Senaste kommentarerna i forumet

Om att ett barn som inte får visa ilska kan bli en vuxen som inte kan hantera frustration.
Eller som inte kan bli arg, bara ledsen, och ser sig själv som ett offer.
Om att panikångest kan bero på att man som liten inte fått visa sorg.
Läsningen ger mig aha-upplevelser.
Mitt i allt stöter jag på en bok med titeln "Övervikt handlar om känslor : handbok för dig som eftersträvar bestående viktnedgång".
Så den klickar jag hem.
Jag förstår intellektuellt att känslor inte är farliga.
Men jag har så länge låtit mig påverkas av dom ändå.
Styras.
Ätit på dom.
Druckit på dom.
Jag får upp en bild av ett får i huvudet.
Det flänger hit och dit, utan fri vilja.
Jagad av ett väsen med öppna käftar.
Det är vallhunden som tvingar det att fly.
Och vallhunden, det är beroendet.
Eller snarare känslan bakom beroendet.
Jag tror jag kommer att få till det här.
För vallhundar, det är ju rätt gulliga, ulliga varelser.
När man tänker närmare efter.
Eller, ja.
Dresserbara åtminstone.

Jag somnade med barnen framför tvn. Vaknade till och bar dem till sängen. Lade mig bredvid dem och ligger här nu och lyssnar på deras andetag. Oändligt tacksam för att jag inte varit berusad idag. Tacksam för att jag faktiskt valt en väg i livet där jag har stor chans att aldrig nånsin behöva vara det igen.

Jag läste nånstans "First you take a drink, then the drink takes a drink, then the drink takes you". Det är det man måste komma ihåg.

Att dricka tillför inget förutom problem.

Sug har alltid en bakgrund. Var det frihet vinet förknippades med? Ansvarsfrihet?
Förstår ju utifrån dina vardags beskrivningar att du har mycket ansvar och att det iblend kan kännas tungt. Som att vara lite fången i det. Kanske var drt längtan efter att k9mma bort från det en stund som tankarna egentligen bottnade i?
Jag brukar se mina tankar på alkohol som signaler. Ofta handlar det för mig om hög stress eller känslor av ensamhet eller otillräcklighet. Istället för att bli skrämd av tankarna använder jag dem som mina känslors lite trevande sätt att försöka komma till tals.

Såg nu att det var tre timmar sedan ditt inlägg...
Men hoppas allt är ok med dig???

Ta ett glas med mineralvatten och håll i det hela tiden!
Du fixar det, var är du på för ställe?
Kramar
???

Och tack AlkoDHyperD ❤❤❤❤❤

Första september 2018.

Idag har jag haft alkoholsug tror jag!! Har inte hänt på mycket mycket länge. Känns jättekonstigt och inte så trevligt.

Jag har haft en väldigt bra dag. Gott humör. Irritationen jag hade igår är helt borta.

Gick till affären. Med många barn. Därinne fick jag som ett ryck och funderade plötsligt på att köpa nåt. Då frågade min son "mår du bra mamma?". Han såg att jag blev konstig för jag stannade och kliade mig i ögonen. Jag sa att det var bra och så släppte jag tanken och köpte ingefära och honung istället så att jag kan göra en riktigt stark ingefärashot för halsondan.

Vi var klara på affären och började promenera hem. Då cyklade två killar förbi oss. Den ena hade hämtmat i en påse och den andra hade en systemetpåse. Båda vände sig om mot mig och log (de kanske trodde alla barn var mina och blev förvånade eller nåt ?). Då kände jag plötsligt att jag så gärna skulle vilja cykla med en kompis och ha vin i en påse. Helt fri.

Men jag vet ju att det inte är sant. Jag avskyr att dricka vin med en kompis för det blir oftast för mycket och jag skämmer ut mig eller så känns det åtminstone så dagen efter.

Nu ska jag göra ingefäradricka.

Planerar mig hjärna att återfall? Jag har inte tänkt såhär konkret på alkohol på otroligt länge.

Känner inte att jag kommer att dricka men närheten till tanken idag skrämmer ändå lite. Eller så är den okej. Jag vet inte. Är min hjärna nyfiken på berusning efter så lång tid helt klar i tankarna?

Nu är jag absolut inte sugen och det visste jag att jag inte skulle vara heller. Så det får väl vara okej att tankarna kom.

Många kramar till er därute!

Tänk inte på vad du misslyckats med tidigare. Idag gör du inte det❤️

Akut! Är på ett ställe med massor av tillgänglig alkohol. Jag blir ensam stundvis och känner nu hur A-hjärnan får nytt bränsle. Det här är situationer jag aldrig bemästrat de senaste sex-sju åren. Minst. Är rädd.

Ja, för att få nåt begrepp om skadeverkningarna.
Trodde jag skulle ha skenat iväg säkert fem kilo till, men det är väl allt stillasittande och ätande nu under sommaren som gjort sitt till i jäsprocessen.
Har 25 kilo att tappa.
Märker så väl att fetman förändrar mitt sätt att agera.
Jag bemödar mig verkligen om att vara så trevlig jag bara kan mot människor jag möter.
Den egenskapen finns där ändå, som ett karaktärsdrag, men jag spär på ytterligare, som en ursäkt och gottgörelse till min omvärld för att jag finns till i min fethet.
Som om jag tänker att jag besudlar deras livsrum med min uppenbarelse.
Men det har nog inte med mitt BMI att göra utan snarare min självkänsla.
När jag drack - och var smalare - hade jag precis samma tillvägagångssätt.
Samma tankar.
Det rör sig om olika beroenden men oj, så sammasamma det är iallafall.

Du ska vara stolt över dej själv. En dag i taget. Vi fixar det här. När världen omkring oss strular är det normalt att ångesten kommer, men ett är säkert och det är att det blir bättre.

Jag hejar på dej, vännen.

Styrkekramar ?

Ja, idag blir det en bättre dag?
Jag är med på det??

Kramar
???

Går det fortsatt åt rätt håll. Kan utifrån våra tidigare erfarenheter tycka att det kanske vore nyttigt att vara aktiv här.
Även om det nu är nya som skriver har du mycket att dela med dig av till andra, och stöd finns ju i massor att få.
//PP

Så öppen, äkta och underbar. ♡ Just nu känns du så otroligt stark. Fortsätt att ta hand om dig, så kommer allt att bli bra. ♡ Kram

Dåligt med ork just nu. Vill bara berätta att jag läser och tycker att du är grym. Keep up the good work! ♡ Kram

I dag blir en bra dag. Så bra jag förmår att göra den. Det räcker långt. Gott nog. Det har jag bestämt. Sådeså. ♡

Utan var du lägger ansvaret för det. Om du visar att du försöker bete dig respektfullt så gott du kan och berättar att det handlar om dig och inte dem samt ber om ursäkt om du brusar upp utan anledning tar de inte skada. De lär sig att de är viktiga nog att vara delaktiga, få förklaringar och lär sig att människor kan må dåligt av och till.
Du är en fantastisk förälder, Lim!

Höst.

Jag är omgiven av grönt, här på min terrass. När jag öppnade dörren till den hoppade äldste missen ned från solstolen där han legat över natten, och promenerade in till sin frukost. Det skall jag strax också göra.

Idag ska jag spika upp tavlor och fotografier, och äntligen inreda det lilla rummet, där äldsta dottern igår byggde ihop en dagbädd i vit metall; en romantisk skapelse som nu väntar på madrass, kuddar och vackra textilier. Det blir en dröm i vit spets och virkade omtagsband, en minioas att slumra i när man vill vara med men ändå lite undanskymd från livet i huset. På tre ställen omgiven av fönster kommer jag att kunna ligga där, likt Maya desnuda, och äta chokladpraliner läsandes böcker om söta, lätt kantstötta hjältinnor som får den trevlige karln till slut.

Bara det.

Idag åker kanske symaskinen fram också och DET var länge sedan. Jag har vackra tyger som lagts på hög för detta ändamål.

Äldsta dottern kom hem igår, i en virvelvind av intryck från första hela veckan i skolan, tog fram skruvdragaren och fixade ihop bygget. Sen ville hon ha stekt potatis. Det är mysmat här hemma. Jag gullade med henne och när jag tittat in till henne på sitt flickrum hade hon somnat med ljuset på. Håret var draperat över kudden och äldsta kattan draperad över hennes arm. ’My prrrrrecious’ tycktes katt säga när hon glodde på mej medan jag sträckte mej ned över huvudgärden och stängde av lampan, den kantiga benstommen som hon ärvt av morfar och mamma tydlig i ljuset och med bleknande sommarfräknar strödda över näsan.

Ha en bra dag alla kämpar ?

God kväll allihop.

Ja ellerhur Ler och Winna... De små detaljerna gör mycket. Det är när jag kommer på små exempel mitt i vardagen som jag förstår hur grundligt ett alkoholmissbruk påverkar oss. Och hur det inte är självklart först att det är alkoholen som förstör. Det är ibland så subtila saker.

Oj vad det är svårt att vara positiv nu för mig. Jag har varit på så dåligt humör halva dagen idag. Varit lättretlig. Känns som att jag äter hela tiden. Jag är vresig mot mina barn. Jag tror det är pms. Okontollerbart känns det nu. Jag tänker ena sekunden "nu ska jag vara snäll och andas och sluta gnälla" och nästa sekund står jag där och gnäller ändå. Min hals kliar också så jag är nog snart sjuk.

Jag tål att vara på dåligt humör ibland men jag tål inte när jag blir otrevlig mot mina barn. Det är inte okej. Men det är som att det är nån annan i mig som beter sig illa. Usch. Och mina barn försöker muntra upp mig... stackarna. Men jag försöker förklara varför jag varit lättretlig. Iof har de mest varit ute och lekt så det var inte lång stund de behövde stå ut med mig. Hoppas jag är trevligare imorgon!!! Jag tror jag ska läsa på om strategier för sånt här. Det värsta som finns är att vara barn till någon som är irriterad. Det minns jag från när jag var barn själv. Så det ska mina barn slippa!

Kanske ska se till att ta oss ut till skogen imorgon. Då brukar mitt humör alltid bli bra nästan. Men å andra sidan kan det göra mig ledsen att möta hösten..... får då sörjer jag att sommaren är slut. Men naturen är alltid bra.

Jahapp vilken muntergök ?

Men nåt muntert på riktigt är att jag varit nykter i 1 år 6 månader och 21 dagar ? närmare bestämt 567 dagar. Jag laddade ner en app nu för att räkna efter. Minns förr när jag gjorde det och tyckte att tiden gick så långsamt. Minns tydligt hur 90 dagar var mitt första mål. Att jag skulle känna mig nöjd då och fortsätta leva nyktert. Och det har jag hållt.

Nu blev jag på lite bättre humör genast ?

Kram och godnatt!

- och hon har tillbringat fredagkvällen med att dammtorka och dammsuga. Jag är också så jäkla nöjd med mitt beslut.

Fridens liljor & nattinatti

Att jag tackat nej till en cool fest med vänner för att ligga hemma och klappa på ett godsedjur. ??? men jag är tröööött!

Vad händer med mig? ?
No Mo fomo? Maybe baby, Vi får se. Nu Nanna (22:30'en fredag Vafan? ?). Och jag är så jäkla nöjd med mitt beslut. Fridfullt typ. Mvh tantagda95år.

Fridens ?

….och beslutsam! Det bådar gott. Jag önskar dig all styrka du behöver för att köra ett nytt nyktert år. Men, om du mot förmodan skulle falla, så slå inte så hårt på dig själv. Det händer de allra flesta av oss, vi tar ett eller flera återfall på vägen. Nästan så att det "ingår" - även om man helst skulle vilja slippa. Kör hårt, vi är många här som finns för stöttning - oavsett om du är nykter eller inte. Vänligen//Anders

Efter en sommar med diverse fusk går jag den vita vägen med start...imorgon.
9 månader av alkoholfritt.
Men juni, juli, augusti kommer jag att falla tillbaka.
För att jag har bestämt att det är ok.
För att det gick bra denna sommaren.
För att jag älskar vin och gin.
För att jag vill att det ska funka.

Det är fredagkväll och jag sitter ensam i min säng som oxå agerar soffa. Denna lägenheten är ganska mysig ändå, flera små ljuskällor lite överallt. Mjuka Kuddar och speglar för att få känslan av att den lägenheten är större. Det är en mysig lägenhet och jag är så himla tacksam över att jag har den. Det är jag verkligen ?❤️

Så det trillade ner en inbjudan för en fest i kväll från en av pojkarna jag träffar. Denna är en musikproducent och en av hans polare skulle spela lite nya låtar kombinerat med möjligheten till utlevnad för gästerna. En chill bdsmfest helt enkelt. De brukar vara de bästa kalasen tycker jag. Nu brukar jag varken ha utlevnad eller sex på kalasen, men stämningen och öppenheten är min melodi. Jag trivs helt enkelt, det är fint.

Tackade nej till kalaset, sa att jag var trött men att vi måste ses snart och att han var en jäkla globetrotter änna. Har för
mig att han nyss kom hem från en turné i staterna, eller om det var Berlin? ? Ingen aning, skit samma?‍♀️
Han sa att vi kanske kunde sova ihop i natt och jag svarade varken jakande eller nekande. Hade varit mysigt med sovsällskap (har redan pratat med Elvis, han var helt okej med detta. Så no worries).

Det enda som säger emot är ju att jag måste städa i ordning här hemma och ta disken. Behöver duscha också, tror fan jag skiter i att raka benen. Görlpower, Gudrun! Eller så skiter jag i det och går och lägger mig i stället.
Ska mysa med Mr grey i morgon (Hahahahahha han kommer hata mig om han någonsin får reda på detta smeknamnet), ni vet han från Pride. Första duden jag hade nyktert sex med sedan uppenbarelsen ?. Mr grey ?
Undra om inte jag ska börja kalla honom för det ändå till honom. Åh så kuuuuul!
(Bland mina vänner afk kallar jag honom för duschkillen. Men det är en helt annan historia.?)

Nej men Vafan, jag orkar inte. Jag är trött och vill inte diska ?.
Hoppas ni får en fin fredagskväll!
Friiiidens ?

Precis lagt på luren med mitt försäkringsbolag. Ringde dit efter att exmannen tipsat om att ringa för att se om de kanske fanns någon försäkring som kanske skulle kunna ge någon typ av utbetalning. Psykisk ohälsa är ju ändå oxå en typ av skada lixom. Fasten det inte syns som ett brutet ben med gips.

Märkte hur tanten i telefonen blev tyst. Och mumlade att hon läste något från en tidigare case där jag bett om ersättning. Året var 2011 och jag inser att just fan, de nekade mig då. Det var innan jag fick min diagnos (som nu är avskriven sedan några år, tack terapi ?)

Så frågar hon hur det är med min alkohol nu? Och där kom det. I mina papper från 2011 när jag blev inlagd står det att jag är sjuk pga alkohol. Detta var innan någon typ av utredning och i samband med ett suicidalt försök landat på psyk istället. Absolut var jag skitfull då. Men inte tillräckligt för att bli stämplad som alkis på papper. (Kommer på nu när jag tänker efter att jag inte fick någon medicin under min första inläggning förutom B-vitamin. Trotts att jag osade av ångest och på riktigt var sjuk i annat)

Jag svarade tanten i telefonen att jag tyckte det fallet var missvisande. Att jag sedan fick en diagnos, att jag gått i terapi, att jag Inte uppfyller de kriterierna längre. Att jag studerat och gift mig, att jag i vanliga fall jobbar heltid. För hon undrade vad jag gjort sedan 2011. Hon ville väl dubbelkolla så jag inte var missbrukare och att våldtäkten var under fyllan eller nått (jag var nykter under våldtäkten btw).
Vad vet jag? ?‍♀️
Vilket som så kunde jag även svara att jag nyligen gjort leverprov och att det finns siffror på att jag ligger under normala (hurra!), och att jag är nykterist.

Där efter fick jag läsa upp från mina sjukintyg med stressymtom, utmattning, depression etc etc. Inte någonstans står det något om alkohol där (ifs lärde jag mig det redan 2011 att inte nämna det, för alkoholism på papper ger ingen ersättning)(nu vet ni det).

Så hon sa att hon trodde på mig och jag får en utbetalning på 3000kr för sveda och värk. Det är ju nästan en halv hyra. Eller mat för resten av månaden. Underlättar massor! Blev så positivt överraskad.

Samtidigt så gör detta samtalet mig ledsen. Fan 2011, det är ett bra tag sedan. Och jag förstod ju att jag inte skulle kunna säga till tanten i telefonen att "Nä du, livet har fan varit jävligt kämpigt och jag har inte lärt mig att dricka. Tydligen hade ni nästan rätt redan i början av min 20års period. Sedan har jag mest sprungit snabbt snabbt snabbt och jagat och flytt från känslor och självhat eller jobbat för mycket eller studerat för mycket i omgångar tills jag inte orkar mer och då ligger jag ner en period och är trötttrötttrött tills jag börjat om igen, och mycket av detta har jag hanterat med att bli skitfull".
Det skulle verkligen se bra ut på papper det, eller inte. Lite som att skjuta sig själv i foten. Eller i låret.

Jag är så himla glad över min nykterhet just nu, så ni förstår nog inte. Det finns inte mycket här i världen som jag kan påverka, livet är (eller har) varit väldigt jobbigt i perioder. Och det är ganska jobbigt till och från nu med, men jag är nykter och det kan jag kontrollera.

Jag vet inte om jag skrivit det förut men det känns som att jag fått en ny chans i livet. Att jag är "20 igen" eller lixom får möjligheten till att leva. För Fyfan vad psykisk ohälsa och stress har jagat mig.
Våldtäkten genererade med en total smäll in i väggen, ett sista "Nä men nu ger jag upp på riktigt alltså, nu dör jag" och tack vare att jag faktiskt är fast anställd så kunde jag bli sjuksriven på heltid.
Det har jag inte kunnat tidigare.
Att vara sjuk och faktiskt vara sjuk på riktigt. För jag vet att man måste vara frisk för att vara sjuk annars, ett jävla jobb att vara sjuk utan skyddsnät ska ni veta.
Men nu har jag vilat på riktig. Mött mig själv på riktigt. Vågat stanna upp och frågat mig själv, vad gör mig glad idag? Vad är bra för mig idag?

Det kommer ju nästan alltid något gott ur det onda, kanske var sjukskrivningen det braiga ur våldtäkten?

Ibland känner jag att jag wastat bort så många år med att må dåligt. Det är sorgligt och gör mig lite ledsen. Jag har ju haft kul också såklart, massor med kul. Men ångesten och osäkerheten har alltid funnits nära (ja och alkoholen då såklart)
Det vet jag nu. Nu när det känns som att jag vaknat. Så himla tacksam att jag vaknade innan 30, vissa människor vaknar aldrig upp. Vissa slösar bort hela sina liv.

Långt inlägg, spretigt säkerligen (Hej Sigge), men ärligt.
Nu ska jag och min emotionella bakfylla gå ut på långsam promenix runt sjön. Det behöver jag idag. Glöm inte att fråga dig själv , vad behöver du idag för att må bra på riktigt?

Fridens ?