Senaste kommentarerna i forumet

att någon drar nytta av mina inlägg :) tack för uppskattning, det värmer och motiverar :)
Jag har konstaterat att många här på forum undviker "farliga" situationer som fest, träff med vänner osv. Det är tryggare att sitta hemma, man undviker frestelsen. Och det är nog helt rätt. I början. För att festen frestar, vännerna kanske ringer och hemma ... känns det så tråkigt och man deppar för att man ser alkoholismen som ett hinder.
Jag har ganska snabbt kommit på (när jag slutade dricka) att jag måste identifiera mina triggers. En del var faktiskt självklara, min hjärna går igång när jag ser en vinflaska, ett vinglas, när jag känner doften av vin, när det är fredag och lördag, när det är fest, när jag är ute och ska äta. En del var mindre självkära. När jag ska träffa en viss person. När jag ska flyga. När jag ska läsa en bok. Osv.
Jag har i börjat eliminerat alla triggers och det lämnade ett stort svart hål i min tillvaro, och stora svarta hål har tendens att dra in materia, even levande materia som jag är. Så med ett ord var det trist för mig och även himla tråkigt för min familj.
Jag höll på att svälta dem. En av mina triggers var "att laga mat". Jag drack alltid ett glas vin till matlagningen. Vid sidan av det officiella glaset tömde jag en flaska i smög. Så, jag slutade att laga mat. Det var inget populärt beslut. Hade dåligt samvete. (även trots det att jag var ganska bestämt just då att fokusera på mitt eget bästa, för att om jag inte tar hand om mig själv, kan jag inte ge något till någon, så jag tänkte lite: jag, jag, jag!) Jag behövde faktiskt äta någonting också. Även om det inte var lika ofta och lika mycket som tonåringen hemma. Jag bestämde mig att exponera mig för denna trigger och kom på en smart knep.
När jag lagade maten som min mamma gjorde när jag var barn, var suget mycket mindre. Jag ändrade helt menyn hemma. Jag fick faktiskt lite kick av de maträtterna, en mysig känsla av att vara hemma. Mamma trodde först att jag var galen när jag ringde varannan dag och frågade om recept, men sen började hon bara blomma av uppskattning. Familjen var uthungrad, så de åt vad som helst och hur mycket som helst. Idag är denna triggers borta. Totalt.
Jag vill egentligen säga att triggers kommer inte att magiskt förintas efter det att man slutar dricka.
Man måste arbeta med dem. Först identifiera, sedan ta små steg för att lura vårt beroende centrum, skaffa andra referenser. Helst i en trygg situation, men någon som kan stötta och stå vid sidan måste man exponera sig för dem. Det tar himla mycket energi.
Jag tror att många av oss gör det omedvetet, känner att man inte kan låsa in sig inomhus och bryta kontakter med alla vänner. Jag tycker att ju mer medvetet man gör det, desto bättre effekt. Annars är risken stor att man tar ett återfall och det är kanske min strategi som har så länge räddad mig från återfall?
Det är svårt att bara gå på fest och återuppleva exakt samma situation som när man drack. Då känner man bara att det blir tråkigt, man själv är inte social, suget är stark och det är bara en trist kamp. Nästa dag är man nöjd med sig själv, men för mig räckte det inte. Jag var tvungen att hitta andra kickar på festen. Jag gick bara till fester som kunde ge mig något mer.
Man kan dansa vild, om det hjälper. Man kan ragga en snygging och få honom att berätta komplimanger. Man kan prata med någon som har samma intressen. Man kan se sjukt snyggt ut och få massa komplimanger, bli allmänt beundrad. Man kan träffa någon mycket spännande person, typ en känd författare och njuta av det att denna person vill konversera med mig. Man kan träffa någon som har samma passion. Eller bara hjälpa en främling som behöver hjälp.
Det ger mig kickar. Det är mina antitriggers.
Alla har sina egna antitriggers. Det är bara att leta, känna efter och sånt.

Står ni nära varandra, du och din syster? Är hon en person du annars vänder dig till för att få stöd i livet? Förstår att det känns riktigt riktigt jobbigt... Som om avgrunden öppnar sig under dina fötter... Du har gjort vad du kan i det här läget. Resten beror ju på vilken sorts person din syster är och vilken sorts förhållande ni har till varandra. Hon skulle väl inte medvetet skada dig på något sätt väl? Min familj är bindgalna och rätt svåra att hantera, men de skulle aldrig någonsin svika mitt förtroende eller medvetet orsaka skada för mig... De skulle vilja hjälpa däremot. Kan din syster hjälpa dig på något sätt, vara ett stöd för dig nu när du har slirat av vägen? Kram

Vad fan har jag gjort.Tårarna bara rinner här.Meddeladet jag skrev här igår skickade jag av misstag i ett sms till min storasyster.Hade kopierat de till mina noteringar. jag ringde henne och bad henne att inte läsa det och radera det.Men jag vet inte hur mycket jag kan lita på det.Man ser ju alltid några av meningarna även innan man öppnar det.Så nyfikenhet kanske tar över. Min ångest nu är 100 % .Vad har jag gjort..

Du om någon har styrkan att hålla dig från A nu ett tag.
Om en vecka är det glömt och allt är business as usual.
Håller tummarna för dig...Hoppas du hittar tillbaka fort..

John

i dag är det mulet i Rom. När jag ser ut genom fönstret kan jag bara konstatera att det inte är lämpligt för någon längre promenad i dag. Klockan i den näraliggande kyrkan ringer och jag konstaterar att jag är trött och har en lätt oro inom mig. Inga krav finns och då är det dags för de mer diffusa känslorna. Känslor som inte sällan föregått ett återfall. Jag måste fortfarande försöka lära mig se mycket tidiga varningssignaler. Det är inte lätt och jag är långt i från säker på att mina iakttagelser är korrekta. Men det spelar egentligen ingen roll eftersom det viktiga är att jag är observant på faran.
Min sambo och jag har annars en fin tillvaro här. Hon kopplar av med sin LapTop och jag läser litet och spelar schack på nätet och när vi känner för det gör vi en utflykt. Petersplatsen ligger inom gångavstånd varför vi gärna sitter där någon timme och insuper(!) atmosfären. Här finns människor från hela världen och alla barn älskar att jaga duvorna.
Ja, det var vad jag hade på hjärtat i dag, denna förstamaj.
Ikaros

Det är något konstigt med mig. Jag läser mycket om ett glas vin hit eller en öl dit. Jag är uppriktigt sagt inte ett dugg sugen på det sedan några veckor. Tänker inte ens tanken på att dricka framåt, oavsett om det gäller bröllop, firmafest eller i solen på en uteservering. Ser mig helt nykter i framtiden.

Ändå har jag tvångsdruckit mängder nästan maniskt från sju på morgonen två fyra-dagars-helger på kort tid. Varför i hela friden? Jag litar inte på mig själv alls nu. Jag är rädd, rädd på riktigt.

Att jag inte fixar tillgängligheten hemma vet jag, därför är all A inlåst. Men Systemet kan ju knappast ha låst för min skull, inte alla barer heller, även om jag inte brukar hänga på dessa.

Vet att jag är på jobbet som vanligt igen i morgon. Kommer säkert att undvika allt som har med A att göra under lång tid. Men det känns som att jag inte har koll, ingen koll alls på livet längre. Och det skrämmer mig som f-n.

Ta dig igenom dagen, låt giftet gå ur kroppen, ät något, ta en promenad om du orkar. Du kommer igen nu, skriv här om du behöver mer pepp. ♡ Kram

Så jobbar ullabulla med självet utan förstoringsglas eller pekpinnar.
Försöker omfamna den nya människan som faktiskt är riktigt ok.
Duger och räcker till för det jag vill räcka till för.
Det jag tidigare också hann med på en kafferast ryms inte längre.
Jag skar rätt rejält för snar1,5 år sedan då jag i stort sett halverade mitt liv och mina åtaganden. Sen fortsatte jag och tog bort en halva till.

Nu står jag här och har börjat plocka tillbaka en del av de bitar som jag trodde skulle rymmas eller få finnas där.

Men de ryms inte längre på samma sätt.
Har inte samma betydelse och ger mig inte längre samma glädje.

Att då faktiskt säga tack,men nej tack till påtåren låter sig inte göras så enkelt.
Jag smakar och spottar ut och vinglar på rätt rejält mellan varven.

Men här och där så känner jag hur hålen som jag tidigare upplevt fanns trots att mitt liv var så överfullt nu är fyllt med andra saker som jag faktiskt vill ha kvar där.

Utanpåverket som jag nu försöker pressa dit,är inte riktigt förenligt med mitt nya jag och mitt nya liv.
Svårt svårt och nyttigt och faktiskt också ganska roligt.

Uppbyggnadsfasen,eller nyorienteringsfasen kallas det väl i fackmannatermer.
Hoppas jag har förstånd att göra halt mellan varven och se mig omkring istället för att bara ånga påsom jag alltid gjort.

.. och jag har inget svar. Det är ju precis som du skriver, hur kan man välja att dricka när man vet att man mår så bra utan? Jag har inte ännu läst hela din tråd så svaret kanske finns där... undrar om det hände något särskilt innan du började dricka igen? Sänder en kram genom cyberrymden och hoppas att du tar dig ur det här asap. <3

God morgon allesammans.

Igår gick jag till majkasen eller majbrasan med mina barn. Jag hade jobbat många timmar innan så jag var ganska trött. Men barnen hade roligt och det var fyrverkerier och många barn att leka med. Jag gick dit själv med dem för min man var ute på annat (med alkohol förstås inblandat). Kände små sting av ensamhet men tänkte att jag gick ju dit för barnens skull och de var inte ensamma. Och vi hann grilla innan och få lite helgstämning.

Jag kände mig lättad över att jag inte suttit hemma och druckit vin innan vi gick till elden. Hade känts så jobbigt att stå där berusad. Ensam med barnen.

Vi gick hem sedan, en skön promenad, hemma såg vi en film och hade det mysigt.

Sovmorgon idag och medan många (inklusive min man) är bakis idag så är jag bara lite trött. Men en kopp kaffe botar det.

Jag har börjat glömma hur det kändes att vakna lite bakis. Jag vet att det var vidrigt så jag kan fortfarande känna tacksamhet över att vakna och må bra.

Jag tänker fortfarande mycket på att köpa hund. Jag känner att det skulle vara en sån glädje i mitt liv (och barnens).

Hoppas ni andra har en bra och fin första maj ❤

Kramar!

Se inte bakåt utan framåt, Jo bakåt på de goda dagarna men inte på återfall.
Du kommer igen, jag lovar dig. Har man fått smak på den goda nykterheten så vill man dit igen.
Så häv dig upp igen, jag hejar på dig i mina tankar!! ???
PS. Hur gick det med voffsingen...??

Ja, det är jättekonstigt hur hjärnan lurar en helt plötsligt. Har också haft den känslan att benen går in av sig själv på Systemet och jag bara följer med...?? Så det är nog en gen vi har gemensamt vi som är beroende.
Jag har inte haft något sug på 12 dagar men vet att det snabbt svänger, i februari på dag 17 och i mars på dag 8 kom den där känslan över mig.
Men nya tag gäller hela tiden, inte ge upp för alkoholdjävulen..??
Ha en skön Första Maj!?

Tack, det behöver jag i dag. Känner mig som en opålitlig människa som bara lovar och lovar... Men jag tar nya tag nu direkt. Helnyktert är det som gäller. Det finns helt enkelt inget alternativ.

Och vad hände? Vet inte alls, faktiskt. Inget sug den här gången heller, mer ett tvång. Vet förstås att jag bär ansvar för mina handlingar, men det känns som att jag inte var med, utan stod bredvid och tittade på. Nu gäller det att hitta nya strategier och eliminera risken att det -
Gud förbjude - händer igen.

Ha en fin dag! ♡

Nu är Tina igång igen.Inget stopp.Och giltigheten om j dricker eller inte finns inte.Så jag dricker. Hade inte kvar något stark vin/öl nu ikväll så va i affären och skulle handla.Tanken va ju självklart att köpa hem folköl.Som jag gjorde.Men jag bråkade med mig själv hela tiden i affären.Gud vad jag är trött på detta!! Jag orkar fan inte med detta mer.Hur länge ska jag fortsätta nu? 1-2-3-4-5-6-7-8-9 år. Nu kan jag jämföra livet med alkohol och utan.Och HUR kan jag välja detta.Jag är så satans arg på mig själv. Den härliga befriande känslan jag hade under mitt 1/2 år som nykter hur kan jag bara glömma !! och VÄLJA detta.Började dricka när jag va ca 13 år. Efter det så tror jag de längsta utan va ca 2 veckor.Men det har nog legat ca 1 vecka om ens det efter jag var 20. Och sen blev de fler dagar per vecka osv osv. Och när jag var 27 så tog jag min "riktiga" återställare pga jag mådde dåligt och pga jag inte orkade med abstinensen (minns den dagen) och sen har jag druckit varje dag sen dess.(Någon dag där och då utan, men då aldrig frivilligt) tills 2017-09-21.
3 dagar innan jag fyllde 34 år.Och sen var jag nykter 5 månader, 3 veckor och 4 dagar!Men nu sitter jag här ingen.Och INGET har förändrats.Förutom att nu vet jag hur det känns att INGET eller INGEN kan styra mig. Att bara få vara sig själv och den man är. -Den känslan är otrolig.Ren lycka!!
Så det gör så ont nu och hopplöst att man gör detta igen när man vet. Varför?

Lite omtanke från mig..

för ett fantastiskt inlägg <3 / mt

...för att just någon här ska veta vem jag är?

Fick kalla fötter och tog bort texten. Är nojig vad gäller att bli igenkänd.

Bra avslut att hälla ut skiten! Nu blir det bara bättre! Kram

Slut för den här gången och förhoppningsvis för alltid. Hällde ut det sista, så jä-a trött på skiten.

Vill verkligen vara hundra procent helvit. Finns inget dividerande vad gäller detta.

Förresten vad bra du skrev om hur något av dina barn eventuellt upplevt det när du drack förut. Så målande och nyttigt att se det ut deras perspektiv.

Kram igen!

Tack FinaLisa och miss lyckad ❤❤❤

Hoppas folk är rädda om sig ikväll. Hoppas barn somnar tryggt i sina sängar ikväll ❤

Miss lyckad, jag har också tänkt på det ett bra tag. Men jag läser sällan själv där för jag orkar inte riktigt engagera mig. Så jag fortsätter skriva här i "förändra sitt drickande" även fast jag inte vill förändra det längre (vill ju bara fortsätta såhär).

Vill ha kvar min tråd också. Vet inte om man kan flytta den.

Kram!

Skönt att du är på väg tillbaka :) Det där med stolthet är bäst att inte grunna för mycket över... Alla bär vi på alldeles för mycket skam och skuld av olika orsaker. Det är så det är att vara människa. Ha en fin Valborg och sov ut imorrn <3

På att byta till det vidare livet..Avskyr ifall jag skulle misslyckas och ta återfall..För mig känns det lika illa som att börja knarka..Jag är nog lite skrockfull också..Men snart gör jag det..Undrar vad den tråden ska heta..Kan ju hänga här också ibland..Kram..

på varför man börjar dricka och vad som fungerar för en som motgift?