Senaste kommentarerna i forumet

På väg att ge upp skrivandet här
Vill ju vara långt framme, typ där...
Besökt jävla Skitbolaget ännu en gång
Vilket ger konsekvenser dagen lång
Började skämmas redan vid sju
Vaknade och stillade suget då och nu
Herregud, jag har typ ingen karaktär...
Men ni, mina vänner, ni finns här
Cirka åtta återfall är vanligt, har jag hört
Men på detta jag mig stört, är det kört?
Jag vill ju så förtvivlat gärna sluta
Som det känns nu är jag en sjunkande skuta
Men jag har lovat mig själv att inte ge upp
Så jag hoppas att detta bara är ännu ett mindre gupp
Håll ännu en gång en tumme för mig
Att jag fixar det, snälla säg...
Inte heller denna gång finns något romantiserande...
Bara vodka och tetror, totalt förnedrande...

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst, då behöver jag det bäst."

Förlåt!

... får du väl komma in och berätta om hur våren hos er utvecklats!

Hoppas solen skiner under din cykeltur..
Du skriver så himla bra och resonerande, tack för inspirationen???

God kväll (eller strax godnatt).

Jag ligger i sängen och är helt slut. Imorgon ska vi iväg rätt så tidigt och det känns så befriande att jag kan det och vill det. Det är lätt för mig att tacka ja till att göra saker tidigt. Jag ska ju inte vara bakis. Jag ska dessutom cykla en mil dit vi ska. Utan problem. Om det inte regnar förstås... ?

För många år sedan nu brukade jag ställa in saker ganska ofta för att jag var bakis. På senare år slutade jag planera in saker istället... så jag slapp ställa in. Sedan överkompenserade jag istället på andra sätt. Jag gjorde mycket aktiviteter med mina barn nästan hela tiden för att jag ville vara en bra mamma. Det är jag iof glad för... att jag faktiskt inte försummade dem. Jag försummade "bara" vänner och mig själv.

Men nu kan jag cykla en mil en tidig lördagsmorgon utan att känna att det är jobbigt eller att jag gör det fast jag hellre vill dricka. Jag behöver inte känna att jag OFFRAR en fredagskväll med vin för att inte riskera att bli bakis på lördagen. Jag vinner nåt annat genom att inte låta vin styra min fritid.

Sedan är det faktiskt väldigt fantastiskt att veta att jag inte tillför min kropp något gift. Jag behöver inte tycka att motion är meningslöst pga att jag ändå dricker bort hälsan. Det är inte meningslöst att äta kosttillskott eller dricka nåt nyttigt etc. Det är det väl förstås aldrig. Men om man dricker känns det ju som att man ger sin kropp en smäll (alkohol) och sedan en klapp (nåt nyttigt) och sedan en smäll igen följt av en klapp. Men nu är det inga smällar. Bara fina klappar.

Ofta om jag är ute och går och jag möter nån som är ute med hunden och samtidigt röker så brukar jag tänka att det är ett sånt slöseri på en sån fin promenad med frisk luft att dra i sig cigarettrök istället för friskt syre. Slöseri på en promenad. Så är det med alkohol också. Känns som slöseri på hälsan och livet.

Nu somnar jag nästan och har knappt känsel kvar i händerna av att skriva liggande i sängen såhär.

Hoppas ni alla får en fin nykter helg!

Kramar!

Hej och välkommen hit!
Jag är mamma till två och numera en nykter alkoholist. Skammen jag upplevde tidigare var brutal men nu är den mer hanterbar. Jag kan aldrig förändra det som varit men jag gör idag allt för att inte hamna där igen. Vi finns här om du vill dela med dig, ha stöttning eller bara skriva av dig.
Kram
Ellan

Hej!
För oss var det enkelt att få hjälp i Sverige. Förutom att väntetiden till logoped var nästan 1 år... Men sen fick vi snabbt hjälp, hon skrev ansökan om resurs till förskolan och det beviljades direkt.
Nu bor även vi i utlandet... I kombinationen av att vår som blivit betydligt bättre i talet och jag blivit livshotande sjuk så bestämde vi oss för att unna oss något år utomlands. Min man kan få uppdrag i andra länder.
Här har vi det fantastiskt. Men det finns ju ingenting som liknar det sociala skyddsnät som finns i Sverige. Jag åker hem regelbundet för min vård, och vår logoped har lärt upp mig i vilka övningar jag ska göra med vår son. Pga min sjukdom är jag helt sjukskriven och har därför tid. Han går på en svensk förskola här, och det fungerar fantastiskt. Troligen pga att det är en jätteliten skola, med mycket personal.

Ååh, jag ska hålla alla tummar!!?? Kramar till dig och voffsen??

Är ju liksom van vid att du skriver i princip varje dag. Hoppas allt är bra. Önskar dig en fin helg <3

Gårdagen var mentalt väldigt väldigt jobbig. Slutade med att jag gick ut vid 22 och sprang. Som jag sprang, grät och sprang. Ville slå och skrika ut min ångest.
Vilket jag oxå gjorde när jag kom hem. Skrek i en kudde allt jag kunde, grät och slog. Ut med ilska, ut med ångest. Bara ut från min kropp. Jag är så arg på så mycket. Jag känner mig arg på våldtäkten, på han som gjorde mig gravid, på mitt jobb, på skilsmässan. Jag är arg på mig själv som inte kan hantera det, som blir sjukskriven. Jag blir arg på mig själv på sättet jag hanterat det ibland, jag blir arg på tidigare självdestruktiva beteendemönster som tittar fram. Och jag är ledsen. Jag är så jävla ledsen. Och trött.

Men! Gårdagens psykbryt verkar ha varit läkande på något sätt. Idag mår jag bättre. Tog ingen sömnmedicin igår, så jag vaknade ganska pigg. Bokade in en tid hos frissan idag, så nu Hr jag fint hår. Gick omkring och strosade i köpcentrat. Köpte en ansiktsmask, nagellack och lite annat fint. Lindex har 25% på en vara idag så passa på.

Det var skönt att vara ute och promenixa så, gav mig mer energi. Funderar på om jag ska sortera tvätt innan gymmet eller efter gymmet idag.
Träning ÄR verkligen ett fackking lyckopiller. Jag bearbetar massor när pulsen går upp. Eller om jag kör yoga eller nått annat fysiskt.
Och det håller mig ifrån A, för nej. Jag dricker inte om ni hade funderingar kring det.

Ta hand om er!

Hur ska jag kunna stålsätta mig om jag måste ta beslutet att låta min ängel till vofse somna in idag!? Är på väg till henne snart. Och om hon har de jag misstänker så är de det enda rätta att låta henna "somna" (hon fyller 14 år ) Skuldkänslorna är som ett stort svart moln över mig nu.Pga av min destruktiva livstil under många år (utöver alkoholen) Så hon har inte alltid haft det så lätt!
Just nu är jag jätte rädd pga jag känner att jag inte litar på mig själv. Skulle nog redan druckit om jag inte visste att jag behövde vara skärpt för hennes skull. Men är mest rädd för att hon ska känna min ledsamhet så hon blir rädd och orolig! Om jag måste göra detta så känns det som om jag sviker henne.Hon har hjälp mig så mycket.Från att trösta och göra mig glad till att pröva skydda mig så gott hon har kunnat.

Jag hoppas jag bara målar fan på väggen.För jag hanterar inte detta alls bra.

Håll alla tummar att det bara är vanliga ålderskrämpor ❤️

Tack JenniferZ!! Styrkan varierar i styrka ska jag säga. Är just nu väldigt skör pga andra faktorer så det känns som om jag balanserar på en väldigt smal bro... Så din pepp är välkommen!!!? Vi har bott i ett annat europeiskt land under hela min sons liv i stort sett, han fångades upp av Bvc där som 2 1/2 åring och sen placerades han i specialskola redan innan han fyllde 4 år. Logopedkontakt varje dag men han vantrivdes och utvecklingen skedde långsamt. Skolan blev som ett arbete med många uppgifter. De talade aldrig om tex adhd och liknande. Det var som om han redan var placerad i ett fack fast utan diagnos. Detta land ligger långt efter Sverige i många avseenden. En god vän till mig som fortfarande bor där har två söner med grav adhd samt autism kan inte få tillgång till de mediciner hon fått till pojkarna i Sverige helt enkelt för att den medicinen inte finns i landet överhuvudtaget.
Min son går i vanlig skola här i Sverige nu och han älskar det! Vi har haft kontakt med logoped och kommer nu ha möte med skolan om vilket stöd de har möjlighet att erbjuda min son. Jag kan bara hoppas på det bästa. Upplevde du att det var svårt att få hjälp från skolan?
Jag tänker att om samhället fungerar som det är tänkt tror jag att det mesta kommer gå fint men det är skrämmande att tänka på hur det blir annars...
Styrka till dig med, vi behöver det alla lite då och då❤️

Hej och här finns en till mamma men som skammen släppt taget om lite. Jag har varit nykter sen juli förra året. Minnena av den mamma man varit som aktiv går inte att sudda ut men genom att hålla sig nykter avtar den krampaktiga skammen och nykterheten förhindrar att den byggs på vilket för mig varit och är så viktigt!!! Jag hoppas du får känna detta du med, både du och dina barn är värda det. Du är värd att leva utan skammen ständigt närvarande. Här är du inte ensam, vi är tyvärr många med liknande historia. Skriv vad du vill, att dela med andra gör att bördan lättar en aning!♥️
Kram Amanda

Välkommen hit Mammanochskammen. Vilket nick-namn du hittat på åt dig själv. Kan tänka mig att många kan känna igen sig i ditt namnval. Hoppas du hittar mycket inspiration och stöd här på forumet. Finns så många kloka människor här som har kommit långt på sin resa eller nyligen tagit de första stegen.

Det låter som att du har kommit till en punkt där du bestämt dig för att du inte vill ha det på det sättet längre, med fylleångest och skam. Du tar över ratten och styr nu, dit du vill!

Önskar dig en fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill skicka så mycket styrka och pepp till dig.
Jag har också en 6-årig son med språkstörning. Har gått hos logoped veckovis de senaste åren. Han har haft en resurs på förskolan några timmar i veckan. Fått lära sig teckenspråk.
Nu lagom till skolstart börjar han kunna göra sig ordentligt förstådd.
Vi har gått på utredning för bl a autismspektrat men det har inte visat något. Vi ska avvakta lite- se hur skolstarten går- och sen får vi se om vi behöver ytterligare tester.

Det jag ville säga är att jag ibland tror att vi mammor har något slags 6:e sinne vad gäller våra barn. Jag kände redan innan han fyllde 1 att det var något speciellt. När vår sköterska på BVC sade att jag inte behövde oroa mig för talet när han var 2 år, för att alla barn utvecklas olika. Då insisterade jag på logopedkontakt. Vilket var tur, för det var ett års kö, och när han väl fick tid för bedömning var det uppenbart att han hade ordentliga talproblem.

Jag är också så glad att jag är nykter nu. Vad orken ser annorlunda ut. Det är liksom tufft nog ändå.

Önskar jag kunde skicka lite styrka, men du verkar ha den redan. Skickar i alla fall en massa pepp!

Har varit på BUP med min yngste son, han har språkstörning och är en så fin och fantastisk liten människa med humor och en oändlig fantasi. Jag minns ett ögonblick när han var ca 3 månader och låg i sin lilla vippstol på golvet. Jag stod där och tittade på honom och fick en sån underlig känsla. I hans blick fanns något jag inte förstod, som fick mig att undra ”Vem är du, egentligen?” Jag har nog känt skam för det jag kände då men idag känns det som om jag förstår allt om min lilla 6-åring. Om min man, ja alla i min omgivning skulle fått bestämma hade jag inte tagit honom till BUP. ”Han är ju så glad och fin, det ordnar sig när han blir äldre! Han lär sig ju prata mer och mer, det kommer nog! Han är ju bara 6 år, ingen 6-årig pojke kan sitta still...”
Jag tänker ibland att jag nog överdriver allt, att jag tillochmed vill att han ska vara annorlunda, att jag letar bevis för att bekräfta min egen teori så jag kan få slå på mig själv litegrann... Och jag trodde att det bara var jag som såg, såg hur han försvinner in i sig själv, hur det inte går att ropa på honom när han är inne i någonting, hur han kissar på sig när han spelar eller fokuserar på något för han inte känner att han är kissnödig. Hur han vid matbordet liksom rinner av stolen ungefär en gång i minuten...
Så i förrgår ringde psykologen från bup, de hade fått in enkäten från hans lärare och med allt sammantaget ansåg hon det viktigt och nödvändigt med en neuropsykologisk utredning.
Jag blev mer chockad än jag någonsin trott och jag blev förvånad över min reaktion. Jag hade nästan börjat tro att jag inbillat mig. Att även om jag har en äldre son som också varit 6 år skulle jag ha glömt hur de är...
Fast nej, jag har inte glömt, jag har alltid vetat att det är såhär. På något vis.
Idag känner jag att detta förklarar så mycket.
Detta hade varit fullständigt ohanterbart om jag fortfarande drack inser jag. Så att vara nykter medför så mycket mer än det uppenbara, det ger mig förmåga att hantera mer än mig själv?

Nä jag hoppas inte det Vinäger.Det är så sjukt hur hjärnhalvorna kan bråka med en.Det är som ett slagsmål där inne ibland. Jo de "måste" nästan vara så.Hur skulle annars människor lyckas vara nyktra år ut och år in om det inte känns bättre och mer stabilare.Men sen som du skrev - Man måste vara på sin vakt..

Tack FinaLisa ?
Sitter nu med mitt kaffe och ciggaret igen (Måste sluta.Men en sak i taget ? Något slags beroende måste man väll få ha kvar hihi ) och de ska man inte klaga på ? Det kunde ju ha varit en kaffegök (usch).Men som tur är så är de endast vanligt hederligt svart kaffe ??
Idag har man tagit semester pga tandläkaren och tandhygienist.Tur är ju det pga jag vaknade av att jag hade ont i tanden ? Men snart är det över ?

Ha nu en uppfriskande och härlig dag i det gråa vår vädret ?☃️?️

Vad gör du i dag, studenten? Berätta gärna; vi är några som lever oss i i dig och din situation och kan ibland känna igen oss.

Tack miss_blondy?

Just nu är jag nyvaken. Fick in 13h sömn i natt. Hela denna veckan har jag legat mellan 11-13h sömn. Är inte störtförtjust i detta, sömnmedel är så inte min grej. Men nu är det såhär och det är bättre att jag sover mycket än inget. Blir bara så jävla bakfull på dem. Tar en evighet att vakna till på riktigt igen. Sen dömmer jag mig för att jag inte kommer upp när jag vill på morgonen. Kanske ska jag helt enkelt skita i att ställa larm nu. Kanske är det så att min kropp verkligen kurerar sig. Kanske flyr min hjärna omedvetet in i en drömvärld.

Vilket som, jag är trött. Klockan är snart 15:00 och jag är nyvaken en torsdag.

Ta hand om er!

Vara beredd men inte måla fan på väggen är en strategi.
Njut och gotta dig i känslan av kaffet ☕ och den lugna morgonstund du har just i ögonblicket. Se fram emot flera sådana morgnar...☀?
När suget kommer under dagen, håll dig i nykterhetsmasten, snart har det klingat av. Kram?

Ja, i Rom finns det mycket a-fritt att berusa sig med också, har jag förstått! Här i Stockholm blommar körsbären den här veckan, och i de rosa molnen kan man höra en och annan näktergal sjunga!

Hälsar en grek till en annan...!

Tack och lov utspelar sig detta velande inte varje dag. Även jag märker hur olika det kan vara, trots relativt kort försök. De som varit nyktra länge menar att det planar ut för att sedan bli ett naturligt tillstånd. Däremot verkar man få vara på sin vakt och inte låta sig duperas av A-tankarna som kan dyka upp då och då.

Ha en fin dag! ♡

Satt och tog mitt morgon kaffe där vi fem.Men känslan som kom över mig där va så behaglig.Tanken va - Här sitter jag i lugn och ro (Hade ingen stress som när man vaknade bakis och hade sovit för länge/eller försovit sig pga man söp halva natten) Njöt av mitt kaffe och ciggaret.Kände mig fräch och vaken. I sådana stunder så mår man SÅ bra och känner sig så "säker" på att man inte kommer att dricka - Förnuftet hälsar på.Men de som är det tuffaste är att just den känslan kommer förmodligen förändras 30 gånger under dagen. Från att vara lycklig att man är inne på sin 9:e dag som nykter,sug,stolthet,sug,planera att kunna dricka,sug,förvirringen,sug,gråtmild,sug och hopplöshet (osv).Ni förstår. Det tar så mycket på krafterna och de är även då ursäkterna för att kunna dricka kommer .Varför kämpa i mot vind.Jag prövar verkligen att vara positiv och ändra tankesätt. Men energin tar ju slut när känslorna åker fram och tillbaka som en jojo. Bara så himla tröttsamt, är så trött på detta.Och att veta att de ska var så fram och tillbaka hela livet gör ju en rädd och frustrerad.Att man aldrig kommer veta hur det kommer bli när man vaknar.En bra dag eller dålig dag..!?

Svarar i min egen tråd. Kul att höra från dig! Hur har du det?

Skriva att jag beklagar allt ont som har skett och sker i ditt liv nu. Hoppas du får all stöd och hjälp som du behöver -Mentalt.psykiskt som fysiskt..! Hoppas innerligen att saker och ting vänder för dig..Känner med dig..
En stor varm kram

Tänkte på en till sak. Och det är att det inte är konstigt att många dricker. Både mycket och mindre... det är inte lätt att vara människa och ofta går både hjärna och känslor på högvarv hela dagarna och ibland på nätterna. Pressen är stor på oss redan från när vi är barn.

Sedan om man känner att alkoholen tillsist skadar mer än vad den hjälper så krävs det ju en stor motivation till att verkligen sluta dricka. Och det krävs ständig och daglig reflektion i princip resten av livet kan jag tro... för att fortsätta att inte dricka.

Mitt ena barn har det jobbigt just nu och jag känner mig så tacksam över att jag finns här som den bästa versionen av mig. Och samtidigt får jag panik. Han är så liten men redan pressas han av sociala sammanhang och skola etc. Han är så liten men redan så besvärad av livet i perioder.

Det gör så ont i mig att jag vill skrika. Hade jag druckit nu hade jag viljat ta livet av mig nästan. Men nu är jag den vuxna mamman och jag tror att jag hanterar allt bra och jag tror det blir bättre snart. Jag ber om det i alla fall.

Och så förstår jag att folk dricker. Men jag vet också att det är bättre att inte göra det ❤ Hade jag gjort det nu hade jag mått 10000 gånger värre och även mitt barn, för jag hade inte varit den mamma han behöver.

Kämpa på alla där ute. Ni är grymma som klarar er genom livet ?