för staten och kapitalet liksom.
Jag tycker ju egentligen om mitt jobb men det är ju slitigt att konflikthantera.
Jag har märkt lite tendenser som är lite rödflaggiga, om än typ i lightvariant, som jag kanske egentligen borde lyssna på och faktiskt gör till viss del. Jag känner att jag inte riktigt har energi att vara social för närvarande, att umgås med folk utanför de rummen där det krävs av mig känns som att det tar mer än vad det ger.
Jag har avböjt lite grejer i veckan och framöver, inte märkvärdigt många men lite granna.
Idag hade jag bestämt sedan länge att jag skulle träffa en väninna med hennes hund för att ta en promenad, våra hundar hängde ihop när min levde, och jag tycker mycket om att umgås med min vän, men det känns lite skoskavigt att hon är en av de få nära vännerna jag drar mig för att berätta att jag är nykter pga att jag är alkoholist för.
Jag vet inte riktigt anledningen till varför jag inte berättar för henne, men jag har någon märklig intuition att hon kanske blir rädd för mig om jag berättar?
(Haha! Dee är verkligen farlig.. Liten, bitsk och ettrig..!)
Jag har iaf valt att lita på min intuition på något underligt vis.
Vi messade om tid och plats att ses och ta promenaden på idag, sen slängde hon iväg ett sms och frågade om jag ville äta middag med henne hemma hos henne efteråt.
En svag, millisekund, tänkte jag att "hon kommer erbjuda mig vin till maten som vanligt, vafan gör jag då? Hon vet att jag älskar när hon häller upp glaset åt mig och jag bara får sitta och titta på när hon lagar mat åt mig medans jag sörplar i mig" (vid det här laget hade jag en stark förnimmelse om hur skönt det är precis när det kickar in och tänkte inte på hur oskönt det blir efteråt, eller hur oskön jag blir om det slår snett)
Jag avböjde middagen. Jag tänkte på mig själv och min egen ork och min nykterhet.
Och Gud ska veta att jag bara kände att idag är dagen jag vill fucka ur. Klart jag ska ha vin till maten. Klart jag är värd att få slappna av efter hur jag har det på min arbetsplats för närvarande. 286 dagar, skit samma, fucka ur.
Gud ska också veta hur jävla bra jag är som sedan tänkte "aldrig första glaset Dee" och därefter förstod att jag är i min absolut sårbaraste stund.

1. Jag har upplevt och upplever en enorm stress över min arbetssituation.
2. Jag är så in åt helvete trött för närvarande. Det beror på att jag inte har harmoni i alla mina hörn.

Man ska veta att den här sjukdomen är progressiv. Och så in åt helvete kronsik. Det finns inget botemedel, men det finns lindring. Jag har aldrig någonsin i mitt liv lyssnat på mitt inre. Tänkt på vad som är bäst för mig. Känt efter. Stämt av med mig själv. Och känna av om det är läge att utsätta sig för riskfyllda situationer. Idag bedömde jag att det inte var läge bara.
Hur tacksam är jag inte för det?

Mod och styrka,
Dee

Man får visst tycka synd om sig själv, och behandla sig själv extra varsamt när känslorna är i gungning. Man måste inte ens ha en vettig anledning. Det räcker att vara människa. Vi missförstår och blir missförstådda. Vi sårar och såras. Vi vill mer än vi mäktar med. Vi söker utmaning och utveckling, och paralyseras plötsligt av det samma. Sånt är livet. Du kommer igen ? Kram

Panik, ångest, stress, jag vill dricka...

just nu mår jag som sämst, det hände en grej. Inget farligt men jag kan inte kontrollera mig ibland och går på som en ångvält, fastnar så lätt i saker och kan inte släppa. KAN INTE SLÄPPA! Hatar att inte ha kontroll och avskyr att vissa inte har koll och ser världen på samma sätt som mig och ser detaljer, avgörande detaljer som gör skillnad - om så bara för mig.

Har legat handlingsförlamad i över 2 timmar för detta, och när jag menar handlingsförlamad så menar jag totalt apatisk. Noll, ingenting.. borta. Det blir så ibland. När det blir för mycket, toppen på isberget, när glaset rinner över.. finns många ord för det. Har tydligen hållit för mycket inne och inte velat såra känslor. Och jag kan inte uttrycka mig på ett korrekt sätt, ibland vet jag inte hur man ska vara för att göra rätt, känner mig så jävla annorlunda.

Och jag vill dricka för att inte behöva tänka på det där jobbiga, som jag inte kan få ur mitt huvud. Jag kan inte göra något åt det, pratar jag med personen/personerna som det berör så kommer jag bara ifrågasätta hur faen de tänker och upprepa mig 1 miljon gånger, det kommer ingenstans. Men ååå... Varför kan jag inte vara lite mer normal, ingen normal människa skulle reagera på en sån här grej, det är i det stora hela en skitgrej för de flesta.

Känner mig så hemskt jävla ensam just nu, som om jag inte har någon, som att ingen förstår mig. Och tycker så sjukt jävla synd om mig själv, vilket är så jävla tragiskt i sig själv. Det är ju faen inte synd om mig - sånt får man ju inte känna.

Jag orkar bara inte... vill bara försvinna.

Ska inte göra något dumt, ska inte dricka... men detta är första gången på väldigt länge som jag vet att jag vill göra det, som jag vill dämpa mig. Som jag inte orkar känna, som jag inte orkar vara mig själv.

Det går bra, väldigt bra faktiskt. Häromdagen blev det väldigt sresspåslag när en familjemedlem blev allvarligt sjuk och samtidigt så hände en jobbig sak. Allt var utom min kontroll och vi fick lägga allt hopp till läkarna och högre makt. Det sket sig med sömnen och jag gick runt här hemma med tårar hela dagen. Tidigare hade jag druckit 1 flaska vin och gråtit mig till sömn. Nu focuserade jag på att ge andra stöd och ta emot stöd. Det var en stor skillnad ?????????och idag mår vi alla mycket bättre. Jag är stolt och nykter idag. Försöker vara i nuet och psykist är vinsten stor för mig. Mitt minne börjar att fungera igen och jag är driftig ibland och ser till att jag vilar massor. Nuförtiden hinner jag även träffa mina väninnor på fika ☺☺

Har varit så stressad på sistone och har inte mått särskilt bra, så bestämde mig för att jobba hemifrån i dag, det känns så skönt. Jag får mer gjort och kan slappna av på ett annat sätt. Känner mig totalt avslappnad.

Ska fira i kväll med ett par A-fria öl och popcorn för nu är min detox över. Gick ner ganska mycket men framförallt så känner jag mig redo att äta hälsosamt igen.

Ska även försöka få lite tid i dag att plocka i ordning här hemma och få fram allt som behövs till resan på lördag. Glömde nästan gå in här i dag, att man kan glömma bort det - knäppt ju.

Har varit jättedålig att skriva i allas trådar på senaste, uppskattar ofantligt er som skriver i min. Ska bli duktigare, men som sagt har det varit mycket så det får inte bli ett måste också känner jag.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag göra saker jag gillar, chilla och fixa