Senaste kommentarerna i forumet

Dags att ta tag i livet. Nu är det dags att krypa ut ur gömman och verkligen försöka

Och jag insåg att jag inte saknat honom idag...

Kanske börjar även jag gå vidare.
Jag vet att jag kommer ha glömt honom någon dag. Eller bara minnas små fragment.
Mitt minne funkar så.
Eller har fungerat så så långt jag kan minnas iallafall.
Det är lite tragiskt. Minnet alltså.

Voxra (medicinen) skulle tydligen hjälpa mot minnet. Jag ringde mottagningen idag för att få prata med läkaren, de sa att de skulle återkomma under dagen. Men gjorde inte det. Ska ringa i morgon igen. Har bestämt mig för att ge medicinen en chans.
Det skrämmer mig lite. Jag vet att den första tiden oftast blir sämre. Att suicidala tankar och destruktiva tankar kan intensifieras.
Nu var det 26 dagar sedan jag hade min sista suicidala tanke. Och jag vill vill vill Verkligen inte kämpa mot de jävla demonerna igen. För det är så jävla... jobbigt?

Så medicinen gör mig rädd. För helt ärligt finns det en sida i mig som skrämmer skiten ur mig. Det mörkret önskar jag inte min värsta fiende. Men om medicinen kanske kan vara ett till sätt att möta det destruktiva i mig, så är det värt. Livet måste väl gå ut på mer än att kämpa mot hjärnspöken och inre demoner hela tiden.

Jag har en Hashtag som jag använder på min födelsedag som lyder #stillnotdead.
Tanken är väl att den ska vara lite komisk. Men för mig är det Verkligen ett statement. För saken är ju det, jag lever ännu. So far har jag (och tacka gudarna för ambulanser) spöat skiten ur mörkret fler gånger än vad som borde krävas av en människa.

Jag tror att nykterhet kommer vara den största grundstenen för att jag ska må bra (det har jag nog inte verkligen förstått tidigare) och kanske det i kombination med medicin.
Kanske kan nästa födelsedagstag vara något med att leva livet istället för att "ännu inte vara död".

Vilket som, nu kickar sömntabletterna in. Ska fånga mitt fönster. Kram på er!

?

Jag brukar också göra det :)
Skönt tidsfördriv och hjälper en att komma ihåg varför man kämpar själv.
Återigen toppen med 200 dagar!

Den jag hade försvann och en naturlig utveckling för mig var att dricka mer - vilket i sin tur ledde till komplicerade ensidiga dialoger och mer galghumor som jag har haft mycket roligt med. Tillslut slutade det vara roligt naturligtvis.

Jag försöker styra upp min existens så gott jag kan just nu - ibland känns det genomförbart, och ibland inte - åt vilket håll det lutar beror på humör, vilket håll det tippar så att säga. Jag måste säga att jag är smått förbluffad ändå att det gått snart en månad sen jag startade tråden och ingen som helst alkohol.

Idag tänkte jag på de mer sorgliga aspekterna av mitt alkoholmissbruk och längtade inte tillbaka. Något så smått som att vakna i panik, för jag hade somnat och hade bara någon deciliter gin kvar - det var lördag och systemet stängde sex - nyvaken och antagligen i behov av både dusch och klädbyte, med bara nån halvtimme kvar till stängning sprang jag i kallt höstmörker, och kom dit en kvart innan stängning, andfådd och svettig.

Eller när pengarna var slut och jag fick ställa mig och föra över via telefonen från sparkontot för en liten flaska vodkas skull, eller att nästan bli nekad försäljning för att jag luktade gin - på väg hem naturligtvis lättad och konfunderad att de inte ville sälja till mig först - jag var ju inte berusad, och fortfarande tror jag inte att jag var det - men när man druckit i fan vet många dagar i rad så har man inte direkt koll på hur man ter sig för andra människor.

Utan er skulle allt vara mycket svårare. ♡

Började kolla några trådar och fastnade i närmare tre timmar. Känns som att jag spammat hela första sidan nu... ?

Här rullar det på. Mår riktigt hyfsat och lägger till nyktra dagar i rask takt. Är som vanligt medveten om att det kan ändras snabbt, så jag är på min vakt och kör mina strategier. Just nu känns det bra i alla fall. Tacksam för det. ♡

Det brukar rent psykologiskt kännas skönt att kunna säga vecka/veckor istället för dag/dagar. I alla fall för mig.

Starkt att berätta för en väninna, så långt har inte jag kommit ännu - hoppas fortfarande på att klara av att lösa mina problem innan de blir uppenbara. Så tragiskt angående mannen du berättar om. Det bevisar verkligen att det är ett riktigt gift vi har att slåss emot.

Hoppas att allt ordna sig på bästa sätt för dig. ♡ Kram

Tack vinäger ^^
Känns lite som att den värsta hostan börjar lägga sig nu också. Kaaaanske kan börja träna om 2-3 dagar. Håller tummarna ?

Idag var ganska seg till eftermiddagen, kände mig nästan bakfull. Groggy i huvudet, varm och trött.
Hade kompisdejt inbokad, så satte på min näst finaste klänning och drog in till stan och träffade min kompis. Käkade svingod sushi och sen promenix i solen och glass ?
Får Verkligen energi av att träffa andra just nu. Hela humöret känns bättre.

Drog i lite slingor i håret på förmiddagen, blev överraskande bra. Alltid lite nervöst detta där med håret tycker jag. Men efter ex antal år så blir det faktiskt nästan alltid bra ?‍♀️ (Inte jibxa nu).

Strax kommer en annan polare över för att se ett avsnitt på serien vi följer. Köpte hem bigarråer och gingerbeer. Blir mys.

Överlag bra dag, Trotts att jag fått brottats mot depressiva tankar under halva dagen. ?

Fridens ?

Jag drack sist 4 juli, en onsdag. Har inte druckit sen dess.

Dricker vatten som tusan dock. Försöker vänja mej vid att ha så tråkigt.. Har börjat promenera på morgnarna. Väntar på besked. Livet bara går förbi mej och jag står bredvid och är åskådare.

Inget sug..

Ibland är det inte så dumt att vara sjuk i början av nykterheten. Det brukar ta suget efter A ganska rejält. Lite gratis draghjälp, även om du verkar klara dig rätt bra ändå just nu. Självklart önskar jag inte att du ska vara dålig, ville bara skicka en hälsning. ♡ Kram

Du verkar så medveten om vad du vill med ditt liv. Även om andra förminskar, så vet du förstås själv hur du mår av din A-konsumtion. Bra att du vill ta tag i det nu. Fortsätter man blir det bara jobbigare och jobbigare. Du skriver om aktiviteter, tror också att det är jätteviktigt att fylla dryckestiden med något annat. Vad är du intresserad av? Det gäller nog att du har något planerat inför måndagen. Lycka till! ♡

????
Det samma.

Varit en vecka på båten och jobbat..Puh..Ingen semester direkt.Mycket nöjd med veckan.Ser inte så mycket passagerare eftersom jag jobbar i köket..Inte mycket fylla på denna båt, som tur är..Vad härligt att slippa det..Finns ju så mycket på passagerar-båtar annars..Fanns tydligen på denna båt också tidigare bland personalen..Nu känns livet skönt..Hoppas det finns jobb för mig ombord framöver också..Varm kram från en trött men nöjd miss lyckad..

Vad fint att få hjälp via kyrkan..Vår väg till ett friskt och fritt liv ser ju olika ut..Även varför vi dricker..Jag har aldrig druckit på dåligt mående, utan som jag ser det, blivit fysiskt a-beroende..Alltså druckit så ofta så min hjärna blivit beroende..Vissa har ju period-drickande, andra får ångest efter en fylla osv..Vi är olika helt enkelt..Hur man går vidare är också individuellt..Jag har ändrat mitt liv ganska mycket sedan jag slutade dricka för 2,7 år sedan. Separerat, köpt hus, testar annat jobb, bytt ut några vänner osv..Tidigare var jag en medelålders kvinna som trivdes bra med livet , men alkoholen förstörde mitt liv mer och mer. Idag känner jag mig fräsch och tar till vara på livet..Jag drack inte för att jag mådde dåligt, jag började må dåligt för att jag drack..

Hinner inte alltid kommentera men lämnar ett litet avtryck här. Tänker på dig. Fortsätt kämpa!

Det var just så jag tänkte när jag först ringde till kyrkan. Att huvudproblemet är ju inte alkoholen, det är ångest, oro som jag dämpar med stora mängder vin. Ångesten kommer från ensamheten (jag är singel).
Ett tips kan vara att kontakta kyrkan för att få hjäp. Dom är duktiga på själavård. Jag är varken religiös ellelr kyrklig.

Allt gott!

Just nu på kanal 4, en historia om alkoholism. Tips tips om ni har tillgång till tv nu :)

I natt har jag sovit oroligt, somnade gråtandes. Vaknat till och från med monsterhosta.

Blir en lugn dag tror jag. Eller det borde det. Har inga nämnvärda sug eller tankar på att jag skulle vilka dricka. Så det äe ju skönt.

Nu kaffe
Fridens ?

Hej,
Kreativt val att ta kontakt med en präst! Och varför inte? Jag tror att många som fastnar i ett beroende gör det för att vi på olika sätt "har ont i själen", och det är detta onda man måste ta itu med när man väl tagit sig ur själva beroendet. För att livet som nykterist ska bli ett liv i frihet, att vara fri från lasten och fri att leva livet opåverkad. Att sluta dricka handlar väl annars om två saker, att bryta den djupt rotade vanan där vi går från tanke till handling (alkohol) på nolltid samt att blicka inåt och se vad vi sökt och saknat som vi använt alkoholen till att ge oss. Antingen det handlar om att dämpa ångest och oro, få tyst på kritiska tankar eller ett behov av snabba kickar och göra livet ännu mer spännande. Vägen till beroendet är unikt för var och en, även om mycket är gemensamt. Liksom vägen ut.

Lycka till med din egen väg ut ur beroendet!

Hej! Jag har varit nykter i några veckor. Jag hittar mycket stöd hos prästen. Det är den hjälp jag har. Jag går inte i terapi eller så. Prästen är en äldre kvinna som nog har hört det mesta i sitt jobb.
Hoppas det går bra för dig!

Du har rätt lim..Utseendet förändras och man åldras av alkohol..Man struntar oftast i det, och märker inte så mycket förrän man slutar dricka..Annars går det bara utför om man fortsätter..Det är ju också skammen och skulden som syns på den som dricker..Jag träffade en kvinna för några år sedan som hade blivit jättefräsch, och som tidigare haft a-problem..Då berättade hon att hon slutat dricka.Vad bra gjort sa jag, du är jättesnygg sa jag..Efter ett tag började hon dricka igen..Hon dog förra året..Ett år äldre än mig..Hon blev 54 år..Så tragiskt..Lim du är en kämpe..Så duktig fast din man dricker..Hejja dig?Vi har massor av skäl att vara nyktra..Vilket skäl att vara full? Vad har alkoholen gjort för gott för våra familjer? Absolut motsatsen om du frågar mig..Bara en massa problem och oro..Skönt med 1,5 år..Bra jobbat!! Kram..

Tack miss lyckad och Jasmine ❤❤ ni värmde mitt hjärta oerhört med era svar. Jag kände mig liten och skör. Men det kändes så fint att läsa era omtänksamma svar. Tack!!

Imorgon är det min årsdag. Nykter 1 år och 5 månader. Räknade nyss och fick det till en månad mindre. Och löjligt nog kändes det inte så bra. För jag känner det som att jag borde vara nära 1,5 år nu. Min nästa mållinje. Eller mitt nästa delmål snarare. För jag är ju inte i mål, utan upptäcktsresan fortsätter.

Jag känner mig rätt så tillfreds. Det finns moln framför solen men det är saker jag inte orkar skriva så mkt om. Men jag kan ju skriva att jag är så tacksam åter igen över att jag är nykter med mina barn. Vad hade de haft för helgmornar egentligen om både jag och min man drack på kvällarna?

Jag har tittat på en dokumentär om alkoholism i olika former. Snacka om att man blir avskräckt. Och allra helst eftersom att två av beteendena som representerades har varit jag i olika perioder av mitt liv. Det börjar med glada skålar och slutar i ångest och tårar.

Det finns en person, som jag ser ibland där jag bor. Hon har druckit flera av de tillfällena. Det syns på henne att hon festar mkt. Och det syns att hon egentligen ser bra ut... men ansiktet ser ut sådär som jag upplever att mitt ansikte kunde se ut förr. Fast lite värre... men det kanske är pga rökning också. Utseende är inte allt och jag är absolut inte ytlig. Men när jag ser nåt jag känner igen som en följd av alkohol så kan jag inte låta bli att titta lite extra. Och tänka att om utsidan avslöjar drickandet sådär... Hur ser då insidan ut? Organen men också själen... hjärnan och hjärtat. Och de anhörigas hjärtan....

Kan en person dricka ihjäl sig även om den inte dricker varje dag? Men om den dricker för mkt varje vecka minst en gång och oftast oftare.... Och har diabetes och höga blodfetter och nära familj som haft stroke? Och röker. Påverkar alkohol så mkt att kroppen kan ge upp? Finns det nån läkare här som vet? ? Jag som enbart har kaffe som en "last" och dessutom är väldigt fysiskt aktiv kan ibland tro att min kropp ska ge upp pga stress eller liknande. Så hur kan en kropp leva med alla de faktorer jag beskrev? Kan den det hur länge som helst tror ni?

Kram på er!

Hej zara.p!
Är själv helt ny och bara varit nykter några veckor, då har inte så mycket att skriva ännu, mer än att jag är trööött.
Jättebra att du hittat stöd!
Själv väntar jag på en gruppbehandling som på en mottagning som kör KBT för div missbruk!
Välkommen!?

Tack snälla!??Ska kolla in din blogg!
Tack

Tänk om det faktiskt är så enkelt.
Tänk om det faktiskt är så att jag har en låg dopamingrej i hjärnan.

Kanske kan det vara därför jag jagat så mycket kickar i mitt liv.

Känner en typ av lugn av den känslan, kanske kan den typen av medicin ge mig en till grundsten till välmående.
Jag tror jag ska ge det en chans.
Har ju en månad på mig att utvärdera medicinen.

Åter igen känns det som att mitt liv tar en riktning åt rätt hålll. Fasten jag är nedstämd idag, så är jag hoppfull.

?

Min läkartid i morgon blev inställd, men fick en tid till idag istället. Så nu har jag varit hos läkaren, fått ny medicin och lämnat blodprover.
De säger att jag är deprimerad och har utmattningssymptom. Min sjukskrivning blev förlängd med en till månad.

Någonstans skrämmer det mig. Jag har varit borta sedan april nu.
Dagarna går och jag försöker hitta meningsfullhet med all min tid. Månaden som gått har ju varit tuff pga uppbrottet. Men också att jag inte har något att göra riktigt. Inte fått någon hjälp med samtal, så jag har mest känt mig som en levande paus.

Denna läkaren (en ny) skulle kolla upp samtalsterapi, de har en grupp där. Och det tycker jag verkar intressant. Jag vill ju bygga på min verktygslåda. Jag vill ju jobba snart igen. Nu är jag ju förkyld också så att träna går ju inte. Men kanske kan jag gå ut och promenera i kväll.

Det ska bli intressant att se vad blodproverna säger. Hur illa jag gjort min lever, eller om den mår bra. Det blir oxå intressant att se om resten utav kroppen mår bra.

Kanske borde sätta upp nått typ av månadsmål eller liknande för att skapa mening med tillvaron.
Idag, efter mötet, känner jag mig nedstämd. Lite ledsen. Vet inte riktigt varför. Vill inte må dåligt.

Kanske är mitt normaltillstånd deprimerat konstant? Kan man må bättre än såhär? Det måste man ju kunna. Han ville sätta mig på voxra, men jag har inte adhd. Sen såg jag att det blir som amfetamin i kroppen. Spontant känns det lite risky för mig eftersom jag har en beroendepersonlighet.
Men om det är dopaminet och noradrenalinet i min hjärna som är skevt, kanske det kan hjälpa mig? Ska skriva ber alla frågor jag har kring det läkemedlet innan jag vågar mig på att starta något nytt. Jag vill inte gå på piller. (Undantag sömn, för sömn är kritiskt).

Ska på ett kalas om 2 veckor där exet kommer vara värd mer eller mindre. Trodde inte jag skulle bli inbjuden, men det blev jag. Vettefan hur det kommer gå, bra antagligen. Försöker inte tänka på det. Mycket kan hända inom 2 veckor. Men jag saknar honom idag igen. Kanske för att jag har så mycket fritid nu utan jobb och utan honom. Vi hängde ju konstant förut. Dag som natt.
Behöver skaffa mig fler hobbys.
Men inget känns riktigt roligt eller Lockande, misstänker att det är depressionen som tar över där.

Ääääny hoooow! Långt inlägg. Ber om ursäkt för autocorr.
Behöver försöka få i mig mat och städa här hemma nu.
Ta hand om er ?