Senaste kommentarerna i forumet

TACK för att du länkade till din tråd, vilken underhållande läsning! =D /Tootsie

Klart du ska fortsättas skriva i ditt lilla hörn. Det är ju en del av forumet nu :) Jag behandlar också mest andra frågor än alkohol i min tråd. Inte konstigt alls, tänker jag. Vi har ju plockat bort alkoholen ur våra liv, så vad skulle vi rimligtvis ha att skriva om den? ? Däremot möter vi situationer, tankar och känslor, ja själva livet, utan alkoholen... Vi försöker figurera ut både de stora och de små frågorna. Det kan man ju skriva hur mycket som helst om. Ha en fin dag!

Tack alla för pepp och lycksamheter :)

När jag läser lite i forumet handlar mina inlägg allt oftare om generellt mående mer än A, allt hänger ju självklart samman men känns som jag är på fel ställe, Men jag trivs här i mitt lilla icke-hörn, och jag tror inte jag stör alltför många, så fortsätter besudla min tråd med tankar som sträcker sig från mjukt eller hårt bröd till livets lite mer intellektuella djupa frågor.

I dag fortsätter flytten och jag ska även få måla lite, sånt är ganska kul tycker jag. I dag ska jag försöka hålla god min och har bestämt mig för att inte dricka.

På lördag är det ett nytt firande, då är det 1 månad utan A, då ska jag utvärdera hur det har varit, men tror knappt det behövs.. det har varit meh, men på det hela så jädra mycket bättre än sämre. Inget har varit direkt dåligt, allt har varit bra, så fortsätter ta det dag för dag.

Till dig Ensam1984! Fyra veckor är början på en evighet. Snart där?

Fyra veckor är ju jättebra! ???

Snyggt jobbat! Kramar Miss Hyde

Tack för feedback Femina och Calici :) Femina, du har så rätt, en sak i taget, vet ju att det är så. Känner dock att det mesta hänger samman för mig och alla mina dåliga vanor är mer än dåliga, de är destruktiva. Men andas och försöker överleva och låtsas som att jag inte bryr mig.

Calici, jag tycker definitivt du ska sätta dig ner och skriva, känns det för kaosartat så gör en gammal hederlig mindmap så du får styra upp tankarna innan och dela upp det. Bara ett tips :) Och skriv för dig själv, inte för någon annan, det är det jag gör nu :)

I dag har jag flyttat massa saker i förråd till nya förråd i nya lägenheten, har åkt och kollat på allt mellan golv och tak, litterally! Är helt slut.

Är med min kära mor och har fått hjälp av henne. Hon är så fin på alla sätt och ställer upp, men hon har ett tempo som jag inte hinner med. Hon har till ytters aldrig haft några problem någonsin och klarar allt (för man måste ju bara göra det). Jag behöver så mycket återhämtning och hon förstår aldrig det. Hon säger att det är lugnt, men jag tycker mig se suckar, dömmande ögon osv. Säger jag något om att jag känner så, så förstår hon inte. Men jag är väldigt känslig med sånt, så skulle hon känna något så skulle hon aldrig heller säga det, för då skulle jag bara bli ledsen. Suck, varför kan man inte bara vara öppen och det kan vara bra. Men med min bräckliga själv så klarar jag inget, får jag ett litet bakslag, så kan jag mycket väl ta till flaskan igen :( men hoppas inte på det.

Fan så jädra tragiskt jag är, och varför måste jag fästa sån vikt i vad andra tycker och anser om mig? Väljer ju aktivt att inte lyssna för att jag inte klarar av det, väljer ju att aldrig fråga för att jag bryter ihop då. Shit, vad liten och ofullständig jag är som människa. Jag är bara ett skal, Förut trodde jag att det var av kevlar (har ju en kevlarsjäl), men i själva verket så är det mer som en billig linneduk med diskutabel trådtäthet...

Känner min inte ledsen, nere, sugen på att dricka i dag... känner mig bara trött på mig själv och min ofullkomlighet. Vill orka mer, vill vilja orka mer... vill vara som alla andra... samtidigt som alla andra är så konstiga så känner jag mig så normal...

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, istället umgås jag med päronen och firar (i det tysta) att jag varit nykter i 4 veckor :)

Visst är livets pussel svårt och för oss med beroendepersonligher är det jättetufft. Ge dig själv en stor kram och ge dig själv beröm. Du gör ett jättebra jobb med dig själv ?????

Till slut kom sömnen till mig och jag har fått sova. Inte hela nätter, men inatt vaknade jag endast en gång och somnade om. Den svala nattluften hjälpte säkert till och fönstret var som vanligt vidöppet. När jag vaknar kan jag se natthimlen från sängen, vilket ger mig en känsla av trygghet. Jag har börjat att sätta på djup meditation på svag volym och somnar ganska snabbt (den stängs av när den är slut).
Jag är alkohol/socker/gluten/mjölfri nu. Äter Low Carb och jag ser till att jag inte är hungrig. Mitt blodsocker är i balans och för mig hjälper det mot lusten att dricka a.

Just idag mår jag bra och har inget sug eller tankar på a. Men jag vet av erfarenhet att den lurar och att jag måste vara vaksam på tecken/tankar som vill smyga sig på . Jag har ju tappar det förr och återfalligt i drickande. När jag börjar igen, tar det lång tid innan jag hittar tillbaka till nykterhet. Det är så lätt att förminska mitt missbruk till bruk, men jag vet att jag har ett sätt att dricka som inte är normalt. Att dricka en flaska vin på en timme är inte inom normaldrickande. Jag är livrädd att bli så sjuk i beroende som min mamma var. Rädd för de skador som tillkommer av alkoholen. Jag vill aldrig dit!!!

Idag är jag tacksam för att det är svalare ute.
Jag har riktiga vänner omkring mig.
Jag är själv en bättre vän dom nykter.
Idag mår jag bra även fast jag är arg som ett bi över vissa för mig icke påverkbara saker.

vad jag känner igen det där med att alkoholen bara SKA ner !! Jag tvingade ju ner Explorer, som var min basföda, på morgonen och den kom upp lika snabbt ! Och jag svor över förlusten av den dyra spriten ! Kom efter ett tag på att om jag grundade med en klunk 10.2 % öl och så stannade den kvar.....

Tack för att du påminner mig !!

...allt eller inget stämmer så bra. För att jag ska kunna skippa alkoholen måste jag. 1. Träna 2. Äta nyttigt 3. Lägga mig tidigt 4. Ha lugnt omkring mig

Det är min fyrkant och den är så lätt att rubba till en trekant eller tvåkant. Som jag också har skrivit förut tycker jag att du är grym. Alla här inne som kämpar är grymma och jag håller om och i er allihopa. Håll i, håll om, håll ut! Kraaam

Man får vara fåfäng och njuta av sig själv i spegeln. ?
Ditt nya fräscha yttre är ju bevis och belöning på att du har valt rätt väg i livet!!
Så sträck på dig Lim, och var stolt!!?

Kramar
???

10000 bitar utan kanter. Perfekt metafor för hur jag har det i huvudet, den stjäl jag rakt av! Själv funderar jag på att skriva ner eländet, bit för bit, för att se om det blir nåt mönster och för att kanske hitta de där kanterna. Har alltid drömt om att skriva en bok men tror väl knappast att den skulle bli läsbar, intressant eller att någon skulle vilja läsa den. Fast det är nog där jag tänkt fel. Inte skriva för att nån skall vilja läsa, för då kommer självcensuren och sabbar kreativiteten. Skriva utan mål eller mening, och bara för mig. Då kanske det kan bli nåt av det. Kanske ett riktigt fint pussel.

Mmm det är så jäkla ruttet att sitta fast i alla ”måsten” och bara ha spillkvartar att lägga på sånt man vet att man mår bra av och blir glad av... Jag har en tjurig dag idag, och semestern är inte ens slut än ?

Många vill göra "allt" på en gång. Man inser hur lång tid man slösat på dåliga saker och får bråttom att göra allting rätt istället. Det orkar man inte och vips är man tillbaka på ruta ett igen.

Låt din förändring få ta sin tid. Ha inte bråttom. Ta små steg i början och belöna din framgång. ?

Helvetes jävla skit. Sov mig genom 4 alarm på mobilen, jag måste gå hemifrån om 45 minuter.
När jag reser på mig från liggande position känns det som att mitt huvud ska sprängas.
"Fan va äcklig du är Dee!"
Smaken av gammalt vin i käften.
Jag tar mig ut i köket. Vinflaskor på diskbänken och fest hos bananflugefamiljen. Det vart sent igår, men jag hade trevligt. Tror jag?
"Vad pratade jag egentligen om halva kvällen?"
Såg smset från min väninna, det verkade vara en bra kväll, men hon va också bakis.
"Tur att hon typ drack lika mycket som mig, då är det ju inte så farligt. Det är typ en normal grej att sänka 4 flaskor vin under en middag.
Fy fan, jag är fortfarande full! Shit va dåligt jag mår!"

-

Jag ser hur Dee tittar på vinflaskan som har mer än hälften av innehållet kvar. Jag vill idag skrika STOPP och trycka på den röda knappen. Stoppa det som kommer att hända och backa bandet. För med mitt manus i handen nu, var det den här händelsen som kommer att utspela sig nedan, som blev fallgropen till en lång och mycket ångestfylld karriär som fullblodad alkoholist. Detta skär i mitt hjärta. Jag vill bara stoppa filmen. Filmen om mitt liv.

-

Jag ser vinflaskan som ännu bara är urdrucken med ett glas. Jag stannar till mitt i steget att ta mig ut från köket och in i badrummet.
"Återställare naturligtvis! Jag ska ta en återställare - jag har hört att det hjälper! Varför har jag inte tänkt på det tidigare för?!"
Jag ställer mig raskt vid diskbänken och tar fram ett dricksglas ur skåpet. Häller upp det vita vinet i det. Doften får mig att äcklas.
Jag tar en klunk av det vita vinet samtidigt som jag tänker att det va en jävla röta att det var vitt vin och inte rött vin, det skulle synas på min tunga om jag drack rödvin nu. Jag tar en klunk till. Och en till.
"Åh fy fan, jag måste spy, shit va äckligt!"
Står vid diskbänken och sväljer och sväljer, försöker behärska och kontrollera kroppens högst sunda reaktion på att giftet återigen kommer ner i magen på mig, men det går inte. Spyr ner i diskhon. Vinet kommer upp både ur min mun och när jag inte kan parera även genom min näsa.
Jag hulkar och försöker få ett andetag av luft att gå ner i lungorna.
Jag tänker medans jag spyr att detta är så jävla ovärdigt. O-v-ä-r-d-i-g-t.
När jag spytt klart mår jag om möjligt lite bättre men jag är fortfarande full, eller bakfull eller va man nu kallar det. Jag häller upp ett dricksglas med vin igen, tänker att skam den som ger sig, skiten ska ner, och dricker ur det, går ut på toan för att tvätta av mig och sminka mig, hinner dricka ett dricksglas till innan det är dags att gå hemifrån.
"Fan va gött, det funkar ju! Jag är så jävla fucking queen of this." Tänker jag medans jag staplar ut från porten och ner på gatan.

Nu känns det genast bättre ?Kram på dig

för att göra dig en aning avundsjuk så kan jag meddela att pensionärslivet är att inte följa rutiner, slarva med maten, göra vad jag vill på dagen, resa (nästan) var jag vill :-))) Städa ? Boooring !!!
Annars gäller : Det viktigaste först !
Kram !!

Just nu käns det som att jag går och väntar på en förändring, ja en större försändring eller en blixt från klar himmel för att ta nästa steg i att förändra min livssituation. Cigaretterna är borta sedan 1 år, A är borta sedan snart 4 veckor. Det jag har kvar förutom skallen är att jag måste börja äta bättre och motionera. Vill göra det, men har inte orken, och jag vet att vara A-fri är det viktigaste nu, men vill bara att det ska gå 1,2,3 månader som A-fri så jag vågar ta tag i det där andra. Jag känner mig stark nog men om jag får bakslag eller att något händer så är jag rädd att allt raseras och att jag går bakåt.

Vad trött jag blir på min tankar, eller icke-tankar ibland. I dag har jag inte gjort något förutom att försöka försvinna in i tv-seriernas värld, för att inte behöva tänka. Blev sugen på att dricka A, men kom på att jag ska ju flytta i morgon, så det går inte. Och det spelade inte någon roll, går inte, ska inte vill inte.

Ibland känns tankarna som en 10000-bitarspussel, men det finns inga ytterkanter, så jag vet inte var jag ska börja. Ledsamt. Tragiskt. Medvetet.

Idag är jag så trött på mig själv och min personlighet. Om inte allt funkar enligt rutinerna så blir det jobbigt och min beroendepersonlighet vaknar, hon ör en fjortis. Skriker bara detta är skittråkigt och börja göra något kul istället för att var så äckligt redig.
Skall resten av livet vara så här håll dig i fyrkanten, följ dina rutiner, slarva inte med mat och motion.
Vet var felet är för mycket jobb, inte kunnat träna och då ballar jag ur.
Men hur sjutton skall man kunna följa det som är bäst när allt annat också måste funka.
Jag är så imponerad av de som gör och gjort denna resan, för det är så jäkla svårt vissa dagar.
Men väljer idag att vara nykter vad som än händer, hoppas ni andra har det lättare idag. Kram Strulan

är ett riktigt knepigt kapitel. Jag har under min aktiva tid som alkis utvecklat en riktigt usel förmåga att lita på folk. Och det var ju främst för att skydda mitt drickande.

Jag hade en behandlingskompis som jag träffade väldigt frekvent i rätt många år efter behandlingen och som jag hade nån form av tillit till....vi hade ju gått igenom en del tillsammans. Jag kommer ihåg att han sa nåt till mig under behandlingen som jag tyckte lät konstigt men jag hade ju mitt eget att fundera på så det föll i glömska. Tyvärr.
Han är en rätt rörig person så jag förlät nog en hel del intryck jag fick som, med facit i handen, var riktiga varningsrop.

Rätt många år in i (min) nykterhet försvann han och efter en stunds letande fick jag tag i ett av hans barn : Han satt häktad för narkotikabrott ! Tilliten försvann naturligtvis och jag talade om vad jag tyckte och kände att han blåst mig så förbannat. Återigen....med facit i handen så hade jag agerat som en riktig medberoende och ignorerat samtliga uppenbara varningstecken som fanns :-(( Jag blev minst lika förbannad på mig själv !!! Jag borde ju för f-n sett och hört alla varningstecken !!! Men icke !!

Jag har alltid haft svårt att lita på narkomaner, både drogfria och aktiva. Det är som att lögnerna aldrig upphör att fabriceras i deras hjärnor.

Min med möda uppbyggda tillit till andra människor mer eller mindre försvann med honom och det tog tid att börja bygga upp den igen. Då kom nästa smäll med skilsmässan där jag fick klart för mig att jag hade samtliga fel en människa kan ha plus några till......

Nu är min tillit till andra så skadad och jag så rädd för att bli tilltufsad igen att jag inte vågar lita fullt ut på folk igen och håller mig på min kant. Tyvärr. Jag slipper förhoppningsvis bli sårad igen men jag har ju förlorat det som utgör grunden för ett sunt känsloliv, jag lägger inte mitt liv i nån annans hand igen. (Förutom en person som jag ska skriva om i min egna tråd)

Så dina egna tankar och, antar jag, din magkänsla säger att det är nåt galet......tro på det så slipper du bli besviken !

Och hoppas att du mår ganska bra ändå ❤️ Kom tillbaka när du känner dig redo. Själv vacklar jag lite fram o tillbaka som jag förstår att du kanske gör ? sommar o sol glada människor...ja det blir svårt! Förstår precis man vill vara som alla andra...styrkekramar till dig ??

Kram ??

Nu har jag haft semester i två veckor. Jag har två kvar. Jag har haft det helt underbart. Är utvilad och lugn men gör roliga saker varje dag.

Det är som att när jag gör allt för tredje gången helt nykter som det blir bäst. Jag trodde jag var lika nöjd förra sommaren men jag märker en skillnad. Det är som att minnet av att man kan dricka på semestern har suddats bort nu för det var så länge sedan jag gjorde det. Ingenting jag gör associeras till alkohol över huvud taget. Eller kanske nån gång men inte på ett sätt som handlar om att jag skulle dricka. Snarare som en tanke kring alkohol bara för att jag ska få möjligheten att jämföra livet nu med livet då och känna tacksamheten.

Jag hittade ett badlinne som förut satt väldigt tight på mig men nu sitter det perfekt. Har inte tagit fram det på några år för jag har sett så alkoholplufsig ut (det är inte samma pluffsighet som när man går upp i vikt av andra orsaker tycker jag). Det kändes lite kul att sätta på mig det och direkt se kopplingen till att jag inte dricker under bikibisäsongen längre. (OBS. jag bryr mig INTE om vikt men jag ser en skillnad i min kropp på många sätt där alkohol ger en otrevlig uppblåsthet som alltså inte är samma sak som vanlig viktuppgång. Det syns även i ansiktet när jag tittar på gamla bilder).

Vill inte låta fåfäng men både mitt inre och yttre är ju ljusår från förut.

Kram kram