Senaste kommentarerna i forumet

I mitt liv som medberoende nykter (nåja..)
Jag har nu under några års tid fört min egen kamp mot medberoendet och hur det dragit ned/hissat upp mig på olika nivåer.
Allt för att slippa vara i ro och balans.

I lugnet,eller varandet så har oron och stressen legat och lurat och dragit i mig.
Sett till att skapa nya möjligheter/visioner problem eller drama att klura kring.

Sett mönstret utifrån,men inte alltid kunnat kliva av när jag väl stigit på.

Men allt oftare och mer genomgående har jag kunnat stoppa,stanna och kliva av innan det snurrat för fort.

Mer och mer har jag en balans och ett lugn.
Också ett utanförskap i det beteende jag tidigare hade som min livsnerv.
Att finnas till,bejaka och se alla som behövde just MIN hjälp.
Förstått att de oftast klarat/klarar av det nog så bra utan att jag är där och petar.

Och i det så har jag hamnat i ett limbo med mig själv som inte var ett dugg kul.
Men i det limbot så har mitt jag vaknat och ömsom rytit,gråtit klagat.

Men till sist lagt sig till vila där jag nu tycker mig ha fått en balans som håller de allra flesta dagar.

Kanske att jag nu efter över 50 års leverne kan tro mig om att jag faktiskt får leva ett liv där jag själv är viktigast och att det inte är egoism utan ett sunt tänkande.
Jag hoppas den känslan är här för att stanna.

Så ni som kämpar för att se er själva som den viktigaste personen i ert liv,det går till slut.
Men det krävs träning och reflexion många många gånger innan det sätter sig som en ny tanke och handling.

Sitter och njuter av att läsa din ”blogg”. Fan vad jag känner KRAFT. VILJA och livslust! Loving it ❤️.
Fast jag fattar inte ett skit om ditt räkningssätt???? Men vad fan gör det, räcker bra att du kan/vet hur den funkar.
Kram

Jag ökar till 13 - så länge är det innan älsklingen och jag åker till Paris. Bra att ha en plan ?

Jag fortsätter iaktta, dokumentera, reflektera över mitt mående. Jag vill inte glida iväg i något typ "det blev lite vin...", etc. Det "blir" inte saker, jag GÖR saker, får dem att hända, och jag vill vara med och bestämma, ta ansvar för vad jag gör mot mig själv och andra. Så enkelt, så svårt är det.

Sätter sig och vardagen kryper på gäller det att bara vara lite. Man måste inte hela tiden sträva mot nya mål! Vem har sagt att det är det bästa?! Vi blir aldrig nöjda... Nää idag ska jag vara nöjd över mina tidigare prestationer och låta livet lunka på.
Innerst inne är jag så inåt helvete stolt över mig själv! Det räcker så!
Fin onsdag alla som läser!?☕️

Tillslut och om du bestämt dig så gäller set att hitta nya vanor som skapar mindre utrymme för att dricka mer än just två glas.
För egen del blev det tillslut hopplöst att leva under den kontrollen. Allt kretsade runt att begränsa. Jag gav upp och drack mer.
Idag dricker jag inget alls och det är en enorm lättnad. Men gudarna ska veta vilken väg det var dit.
Kram till dig!

...vad svårt det är! Jag hade bestämt mig i helgen att dricka måttligt framför inget alls. Gick jättebra i helgen, drack inte ner än 2 glas någon kväll. Totalt 5 glas på hela veckan. Och eftersom under 9 är okej som kvinna tycker jag det är bra. Sen tänkte jag att nu kör jag på detta, måttlighet, inget slentriandrickande mitt i veckan. Men, vem om inte jag själv, går och hoppas att maken ska föreslå vin ikväll, fast jag egentligen till och med är jätteförkyld och inte alls borde dricka av den anledningen också! Så jävla svårt att inte hela tiden gå och vara sugen på ett glas vin. Att alltid behöva vara på sin vakt mot sitt eget beteende. Precis detta som är mitt STORA problem, jag kan inte för en sekund släppa garden för då drar drickandet iväg igen till osunda höjder. Men det känns positivt att jag faktiskt kan begränsa mig, utan problem, till 2 glas vin när jag väl dricker. Det får bara inte bli mer än 2 dagar i veckan.

3 grymma år miss lyckad!! ???❤❤❤❤ grattis!! Du är så bra! Och tar så bra beslut varav att leva nykter nog är det allra bästa. Är så glad för din skull. Jag tror aldrig du kommer dricka igen. Faktiskt. Visst ska man alltid vara på sin vakt. Men jag tror ändå du är säker. Du vet för mycket och du vet hur livet är både i missbruk och i nykterhet.

Massa kramar från din nyktra kompis som tuffar på bakom dig ❤

Tack Anxiete, MondayMorning, mulletant, Ler och miss lyckad för era svar. Jag har läst dem allt eftersom de kommit men jag orkade liksom inte med att svara. För då hade jag behövt känna efter. Men jag vill ni ska veta att jag uppskattar varje svar och tanke ni gett mig ❤❤ och de värmde direkt jag läste dem. Tack!!! ❤❤❤

Jag trodde min man skulle säga något dagen efter den där incidenten. Säga något om att ta en paus ett tag. Men det som hände var att han undvek mig hela dagen. På dagen var jag och barnen iof inte hemma och sedan när vi väl var hemma sov han till kvällen. Ett tag tänkte jag att han kanske dött! Men han vaknade sedan och undvek oss allihop. Av skam? Vet ej. Har han hållt sig nykter efter detta? Nej. Han fortsätter. Äckligt tycker jag.

Jag har en tidsplan i mitt huvud. Vill inte tänka att tiden fram till dess är bortkastad utan jag tänker att den handlar helt om mina barn och mig själv. Men sedan om han inte slutar dricka så kommer jag absolut att gå min egen väg. Det har jag inga som helst tvivel kring. Sedan finns det saker som kan skynda på allt förstås. Jag tål ju inte vad som helst.

Nog om det.

Igår tänkte jag på att dricka. Tänkte och tänkte på om det ens skulle vara möjligt att dricka nåt utan att få ångest direkt. Och om jag ens vill känna berusning? Tänkte länge och väl men ingenting talade för att jag skulle dricka nåt eller för att jag ville. Så det blev inget. Förstås ? För att ta ett återfall känns det som att nån först måste slå mig i huvudet med en tegelsten så att jag glömmer bort hur man tänker.

Vet inte om någon minns... men förut... ett år sedan kanske? Kommer inte ihåg när det var men jag råkade ju dricka en grej som innehöll alkohol. Och jag fick direkt ett enormt ångestpåslag. Räknar det inte som att jag drack eftersom det inte var medvetet. Men det kändes jättejobbigt. Men det bevisade ju väldigt direkt hur alkohol ger mig ångest. Så det var ju en bra erfarenhet såhär i efterhand för jag lärde mig något som jag har användning av varje gång jag tänker på att dricka nåt.

Sedan menar jag inte att jag tycker man ska prova dricka för att lära sig nåt. Hade aldrig gjort så med flit. Inte en enda cl.

Jag är faktiskt fascinerad av att det kan anses normalt ett dricka ens en gång per vecka. Jag tycker att det är ofta! Många dricker väl en flaska vin per vecka kan jag tänka mig? Det är ju mycket. Så tyckte jag förr i tiden också. Innan jag fick problem. Och det känns så FINT att jag är tillbaka där. På en plats där jag tycker och känner på riktigt att det är onaturligt med alkohol.

Jag tänkte räkna efter hur mkt pengar jag sparat på att inte dricka. Men jag har glömt vad det kostade! En del av mig vill ta reda på det för att kunna räkna medan en annan del av mig mår så bra av att inte veta vad det kostar att köpa öl längre.

Mina inlägg är överallt och ingenstans.

Ena sidan fylld av alkoholproblem genom min man och andra sidan helt fri från alkohol. Jag fokuserar på den alkoholfria för det är den som är jag. Och jag uppfostrar mina underbara barn till att se fördelarna med att leva så som jag gör. Jag säger inte att deras pappa dricker för mycket. Men jag klargör att jag inte tycker om alkohol och att jag bara dricker sånt som de kan dricka. Utan att smutskasta någon. Men jag säger att av öl mår man illa så jag vill bara dricka sånt som man mår bra av. Och sedan märker de ju hur mycket piggare och mer närvarande jag är. Sedan förstår de inte varför men så småningom gör de nog det. Och då är jag ett perfekt exempel på hur bra man mår och hur bra man behandlar andra om man låter bli alkohol.

Jag är helt säker på att de kommer att minnas sin mamma som en närvarande, aktiv och omtänksam mamma och jag kommer alltmer hänvisa det till nykterheten jag valde februari 2017.

Jag tror att risken som finns när man dricker när man har äldre barn är att de försummas ännu mer. Man tror att de klarar sig själva så då kan man dricka oftare. Småbarnsföräldrar kanske fotfarande försöker kompensera för sitt drickande (särskilt mammor) så att barnen ändå får mycket av vad de behöver. Men tonåringar får nog tåla berusade föräldrar på ett annat sätt. Kanske tåla att spendera kvällen ensam hemma när föräldrarna dricker. För det ska de väl klara? Eller?

Jag tror det är lika viktigt att vara nykter med tonåringar. Så därför kommer mina barn ha en nykter mamma även då.

Kram till er alla ❤❤ och Tack igen till alla fina svar jag fått.

Hej på dig! Såg att du ställde mig en fråga i en annan tråd ang min behandling.
Gjorde en tråd i söndags tror ja? Har som du bara varit medlem ett par dagar. Så inte hunnit skriva så mycket. Haft fult upp med mig själv :)
Men kolla lite så hittar du tråden "Behandling"

Det enda jag vet just nu är att det heter https://www.namndemansgarden.se. och finns på olika orter runt om i Sverige.
Det kommer vara minst 40 veckor. Ett beslut som mina chefer och jag tillsammans kom överens om efter jag överdoserat på tabletter under arbetstid.
Kommer vara både alkohol och droger jag ska få hjälp med.
Börjar imorgon så får väl se hur det går.

Inte så bra på det här med att formulera mig som vissa andra här på forumet men vill bara säga att det finns hopp även om det just nu är åt helvete. Ibland kanske man driver sig själv mot botten i nåt bissart "rop på hjälp" gentemot sig själv. För man måste förlora och må skit för att få upp ögonen. Annars hade man lika gärna kunnat fortsätta med diverse missbruk.
Det jag försöker säga är att det kommer bli bättre. Kärlek kan komma, gå och komma tillbaka. Så fokusera på att räkna vita dagar så kommer antingen eller att hända dig. Men du måste få må bra först.

Ha en bra kväll! Du är inte ensam i detta

... den är inte helt och hållet din. Din sambo har minst lika stor del i vad som fungerat bra, och vad som fungerat mindre bra i ert förhållande. Ett hastigt uppbrott utan större förklaring är inte heller särskilt vuxet. Kanske var han inte så mycket att hålla i handen när det kom till kritan? Nu måste du i alla fall vara lite snäll mot dig själv i stället! Försök att se dig om efter en annan hjälp med svåra känslor än att fly och döva med alkohol. En klen tröst kanske, men jobbig livsångest går faktiskt över. Släpp taget om skuld och ånger. Du gjorde så gott du kunde, och nu måste du ta små steg i rätt riktning.

.

Ja, vi gamlingar har väl nån funktion, om inte annat kan vi förmedla hopp om att förändring är möjlig och det är ju inte det sämsta. Ja, kanske vi hellre varit experter på nåt annat... men för min del har jag faktiskt fått dela med mig även irl, i levande livet, och det har känts meningsfullt. Jag har också pratat mycket om socker- och matberoende och känt att jag kunnat vara till hjälp.
Ha det gott i höstmörkret du också, hos mig är det storm och regn men inomhus är det mysigt ?????

Vännen,

Om det vore så att vi kunde göra precis det våra partners väntar sej av oss precis hela tiden så skulle vi ju verkligen sudda ut oss själva och förgöra oss. Då är vi ju inte oss själva längre. Du gjorde ditt bästa. Det sket sej.

Förkrossad - ja, vad ska man säga ? Som att hugga av högra armen, kanske. Som en död. En skilsmässa.

Jag blev självdestruktiv och självmedicinerade - det är kanske inte konstigt men det fick allvarliga konsekvenser så försök att hålla dej någorlunda på rätt köl, är vad jag försöker säga. Han är faktiskt inte värd att du imploderar.

Styrkekramar ?

Idag blev det en lunch promenad till bolaget tillsammans med kollegor. En av mina kollegor hade fått sms med en beställning på en BiB vitt av sin höstlovs lediga fru. Vi gubbar gick runt en stund där inne och diskuterade rödtjut som vi alla gillar. Första gången i mitt liv som jag lämnat bolaget tomhänt. Kände inte ens sug. Funderar starkt på att plocka fram soda stream apparaten som står undanstoppad. Börjar bli jobbigt att släpa bubbel vatten från Coop. ;)

..,

Det är nog bra för forum att det finns några gamla stöttepelare som tittar in ibland. Jag kommenterar sällan fast man kanske borde stöda och hjälpa mer. Det här med beroende och nykterhet hör till de få saker jag känner att jag är expert på:). Man hade kanske hellre varit expert på nåt annat men så är det nu. Och du är väl expert på medberoende kan man säga och att jobba på det. Vi kan visa att det går att ta sej ur båda delar.
Ha det så gott i höstmörkret!

Det är en stor omställning att bli nykter. Jag liknade det vid en destruktiv relation. En kärleksaffär som började bra men som sen spårade ur. Man vet att det är ohållbart, man måste bryta för att överleva. Men man minns dom goda stunderna och hoppas hela tiden att man ska komma dit igen. Det gör man inte.
Det blir också en massa tid över som man inte vet hur man ska fylla. Man är van att gå in i dimman. Det är mycket som man ska vänja sej vid. Jag tror man ska se det som ett sorgearbete. Låt det ta sin tid men försök också se på allt det negativa du nu slipper. Det är den största fördelen. En överraskande fördel för mej var att kunna se en hel film utan att slockna. Det är många filmer jag sett som jag inte vet hur dom slutade...
Kanske du skulle tala med en läkare ifall du behöver nåt nu under övergången. Huvudsaken är att du inte tar till alkoholen igen. Det är ingen lösning. Sen kan jag lova dej att det ljusnar så småningom. Resten av livet blir inte meningslöst utan alkohol utan tvärtom! Jag har 6,5 års nykterhet och det var längesen jag saknade alkoholen.

Jag läser sällan på forumet men det händer ibland att jag tittar in och läser nåt intressant. Nåt som berör extra.
Av egna och andras erfarenheter av alkoholberoende finns det sånt som jag är absolut säker på. Det viktigaste är att den som druckit sej till ett beroende, missbruk, inte kan lära sej att dricka måttligt och balanserat. En tid, absolut, men inte i längden. Och ska man leva sitt liv så att man ständigt ska kontrollera sitt drickande? Jag har provat det också. Tankarna ständigt ockuperade av när, var, hur mycket jag får dricka. Och ständigt risken att det går överstyr. Det gör det. Vi som sökt upp detta forum och skriver här vet att vårt drickande inte är normalt. Det kan aldrig bli det igen när man gått över gränsen till beroende. Jag vet ingen som klarat det. Under åren här på forum har många försökt. En del kommer tillbaka efter ett tag och berättar att det inte funkade. De flesta faller bort härifrån. Jag vet ingen som klarat det.
Läste ett inlägg om att det är tråkigt att vara nykter. Ja i början försöker vår missbrukspersonlighet intala oss det. Det är tråkigt men det blir bättre. Man får se det som ett sorgearbete. Det är som en destruktiv relation. Man saknar det som var bra men om man tänker efter så var det längesen man hade roligt med alkoholen. Man får en massa tid som man inte vet hur man ska fylla.
Låt det ta tid. Sörj, det är på sitt sätt en sorg att det blev så här. Men jag lovar att allt blir så mycket bättre. Man måste våga känna, inte döva.

Ta hand om dig , vi finns här
Kram ?

Ta hand om dig!
Kramar,

Fick ej starta behandling för stresssymtom. Min diagnos med utmattning och depression var blandad. Man får bara vara utmattad för att få hjälp där.

Nu skickade de remis någonannanstans. Vet ej var.
Så jag väntar vidare.
Tror verkligen att stressbehandlingen hade varit rätt för mig. Då hade jag kunnat ge fk en konkret behandlingsplan oxå och kanske sluppit bli utskriven från Fk.

Blev ledsen, började gråta.
Nu smink, promenix, jobb och fixa fransar.

Jag är glad för att jag har ett eget tak över huvudet. För att min vovve är frisk. För mina nära vänner och relationer. För att rådgivaren hjälper mig med att försöka lösa ekonomin.
För att jag har mat i kylen.
Det blir bättre studenten.
Kämpa.

?

Tack för att du berättar att du tar lite paus här och fokuserar på annan hjälp nu när du behöver det.
Vi finns kvar.

Vänligen och hopp om lindring

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kära du,

Du måtte vara förkrossad. Du försökte ärligt göra allt rätt, men blev lämnad fast du försökte. Jag gick igenom en hemsk livsomvälvande hjärtesorg under liknande omständigheter, för 2 år sedan - han var mitt livs kärlek men jag bröt upp och gick vidare för vin var en så stor del av hans liv men vin gjorde mej deprimerad och personlighetsförändrad.

Finns det något litet hörn av dej som kan se det som har hänt som en öppning; en chans eller startskott till en livsstilsförändring ?

Förstår att allt gör ont och är mörkt just nu men kan bara råda dej till att hålla dej borta från alkoholen, sova så mycket du kan och äta regelbundet.

Hela forumet finns här för att stötta och peppa.

Styrkekramar ?

.