Senaste kommentarerna i forumet

När man behöver dig som bäst??

...om att lita på magkänslan. Magkänslan om att han är jättegullig stämmer säkert, och magkänslan om att det kommer bli trassel p.g.a. alkoholen stämmer säkert också. Så du måste själv fundera på om ditt behov av att vara med just honom väger lättare eller tyngre än övriga förhållanden (att han är alkoholist, bostadslös etc).

Min egen erfarenhet är att personer som haft det svårt i livet (och som konsekvens blivit alkoholoster, skurit sig e.t.c) ofta är både mer spännande och "djupare" än folk som inte farit riktigt så illa. Så om du dras till den lite djupare typen kanske det inte är så konstigt att även denna mannen är just alkoholist.

... svårt med råd eftersom det är du som tar konsekvenserna. Men, jag skulle aldrig (oavsett attraktion) blanda in en man i mitt liv som flyr från behandlingshemmet (omoget), är både arbetslös och bostadslös. Aldrig. Speciellt inte med barn inblandade. Kram och lycka till!

Jahapp. Ska hålla en föreläsning om alkohol i 1 1/2 timma för en massa läkare om två månader.
Självklart tackade jag ja till frågan (som jag fick utifrån yrke och representant i en grupp inom hälsofrämjande arbete och alltså inte på grund av egna erfarenheter inom området)
Vilken chans att förändra/förbättra något från grunden!
Hur man frågar, vad man ska fråga, hur viktigt det är med rätt bemötande inom vården, hur vanligt det är med riskbruk/dolt missbruk, och framför allt belysa omfattningen av alkoholens följder och vikten av att inte förminska problemet.
Och självklart skrattar jag lite åt ironin. Just i det här sammanhanget är jag faktiskt kvar i garderoben än så länge. Men vem vet vad som plötsligt kan improviseras fram under en föreläsning. ”Hej, jag heter... och är alkoholist”

... så får man inte.

Min dotter är inte att leka med. Jag drack vin igår när jag lagade mat. Fick en utskällning av tösabiten. Är ledsen och sammanbiten. Mitt hus blir alltså en ’vit’ zon. Inga problem.

Dessa ord skickades mig:

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!"

Apropos att nya horisonter lockar..

Keep your eyes on the ball ?

Vad säger din magkänsla? Den som finns under attraktion och behovet av att känna sig älskad.
Eftersom du ställer frågan här kan man ana en oro.
Jag är själv alkoholist och helt öppen med det. Tänker på hur det skulle kunna påverka möjligheterna till relationer i framtiden. Om jag skulle bli bortvald på grund av det.
Fast din nya vän är fortfarande aktiv i sitt missbruk om jag förstått det rätt, förutom att han just nu genomgår behandling. Svårt att säga hur det blir framåt då.
Det bästa du kan göra är kanske att vara medveten om ovissheten, bestämma dig för vad som är acceptabelt utifrån dig själv och dina behov och göra klart för dig själv vad som är viktigt för dig i en relation.
Lycka till

Det var ett tag sedan du gjorde ditt första inlägg här. Vi har haft en del problem med spam och det finns en risk att ditt inlägg gömdes lite i det. Ledsen för det och välkommen hit!

Du hittade hit då du bestämt dig för att sluta dricka. Du har frågor kring avgiftningssymtom och lite kring hur lång tid det kan ta innan man börjar känna sig som sig själv igen.

Du berättar att du fått medicin, i och med det en kontakt med någon inom vården. En idé är att ta upp detta med abstinens där också om du skulle vilja få lite mer medicinska trygga svar. Bara en tanke, du gör såklart det som är mest hjälpsamt för dig.

Om du vill kan du läsa lite om abstinens under vår faktasida här:
https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

Du beskriver en lång lista med saker alkoholen ”tagit” från dig och hur du mår på grund av den. Gått upp i vikt, orkeslöshet, ingen lust att göra saker. Du känner också att du hade velat ta hand om dig själv bättre. Du har till och med börjat tappa livslusten. Såhär ska man inte behöva må och du kommer att må bättre nu med denna förändring. Du har beslutat dig för att helt vända denna skuta innan det går mer nedför.

Du vill komma tillbaka till ditt vanliga jag, en glad och aktiv person. Nu har du redan tagit flera steg på väg mot det. Tagit kontakt med vård för medicinskt stöd och börjat skriva här. Bra gjort!

Fortsätt gärna skriv och läs här, hoppas du hittar mycket hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kommer sinnesron.
För att jag orkar stå kvar i oron och i mig själv.
Vågar titta på det som smärtar och varför.
Saktar ned farten och bejakar det som är gott runt mig.

Så fantastiskt välkommet?

Du är fantastiskt duktig och klarsynt.
När du vet att du måste avstå men inte varför.
Kanske inga barn? Eller käresta som hejar på.
Varför gör man förändringar?
Var ska det leda och vad fyller man livet med istället.

Fake ut till you make it sa min sponsor i alanon.
Dvs gräv djupt,kanske ned till tonår eller barndom.
Vad lyfte dig då och varför.
Cykelturen på blöt asfalt.
Godispåsen man sparat pengar till osv.

Själv tog jag i förrgår tag i en gammal dröm.
Jag red för första gången på 6 år.
Det gick inge bra,min kropp klarade det i nte pga artros.
Men djuren,auran runt en häst och den 170 cm 19 åriga hästen som tittade snällt på min nervösa varelse.
" Du ta det lugnt,det här klarar vi tillsammans"

Den känslan lukten och friden som finns i ett stall finns fortfarande för mig att ta del av.

Så ta alla klämkäcka råd,ta en titt på en gammal dröm.
Ta en skärva av den och just do it!
Önskar dig en bra dag och positiva tankar?

Utan droger.
Kan du höra vad rastlösheten vill säga om du lyssnar inåt? Vilken känsla tror du gömmer sig där?
Det man brukar kalla postakut abstinens - det där obehaget som kan vara lång tid efter man slutat med det man drogat sig på - tror jag delvis är kemi och delvis känslor som vi är ovana att lyssna på eftersom de dövats tidigare.
Även om du upplever att du står still och måste agera för att få förändring är det ändå en förändring bara genom att stå kvar när det känns jobbigt. Att bara vara kan innebära något nytt om man tidigare undvikit det.
Låta bli är också ett aktivt val.
Hålla sig kvar kan innebära rörelse och hårt arbete om man befinner sig i en stark ström. Det du upplever vara trampandes på samma ställe kanske i själva verket är precis så mycket som är möjligt just nu.

Insett om mig själv är att jag har "sjukdomen medberoende
Den har utvecklats under många års pressat liv där jag hittat överlevnadsstrategier.

Jag har många gånger halvt friskförklarad mig när jag varit symtomfri.

Men sen har jag stått där igen full av medberoendebeteende.

Vi dricker ju inte,men saker händer runt oss eller vi gör val som inte är bra för vår sjukdom.

Så termen alkoholist kan man ju sätta termen aktiv eller nykter framför,beroende på hur man väljer att leva sitt liv.

För mig är det en pågående handling där jag får vakta mitt beteende.
Annars står jag där igen.

Så att för evigt få stämpeln alkoholist behöver inte vara en nackdel om man på det sättet behåller respekten för styrkan i den.

Så tänker jag och det utan att det nedvärderar vare sig mig eller någon annan med en beroendesjukdom.

Blir så arg över att höra hur din omgivning liksom bara går och väntar på det (oundvikliga) återfallet. Trist, negativt och kontraproduktivt. Men sån är väl synen på oss alkoholister? Att förr eller senare trillar vi dit igen. Kanske att jag (hos din arbetsgivare-chef) anar en känsla av behov att känna sig förmer än, bättre än dig. Så tänker jag på den gamle författaren och suputen PO Enqvist. Som för många år sedan spolade kröken för gott. Han lever som, och kallar sig, helnykterist sedan dess. Vägrar begreppet nykter alkoholist, för varför ska han behöva dras med alkoholist-termen när han inte längre är alkoholist?

Under tiden som din arbetsgivare nitiskt avkräver dina blodvärden för kontroll, kommer x antal anställda (inte minst högre upp i näringskedjan) att utveckla ett beroende i det fördolda. Kanske får de snart en ny stackare att ta hand om och rehabilitera enligt den senaste alkoholpolicyn!

Med nyttig mat, god sömn och ingen alkohol;)

Godnatt?

Du har haft en intensiv period och kanske behöver vila? Tror inte att du är manodepressiv, men kanske har en liten släng av det beteendet, något jag tror många har (inklusive jag själv).

Hoppas du fick tag på din läkare och kan få hjälp redan imorgon, hoppas du hittar tillbaka till ditt "vanliga jag".

Kramar?

Alkoholen är ett passerat kapitel för mig. Jag har inte ork, tid, lust eller vill offra saker för sprit, vin och öl. Jag mår prima, jag har pengar (även om inte det var ett problem när jag drack), jag har en glad familj men en arbetsgivare som inte litar på mig, ja inte min fru heller för den delen.

Ok. Det var tråkigt. För det finns så många här som jag gillar. Men men

Utifrån dina inlägg så gissar jag att du har en hel del tankar på vad du behöver göra för att må bättre. Så bra att du vill träna och söka nya sociala kontakter samtidigt är det här inte rätt forum för det. Kanske har vi inte varit tydliga med det men vi värnar verkligen om anonymiteten här och tar till och med bort uppgifter som kan leda till av-identifiering.

Jag hoppas verkligen att du har andra arenor för den typen av kommunikation och hoppas att du stannar här trots våra begränsningar.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det brukar finnas AA möten utomlands. Kram

Är det någon i stockholmsområdet som skulle vela börja gymma med mig?

Hej NT
Vill bara säga att du är så jävla bra, snacka om att du är en förebild! Du gör det så bra, du motiverar och peppar så många härinne❤️Du gör skillnad för så många!!!
Kramar sigge

En All Inclusive kan vara allt och inget. Familjetid och time out, eller fritt vin på buffén. Tufft ställe du har valt, tänker jag.

Ibland behöver man tröst, ibland tough love. Jag blev serverad oombedd tough love men det tänker jag inte gå in på nu. Stöd köpte jag. Duktig psykiater.

Men du vet allt det där.

Med all omtanke i världen skriver jag nu i Sigges anda: ta professionell kontakt. Dig själv är den enda du inte kan fly ifrån. Det är ingen tröst att vara på AI i dagsläget. Gräv fram stålet i dej, åk hem, face the music och gör upp en plan, för din egen skull.

Styrkekramar ?

Fick äntligen tag på receptionen för min läkare. Han hade varit tjänsteledigt och därför inte hört av sig. Rimligt ändå.
Fick äntligen ett samtal till psykolog och blev kallad till nästa vecka. Nu kanske jag kan få proffesionell hjälp att bearbeta mig (?). Tycker ändå att det gått ganska snabbt med 2 månader väntetid. Tänkte att det skulle ta längre tid. Så det är ju glädjande :)

Väntar på att min läkare ska ringa upp så jag kan kolla Vafan det är som händer med mig. Är sjuksriven idag också. Kommer inte upp. Får inte i mig ordentligt med mat. Sömnen sitter inte. Såg att jag gått ner ytterligare i vikt. Hejdå muskelmassa!
Oooooch jag har en ny annalkande förkylning inkommande. Så ingen träning heller, jag som ville börja simma denna veckan. ?

Vad hände?

Nykter, tjuvröker klart det sista paketet från i helgen. Orkar inte riktigt bry mig och det ger mig samvetskval inför mig själv. Försöker att inte låta negativa tankar ta över, att jag är kass för att jag mår dåligt, att jag inte kan klara av det som andra kan. Jag kan inte ens jobba 2h om dagen. Är jag bara lat? Jag har ju kunnat kämpa med denna tröttheten tidigare på jobbet. Vafan?... :/
Jag orkar inte
Inte just nu.
Jag vill ju bara må bra.
.
.
.
.

Jag vill ju bara må bra.

?

Hejsan
Vet inte om du Märthan vill att jag skriver i din tråd. Till Jasmine vill jag skriva, att vi har alla vår egna resa att göra, vi gör så gott vi kan. Jag är väldigt sällan inne på AF numera. Varför? Jo det beror på att jag är trött på allt "alkoholtugg". Men jag diggar dig Märthan som fan, du stack ut direkt här på forumet, med din härliga stil! Dessutom osminkad, öppen och ärlig. Jag höll inte med dig om allt, men jag kände igen mig starkt i dig & gör så även nu. Härligt, bra & starkt & modigt att du skriver i detta läge.
Släng av dig rustningen, svärd och hela skiten. Ring till AF duktiga medarbetare och bolla tankar, känslor med dom. Våga ta steget och prata med din arbetsgivare, säg som det är! Pang på bara. Familjen likaså. Sedan kan du bara vara, andas, få stöd & hjälp till förändring/ bättre långvarigt mående. Jag tror stenhårt på dig, du är värd att ha det bra ❤️❤️❤️❤️
Kramar fyllda med mod & positiva energier.

Tänkte faktiskt på dig igår och undrade var du hade tagit vägen och hur du mådde. Tråkigt med återfallet?. Måste ändå säga att jag tycker att du gör rätt som "flyr från allt" om det innebär att du kan komma tillbaka till att må bra igen! Jag önskar att jag hade haft det modet, du vet min dröm är att bara dra till ett Ashram i Indien. Men, jag är som du, ansvarsfull och plikttrogen så jag har inte (ännu) vågat.

Dina kollegor må vara sura, men de vet inte hur det känns för dig inombords och de hade säkert inte reagerat likadant om du hade sagt att du fått en allvarlig sjukdom och behövde komma bort ett tag. Eller hur? Men, vi kan inte berätta hur det känns, om vår kamp och förtvivlan.

Märthan, sköt om dig!!! (Sigge var är du nu när M behöver dig?????) ????

Drog med hela familjen på en AIC, bokade i söndags och drog tidigt i måndags, från skola, jobb, allt!

Så här borde man kanske kunna göra o glädjas, men den annars ansvarsfulla M har nästan dödsångest. Mina kollegor är skitsura.

Allt känns som en mardröm, har aldrig velat fly så mycket som nu ?