Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ett fint inlägg!
När jag släppte logiken blev jag nykter. Och jag behöver det känslomässiga och andliga mer o mer. Är inne på mitt tredje år som nykter och detta år utforskar jag just detta. Det är en spännande resa vi är inne på.
Kram
Ellan

blev ingen bra månad, för ett par veckor sedan ett test att dricka en helg och nu är det förstås varje dag igen. Maj ska bli mycket bättre tänker jag. Men måste förmodligen hitta någon form av behandling.

Japp. Känner igen mig precis. Skönt att det beteendet numera tillhör det förflutna. ?

Jaja, klockan är över 11, men tekniskt sett är det förmiddag... Jag har massor att göra idag. Tagit ledigt från jobbet för att hinna allt. Jag var upp en sväng och drack kaffe, men ligger nu i sängen igen med yrsel och illamående. Försöker övertala min tunga, matta kropp om att den visst klarar av att resa sig och ta itu med allt den redan borde vara igång med... Bedrövligt. Men kika in och skicka dig en kram, det orkar jag :) Kraaaaaam

Sänder en hälsning med hopp & tacksamhet för att du ger oss en inblick i hur det kan vara att vara människa. Du bidrar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Och så svåra att leva efter för både anhörig och beroende.
Men likafullt sanna.
I filmen avatar så kopplar ett kärlekspar ihop sig med tentakler för att liksom komma åt och in i varann.

Kanske det är så vi anhöriga också gör i lite högre grad.
Vi kopplar in oss på den sjukes system och får vårt eget system förgiftat.
Så svårt sen att koppla loss och ut i det friska.
Eller tillbaka till vårt eget friska jag.
Men som du skriver mt.
Ju mer vi lyckas bygga på vårt eget jag.
Ju starkare blir självet och ju friskare val kan vi göra.

och vanmakt när jag tittar in och läser på forum.... speciellt när jag läser inlägg från (nästan alltid) mammor som lever i oro inför helger och den stora överskuggande frågan är ’hur ska min man bli nykter? Vad kan jag göra?’

Även om jag vet, alltför väl, att alla måste ’göra sin egen resa’, komma till sin egen insikt, drabbades jag imorse av en stark önskan om en tråd för samlade erfarenheter. Främst för barnens skull, alla de barn som lever i oro inför helger och sommarlov med fylla och bråk. Eller tystnad. Jag vet att det inte är en rimlig tanke men jag känner förtvivlan över det pris barn betalar medan en förälder väntar och hoppas och försöker.... ibland genom att vrida ut och in på sig själv .... och den andra föräldern kämpar (i bästa fall) för att hålla sig mer eller mindre ’i skick’. Eller ännu värre anser sig ha rätten att välja att dricka.

Vi är så många som gått igenom det här och insett att det inte är möjligt att ’vara så’ att en annan blir nykter. Så många som utan att önska det, i bästa välmening, stannar kvar hos den som är fången i sitt missbruk.

Förstås har min förtvivlan sina djupaste rötter inom mig själv, i en barndom där alla helger drunknade i spriten och dess konsekvenser. Våra barn har inte drabbats på samma sätt då jag länge höll mannen i ett hårt grepp. När vindrickandet eskalerade var de utflugna. Alkoholen har ändå orsakat dunkla områden i familjen och gett upphov till mycket smärta. I det arbete jag haft har jag mött otaliga som kämpar med sår i spåren av liknande erfarenheter. Kan alkoholens glädje nånsin vara värd sitt pris? Säger jag som också haft en livsperiod där det var otänkbart att ha fest utan bubbel och vin...

Nyligen skrev någon i Förändra sitt drickande om utmaningen att de som insett att det enda möjligheten är att inte dricka alls ska samsas i samma tråd som dem som vill lära sig att dricka måttfullt. Jag förstår problematiken och just det problemet är ju inte mitt. Men i stort berör alkoholfrågan så många, många....

Just Valborg är ju en av mina märkesdagar, den kväll då mannen för sex år sen tog sitt förhoppningsvis sista återfall som förde honom till det avgörande vägskälet. Just idag lider jag med vuxna och barn som ser fram emot att fira vårens ankomst med oro och vanmäktiga försök att bevara kontroll. Just idag skulle jag önska ett inlägg i eldskrift som säger ’Ge upp’ och välj nykterheten, närvaron, den genuina gemenskapen...

Vi ska göra allt det vi gjort under så många år - de senaste helt nyktra! Samlas många vänner, nära och kära runt en eld. Släpa ris, kratta fjolårsgräs och äta sotiga korvar. Inte många barn... de har blivit vuxna och är på egna vägar men några halvvuxna och kanske några vänners barn. De kommer att få uppleva en gemenskap där åtminstone några vuxna är helt nyktra. Jag känner tilltro till att en av dem är mannen i mitt liv. Den man jag intensivt avskytt och tagit avstånd ifrån som den han förvandlades till då han drack. Idag är han den ’sanna X’ den jag längtade efter och alltid sagt att jag vill leva mitt liv med. Idag kan han säga att ’jag, som alla alkoholister, är en skadad människa’. Underligt nog är det lugnande att höra. Jag vet ju, jag har sett och upplevt hans smärta och sår som de kommer till uttryck då han sökte den falska trösten i flaskan. Jag vet också hur det är nu då vi delar våra liv utan att förvanska oss i ’vinets värmande yra’ som Barbro Hörbergs skriver i en av sina fina visor.

Det blev långt... jag har skrivit ur mig mina tankar. Till dig som orkade läsa till slut önskar jag en ljus och glad Valborgsmässoafton och Glad Vår. Minns att vi var och en gör våra egna val och att det är möjligt att ta makten i sitt liv ☀️??

Och är ute och i vårvädret..Härligt att oron har släppt..Håller med om att livet är lättare att hantera som nykter.Man behöver aldrig sova ruset av sig eller planera sitt drickande och missa trevliga saker för att alkoholen är i fokus..Kram

Igenkänning!!! Jag har sett om en del filmer som jag faktiskt inte minns slutet på pga av att jag varit onykter. Tittade mycket på film och serier i början av nykterheten. Ett skönt sätt att få tiden att gå och så var ytterligare en dag slut. Skönt att det gick bra att ha egen tid utan vinet. Ännu mer kvalitet på egentiden.
Kram
Ellan

Visst är det så att anonymiteten gör att vi vågar visa oss så som vi är... Allt det trasiga, vilsna och luggslitna i vårt inre, som vi döljer för omgivningen. Här är det tryggt att ösa ur sig det onda och slåss öppet mot sina demoner. Gå inte under vännen min. Vi är många som hejar på dig och längtar tills du är på bättringsvägen igen. Stor varm kram!

Jag skickar en cybertanke laddad med hopp och motivation. Låt inte den jäkla reptilhjärnan lura dig till att skruva av korken ? Tro inte på alla dina tankar som pratar med dig. ??

Tror att det är superviktigt för att visa vem vi verkligen är. Förmodligen inte den vi förväntas vara.

Jag är definitivt inte den mina närmaste tror.

Skicka en hälsning om ni vill, känns som att jag går under annars... (jag som inte gillar tiggandet av empati i normala fall...)

Finns det en gräns? 75 dagar? 100? 1 år? Jag tror du vet själv när du är där. :)

Det vidare livet ja, har funderar på den tråden men är osäker på när man är redo för att flytta dit.... Tänker att det kanske är lite kaxigt att tro sig tillhöra det gänget efter 75 dagars nykterhet ?

Att det kanske var tråden "Det vidare livet" som gällde för de som valt att sluta helt. Men jag har kanske missförstått detta.
Jag håller absolut med! Det borde finnas en särskild tråd för de som valt att sluta helt. Det är väldigt ledsamt att skriva något om hur man övar på att dricka mindre, om andra stör sig på det eller inte tror att det är möjligt, man blir återhållsam helt enkelt.

Jag känner som du. Saknar en tråd för oss som valt att sluta helt med alkoholen. Jag skriver här allt mer sällan då jag inte riktigt känner igen mig i många av trådarna.

Dom flesta av oss som hänger här har ju alkoholproblem..Egna eller andras..Min förståelse för viljan att dricka har minskat ju mer jag förstår om tex barns (även vuxna barn) till personer med beroendeproblematik och psykisk sjukdom.Har genom jobbet(psykiatrin) träffat personer med oro och ångest..I 9 fall av 10 finns just dessa familjer..Dvs någon eller båda föräldrar med problem. Missbruk eller psykisk ohälsa, inte synligt alltid..Men när man gräver lite så förstår man..Vi förstör våra ungar med missbruk och beroende..I början förstod jag inte att det var så..Att ungdomar med psykiska och eller drogproblem nästan alltid hade trots fin fasad, risiga hemförhållanden. Det räcker med att man skäms för sin helgsupande pappa.Det skaver i själen och självkänslan..Det finns nog någon person(typ 1 på 1000) som kan minska sitt drickande om man är storkonsument. Men har aldrig hittills träffat någon med alkoholberoende som kan börja dricka socialt..Ha en fin söndag..Kram.

Hoppas att du snart är tillbaka här. Styrkekram ?

När jag läser här inne på forumet slår det mig att ganska många reflekterar över hur länge de varit eller beräknas vara nyktra. Det är säkert bra att ha någon mätare på framstegen i den egna nykterheten men jag tror att det är viktigt att poängtera att man nog endast bör jämföra med sig själv. Detta eftersom arbetet och ansträngningen för att upprätthålla ett nyktert liv är så olika. Går jag bara till mig själv kan jag konstatera att jag ofta kan vara nykter ett år eller mer utan någon egentlig ansträngning. Min alkoholism ser ut på det sättet.
När jag läser inlägg från andra lär det mig att en vecka eller en månads nykterhet kräver avsevärda ansträngningar och en ständig kamp.
Sedan kan en och samma person uppleva starka skov med starkt alkoholsug med helt alkoholbefriade perioder däremellan.

Det jag vill ha sagt med detta är helt enkelt att det är viktigt att man utgår från sig själv och värderar nykterheten högt om det så är endast för en dag. I bakrusets ångest är kampen för denna enda dag mycket hård. Men när man lyckas med dessa första dagar är det värsta gjort något som vi alla vet.

Hälsningar från ett nyktert och soligt Rom.
Ikaros

Bra, då måste du fixa lite med A. Du vet ju om det själv..
Vi håller på dig naturligtvis i vått och torrt.
Märkligt nog så har jag lite ångest inför mina glas vin i morgon...
Vill ju inte bli högkonsument igen..

Du fixar detta Vinäger

John

...för min mans sjukdom är god. Just nu är det värre med min.

Jag vill så gärna skriva, kommentera, men vet av erfarenhet att jag bör vänta. Men ni ska veta att det är ni som håller mig uppe. Det är ni som gör att jag inte går under. Om ett par dagar är jag nykter igen - kanske för alltid - och då behöver jag er, mer än någonsin. ♡

Oj... förstår dig fullt och helt...fyy
Hoppas att allt blir bra ändå..
Som Jasmine skrev.. forskningen har kommit framåt så... hoppas

John

...att dricka mindre, eller sluta helt (vilka många tycker är det enda alt).
Inte heller jag "spottar i glaset", men är numera ytterst selektiv vad gäller
Vad jag dricker
Varför jag dricker
och med vem.
Det funkar bra nu, men jag omprövar mitt beteende ibland t ex om jag ser att det är svajigt.

Handlar ju om att förändra sitt drickande, att dricka mindre. Så då måste andra också förstå och respektera oss som inte vill sluta helt. Vi som kanske inte haft våra liv förstörda pga A. Vi som ”glorifierar”...eftersom jag fått extra kreativitet, skapandelust med spärrar och blockeringar som släppts efter ett par glas. Som jag inte skulle kunnat få tillgång till på något annat sätt. Sen har det ofta många dagar såklart blivit för mycket och jag är inne i en process att dricka mindre. För mitt enda problem med A är morgonångest. Mitt drickande har aldrig gått ut över andra eller sabbat min tillvaro. Vi lever olika liv och har olika livsöden. Hoppas vi kan förstå varandra.

har ju effekt på självförtroendet och mående, minst sagt! har jag hört sägas. Tyvärr blir det till en uppblåst ballong som sedan spricker på alla de sätt.