Senaste kommentarerna i forumet

Hej. Jag står inte ut! Alkoholen är det enda som får mig att över huvud taget att vilja gå upp på morgonen.Fixar inte detta längre. Allt annat är förödande tråkigt o det har gått för långt nu.

Ingen idé att gräva ner sig i nyktert tillstånd, det räcker bra med att jag grävde ner mig i alkoholträsket en hel helg. Är egentligen inte så mycket för självömkan (kände mig bara så innerligt trött på mig själv i går). Gjort är gjort, nu är det fokus framåt. Självklart vet jag att jag inte är ensam om att falla, men otäckt att det var så otroligt oplanerat, som en blixt från klar himmel. Det var ett annorlunda återfall helt enkelt, en ny icke angenäm bekantskap.

Analysera ska man dock alltid. Så till frågan: Vad hände egentligen? Hur kom det sig att jag från en minut till en annan bara bestämde mig för att "sätta igång"? Jag har ju inte ens haft ett riktigt sug de senaste veckorna (L-glutaminet?).

En bakomliggande faktor kan vara några tankar jag haft en längre tid och som jag tänkt berätta om. I maj blir jag ensam i huset några dagar, vilket är mycket ovanligt. De få gånger det tidigare inträffat har det varit ett fantastiskt tillfälle att få dricka i lugn och ro, vilken mängd jag vill och kunna starta redan före frukost, då när giftet på fastande mage snabbt rusar ut i blodet.

Under de senaste veckorna har jag varje dag dividerat med mig själv angående hur jag ska göra då om några veckor, detta trots att jag alltså inte haft någon egentlig längtan efter A. Det är som att jag tänkt att det vore dumt att inte utnyttja läget, ta den dåliga chansen, liksom... Dessa tankar har tagit över mer och mer med längre och längre överläggningar. Fortfarande utan något riktigt sug. Så sjukt!

Jag tror att det var det som gjorde att jag höll tankarna på alkohol levande. Förr har det varit naturligt att A-tankarna funnits där hela tiden, jag har ju fått kämpa som en tok. Nu när det inte var jobbigt, ja, då går jag in som en idiot och handlar på mig både vodka och ett gäng tetror.

Så när går man säker då? Aldrig, som många säger, aldrig riktigt säker. Åtminstone inte den första tiden. Och hur lång är den första tiden? Nu törs jag inte chansa alls. Det är bara att ännu en gång konstatera att just jag inte fixar tillgänglighet. Står det en flaska framme, kan jag inte låta bli. Hälla ut går inte heller.

Det går inte att frångå mina strategier. Inte en enda. Punkt slut.

Efter att ha läst MM:s tråd om periodiskt drickande och att detta kan förändras över tid, har jag funderat över om jag skulle bli en av dem om jag fortsätter mitt drickande. Men vet ni, det tänker jag inte ta reda på...

Ännu en gång och med risk för att låta tjatig, tack för ert stöd! ♡ Hoppas jag får återgälda all pepp snart, men förhoppningsvis inte i en liknande situation.

Kram från en riktigt hoppfull Vinäger!

Du verkar ha det tufft nu och ber om stöd, berätta gärna mer om hur du har det så att vi vet hur vi kan bli hjälpsamma. Här på forumet kan det ta ett tag innan man får respons, det är mer av ett "långsamt samtal" än en chatt. Jag lägger in länken till vår text som berör mer akuta situationer och hoppas att det är relevant för dig.

https://alkoholhjalpen.se/akut

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vinner inte alltid :-D Så himla glad för din skull, för dina 3 månader Roger. Grattis :-) Ja fy tusan till återfall.Finns ju en anledningar varför "fall" finns i ordet.För det är precis så det känns.Ja när när sommar/vår känslorna kommer så blir "hjärnan bara en stor öl ".Men de var SUPER bra gjort av dig att du kunde vända på dina tankar/känslor själv idag och se ljuset att inte dricka ❤️

Jag menar, det behövs nog lite längre nykterhet för att må bra igen;). Så ge inte upp- det vänder snart! Och vi finns här för dig, så som du har funnits för oss (tycker du inte vi heller är värda fina kommentarer som bl.a. kommer från dig?;)). Jag drack varje dag under påsken trots att jag lovat mig själv att inte dricka. Men, sedan dess har jag inte druckit. Klart att du klarar det! KRAM

Just nu sitter du i mörkret, men det skingras om du håller ut. Hjärnans kemikalier är i uppror. De stabiliseras snart. Du ÄR värd varenda bokstav som skrivs här. Du ÄR värd allt gott. Skam är tungt att bära. Häll den i slasken tillsammans med den där sista slatten. Du klarar det här! Kram

Hittar inget bättre ord. Självföraktet är djupt. Men det lär knappast hjälpa, inte ett jä-a dugg. Hade en förhoppning tidigare i dag, när jag halvfull tjoade om att jag skulle komma tillbaka, att allt skulle vara bra igen - bara jag nyktrat till. Nu är jag nykter, men det är inte mycket som känns bra, förutom just det faktum att jag är nykter.

Vet inte vad jag ska säga. Alla fina kommentarer... känner mig inte värdig dem. Förlåt, vill inte tigga om medlidande, bara uttrycka vad jag känner just nu.

Vill verkligen skriva om mina tankar kring vad som hände i torsdags, men orkar inte trassla med hjärnan mer just nu.

Ska dricka en kopp te, andas lite normalt, bara vara och försöka överleva skammen. Tack vare er tror jag att jag trots allt klarar det.

Kram! ❤

Ring 1177 och prata med en syster och så har du alkoholhjälpen imorgon som är van med alkoholrelaterade problem.
Fy tusan för återfall. Jag har varit nykter ett tag ca 3 månader. Men jag visste att när första sommarkänslan dyker upp så är det bara att trycka i sig Antabus. Men igår kom suget helt utan förvarning och den var förförisk och stark. Att jag inte köpte alkohol igår var bara tur. Hela mitt system kukade ur totalt och alkodjävulen stod och ropa i mitt öra: öl,vin,öl,vin,unna dig, njut och så vidare. Folk satt på uteserveringarna och drack öl i solskenet och det som jag reflekterade var att det inte såg så sunt ut. Vissa var helt klart beroende och man såg stressen att dricka sig berusade. Den lilla reflektionen rädda mig igår.
Det är inte lätt med återfall och jag känner igen dina tankar när jag har fått det tidigare.
Hoppas att du kommer igen och får upp glöden. Se framåt inte bakåt.
Inte lätt när man hamnar i botten. Sök hjälp om det behövs.
Gör allt som krävs.
Kämpa Kämpa Kämpa
Du är värd ett bra liv.
Kör totalt stenhårt med att komma tillbaka och sluta skäms och kämpa istället.
Det här är farliga saker och min far dog min ålder av alkoholen.
Många tröstande kramar.

Det går ju en del magåkommor nu, iaf i mina trakter... Men det är ju ett märkligt sammanträffande att sjukan dyker upp hos dig just när du blir nykter? Även om det är din kropp som reagerar på förlusten av alkohol så borde det väl inte bli så illa som det var efter att du hade druckit i sex år, tycker man. Någon rättvisa får det väl ändå finnas liksom. Hoppas det känns fortsatt hanterbart och är snabbt övergående!

Sista sippen i slasken. Rätt ställe för den varan:-)
Toppenbra! Kom igen nu så börjar du fungera normalt igen.

Trevlig Söndag Vinäger

Vi saknar dina kommentarer och inlägg här! Kram

Hejja Vinäger! Dusch, tre koppar svart kaffe, promenad... Sen är du så gott som ny :)

Heja ???

Hej igen..
Tack så hemskt mycket för era fina ord.Jag har läst dom om och om igen,och det stärker en och jag hoppas nu att jag ännu en gång kan gå vidare nykter.Så nu har jag inte druckit på 2 dagar. Men måste fråga.Jag har kanske bara blivit lite "halv sjuk".Men jag började få kallsvettningar/feber i går kväll och har det fortfarande (och även vaknade jag från och till inatt pga det), Mår illa och har sådana kramper i magen.känner mig skakig (men de är kanske bara en känsla jag har).Frågan är.De kan väl inte vara någon slags av abstinens?.Jag förstår att jag hade de förra gången men då hade jag druckit varje dag i närmre 6 år. Men nu har jag "endast" druckit - Först 1 vecka,och sen någon dag nykter och sen lite mer än 2 veckor (varje dag) Men kroppen kan väll inte vara så känslig? Är bara orolig och litt rädd, för förra gången var inte lätt!(om de stannar så här är det hantertbart)

Alltså, jag gick in här och läste alla fantastiska kommentarer. Då hände något som tidigare varit helt otänkbart: jag hällde ut den sista decilitern. Jag menar, sidan heter ju "Förändra sitt drickande"!

Ni räddar, stöttar, ger kärlek, håller mig uppe. ♡

Nu ska jag bara nyktra till, så jag kan vara med till hundra igen...

Tusen och åter tusen TACK till er alla! ♡

Din dans med a-djävulen är inne på sista slutvalsen. Snart kommer du tillbaka till oss, fylld med nya insikter och lärdomar om hur det blir som det blir. Du delar dem och vi blir alla litet klokare. Kram finaste du!

Väntar på dig här när du känner dig redo. Du berättar så transparent och utelämnande- helt rätt tror jag. Ingen här vet vem du är men vi har mött en otroligt stöttande person och finns här för dig sen, vare sig du dricker en vinare idag eller inte.

Känner bara: ta slut på det o kom tillbaka!

Emma

Ett tänkvärt inlägg, Btt, tack för det.

Längtar efter att få skriva här igen. Tre liter vin och 70 cl vodka är nu förbrukade. Har endast en liter vin kvar nu och det känns så skönt. Kommer inte åt något mera sedan som väl är.

Slut. Finito. Stopp. The end!

Rädd för att påverka någon annan i fel riktning när jag berättar, men just nu känns mitt drickande så långt ifrån romantiserande som det kan bli. Hoppas istället att andra känner avsmak och blir avskräckta. Klunka ljummen vodka direkt ur flaskan är riktigt äckligt...

Har läst igenom texterna om min barndom och vill göra ett förtydligande. Främst för att det kanske hjälper någon annan.

Mina föräldrar var oerhört kärleksfulla. I princip ingen alkohol fanns i hemmet. Däremot var de svårt präglade av sin egen barndom med brist på kärlek och svår misshandel. Båda mådde psykiskt dåligt.

Under alla år försvarade jag dem och hade svårt att förstå att jag inte mådde bra, jag som hade två föräldrar som älskade mig. Och som jag älskade och uppskattade.

För några år sedan träffade jag en bra psykolog. Vi pratade om min uppväxt och jag berättade om mina föräldrar som ville mig så väl. Jag glömmer aldrig orden hon sa då: "Ja, men det räckte inte." Så var det, de räckte inte till. Det var inte mitt fel. Äntligen fick jag en slags upprättelse.

Ha en fin söndag! ♡

Tack även från mig!

Ett så lärorikt och tänkvärt inlägg. Jag kommer behöva läsa det flera gånger och vrida och vända på det. Tack!

Jag såg på Tv ett par bra program i veckan ett program från Australien om drogen ice som var/är som en epedemi. Många blir beroende efter första pipan.
En terapeuth sa att trasiga människor (psykiskt)som testar en drog och blir fast där är att jämnföra med..... Att bli förälskad, man känner sej underbar fantastisk livet blir värt att leva man blir avslappnad trygg med mera.
Du kan bli förälskad i en människa som du vet är dålig för dej du borde ta avstånd men är man kär hur lätt är det.
Drogen fungerar på samma sätt.
Och de människor som tappat tilliten till andra människor tidigare i livet känner sej mer trygg med drogen än med en person.
Det ger ett perspektiv på problemet.

Ett annat program handlade om PTSD faktum är att när man utsätts för trauma av olika slag " ritas" hjärnan om.
Det kan vara misshandel sexuellt utnyttjande situationer av total hjälplöshet av olika slag. Människors svek som man litat på ja våld fysisk psykisk eller oberäkneliga manipultiva människor och situationer som ger dej ärr i hjärnan ( och hjärtat) för livet.
Självklart påverkas vi
också i vuxenlivet av trauma som olyckor förluster terror och krig.
De förstör människors känsloliv eller utsätter det för stor fara.
De där ärren eller den omritade kartan i hjärnan kan läka succesivt men kan också bestå.
Vi är olika bra på att hantera dessa beroende på våra gener.
Många många många kvimnor och barn har utsätts för sexuellt våld som de lider livet igenom efter.
Så me too har öppnat dörren för det som många trodde det händer bara mej ingen annan , att det händef är mitt fel.
Varför man själv drabbas beror på att man är en dålig människa.
Likadant med våld misshandel eller att växa upp i kärlekslöshet det är mitt eget fel, jag är inte värd mer.
Det drabbar (PTSD) kvinnor i högre grad 50 % fler kvinnor drabbas.
Man sliter för att hålla ihop att inte visa inte vem man är,varit med om inte vara annorlunda. Prestera prestera.
Sedan kommer panikångesten duktighetssyndromet både hemma och på jobbet.
Man städar fejar bakar ser alltid fräsch ut.
Man jobbar 12 timmars dagar och mer på jobbet alltid på G
Livet blir en flykt ifrån smärtan tillkortakommandet ifrån det där svarta hålet som skriker efter kärlek och.önskan att man duger osv.
Ja så inte konstigt att så många på detta forum går in i väggen.
Under tiden man är på väg in i väggen medecinerar man med vin och eller sömntabletter. Vinet lugnar sömntabletten släcker ljuset när man ska sova så att man slipper ligga och grubbla för länge innan John Blund kommer.
För det gör ont och man vill inte stoppa det skenande tåget.......
Nej ända in i kaklet ska man ??
Jag är ingen svårt traumatiserad kvinna men visst har jag fått en släng av sleven både här och där.
Panikångest arbetsnarkoman onödigt mycket vin på helgerna.
Jag älskade mitt arbete tror jag men det var en flykt från annat som jag blev väldigt bra på. Klättrade på karriärstegen ,se vad jag kan ?. Bra betalt blev det också,men sedan fick jag betala själv med en depression och ända in i kaklet. Skulle jag ge mej aldrig i livet.
Det som satte stopp för mej efter kaklet blev en akut operation.
Då kunde jag inte springa längre det är 9 år sedan.
Är jag lycklig idag , nej inte riktigt men livet fick en annan mening ett annat innehåll som.är snällar mot mej
.
Det TV programet som handlade om PTSD gick i onsdags på kunskapskanalen.
Det är så skönt att ibland bli påmind om varför man blev som man blev.
Och inte som man skulle.
❤Ni är alla värda mycket mer än Ni tror.
Men man måste ta befälet över sin situation förr eller senare det tog tid för mej att inse.
Helst förr

Beskriva på ett bra sätt vad jag är i just nu.
Jag tror det behövs för mitt fortsatta tillfrisknande.
Kunna gå tillbaka och se när jag är mitt i nånting riktigt jobbigt men väljer att inte värja för sanningar och verkligheter.
Så mycket lättare allt var förr när jag duckade och åkte slalom för att slippa se.

Nu ser jag med alltför stor precision ibland hur allt är.
Inte så att jag är gud fader,men med en vidvinkel som jag tidigare inte haft.
Framför allt när det gällt mig själv har jag ibland varit totalt blind trots att jag tycks ha haft koll.

Jag står återigen inför tunga saker att ta beslut kring.
Sånt som gäller mig själv och berör mig på alla plan.
Alla vägar har lett mig hit och jag har som sagt lyckats parera undan hittills.
Nu går det inte längre och jag måste ta tjuren vid hornen.

Det värsta eller bästa med det hela är att jag inte har någon backupplan för första gången.
Självklart har jag alternativ,men inte som förr en sidodörr att gömma mig bakom.
Utan klara rena fakta att vila på oavsett vad utfallet blir.

Och det skrämmer skiten ur mig och jag våndas som en äggsjuk höna.
Men vågar om och om igen tillbaka till huvudfåran,jag bör och ska agera.
Inte reagera.
Inte hitta på nya flyktvägar.
Inte backa vid försök till nya konster.
Utan stå fast i mig själv och med mig själv.

Det kan bli riktigt riktigt bra
Men det kan också bli åt andra hållet om jag inte får det möte jag önskar.
Inte kräver. inte vill,utan önskar.

Och att ha den egenskapen på näthinnan istället för min egen vilja som ibland har varit monumental och ställt till det för mig.
Skapat nya konstellationer och möjligheter som inte varit helt sanna.
Utan mer som en sorts hittepå för att gå mig till mötes.

Nåväl,jag kanske hinner ändra mig också.
Fega ur och gå tillbaka till den verklighet som faktiskt är rätt ok bitvis.
"ha tillit till processen" som min medberoendeterapeut säger.

Den som lever får se.

Så mycket kärlek och gemenskap, precis som John skriver. ♡

Nä, det går inte att hälla ut. Tyvärr! Dock inte så mycket kvar. När det är slut blir det inget mer - för den här gången. Törs inte lova något inför framtiden. A är en djävulsk fiende, så mycket kan vi konstatera. På något konstigt sätt är jag mest ledsen för att jag svikit er. Otroligt att man kan bli så bundis med några helt (förhoppningsvis) okända människor på så kort tid. Ni är bäst! ♡

Av respekt väntar jag tills jag är nykter med att kommentera i andras trådar. Har många funderingar och teorier kring mitt dryckesmönster, men ber att få återkomma ännu en gång.

Snart är jag på banan igen! Så lätt blir ni inte av med mig...

Kram

Det var stressen som tog mig ..Lim .. även om jag har ” bytt ” liv .. så gället det att vara på min vakt .. våren ljuset gör mig pigg .. jag vill vill vill Såå mycket ... det kan lätt övergå till stress .. hösten , vinter mörkret gör mig lugn .. inte samma krav ., Men nu kommer ljuset .. Som jag vet att du längtar efter ... ? Sol o Vår till dig , Lim ... kramar Lerigen

A är en riktig listig o farlig fiende .. så många dikeskörningar som jag har gjort .. . . Blir rädd när jag läste dina rader igår .. det går aldrig att vara säker .. måste ständigt vara på min vakt .. Imorgon en ny dag .. nya möjligheter .. utan vin o vodka ..You’ll be back ...? Stor Kram till dig ❤️ Lerigen