Senaste kommentarerna i forumet

Det regnar. Jag ligger i säbgen och äter färskt bröd med mogen Roquefort ost. Ett sådant tillfälle då ett minne av mitt tidigare alkoholindränkta liv fladdrar förbi. Nu är det inte så längre, gott är det. På sista tiden har tillfällena tilltagit igen då jag kommer i närkontakt med alkoholen. Hör säkert ihop med årstid och fler spontana sociala kontakter.

I samband med mitt nuvarande arbete blev jag igår hembjuden till en framgångsrik person. Ok, tänk er en skala på 0-10 så är det en klar 10 - åtminstone när det gäller pengar. När jag kom dit för en husesyn vid 5-tiden hängde han med sin brorsa, båda påtagligt berusade.
Alldrig träffats tidigare. Trots överflöd och löjlig rikedom, en ganska trevlig kille i min egen ålder. Han visade runt och tillslut den stora stoltheten - baren. Han förklarade med ett skratt att han är både arbetsnarkoman och alkoholist...
Alkoholen och problemen de medför är lika för alla. Men på denna nivån är det ingen som ifrågasätter. Personalen öppnade bara dyrare flaskor. Jag hade redan under rundvandringen klargjort för tjejen som serverade att hon kan servera mig vad som, utan att fråga, så länge det är alkoholfritt. Varför gjorde gör jag så? Det är säkert en kombination av att jag inte vill förstöra stämningen, eller kanske vill slippa att förklara mig. Därför är det fiffigt att förekomma frågan.
Idag tillbaka till min egen verklighet. Den är mycket enklare, och den är alkoholfri!

Trevlig helg!
//PP

Fårstår inte riktigt, men det var snällt skrivet, Skillnaden! ☺
//PP

Tack för att du tittar in och kommenterar. Jag har varit mycket nära att göra som du, och uppgradera till sprit. Jag har börjat lusläsa procenten på vinflaskan, och letar rätt på en med 14 eller mer. Det var bara ett par veckor sedan jag tänkte om vinet att ”Fan det funkar ju inte längre. Nästa gång får jag köpa något starkare också, att ha som backup utifall att...” Vi gör så rätt, du och jag, som kommer tillbaka hit och samlar kraft och mod att röra oss mot en friskare framtid! Kram

Mitt ögonlock har svällt upp igen. Ytterst oklart vad det locket håller på med tbh. Samma ögonlock varje gång.

I natt har jag sovit själv. Eller själv och själv, med min lille vovve. Han tyckte att 06 var en rimlig tid att väcka mig. Det tyckte inte jag, så vi sov till 08.

Det är lördag morgon och jag är hemma själv. Nyhetsmorgon och kaffe. Ligger i soffan och tittar ut på trädtopparna. Det är vackert här.

Nu har det snart gått ett år sedan jag började skriva. Midsommarafton om jag inte minns helt fel. Nu i slutet har det varit mer sporadiskt. Jag har inte behövt det på samma sätt. Jag tror fortfarande att självreflektion och att få ner sina tankar är svinviktigt. Jag vet bara inte om detta är mitt forum längre. Jag är inte på långa vägar klar med min självutveckling eller vart jag vill i livet. Men jag trivs. Jag älskar mitt liv just nu. Trotts att det är stressigt ibland.
Jag tror inte jag kommer tappa bort mig själv igen. Allt destruktivt ligger bakom mig. Jag har aktivt valt bort mycket som var en del av mitt liv bara för ett år sedan. Sen vet jag inte vad som händer i framtiden, men det får vi ta då. Kanske kommer det fler kriser. Antagligen. Men det är då.

Jag blir fortfarande berörd över min egna resa när jag tänker tillbaka. Tror jag känner stolthet. Egenkärlek. Jag trodde verkligen inte jag skulle kunna må såhär.
Visst är jag trött. Visst har jag en sårbarhet. Visst har jag allt det där också. Men det jag verkligen har är nuet.

Nuet är det du har också.
Precis just nu.
Ta aktivt vara på det.

Fridens ?

God morgon glasögon smurfen!
Är själv tillbaks i detta forumet efter 2 års uppehåll och känner igen mig själv i din berättelse.
Tyvärr har jag det senaste året uppgraderat vinet till sprit för att få ”tyst” i huvudet efter en lång arbetsdag.
Är så imponerad av dig att du tog steget från den arbetsgivare som fick dig må dåligt, starkt av dig!

Förra gången jag var aktiv på dessa sidor så hade jag 14 månader utan en enda droppe A. Jag mådde så bra, både i kropp och själ.
Skall försöka komma till detta läge igen med hjälp från er alla och en stor portion envishet.

// vissen ros

Trust me! Andra föräldrar kolhydratbombar sina barn och andras stup i kvarten. Det kan du inte ens i vild, dålig fantasi fö ihop.

Haha, som du vet har jag första onyktra fredagskvällen på typ 80 veckor iaf ?. Öl efter öl beställs där tanken är att, så full är jag inte. Men jag vet att kroppen kommer vara uttorkad imorgon. Törst efter vatren etc. Men det är ju priset jag får betala. Lite somcatt om jag vill gå naken genom alska i februari är priset att jag blir frusen som fan.

Gah, men ypp om sex timmar är mot planen!

Så osocial. Orkade inte ens hälsa på de övriga som bor i rummet.

Kram

Yes! Nu har jag första nyktra fredagkvällen på länge under bältet! Det var jobbigare än förväntat, men görbart. Imorgon ska jag vakna fräsch :)

Mycket läsvärda tankar! Att hamna så långt ner i A-träsket så man inte behöver undra... Det är inte eftersträvansvärt. För mig sa det pling en dag när poletten trillade ner. Det finns ingen regel som säger att man MÅSTE vara alkoholist för att sluta dricka. Det finns inget att bevisa. Vem som helst som vill får sluta dricka. Och behöver man ett forum som detta till stöd... ja då är det nog bäst att sluta skyndsamt, medans man ännu kan. Kram på dig!

Tack för kram och hjärta <3 Ta vara på din ork <3

och så läser jag hur du tillrättavisar dig själv och låter dom orden gälla även mig;) Vilket jävla trams man håller på med. Vi vet bättre. Tack för att du väckte mig ur min självömkan.

Har just nu liten eller ingen ork till att kommentera i andras trådar, men känner att jag vill skicka en kram till dig. Tror att du behöver den. Annars nöjer jag mig numera oftast med att trycka ett litet hjärta. Du får både ock.

Hej alla!

Läser runt lite på forumet och känner att mitt tidigare inlägg angående beroendet alltid är lika aktuellt, vilket gör att jag väljer att lägga upp det igen.

Tack ännu ännu en gång för fin input. Vill bara svara kloka IW att det kan upplevas lite tvetydigt, men just nu har jag färre tankar på A då jag vet (rättfärdigar?) att det är inte är förbjuden frukt...

Här är i alla fall det ovan nämnda och några månader gamla inlägget:

"Läser runt lite på forumet och några tankar dyker upp - i sedvanlig ordning. Om jag lät min hjärna vila emellanåt kanske mitt liv skulle vara lite enklare.

Nåja...

Speciellt en sak har fångat mitt intresse den senaste veckan: beroendet. Många skriver att de inte är beroende, andra är osäkra på om de är det.

Vad är då ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er!

Japp. Nu känns det att jag slutar med alla dumheter. Det är fredag kväll. Jag har landat i soffan. Utan vinglaset. Jobbtankarna tumlar runt i huvudet, krockar och slåss om utrymme. Och inga av de tankarna är lönt att ens tänka till slut, för obehaget gäller omständigheter jag inte kan göra ett skit åt, bara hantera konsekvenserna av... Tills det inte är mitt ansvar att hantera dem längre. Snart. Ungefär var femte minut smyger sig tanken om några glas vin objuden in. Och att det skulle vara skönt att kräkas. Skönt??? Vilken människa vid sina sinnens fulla bruk sitter och längtar efter att kräkas??? Näe... nån måtta får det baske mig vara. Nu är det slut på idiotin. Här ska varken vinas eller svinas. Happy nykter Friday everyone!

Jag blev så glad av ditt svar. Känner mig plötsligt stark och klok, istället för ynklig och sinnesbefriad. Beslutsamheten blir ännu starkare :) Trevlig helg!

Tack för din öppenhet <3 Jag trodde jag var ensam om de här dumheterna... Det är ju rätt patetiskt hur lättad man blir över att det finns fler :/ Kanske är det så att vi på något plan kämpar emot vuxenlivet, tyngden av ansvar. Ansvar över så mycket man egentligen står helt maktlös inför. Jag har kommit såpass långt i min navelskådning att jag ser ett tydligt mönster. Maktlöshet gör mig helt galen av raseri inombords. Det är den känslan som oftast ligger bakom självdestruktiviteten. Alkohol, mat, arbetsnarkomani... Allt är bara verktyg för att hantera den där maktlösheten. Riktigt usla verktyg. Måste hitta bättre.

Hejsan Glasögon-Smurfen! Du skriver öppet och ärligt om din historia med ätstörningar och hur det har känts som ett medvetet val och inte en sjukdom. Nu har dessa tankar och beteenden återigen börjat ta alltmer plats i ditt liv i samband med att du dricker alkohol. Det blir en viktig drivkraft i din önskan om att förändra ditt drickande, eftersom drickandet också för med sig att du agerar på ätstörningstankarna och de börjar dyka upp allt mer även när du är nykter.

Vad insiktsfullt, viktigt och starkt av dig att "bekänna" det här. Dels tänker jag att det är viktigt för att du skriver ner det svart på vitt och att det i sig blir ett erkännande inför dig själv - du har inget val än att göra en helomvändning skriver du. Dels så tycker jag att det är viktigt för att normalisera att dessa tankar, känslor och beteenden är en del av många människors liv (i olika grad) och absolut även i åldergruppen 40+! Precis som du har upplevt så är det många som hittar lugnet och reningen som man kan känna i stunden efter en kräkning eller annan form av kompensationsbeteende, vilket ju är ganska likt det som gör att många dricker alkohol på ett problematiskt sätt. Sinnesbefriat är det långt ifrån, snarare helt och hållet mänskligt... Man upplever en obehaglig känsla och hittar ett sätt att lindra den som funkar jättebra i stunden, men på lång sikt kan konsekvenserna bli negativa med skam, sämre självkänsla, hälsoproblem eller så. Det låter verkligen klokt att du i nyktert tillstånd ser vilka förödande konsekvenser det skulle kunna få om du låter ätstörningen bre ut sig igen och agerar utifrån det. Du uttalar en beslutsamhet och motivation att förändra som berör och inspirerar. Du har verkligen tagit ett helhetsgrepp om det som orsakar dig lidande, sagt upp dig från en dysfunktionell arbetsplats bl.a. Starkt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för att du återkom till forumet och delade med dig av hur det har gått för dig, FlyAway30! Verkligen inspirerande läsning! Så klokt av dig att du sökte hjälp för din depression och att du håller på att hitta läkemedel som hjälper dig att må bättre än på många år. Det du var inne i då är en inte helt ovanlig ond cirkel där man dricker för att känna sig så deprimerad som man är, medan alkoholen ofta faktiskt istället kan förvärra det dåliga måendet. Men det är ju svårt att se alternativ till det när man är mitt inne i snurren. Så bra att du vågade söka hjälp!
Du har också träffat en ny partner, som du har vågat vara ärlig mot om hur du mår - klokt! Nu blir det nya utmaningar till hösten med en ny stad och en musikhögskoleutbildning som du har drömt om, vilken förändring.
Lycka till framöver och varmt välkommen att fortsätta skriva här om du vill, både i med- och eventuella motgångar!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vaknade med ett sug i dag. Suget var lite obestämt så där, en längtan att unna mig med något lyxigt och helst lite verklighetsbedövande. Förut hade jag börjat med att planera vilken flaska som skulle öppnas, och det gör jag inte idag. Jag har dag 38 i verkligheten idag. Visst kan jag kalla det för vita dagar eller nykterhet men...
Numera är dagarna fulla av färg och har krispiga detaljer.inte som förut i en ständig beige alkoholdimma. Och nykter vet jag inte heller om jag kan kalla det. Jag upplever att jag gör mer underliga saker nu. Jag upplever inte att jag har den kontrollen på mitt liv som jag hade då. Tränar på att ta saker mer med ro. Liksom - vad gör det om hundra år när allt kommer omkring?

Suget ja. När jag hörde hur jag tänkte om kommande fredagkväll så blev jag förbannad på mig själv. Varför ska det vara så lockande med en verklighetsflykt. Jag är gammal nog för att veta att livet är tråkigt ibland, och ibland orättvist och jävligt. Men det blir inte bättre av att jag lurar mig själv med att tro att jag kan ta ett glas vin. Inte ett normalstort ett i alla fall...

Så uppdraget i dag blir att skala av mig offerkoftan, och hitta fyra saker att glädja mig åt.

Nu har jag varit nykter i 218 dagar. Jag har inte fått ett enda återfall, men det är antabusen jag kan tacka för det.

På mitt senaste läkarbesök i tisdags bestämde jag och min läkare på beroendemottagningen att jag är så stark så vi tar bort antabusen från min behandling.

Detta känns både skönt men samtidigt lite läskigt. Nu måste jag ju klara mig helt ensam och bara förlita mig på mig själv. Men jag vill klara det! Jag SKA klara det!

Har ni som är eller har varit i samma sits som mig några tips? Hur ska jag göra för att minska risken för återfall? Alla tips mottages :)

Helg efter helg konstiga veckor med massa helgdagar mitt i veckan.
Skall hitta min egen gud som skall ge mig kraften, min fjortis vaknar i mig och skriker bara Lägg av din fjant.
Men tanten i mig är klok och säger nu gör vi som vanligt, vänder oss till naturen.
Så på morgonpromenaden, stannar jag vid sjön och sitter där för att få min kraft.
Behöver inte vara svårare än så att hitta sin kraft på sitt sätt tror jag.
Helgen blir lite farliga situationer men det blir väl hela sommaren, så det är att samla kraft och komma ihåg viljan att ha ett liv i ro.
Önskar er en fin helg med mod och kraft?❤️// kram Strulan

Tack för din bekännelse.
För mig har alkoholen funkat mest tvärtom. Jag hade massor av dumma ångestbeteenden i tonåren och unga 20, sen är det ett decennium av alkoholmissbruk där det andra låg i dvala. Sen jag blev nykter i augusti har min problematik kommit tillbaka. Jag känner som du, att det är så fruktansvärt pinsamt att hålla på med sånt när man är vuxen. Som att jag är handikappad, korkad, jag vet ju att det är skitdumt. Det var skönt att höra att det finns fler.
Kram!

???????

Kramen värmer! Jag känner mig inte ett dugg klok... Patetisk... Äcklig... Men det känns bra att ha skrivit ner bekännelse svart på vitt. Nu har jag inget annat val än att göra helomvändning. Kram tillbaka!

Tack för ett uppmuntrande svar. Jag tänker lägga av helt med alkohol. Det är liksom inte värt det. Jag gjorde liksom min gbp för att jag ville förbli frisk från diabetes och sånt, då ska jag inte skaffa mig andra sjukdomar. Det är dock inte lätt att vara kvar på denna nya livsväg som jag är ute på. Jag var ute igår med tre goda väninnor och åt mat och skvallrade. Trots att det varit en riktig skitdag på ren svenska, jag knäckte ur hos min chef - och det är extremt ovanligt, tåget gick sönder halvvägs till stan och jag var sen så drack jag vatten. Jag ville prova mig själv, och det gick bra. I alla fall tills jag kom hem. Då kom tankarna på a. En snabb tandborstning och det blev löst för denna gång.
Hur gör ni andra för att förbli nykter? Det är kanske min värsta oro just nu att jag ska ta ett återfall och inte kunna/vilja sluta.
Trots att jag höll mig till vatten i går återupplevde jag en typisk ledig dag i dag. Jag sov till lunch, var seg och trött till klockan fyra ungefär och nu har jag energi igen. Det som skiljer sig åt är att jag inte är sur och att jag är härligt klar i huvudet. Det ska erkännas att jag tycker att idag blev rätt bortkastat. Vad kan jag kalla detta - orättvis baksmälla?

IW jag håller med dig om att glorifieringen av vin och vissa finare sorter av whisky i media och underhållning egentligen bara är ursäkter för att gilla själva alkoholen. Min vinkyl är på väg att bli en bubbelvattenkyl. Vinflaskorna som är kvar ger jag bort till några andra.