Senaste kommentarerna i forumet

Styrka, mod och vilja till dig//kram strulan

Jag hänger i och fortsätter att välja nykterhet, även om det är lite svårare nu. Hoppas att det är en kulle jag behöver komma över och att det lättar om ett tag.

Mkt händer när man nyktrar till, både med kropp och knopp den största fördelen är att jag är lugnare. Insett att vissa saker får man leva med, att välja med omsorg och att jag behöver inte passa in det räcker om jag är jag.
Så väljer även idag att vara nykter vad som än händer styrka, mod och vilja till er// kram Strulan ❤️??

Jag har varit nykter i 37 dagar, hur hände det? Hur har jag lyckats? Vilket stort tal det är... det tar ju nästan 2/3 av en minut att räkna så lång och det gånger 1440 minuter per dygn så är det ju jättelänge. I vilket fall... det där blev inte rätt ;)

Jag är definitivt inne i en bra period just nu, har lyssnat och läst mycket och tror att jag mentalt har accepterat att jag är maktlös inför alkoholen, ja i alla fall så länge jag väljer att dricka den. jag har gett upp gentemot min inre röst som inte vill acceptera att jag inte har kontroll kring det. Jag kommer aldrig mer kunna dricka om jag vill ha kontroll i mitt liv, om jag vill vara lycklig (inte bara ha kul). Vem vet, detta kanske också kommer i vågor.

En annan sak som har släppt är att jag tillåter mig känns känslor, bearbetar dem mer och sen går vidare. Får ofta den där inre demonen som säger saker som att du kan inte göra det och så och du är ful osv. Men just nu så funkar det om jag bara tänker på det som en inre demon, som jag säger nej till. Förut har jag bara stängt av och inte gjort saker som att umgås med personer bara för att jag känner mig så ofullkomlig. Nu så känner jag att jag bara gör saker ändå, för inget händer ju. Folk kanske dömer mig, men då är det ju faktiskt deras problem, inte mitt. Vill och behöver utveckla detta mer.. för jag känner att det öppnar dörrar och jag vågar vara mer sårbar vilket i sig gör att jag skapar närmre relationer till andra.

I dag väljer jag att inte dricka, istället sitter jag nu hemma och kurerar mig efter några intensiva dagar och inväntar att jobbet startar på måndag. Och det känns bra :)

Ja, utmattningen har definitivt spelat en stor roll i de val jag gör nu... Det går inte att bli frisk genom att fortsätta som innan. Man måste omvärdera. Mycket jag bara bitit ihop om och utfört av pliktkänsla tidigare ifrågasätter jag nu. Ställer frågor som ”Är det absolut nödvändigt?” ”Är det absolut nödvändigt att just JAG gör det?” ”Vad är det värsta som kan hända om det inte utförs?” ”Vem äger problemet?” Förvånande ofta är det inte jag som äger problemet eller verkligen måste göra något åt det, inte av någon annan anledning än att ”vara duktig” iaf. Det har väl lönat sig på sitt vis. Jag har rykte om mig att vara en fantastisk medarbetare, alltid leverera över förväntan, och jag har mycket högre lön än vad dom är brukligt i min bransch. De faktorerna kom till användning nu när jag går vidare i yrkeslivet. Jag hade aldrig fått det här jobbet om jag varit som de kollegor jag ”samarbetat” med (läs: vars jobb jag skött utöver mitt eget) under de senaste åren. Så jag kan inte säga att processen som ledde in i utmattning har varit helt av ondo. Men den måste stoppa någonstans. Jag mjölkade en ohållbar situation på det som fanns att utvinna. Men nu är det tid att göra hälsosammare val ? Långsiktiga val ?

Så rätt Iron Will. Det är ju givetvis så det hänger ihop, att något väger tyngre än viljan, en annan vilja kanske... Gå till jobbet man avskyr. Man vill ju trots allt ha någonstans att bo, att barnen ska få mat på bordet. Och min personliga tvångsmässiga vilja att alltid vara duktig och göra allt med bravur ? Nykterheten valde jag ju den här gången av två olika anledningar 1) Må tillräckligt bra och vara skärpt nog för att genomföra en förändring av arbetslivet, i viss mån ett karriärbyte. 2) Mota Olle i grind vad gäller gamla ätstörningar som började göra sig gällande igen. Så nog kan man säga att jag har fått fatt i vad jag vill mer än att få vara berusad... Iaf var den viljan stark nog för att påbörja nykterhetsprocessen. Sedan har det varit fifty-fifty med viljan därefter. Många dagar vill jag hellre känna lättnaden av att supa skallen i bitar eller hänge mig åt ätstörda beteenden. Det är då det gäller att stänga av tankeverkstaden och bara göra. Göra nyktert. Göra ätfriskt. Allt enligt logiken - det känns inte som att jag vill, men jag vet att det är rätt ändå.

...som vanligt från dig, Mirabelle. Mycket i livet gör vi för att vi måste, inte för att vi vill.
Nykterheten är ett nödvändigt ont. Jag saknar verkligen att få dricka vin ibland. Men längtar inte tillbaka till de negativa konsekvenserna, hu! Fick frukost hos en väninna i morse och vi snackade lite om hur vi drack förr - ”du hade inget stopp” sa hon om mig. Nä, precis. Stoppknappen saknas i mitt system, det gäller det mesta.
Tror att utmattning etc tvingar oss drabbade att ändra inställning helt för att klara av tillvaron efter tillfrisknandet.
Inre och yttre gränser. Känna inåt - vad vill jag egentligen, vad mår jag bra av? Våga säga nej tack, utan att dö för att man inte fogar sig utifrån andras önskemål/krav eller den egna autopiloten.
Det blev kanske lite flummigt, sorry...
Ha en skön, nykter torsdag?

Håller med, Sinner var väldigt spännande. Finns en säs 2 (och snart 3) men om andra brott. Den gemensamma nämnaren är Pullman som polisen. Tyvärr inte på netflix... men det kanske kommer.

Angående vilja. Svårt att bottna vad som är vad tycker jag. Jag har under en period näst intill hatat mitt jobb, som jag dock gör bra. Det är ju min vilja att ”vara någon”, eller att göra ett bra jobb, eller att ha det bra materialistiskt som tvingar dit mig. Något av det. Om jag verkligen inte ville ur något perspektiv eller om en av anledningarna var tillräckligt stark, så skulle jag inte gå. Som jag skrev i en annan tråd så vill jag som du, inte alls vara nykter. Men jag vill må bättre än när jag dricker, och jag vill vara där för min familj (byta kräksjukelakan:) så det är den viljan jag tappar kraft ur. Men så är jag en funderare/grubblare/analytiker också. Om det funkar för andra att ”bara göra” saker så go for it. Men det är intressant för mig att fundera över varför jag lyckas (hittills) att just denna gång hålla mig nykter när det inte gått förr.

Har jobbångest. Kliver på arbetet igen på måndag och det känns kasst. Suget har blivit lite mindre eftersom jag har försökt hitta andra strategier att hantera den. Läst här på forumet, städat hemma, pysslat, varit social med nyktra vänner, och funderat kring fördelarna av att vistas i verkligheten.
Jag tror att mitt elddop i att befinna sig här och nu börjar på allvar på måndag. Nu sitter liksom suget i huvudet och inte det fysiska. Det ska bli en spännande resa framåt. Skulle önska att jag slapp ångesten bara.
En dag i taget.

Hej Lim! Du skriver om en ökad ångest, som du har haft ett mönster av att känna under augusti i många år. Starkt att du klarar av att rida igenom känslorna nu så gott du kan, utan att döva med alkohol. Det låter ändå tungt att gå runt med dödsångest och att känna sig så ensam ansvarig för livet, även om du har den fantastiska förmågan att se fördelarna med det eftersom det gör dig mer ödmjuk. Känner du något behov av mer stöd för att orka ta dig igenom den här ångestperioden? Jag tänker t.ex. på om du skulle kunna känna dig stärkt av att träffa någon som arbetar med anhörigstöd, t.ex. via kommunens beroendeenhet, eller psykolog/terapeut via vårdcentralen. Men det är bara en tanke från min sida, du känner dig själv och vad du behöver bäst!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Jag har funderat ett par dagar på det här med att vilja. Det sägs att bara viljan finns så klarar man allt. Men när viljan inte finns då? Jag skulle påstå att vilja inte är så avgörande som vi tror i vår kultur. Jag gör massa saker (jäkligt bra till och med) som jag inte vill. Varje dag måste jag gå emot min egen vilja för att sköta mitt ansvar, på något sätt. Så varför skulle det vara ett undantag att avstå från alkohol? Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer kunna säga ärligt att jag vill vara nykter. Det har nämligen aldrig hänt, sedan alkoholdebuten i yngre tonåren. Jag vill vara berusad. Så är det bara. Ändå är det inte med vita knogar och låsta käkar jag håller mig nykter. Jag antar att det här med alkohol bara är en av de frågorna i livet då jag till slut avgjort att min egen vilja är egal i sammanhanget. Jag ville inte gå till jobbet heller, inte en enda dag under de senaste tre åren. Men varje dag gick jag dit och skötte mitt ansvar, tills jag hade en plan för förändring att sätta i verket. Mitt arbetsliv har öht bjudit mig en låååång räcka av svårhanterliga situationer jag verkligen inte vill vara inblandad i eller ta tag i, men jag har gjort det ändå. Varje gång. För att sagda situationer har legat på mitt ansvar. Jag ville inte torka spyor och byta nerbajsade lakan när ungarna var magsjuka heller, men det gjorde jag, varje gång. Inte fan vill jag tvätta, laga mat, skura toaletter, dammsuga etc etc etc. Ibland vill jag inte borsta tänderna heller. Jag bara gör det. Ändå. Precis som med nykterheten. Det är befriande att släppa tanken om den egna viljans magiska kraft. Att välja att göra det som är rätt handlar ofta om något helt annat än vilja. Livet igenom.

Halloj! Fint att få en uppdatering i din tråd ? Jag har saknat dig ett par dagar... Och vilken härlig uppdatering sen! För varje situation man lär sig hantera utan alkohol blir man litet starkare och säkrare på sig själv ?? Glömska och förvirring... Oro och sömnbrist ställer ju ofta till det så förstås. Men det kan inte jag skylla på. Sover som en död och är så avslappnad som aldrig förr. Jag har tänkt att min snurrighet beror på stress som släppt, att det fokushöjande adrenalinet går ur kroppen.

Jag har haft gäster och jag klarade det utan alkohol ?. Vi hade jättetrevligt och var ute mycket, åt middag och satt i köket och pratade och skrattade. Idag dag 25 och allt är bra, förutom lite fysiska problem. Jag borde gå till läkare men...... avvaktar till nästa vecka.
Jag har en fråga. Jag tycker att jag fått så dåligt minne nu. Glömmer saker. Är det vanligt när man slutar dricka? Jag sover fortfarande dåligt, kanske beror det på sömnbrist och oro?

Det är inte snedstegen som är viktiga, utan att man kommer tillbaka upp på banan! Allt är erfarenheter och lärdomar. ?

Pratade med min husläkare och hon rekommenderade stegvis nedtrappning. Tyvärr ringde hon upp nån dag för sent. Jag är inne på dag två utan fluoxetine. Känner inga konstigheter alls. Jag har fortfarande semester och tänkte passa på att fasa ut ytterligare en drog i mitt liv. Vill leva och må bra 100 % resten av mitt liv utan droger. Om jag går ner 20 kg skulle jag nog kunna fasa ut blodtrycks medicin. Det kommer att bli höstens projekt. Sedan återstår snuset. Tids nog ska jag även fasa ut detta.
/Mrx

Vi saknar dig massor! Hoppas allt ör bra och hör av dig när du är redo! Ibland måste man ta en välförtjänt paus härifrån också! Kraaam ?

Stort tack❤️!
Återkommer.
Inte om ett par veckor, månader eller ett halvår..?
Imorgon eller så. Så väldigt trött just nu.
Ville bara säga det.
Och återigen, tack för att ni finns?!
Starkare tillsammans??!
Underbara.människor?

Kram
/Fibblan ?

Ja knaskatten det är svårt ibland. Och sorgligt. Tack för din omtanke ♥️

Saknar enormt att ha en partner att känna sig som ett team med. Det gör jag ibland men inte ofta. Jag känner att jag bär ett enormt ansvar och det kan ge mig dödsångest rentav. Vad händer om jag försvinner?! Kommer barnen ens få tänderna borstade? Kläderna tvättade? Ja... Allt sånt skrämmer mig ibland.

Jag har i alla år jag minns haft ganska mkt existentiell ångest i augusti. Har nog skrivit om det här förut också tror jag. Och den börjar komma nu och jag har varit på väg att få panikångest några gånger. Men tack vare nykterheten (som vanligt) har jag ju lärt mig hantera känslor så just nu rider jag igenom det så gott jag kan. Jag vet att jag är sådan här och att jag kommer att komma över det. Men för stunden är det lite jobbigt och jag känner mig ganska liten. Just dödsångesten jag får är så tung. Den är inte alls bara kopplad till min mans drickande utan såhär har jag nog ändå. Men det blir ju värre av att jag känner mig som ensam ansvarig för livet typ. Men som med mycket annat försöker jag se det som positivt att jag upplever komplexitet eller hur jag ska uttrycka det. Ju mer man upplever och känner och är med om desto ödmjukare blir man och desto mer kan man ju relatera till olika människor. Det är inte bara av ondo att vara med om svåra saker eller känna svåra känslor.

Nu ska jag ta en kortis med vovven och krypa ner i sängen.

Fick dock plötsligt ett behov av att släta över lite av det jag skriver om min man fastän jag inte borde. Det är ju min ventil att skriva anonymt om det jag inte pratar om högt i verkliga livet. Men vill ändå säga att han har goda sidor. Det är ju bara det att alkoholen tenderar att överskugga det. Och det är därför alkohol är ett jävla helvete.

Så. Nu fick jag svära lite också. Skönt.

Puss och godnatt!

PS. Miss lyckad du är som min klippa i stormen så du vet ♥️

Kom in o häng med oss så taggar vi varandra! Man är starkare som ett gäng ön själv ☀️☀️ Håller tummarna för att du loggar in igen o uppdaterar oss! Hoppas du mår bra o får sova gott i natt ?? kram kram ??

När jag flyttade, bodde dottern helt hos mig, sonen ville bo med pappan v/v..Sedan började pappan dricka mer på kvällar och helger när sonen var där, så sonen ledsnade..Vi har gjort så att sonen som är 15 styr själv hur mycket han vill vara hos pappan..Alkoholismen är progressiv, det innebär för sonen att det blir svårare att bo hos pappan..Nu flyttar sonen till eget pga studier..Det jag har försökt tala om för barnen är att alla har val..Det finns hjälp att få om man vill..Barnen kan inte göra så pappan dricker mindre eller slutar..Det är bara han själv som kan det..

❤️

Du sitter i en sits som måste vara otroligt jobbig och svår, Lim. ?
Och miss lyckad, så bra att du finns som stöd! Som har varit i en liknande situation. Har du ensam vårdnad om barnen, eller bor de även med pappan?

Jag håller med Iron Will! Jag ville inte heller sluta dricka. Helst vill jag dricka varje dag. Gärna börja litet försiktigt hälla vin över dagens frustration redan vid lunchtid. Men det går ju inte att leva så och a jobb, familj, boende... Jag insåg att jag var tvungen att hålla mig nykter för att klara av att genomföra den förändring av mitt arbetsliv som kommer få mig att må bra på sikt. Det är att klara av mitt nya jobb (utan skadligt stresspåslag) som är moroten. Det är tanken på att komma fräsch, utvilad och redo att tacka de nya utmaningarna nästa vecka som har hållt mig nykter hela sommaren. För nog fasen har jag velat dricka. Supa skallen i bitar till och med. Även fast jag ser hur bra jag mår av att låta bli. Kanske behöver du en morot? Det finns säkert något du kan göra för att må bättre i livet på lång sikt, något som inte blir av för att du just nu häller alkohol över det som skaver... Vad vill Fibblan? Om du får drömma fritt, vad önskar du ännu hetare än att få dricka? Kram

Jag minns när jag läste om någon tjej som slutat dricka och bodde ändå delvis med sin supande partner att jag tyckte synd om henne. Tänkte också att vad skulle hon med honom till? Sen efter något år så satt jag i samma situation..Saker blev värre, utan att jag tänkte på det. Jag är van att hantera speciella situationer sen många år tillbaka..Vilket ju många av oss är bra på..Det som gjorde mig redo att flytta, var när jag förstod att exmannen aldrig tänker sluta dricka..Hans kunskaper och insikter om sitt och andras beroende var typ noll..Då tänkte jag att jag vill inte slösa bort mitt och barnens liv på någon som slösar och super bort sitt..Steg för steg..Satte den första stenen i rullning och det blev lite positiv dominoeffekt..Allt har sin tid..Numera ger jag bort min tid till folk som vill varandra väl..Där ingår inga missbrukare..Du har hjälpt mig flera gånger lim, med dina svar och tankar..Hoppas jag kan vara ditt stöd också..Stor varm Styrkekram..❤️

För mig handlade det inte om att vilja sluta dricka till 100%. Det handlade om att vilja ha ett bättre liv till 100%. För att väva in knaskattens inlägg så ville jag nog inte alls sluta. Men jag ville må bättre nästan till varje pris. Det är nog den motivationen som hjälpt mig. Fanns det inget pris för- eller konsekvenser av att dricka så skulle jag nog vara åtm salongs 24x7x365.
Lägg inte sista tiden på en hög av misslyckanden utan behåll den nyktra tiden och tänk något i stil med att ”idag ska jag må bra nog att inte behöva dricka”.
Men det kanske inte funkar, för jag har inte testat. Jag känner det bara. Jag VILL må bra och alkohol är inte på ”+”-sidan av en bra dag.

Ge dig själv rejält beröm för att du slutat snusa! ?? ?(<- fibblankod) Det har jag bara velat till 98% i 20 år så där går det inte

Jag har tagit det lugnt med telefonen och digitala media ett tag under semestern. (Varit tvungen att köra pokemon go med barnen dock). Och fokuserat på att jobba med händerna.
Gick bra med att vara utan alkohol under semester och all-inclusive. Nått småsug här och där men inget större.
Trist att det gick snett fibblan, jag hoppar in i din tråd med ett mer utförligt svar. Men det är ju aldrig försent för nya tag. Det är det där med att återgå till ”normal intag”. För oss är ju det normala intaget ”felinställt”. Förr eller senare leder kroppen oss ”rätt” (fel) igen. Jag är ju en ganska stor förespråkare för att inte dricka alls. Jag har ju försökt så många gånger att dra ner, men aldrig lyckats. Men jag tänker kring ditt inlägg ovan att när man känner att man misslyckats med något man förutsatt sig, så är det lätt att döma ut sig själv helt. Sluta med det! ?
Du är en erfarenhet rikare och det hjälper under nästa försök.
Jag har väl hyggligt identifierat vad alkoholen hanterade åt mig och det hjälper mig att hitta andra strategier.
1. Ville inte bli vuxen, ville vara med i utelivet och vara ”cool”. Började omfamna att vara vuxen och se det fina i det, vara pappa och backa släp.
2. Socialt smörjmedel. Öva, öva, öva. Går bättre och bättre utan kryckan.
3. Stress oro och ångest. Det minskade delvis av sig själv när jag slutat och varit utan ett tag. Men det är en fortsatt kamp. Det positiva är dock att jag på något sätt fått in i hjärnan att alkoholen lovar bättring där men faktiskt inte ger någon. Funderar under detta år på om lösningen är att byta karriär, jobb, minskad arbetstid, mer KBT för att sluta vara duktig eller något annat.

Guldkant, förgylla en sommarkväll, mysa med ett glas vin framför brasan och vad man nu vill kalla det, passar för mig in på någon av ovan, det är egentligen inte orsaker när jag gräver djupare. Brasan och sommarkvällar är fina ändå. Det är huvudet som det är fel på.