Senaste kommentarerna i forumet

Två och ett halvt år! Det är ju fantastiskt!

Tycker att du resonerar så himla fint och klokt. Att stanna tills barnen är stora nog att välja själva. Om du orkar det låter det som en bra plan. Men viktigt att du känner efter vad du står ut med och klarar av! Att du också tänker på dig själv i allt. ❤️

Det du vill ha i livet är ingenting konstigt. Det låter som ett vanligt, tryggt, bra liv. Och det är du så värd.

Min dotter (17) målar köket. Jag är lycklig förlovad särbo sedan december ’18. Vi seglar. Alkoholen är ’av och på’ = antingen dricker vi eller så är vi helt vita. Inga problem att byta mellan de två.

Jag förstår att jag är priviligierad som kan byta mellan att dricka och att inte dricka. Dock glömmer jag aldrig att jag en period drack så mycket attlänken mellan främre och bakre delen av hjärnan bröts.

Jag vill få det sagt.

Gör inte som jag gjorde - dränk inte dina sorger.

Varma hälsningar ????? och styrkekramar ?????

Väljer ju oftast bort tillställningar, men ibland får man bjuda på sig själv. Åker oftast hem tidigt och tror att andra tycker det är lika bra. För man är lite av en bromskloss och lite läskig som är nykter. Även om dessa människor är normaldrickare så är förändringen enorm.

Så hoppas att de som har en längre tids nykterhet berättar hur de umgås med folk

Bra jobbat. Jag slås också av hur snabbt folk (tidigare även jag såklart) ändras på fester.
Har svårt att tycka det är kul om jag ska vara ärlig nu när man är nykter. Jag ogillar känslan som jag inte riktigt kan bortse från, att jag själv numera är lite bättre på något sätt. Hemsk känsla för jag var nog ofta värst förr. Hur känner du för fester nykter?

Så nu vet vi att det är inte kräftorna man blir dålig av och man blir idiot av alkohol. Det var trevligt igår, men jag som jobbar med människor med psykiska problem . Såg mina vänner förvandlas framför mina ögon från helt friska till lämpade för vilket boende inom psyk som helst.
Tokskratt, ingen mottagare bara babblar på, vidhåller helt idiotiska åsikter och sjunger högt och falskt????

Så just idag är jag glad, tacksam och med lätthet lovar att vara nykter vad som än händer i dag.

Kram från Strulan som glad och stolt kunde köra hem sin bil genom skogarna igår??❤️

Tack Sofia för rådet. Jag känner mig inte redo att prata med någon tyvärr. Jag vet inte... Men egentligen borde jag kanske. Någon dag kanske jag kommer till en punkt när jag gör det. Har det i åtanke i alla fall ♥️

Miss lyckad. Ja jag klarar mig. ♥️♥️ Igår hörde jag min man prata i telefonen. Han pratade om öl med sin kompis. Jag trodde att han skulle sticka iväg och dricka. Kände att jag skulle be om skilsmässa idag. Att jag inte har något att vänta på.

Sedan blev det inget drickande och vi såg en film istället. Då kände jag att jag skulle kunna leva med honom för alltid.

Det blev så tydligt hur alkoholen är det som faktiskt kommer att rasera allt. Mycket är dåligt i övrigt tycker jag men det är alkoholen som är den enda grejen som gör att jag vill skiljas.

Men jag undrar vad jag väntar på. Eller jag vet. Att barnen ska bli större. Att de kan välja vart de vill bo. Att de kan lämna pappans hus om de inte vill vara där. Att de ska slippa bli dem som väcks av honom på natten när han dricker. Några år till och sedan kommer jag bli så pass ensam i mitt hem att jag tror att steget kommer bli lätt att ta. Jag menar, vänner kan man ju vara men jag måste inte vara ihop med honom om jag inte ens vill?

Det är väldigt skönt att känna den här känslan av att jag får faktiskt lämna honom om jag vill. När tiden är inne och barnen större kan jag dessutom börja bete mig mer som jag vill och det i sig självt kommer nog leda till att min man kanske tar steget till att skiljas. Jag spelar ju ett spel just nu ärligt talat. Stunder jag egentligen vill skrika på honom så gör jag tvärtom. Man kan inte spela ett spel för evigt.

Ibland läser jag i anhörigtrådar där folk råder skribenten att lämna maken (det är typ bara flickvänner och fruar som skriver) för barnens skull. Men jag tänker tvärtom. Så länge det inte är våldsamt hemma förstås. Men än så länge anser jag helt att mina barn har det bäst såhär. Jag kan skydda dem och ha dem 24/7. Och det pågår ingen öppen konflikt mellan mig och min man. Skulle hans drickande däremot börja drabba dem så skulle jag vilja lämna honom och se till att barnen får vara med mig och att ex. Socialen får veta exakt hur han beter sig. Men jag hoppas och tror att det inte kommer att bli så.

Alltså om min man skulle få läsa det jag skriver ? Han skulle tro att jag skriver om någon annan. Han tycker ju att han dricker helt normalt. När han blev LOBAD var han ju bara ute och festade (som ALLA andra gör tydligen) och hade oturen att träffa en polis som var en idiot.

Ofta tänker jag att jag vill vara singel sedan. Men ibland föreställer jag mig ett liv med en nykter kille. Men ganska snabbt avfärdar jag den tanken för jag tror det är så svårt att hitta en sådan man. Som dessutom är nykter med planen att vara det för alltid. Nej hellre är jag ensam än att oroa mig för alkohol i olika former. Jag hatar alkohol för mycket alltså.

Dagen jag är singel:
Jag ska ha ett rent hem där både alkohol och cigaretter är förbjudet.
Jag ska sova med öppen sovrumsdörr utan att vara rädd för att någon berusad man ska få för sig att komma in och störa mig.
Jag ska bjuda hem folk oavsett tid på dagen, kanske kl 8 på morgonen!
Jag ska ge barnen mer utrymme. De kan få en hel våning i huset för sig själva om de vill. Inget rum kommer att vara vigt åt en bakfull man.
Jag ska spela musik och dammsuga på förmiddagarna när det är helg.

Jag ger det här äktenskapet x antal år (har en siffra men vill inte skriva ut den). Sedan är det tack och hej. Och detta skriver jag nu trots att det varit lugnt här hemma. Jag har rätt att ha det som jag skrev ovan.

Kram från en tjej som varit nykter 2 år och 6 månader idag ??♥️♥️

Så skönt att vakna utan bakrus. Ångesten pockar fortfarande på uppmärksamhet, men utan att ha blivit matad med alkohol är den åtminstone minimerad.

Visst är vi många som känner igen oss i det Mirabelle skriver angående prestation, vilket vi också konstaterat mer än en gång. Det är viktigt att, som bland andra Lisa, Lennis och Fibblan är inne på, skriva så mycket man orkar och vill. Inte addera forumvälkomnanden som ännu ett krav. Då har vitsen med sidan gått lite förlorad.

Men vi är ju - tyvärr - experter på att byta ett beroende mot ett annat. Inte minst undertecknad... Lägg därtill ett dåligt samvete för frånvaron av ork och måendet dyker som en sten. Duktiga flickan (pojken) och prestationsprinsessan (-prinsen) är suveräna på att hitta faktorer att suga i sig negativa tankar från.

Åh, om vi kunde släppa lite och bara vara. Tycker att jag kommit långt vad gäller detta i jämförelse med hur jag var för kanske tio år sedan, men det bekräftar ju bara hur sjukt detta är. Jag liksom bara måste skriva ett inlägg om inkludering för att försöka se till att ingen känner sig utanför. Visst, det är en fin egenskap att bry sig om andra, det är inte det, men ni som känner igen er förstår vad jag menar.

Hm...

Nu blev det här inte så positivt som jag tänkte när jag påbörjade inlägget, men det kändes ändå viktigt att få ur sig. Forskning visar dock att det är slutet av en text eller ett samtal som mottagaren brukar ta med sig.

Så....

Känner att jag upprepar mig, men så många kloka saker har sagts under mina två år här, så ibland kör jag en repris. Här kommer Dionysas ord ännu en gång:

Välkomna dagen, inte problemfri, men nu möjlig att leva med.

Kram på er

PS. "Nu håller vi" var det ju jag alltid avslutade inläggen ned förr. Tack Mary för påminnelsen. Kan ju inte påstå att jag uppnått detta, men att försöka är bättre än motsatsen. DS

Håller med Rosa-vina??
Du behövs här!☀️

Kramar
???

Vinäger, du är klok som vanligt ;) Jag kommer ihåg att du alltid välkomnade nya "medlemmar" på forumet med glada tillrop och insiktsfulla kommentarer. Men, precis som du säger så orkar man kanske inte alltid med att skriva i alla nya trådar och just här ska vi nog göra precis så mycket vi orkar för dagen så att det inte blir en extra prestationskanal ;)

Önskar dig en fin lördag!

Kram <3

Ber om ursäkt för om jag på ngt vis förstärkt känslan av en icke inkluderande miljö..?.
Jag var alldeles ny i forumet för ett halvår sedan och nu när jag tittade in igen blev jag förstås extra glad över att se att de jag språkat med tidigare fortfarande fanns kvar. Som jag sa, det blir en viss samhörighet eftersom man delar så mkt av sitt innersta. Men det betyder ju inte på intet sätt att jag inte vill eller är intresserad av att skapa nya kontakter.
Hoppas precis som du Vinäger att alla kan känna sig välkomna i gemenskapen, oavsett tid här, kön ålder.etc
.?!

All kärlek till er alla ?!
/
Fibblan ?

Såklart att alla ska känna sig välkomna att kommentera o hoppa in o prata med oss!! Alla är välkomna o alla är hör på samma villkor o av ett skäl! Hoppas ingen känner sig utanför!! Skickar lite styrekramar o hoppas du mår bra ?? kram kram ??

...och sen kikare man in och läser om alla peppningar och kärlek. Det är helt fantastiskt! Bara att vi hänger här inne gör att vi blir starka i våra beslut och inte dömande. Jag är vit på obestämda dagar framåt, en dag i taget det har ni/vi lärt oss.

Fredagkväll och jag sippar på Juhlins bubbelrose´. Ska äta kräftor och kantarell/brieostpaj!

Din tråd och att du lever nyktert utan a. Det ger hopp till oss som kommer efter. Det vidare livet tråden är en viktig balans för mig, då de andra trådarna kan vara så tunga och sorgliga med kampenmot a. Jag fattar att den är livslång men det vidare livet ter sig så mycket ljusare än den aktivas kamp mot nykterheten.
Jag är glad för dig och ditt liv utan a ☺?

Bra sagt!
Har också tänkt på alla nya som kommer till Forumet. Precis som du säger så är det inte alltid man orkar ge respons till alla för att man själv mår dåligt.
Då blir det att man i vissa perioder bara skriver och svarar de man redan lärt känna och fäst sig vid. Om man orkar skriva över huvud taget....
Så alla måste självklart få känna sig lika välkomna❣️?
Där har ju admin en viktig roll att fylla.

Kramar till alla nya och gamla?
???

Ännu en gång, tack för fin respons. Och Jasmine ? så glad att du skrivit igen. Tråkigt förstås att du inte mår så bra, men här är ju ett av de bästa ställena att få ur sig det man behöver.

För att återgå till rubriken. Reflekterar ibland över hur det kan vara att komma ny till i det här fallet ett forum där många känner varann. Visserligen tillkommer det skribenter så gott som varje dag och en del stannar längre än andra. Vissa råkar, precis som jag, hitta forumet av en slump. Några kanske skriver av sig det de känner för stunden och hittar sedan andra vägar att få hjälp. Andra stannar...

Tänker på oss som varit ett tag. Vi som har hängt här länge får av naturliga skäl en särskild sorts gemenskap. Känner varandra utan och innan och hakar på direkt när någon kommer tillbaka, oftast då det inte gått så bra som man försatt sig.

Nu till saken...

Jag hoppas verkligen att ni som inte varit här så länge känner er inkluderade. Att ni är en av oss. Beroende på ork och dagsform brukar vi försöka att välkomna någon som är ny. Själv gjorde jag det under lång tid, men så tog mitt eget dåliga mående över och jag hade nog med mig själv. Som tur är finns det andra som kan ta och har tagit vid. Jag brukar säga att vi växeldrar och det stämmer verkligen.

För att göra ett långt inlägg lite kortare:

Välkomna alla som hittat hit, oavsett problematik. Ung som gammal, fattig som rik, arbetare som chef...

Vi/ni är fantastiska som försöker trots många motgångar, som aldrig ger upp, som kämpar på olika sätt.

Kram och trevlig helg på er!

Det verkar som att Saroten hjälper en del men många får svåra biverkningar. Jag blev rekomenderad Saroten för sömn och oro, men valde bort pga de biverkningar jag läste om. Knepigt när de ger dig båda dåligt och bra effekt. Jag är hopplös på att gå till läkare, vill intr, orkar inte, är nog inte så dålig osv..
Hoppas du får en lugn natt ?

I morse körde allt ihop sig på jobbbet pga sjuka kollgor och inga vikarier. Slet som en iller och stressen slog knut på mig. Inom vården där jag jobbar ( och många av er) är det svårt att inte lägga in högsta växeln när det krävs, men det har ett högt pris. Det har påverkat mitt mentala tillstånd hela dagen och jag ältar och ältar. Fan att jag har så svårt att släppa. Jag har idag inget chefsansvar (det sa jag upp mig från för lääänge sen) ändå kan jag inte släppa det. Känner ansvar för verksamhet och kollegor. Sliter så jag nästan går i biter, varför? Ja jag vet ju, medberoende med stort M, suck. Jag måste släppa taget om det som inte är mitt, jag vet. Blir arg på mig själv. Men en sak var bra. Jag gick när jag skulle utan att erbjuda mig att jobba över. Även om mina tankar fortfarande var där så tog jag min kropp och gick hem.
Maken är redan inne på sin andra 7% öl. Jag planerar att gå ut på långpromenad när öl nr 3 öppnas och sen lägga mig och lyssna på alkispodden. Ingen alkohol för mig idag heller ☺ Funderar på att skaffa mig ett armband där det står sober på, men inte än...

Toppen att du bad om hjälp och fick prata med en underbar sköterska. Detta ska nog rätta till sig! Kul att läsa om din resa. Lycka till!!

Jag ringde till VC, jag gjorde det! Berättade om typ allt (ja nämnde inte A, det får jag ta om det behövs när jag kommer dit). Berättade om min vardag och känslan av att inte vara riktigt rätt inombords. Talade med en underbar sköterska som sa att hon trodde det "bara" var HSP, vilket jag i princip redan vet - för jag innehar ALLA symptomen för det. Men ska även få träffa en läkare om 1,5vecka, och även för Restless Legs. Så himla skönt.

Tack Mirabelle G-S för pepp och jag är så otroligt tacksam för dig och alla andra här för det är ni som för mig framåt.

Litet ADD-varning? Jag har för mig du har funderat tidigare kring olika diagnoser... När du beskriver ditt sätt att fungera i vardagen och det stora behovet av återhämtning tänker jag att det låter mycket som en vuxen kvinna med oupptäckt ADD. En kvinna som lyckats kompensera med intellekt hela livet. Och det ser bra ut utåt, men inuti är det kaos och tumult och ett ständigt balanserande på kanten till utmattning... Det är ju inte helt ovanligt att vuxna med obehandlad NPF fastnar i olika former av självmedicinering... Kram

Idag är första kräftskivan och haft turen att vara ledig. Så samlat kraft, mod och vilja under dagen, så det räcker för kvällen.
Nu älskar jag ju skaldjur så ser fram emot det, även om det iår blir utan snaps. Alkoholfria öl inhandlat, det funkar men alkoholfritt vin triggar så det låter jag bli.

Har kommit fram till att det finns bara en månad som det går lätt att vara nykter i, det ör november en riktigt tråkig månad om man nu inte vill vara nykter.

Men långt dit, så bara samla kraft, mod och vilja ett tag till.
Ha en riktigt fin helg// kram Strulan

Du ska absolut gå till VC. Jag lovar de tar dig på allvar. De tar allt som sabbar sömnen på allvar. För de vet att utan sömn kommer patienten tillbaka med depression så småningom. De där myrkrypen kan visst indikera en mängd olika former av näringsbrist, sviktande njurfunktion och nervskador... Det är värt att gå till bottnen med! Logga in och boks tid ? Kram

Så härligt att det funkar och mer där till. Bara att njuta, ha en fin helg//kram Strulan

Så härligt att det funkar och mer där till. Bara att njuta, ha en fin helg//kram Strulan

Wow, kul att pillret var ett mirakelpiller mot din värk. Plötsligt händer det!