Senaste kommentarerna i forumet

I dag mår jag bättre. Får nästan lite dåligt samvete av att skriva i förtvivlan. Men i går kände jag mig hjälplös, utan förankring i verkligheten, i världen.

Tack för all omtanke, det känns så bra att ni bryr er. Bryr er på riktigt. Erfarenheten talar och den är ärlig.

Nu sitter jag i solen och njuter. Lyssnar på min hockeytokige mans kommentarer framför teven och fylls av en enorm ömhet. Trots svår sjukdom tar han hand om mig. Klandrar mig aldrig även om jag tycker att jag förtjänar åtminstone några suckar. Men icke... Han förstår förstås inte fullt ut vad jag går igenom just nu - få utan beroende gör det - ändå stöttar han mig. Håller om, smeker och viskar tröstande ord, som till ett barn:. "Sch, såja, det ordnar sig, du är så fin, jag älskar dig..."

Jag är så lyckligt lottad! Och i dag har jag förmågan och orken att uppskatta det. ♡

Igår innan jag åkte till jobb så fick jag ett samtal från min hyresvärd.Jag hade fått klagomål och det är ju alltid tråkigt (Har aldrig fått det förut) vare sig vad. Men klagomålet va att de kom röklukt ifrån min lgh när jag öppnar dörren.Jag sa att det kunde säkerligen stämma pga jag är rökare.Jag sa att de va ju tråkigt, och om jag hade vetat detta så skulle jag självklart alltid gått helt och hållet ut i balkongen men kan vara lite slarvig ibland (absolut när j har druckit).Men sen stoppade hon mig och sa - De är mer en söt lukt. Personen (som hade klagat) hade tyckt att det luktade som hasch/marijuana !! Och jag fick till mig om detta stämde och att dom tror att detta är sant så är dom skyldiga att anmäla till polisen.Jag blev helt paff och väldigt upprörd. Jag vet ju att jag är oskyldig men att någon bara får spotta ut sig vad som helst utan någon egentligen grund är ju fel. Bara för att någon har luktat något sött så betyder ju inte det att de behöver vara droger.Och sen för det andra så kan man inte missta hasch/marijuana lukt för något annat. Man vet när man luktar det och pga att jag vet att sådant inte röks i min lgh så undrar jag om j har gjort något som stör denna granne.Jag ska väll inte behöva vara nojig och vänta på någon annan löjlig anklagelse ska komma..!
Jag erbjöd hyresvärden att komma upp och ta en titt om hon ville.Men jag ska inte ens behöva försvara mig.Om någon anklagar så är det den personen som ska bevisa det.Annars kan ju alla bara gå runt och klaga och anklaga folk. (Jag vet att hon gör endast sitt jobb och måste informera så det är inte henne jag är upprörd på)
Men känner att jag ska väll få försvara mig och säga mitt??.Så jag är så sugen på att skriva ett brev så jag når ut till grannen som har klagat ! Det vore kanske bäst att bara släppa det pga jag är ju oskyldig.Men själva anklagelsen är ju rätt så allvarlig så jag känner att jag ska få säga mitt !

Kramar

Var bjuden på en stor fest igår..Ville inte gå.Där flödar alkoholen och jag har svårt med jätte fulla personer nykter! Har alltid tyckt det är jobbigt..Idag jobbar jag och har bra ob-ersättning, medans dom flesta från festen ligger och mår dåligt..Många tänker på när dom kan ta en öl snart, utan att det är för tidigt..Det var konstigt för mig som alkoholberoende, att jag aldrig ville dricka förrän på kvällen? Exet vankade av och an tills det var e.m. Så han kunde öppna första ölen. Idag mår jag gott, trots lite sömn inatt..Kram alla, hoppas ni också vaknade nyktra..

Hoppas att du får tillbaka styrkan som du hade tidigare.
Finns ju inget man kan säga som lindrar mer än att du kanske ska tänka tillbaka på tider
du mådde bra och göra likadant nu som du gjorde vid det tillfället.
Stress är inte bra och du har ju då svårare iom detta...
Stressen klarar man dock bättre utan A säger ju alla. Det är ju säkert sant även om jag
själv ibland tar A för att klara den värsta stressen.
Har själv en bra nykter period nu och mår väldigt bra..
Håller tummarna för dig..

John

Du är grym!
Och det är nu du verkligen behöver dina krafter, alltså precis rätt tid att sluta dricka. Du behöver inte ångest, skam, låg sjäkvkänsla, misslyckandetankar i den situationen du är i. Stoltheten i att ha klarat en svår utmaning är helt rätt för dig just nu!
Kram

Är så stark just nu, det dalar snart. Fan vad duktig du är!

Alkoholen ska bort den har inget där att göra. Kämpa på minut för minut!

Jag fick just ångestdämpande medicin utskriven för första gången och betättade för läkaren att jag I princip “smådruckit” varje dag I 20 år. Om jag ska må så dåligt att jag måste medicinera utan alkohol, är det inte bara bättre att fortsätta dricka då?

Hon bara tittade på mig, log och skakade på huvudet. Alkohol skulle aldrig ordineras av läkare. Alkoholen stjälper, hjälper ej.

Nu kämpar vi på var och en på sitt håll, vi har familjer o ta hand om, och oss själva.

Ajäveln kan dra tillbaka dit där han kom ifrån och du får Guldmedalj idag ?

Tårarna rinner. Mitt inre skakar av besvikelse och frustration över att det inte blir något i dag heller. Hela min kropp skriker efter alkohol och jag vill inte ge den det (den tror att) den behöver.

Ännu en gång tog jag mig förbi ett Systembolag utan att gå in. Kunde inte ta en omväg den här gången utan var tvungen att passera i ett ärende. Tre gånger gick jag tillbaka, stod utanför och tvekade, men tvingade mig till slut att gråtandes sätta mig i bilen och åka hem.

Vilken jävla kamp som utspelar sig inom mig. Hur länge ska den pågå?
Månad efter månad. Orkar knappt vara stolt över mina vita dagar. Försöker bara överleva.

Hela mitt liv är kaos just just nu p g a omständigheter jag inte rår över. Det är ju jag som ska stötta min nyopererade man, inte han mig... Dessutom extremt stressigt på jobbet.

Mitt i allt ska jag klara av att vara nykter.

Tanken slår mig att det kanske inte är rätt tid att sluta. Men finns det någon fel tid? Självklart inte, all tid är rätt tid vad gäller detta, så jag kämpar på...

Och lite stolt över att jag klarade av att låta bli att handla tvingar jag mig att känna. Ler illa och mumlar fram ett "Det finns hopp!"

I dag är jag fanimig nykter! ♡

Du skriver så viktiga saker, med empati och erfarenhet från att både vara personen med alkoholproblem och att vara den anhöriga. Och de beteendeförändringar som båda utvecklar som gör att ingen person är den person de egentligen vill vara. Samtidigt visar du att förändring är möjligt!

Önskar dig en fin helg!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Numera läser jag mest på anhörigsidorna. Det var ju min smala lycka att jag valde att flytta ihop med min särbo, och därmed var jag tvungen att sätta punkt för mitt eget ensamkrökande. Eller, jag insåg väl att det skulle bli så frusterande att inte kunna smita iväg och vara för mig själv med min ranson när jag önskade. Så flyttade jag ihop, och gifte mig med en jämnårig man - med alkoholproblem. Så smart. Men, genom att nu uppleva beroendets baksidor. Hur man förändras med varierande grad av berusning, tillnyktring och abstinens - så blev mitt beslut att välja bort alkohol för egen del bara lättare.

Min man kan inte, eller vill inte sluta dricka. Jag kan förstå det . Att alkohol blir en så väsentlig del av livet, att det bara inte går att tänka bort. Men att leva med det, som utomstående. Det är nästan omöjligt. Jag retar ihjäl mig på det menlösa smygsupande! Allt trams och alla korkade missförstånd som uppstår i en lätt påverka persons medvetande. Och det gör mig till en sämre människa också. För jag blir småsint, sur och grinig. Till skillnad från många av de anhöriga som skriver på det här forumet är jag inte heller storsint nog att vara glad och tacksam de stunder han väljer att vara nykter, eller i varje fall verkar vara det. Jag hinner inte med, tänker jag själv. Hinner inte ta fasta på de stunderna och ställa om humöret. Svagt.

Eller också är jag bara värdelös på förhållanden i största almänhet. Men alkoholen. Vad den ställer till med. Inte för att jag kan se tillbaka på mitt liv och tro att jag hade blivit så där herrejösses fantastiskt mycket lyckligare om jag inte hade ägnat mig åt att fly tillvaron med vin, sprit och öl. Men visst har jag valt bort annat till förmån för alkohol i varierande grad. Det är väl det som gör att jag retar upp mig så mycket på de olycksbröder och systrar som inte riktigt tycks förstå att man helt enkelt inte kan leva med någon annan om man är alkoholist. Det blir för svårt för motparten, den nyktra, att förhålla sig till den humörförändring, den påverkan på personligheten som stigande grader av berusning innebär. Det tror jag att de flesta av oss som skriver här, på beroendesidorna, är väldigt medvetna om. Säkert en av många anledningar till att man söker sig hit. Smygsuparna stolpar på i sin förnekelse. Och det retar jag mig på. Fast tycker synd om min man. Som inte kan välja bort sitt beroende, eller känna någons slags stöd från mig.

Och håller hårt ☺️

Jo det är sant det gör det faktiskt ?.Men nuet är jätte viktigt.De är så lätt att vandra iväg med tankarna -När,var,om och hur.Att ha Katastrof tankar till något som inte ens har skett.Och oftast så sker inte det man är orolig för, eller känns det inte lika svårt eller hårt när de nu sker. Så om man bara koncentrerar och håller fokus på den dagen man faktiskt är i så läggs all energi där så man kan bygga upp en dag en efter en! Som en stege.För jag skulle fan aldrig rusat upp i full fart på en ostadig stege iallafall ? Ett steg i taget så man kan känna av om den håller och även att man får hyfsad balans!! och sen ett till och ett till......!

Nu längtar kudden efter mig och jag den..
Så nanna gott ni alla goa..❤️

Jag skriver inte så mycket i min egen tråd, läser mest andras och kommenterar lite då och då.
Jag märker ibland att jag stressar mig själv i tankarna om att jag måste vara aktiv på forumet men det är ju ingen som kräver!
Jag har det lite som en livlina, jag har även andra forum där jag delar mina andra problem...
Är ju även medberoende till en vuxen son med missbruksproblem samt sambo med en rörelsehindrade man.
Och det är otänkbart att avslöja mitt drickande i något annat forum än här.
Så jag försöker minska så gott det går.
Ibland går det inte alls men det blir aldrig några katastrofer så pass koll har jag.
Hoppas du mår ok
Kram??☀

...och går tillsammans med dig!

Låter lite cheesy men det är verkligen så- minut för minut, dag för dag.

Och att upptäcka vad som gömmer sig därinne- positivt och negativt.

Kram

Jag vet att det enda som kan gälla för mig är 100 % nykterhet. Jag kan inte hantera alkoholen och kommer aldrig kunna göra det. Även om ursäkterna kommer att komma och prövar att inbilla mig något annat så är det endast lögner. Så nu måste jag bara försöka få mig att förstå att ingen lösningen av något kommer att finnas i A..NÅGONSIN eller med NÅGOT..

Det viktigaste för mig är att jag lever efter - Dag för dag.Men för att känna en motivation och kunna se framåt så har jag satt en dag. 21/9-18. De är den dagen jag skulle ha varit nykter 1 år om jag inte hade tagit mitt återfall för ca 2 månader sen.Men om jag lyckas att komma dit så kommer det ändå kännas förbaskat bra.För även om jag tog en avstickare och tog ett återfall så skulle jag ändå vara nykter den dagen "resan började" och om man ser helheten så betyder det att jag har ändå varit nykter i närmare 10 månader på 1 år.Det är en stor skillnad med att va utan A ca 20 dagar i kroppen per år istället.Och de är så det har sett ut dom senaste åren..

Men det viktigaste är att jag tar "utmaningen" till att växa och utvecklas som person. För att bara går runt och vara nykter men med samma beteende som när jag drack är ju litt onödigt ?

Ha en underbara dag ni alla kämpar ?

För fina ord? önskar dig allt gott!

Ja var tar du vägen ?
Alla här på sidan har liknande upplevda liv.
Vi är trasiga inuti gick sönder på vägen i livet pga av ibland andras tillkortakommande och svagheter. Var vi tvungna att bli starkare / naknare än vad vi orkade för att behålla glädjen och styrkan.
Men vi kämpade på medicinerade själva med det bästa akuta ångestdämpande medlet som finns alkohol.
Du föll inte/ förlorade inte du försöjte överleva och gjorde så. Bra jobbat ❤
Mina orsaker att titta in på sidan är inte akuta alkoholproblem inte alls.
Visst jag dricker mer än rekomenderat och är med veten om det.
Varför gör jag det ?
Det hjälper lite mot såren smärtan dövar och ökar ofta glädjen vid tillfällen.
Så är det inte kan inte vara för alla för det går överstyr för många här.
Men det är inte därför jag finns på forumet jag läser och LÄR ,påminner mej.om hur svårt det kan vara eller bli.
Jag glädjer mej med många inlägg, blir ledsen.med andra.
Ibland förstår man någon direkt hjärta/ hjärta
Man kan uppmuntra,dela kunskap, dela med sej.
Stanna Elise64 eller hälsa på ibland.
Denna sida blir man aldrig för duktig för ❤?
Den gör gott antingen du "bevöver" det eller ej.
Förstår att livet farit hårt fram med dej ❤som med många andra.
Du verkar ha människor runt dej som bryr dej.
Livet är väderdefull.
Tycker du ska bli kvar här, på sidan ?

Jag kommer följa er, läsa era trådar?hejar på er?‍♀️

Finaste Elise!

Men oj, vet inte vad jag ska säga, vilken stark historia att läsa. Bra att du har ny kärlek... :-)
Fick lite tårar nu när jag läste ditt inlägg..
Stannar på forumet ett tag till. Så vi kan väl höras då och då..

Ha det fint!

John

Elise..
Min mamma var mammornas mamma.
Det är du med; Mammornas mamma.
Det du åstadkommit här, på så kort tid, med din egen vilja och förmåga är beundransvärt.
Jag är glad för din skull!

Kram ❤️

En känsla kan framkalla det.Och det tar mycket på krafterna. Men det viktigaste är att man inte insolerar sig ! Då är det svårt att gå tillbaka.Varit där och kommer inte göra det igen..

Ja jag vill se att jag är på gång. Jag önskar det iallafall. Men tar dag för dag.Tar inget för givet måste vara på min vakt och verkligen våga gå emot varje sug som kommer av olika anledningar. De är verkligen en utmaning denna gången.Men det är kanske nyttigt? Om man klarar detta så klarar man det mesta. Återfallet jag fick förstörde mig helt.Och det gick så snabbt utför så jag märkte inte vad som skedde. Eller brydde jag mig kanske inte.Men så som jag var dom sista dagarna av drickandet så har det nästan varit varje dag i så många år. Så nu när jag såg på mig själv och kände det jag kände, så va de INGEN person som jag ville se eller vara. Det var något som rann av mig.Botten måste vara nåd.Om den jäkla alkoholen kan trycka ner mig och inte bry sig så kan jag gör detsamma tillbaka ?..Ska pröva stärka mig lite nu först och sen söka hjälp med andra problem som jag måste ta itu med.Annars är nog chansen stor att jag sitter där igen.Jag har förstått de nu.Så om jag måste be om hjälp till hela läkarkåren så kommer jag göra det ? Denna sommaren vill jag vara nykter och fri.Och bara göra små gosiga och roliga saker, vare sig vad det än är.Inte sitta inne med draperierna nere och supa dag ut och dag in när alla andra är där ute och "lever"..?..

Ibland har vissa till synes rätt betydelselösa saker stor personlig tyngd och betydelse för en. Just nu är det blommorna, växterna i min trädgård, som betyder mycket. Jag tar dom med mig i mina tankar på kvällen när jag går och lägger mig.

Jag unnade mig godsaker i början..Hjortron och skaldjur tex..Sen köpte jag en jättestor iitala skål som minne efter 1,5 år..Sen blev det ett hus och bil..Haha, nädå, dom är på avbetalning..Jag tycker om allt du skriver lim.Dessutom får man skriva om vad som helst i sin tråd, om det inte är olämpligt..Kram..

Bra att få tips om strategier och verktyg.

Skulle nog själv kunna tänka mig en ring, eller kanske en tatuering? Något att klamra sig fast vid.

Tack för att du delar ?

Ja precis miss lyckad. Utbrändhet smyger sig också på. Det svåra med det där är ju att när man är som mest stressad har man ju oftast mest att göra och då är det svårt att sänka ribban. Men man måste ju. Nånstans iallafall. Tack för din omtanke ❤

Tack snälla Lerigen ❤ Klok vet jag inte om jag är men ganska omtänksam i alla fall ??

Idag när vi åt middag tog jag mycket salladsblad på tallriken och åt. Då blev jag plötsligt så glad av att jag åt det och var nykter haha. Konstig och helt betydelselös situation egentligen. Men jag blev liksom glad över att jag åt massa sallad och att jag tillför kroppen bra saker utan att sedan förstöra det med alkohol. Enkel händelse som egentligen sker varje dag... men idag blev jag glad av det.

Jag har ju en tavla och en ring som båda är saker jag köpt till mig själv i min nyktra resa. Tavlan påminner mig (eller påminde mig förut när jag behövde det varje dag på ett annat sätt än nu) om mina beslut och val och varför jag tar dem. Ringen köpte jag i ettårspresent. Nu tittar jag på en ljuslykta jag köpte till mig själv vid ett tillfälle när jag försökte sluta dricka. Jag hade önskat mig den länge. Jag köpte den istället för öl en dag och sa till mig själv att den var en present till mig för att jag skulle sluta dricka. Just då lyckades jag inte. Men tillsist gick det ju och nu när jag ser lyktan så påminns jag lite om kampen jag förde förut och hur gärna jag ville sluta men inte riktigt lyckades. Så det är en positiv lykta att ha här för den påminner mig på ett positivt sätt. Där gick liksom startskottet ändå på nåt sätt.

Snart kanske jag köper en till symbolisk sak. Men den ska väljas med eftertanke och betyda nåt. Som de tre sakerna jag har nu.

Tavlan hänger bredvid sängen. Den tröstade mig förut mycket och nu hänger den där och är fin men den behöver inte trösta mig.

Ringen gör att jag känner mig stark. I den finns bara styrka. Den säger till mig att jag klarar allt.

Jag fattar att det här inte är kul för nån att läsa men jag skriver ju lite som terapi. Trist att läsa om nåns tavlor och lyktor ?

Godnatt allihopa och kramar till er ?

Hej fina FinaLisa!!
Vad glad jag blev över ditt varma inlägg!!❤️ Ibland känns det ju som om att man bara tänker högt och ingen lyssnar, då är det fint att plötsligt bli påmind om att medmänniskor finns överallt, runtomkring en fast det inte alltid märks.
Det går ganska bra nu, solen och värmen hjälper till väldigt mycket känner jag. Tankarna blir ljusare på något sätt. Hur går det för dig?
Själv har jag mitt första samtal med psykolog imorgon. Ser fram emot det, hoppas att få svar på många frågor men borde kanske inte skruva upp förväntningarna för mycket.. Jag vill bara bli lite mindre skör. Och lite mindre dubbelsidig. Varför kan man inte få vara stark hela tiden? Eller iaf lite lagom stark i allt? Jag känner att jag är två personer väldigt ofta vilket är en smula förvirrande...
Ska försöka hitta din tråd, känner att jag gärna vill veta hur du har det❤️?

Tänker tillbaka för ca 10 år sedan..Hade då flera vänner och anhöriga som drack för mycket. En man, min anhörig hade stora alkoholproblem..Han körde full, miste körkortet, men jobbade och skötte jobbet oftast. Hans fru mådde dåligt även barnen..Det var verkligen djävulsdans i den familjen. Han firade alltid semestern i flera veckor, helgen började redan på Onsdagen, hans projekt på huset blev aldrig färdiga, vänner och anhöriga tröttnade på hans supande och däremellan nykterhet, för att åter falla.. Han blev ganska ensam. Han är nykter idag sedan flera år tillbaka..Tänker på vad glamoröst allt verkade från början.Finns foton på honom leendes in i kameran snygg, ung och med en ölsejdel i handen..Att det är ett förgörande gift för honom och många andra, tänker vi inte på när vi ser uteserveringarna fyllas av törstande..Men tittar man närmare så sitter där väldigt många som kommer att ångra och ruva sig nästa dag, att dom gick dit..Då är glamouren, och festen borta..Kvar finns bara en våt filt av skam, skuld och ånger hos personerna..