Senaste kommentarerna i forumet

Är ju i bättre form nu än för 10 år sedan..Är 56 år..På sjön i 3 år. Började som 18-åring..Stod på händer för ett tag sen..Ungarna impade haha..Jodå, det kanske dyker upp en man såsmåningom.Får lite avsmak på oärlighet..Kapten eller matros, mig kvittar vilket..?Bara han är den han utger sig för..Tror allt ska gå lätt när det gäller kärlek..Krångel eller varningstecken ska jag tyda på allvar nästa gång..Hur går det för dig mm? Träffat någon snygging som flirtar med ramlösan i näven än? Är förresten på hemväg på båten nu..Kanske min blivande arbetsplats..kram?

Jag förstår. Man är ju utlämnad när man är på sjön, men iland tar man sig alltid om det skulle vara något.
Det där fixar du. Kanske bara att vänja sig vid det. MIg bekommer det inte att arbeta med A men min problematik är ju annorlunda med min periodiska alkoholism.

Jag har fått för mig att du är i spannet 40-45 år men då stämmer ju inte det om du arbetade på krogen 80 talet :)

Håller tummar och tår att det går dit du vill
Kanske finns någon snygg nykter kapten ombord :D

Kram

Jag har en restaurangutbildning jag gick år 2000..För att sadla om..Blev aldrig så då..Men nu kanske..Förhoppningsvis..Kram igen..

Känner mig mycket säker på alkoholen eftersom det är 0-tolerans ombord..Det är mer allt runtomkring. Ska jag få tjänstledigt??Pooltjänsten jag har suger..Måste jaga timmar..Yngsta dottern börjar må dåligt..Exet som dricker och som jag försöker hantera eftersom sonen vill vara där också..Fått lite förhöjt blodtryck..Båtjobbet känns kanon..Kände mig hemma direkt..Detta är ju fraktbåten för människor och bilar..Så inget supande på det viset alls..Ingen taxfree..Jag tar alltid nykterheten först...Skulle ju vara en fullblodsidiot om jag drack alkohol när livet redan är jobbigt..Träffade även en tjej som varit nykter i många år..Vi diskuterade aa och vad många som byter missbruk..Jag har jobbat på Silja och Stena tidigare..På 80-talet..Kram?

för din positiva delning !

Igår: Enorm irritation och trötthet. Arg över allt jag vill ha och vad jag inte har... Frustration över att inte komma framåt snabbt nog som skapar ilska över att inte kunna påverka, göra mer. Vilket naturligtvis födde ett sug efter alkohol. Jag kände hur min blick blev svart och hård när jag betraktade min man sitta där i godan ro vid matbordet med ett glas vin och vara fullständigt nöjd med tillvaron. Till synes helt omedveten om slagfältet inom mig.
Min nykterhet har normalt sett inte påverkats av att han dricker, det har liksom varit en naturlig komponent i min kamp för att hålla mig nykter. Det är klart att det underlättat om han slutat med mig men det har aldrig varit en förutsättning. Ofta undrar jag varför och hur det ens varit möjligt. Kanske är det pga min syn på honom och mig själv, att vi är så väldigt olika, att det han väljer att göra aldrig varit något jag identifierat mig med. Kanske.
De stunder när mitt hopp sviker mig, det är då jag är som närmast det första glaset. De stunder då mina ansträngningar inte lönar sig. Då är kampen blodig igen.
Idag: Vaknar utsövd, inga drömmar jag minns vilket oftast påverkar mitt humör i positiv riktning. Kaffet är gott och tack vare det faktum att jag ilsket städade igår är hemmet rent idag och det ger mig en känsla av lugn inför dagen. Inga direkta måsten förutom att plugga och för mig innebär det en känsla av att jag rör mig framåt. Det är faktiskt inte mycket jag hellre skulle göra än att sitta med mina anteckningar och läsanvisningar och mitt kaffe. Ingenting faktiskt, förutom detta att skriva här och strukturera mina tankar om gårdagen. Detta måste jag göra först för att lägga dem åt sidan och fortsätta framåt.
Det känns idag otänkbart, som det faktiskt oftast gör numera, att ta det första glaset. Otänkbart därför jag identifierar mig med någon som inte dricker alkohol, otänkbart för att jag numera är rädd om mig själv, värnar för mycket om min tankeförmåga. Alkoholen grumlade mina tankar och mitt minne, i sanning förgiftade både mig och min tillvaro.
Det jag känner idag är att jag har ett val. Alltid ett val, dricka eller inte dricka.
Dricker jag inte har jag en chans att uppnå något stort, att vara den jag vill vara och att göra det jag vill göra. Nykterhet ger mig den CHANSEN, möjligheten finns där. Misslyckanden kommer med säkerhet men jag har iallafall chansen att genomföra allt jag tar mig för.
Om jag dricker däremot... Då kommer alla dessa möjligheter försvinna, vara som bortblåsta. Det jag vill att mitt liv ska innehålla kommer aldrig komma inom räckhåll med alkohol i blodet. Det bara är så. Då kommer jag slösa bort det enda liv jag har.
Därför är valet varje dag ganska enkelt men jag fruktar varje misslyckande enormt av samma anledning. Att förlora hoppet och tänka "Vad är det för vits?" skrämmer skiten ur mig samtidigt är det en kraftfull drivkraft.
Jag är pressad men inte stressad. Det finns en mycket viktig skillnad!
Press är krav som är rimliga i förhållande till förmåga.
Stress är orimliga krav i förhållande till förmåga.
Om jag dricker är stressen ett faktum.
Därför dricker jag inte.
Kram på er<3
Amanda

Alkohol finns ju överallt. Egentligen. Som sjöman är jag ju supernyfiken på vart du ska och på vilket fartyg.
Nä jag vet att du inte kan delge men jag funderar. Får inte riktigt ihop det med det du (jag tror) arbetar med idag....
Är det så att du kommer att mönstra på flera dagar och sova i hytt? Du är stark och trygg. Bomba dig själv med AA innan och efter du går av. Ha en strategi. Mental träning. Men minsta lilla tanke på att dricka så kliv av fortare än du klev på.

Jag har ju jobbat på Silja Line med ett flytande systembolag som var öppet på Söndagar när jag mönstrade av.
Det gick bra när jag var i bra period (bekom mig inte) men ett par gånger så började jag dricka redan på väg ut från
hytten. För det var jag ju värd, jobbat i 16 dagar på nattklubben med en otrolig fylla.

Klart jag var värd att fylla på vodka i en lokaflaska och dricka på väg hem.
Med 0 tanke på att barn och vänner hade saknat mig.....

Kram kram kram

MM

Starkt gjort av dig! Hoppas att du klarar detta, verkligen.
Har också haft alkohol i barndomen och en mycket trasslig tillvaro. Generna är i min kropp så jag borde varit mer försiktig.
Det finns ju många kändisar som man kan ta rygg på. Tommy Nillson, Benny Andersson, Sven Melander, Persbrandt, Lundell.
Kan dessa personer så kan alla. Man får tänka lite så.

Lycka till!

Kram

Det har gått väldigt bra på kursen..Jag är nöjd med mig själv..Nu ska alla papper iordning..Och förhoppningsvis få tjänstledigt från kommunen..Jag gjorde en övning för mig själv inför jobbet på båt, där det finns alkohol till mat att köpa..Jag var i en matbutik..Gick fram till ölhyllan. Drog med handen över burkarna och kände på dem..Kändes helt okey..Det går nog bra..Kram..

mullegubben och jag. Ifall nån vill mötas upp och kanske värmas av en vårkram i gemenskapen???
http://www.al-anon.se/konvent-hokarangen-14-4/
http://www.aa.se/medlemmar/kalender/stormote-soderledskyrkan-2018
Det är alltså samma konvent där både AA och Alanon har möten. Brukar vara trivsamt. / mt

Livet har ingen mening om man inte deltar. Vilken sanning vilket uppvaknande på detta självklara påstående. Det kommer jag att tänka på varje dag ?

Vad skönt att du slipper tankarna på att avsluta ditt liv själv. Det måste ge en slags ro i kroppen? Har själv brottats med det här till och ifrån i mitt liv. Rädd för att leva rädd för att dö. Så kan man nog sammanfatta min livsinställning. Är hemligheten att göra sig så upptagen i livet att man inte hinner eller orkar grubbla på existensiella frågor? Förstår verkligen människor som går med i sekter, enkla raka svar på livets svårigheter. Människan måste ha något att tro på. Jag tror på en högre makt. Något som är större än jag kan förstå. Men så kommer tvivlet och avgrunden ligger vidöppen. Vad är meningen med allt det här? Jag uppskattar dina inlägg väldigt mycket Ikaros. Så mycket klokhet och livserfarenhet utläser jag i dina ord. Tack!

Du är en underbar, inkännande och empatisk människa. Bara så du vet <3 Hoppas du får en fin helg! Kram

Nykter en dag i taget och livet går Vida-re.......

Så är det, viktigt och modigt att dela också det mörka och svåra i våra liv / mt

Livet blir meningsfullt först när man deltar... den meningen fastnade hos mig. Och hos mig stämmer den så väl in. När jag känner att jag är en del av något hittar jag mening. Det behöver inte vara stort, har inte så höga krav numera, men just känsla av att tillhöra. När jag var barn valde en anhörig den andra vägen, att avsluta sitt liv. Anhöriga, dvs vi, upplevde kaos av sorg, ilska och dysfunktion skapades på ett sätt som jag inte förrän nu som vuxen och med timmar av terapi kan förstå. Att våga prata om de mörka tankarna, att våga skriva om det tyngsta och för många skamfyllda känslorna är viktigt. Jag kan idag förstå den hopplösa känslan, känslan av att vilja försvinna. Det är därför jag tror så starkt på att finna en delaktighet, en mening och att vi människor ser varandra för de vi egentligen är och hur mycket vi har gemensamt. En vän till mig lämnade oss förra året på samma vis och det var tungt. Samtidigt som jag vet hur sjuk hen var så uppstår många varför. Varför kommer jag aldrig få svar på men vi behöver våga prata om det mörka. För precis som du skriver, det finns ingen ångervecka.
Tack Ikaros för att du vågar skriva om detta och delar din historia.
Kram
Ellan

Under mer eller mindre långa perioder under mitt liv har självmordet varit närvarande i mina tankar. I bland har det fungerat som tröst genom vetskapen att där fanns en yttersta väg ut. En väg ut när allt kändes som mörkast. Vid flera tillfällen agerade jag under berusning på ett sätt som tydde på att jag sökte döden. Omgivningen har räddat mitt liv flera gånger.
Den senaste perioden med mer eller mindre uttalade självmordstankar varade under några år. Jag sökte på nätet efter lämpliga metoder och umgicks med tanken nästan dagligen. Sedan hamnade jag i en situation där jag blev allvarligt sjuk. En lunginflammation som jag inte behandlade höll på att leda till min död. Jag frös och insåg under febern att döden var nära. Tankar på vänner och anhöriga som avlidit upptog mina tankar. Men jag kämpade. Nu efteråt märker jag att de gamla självmordstankarna är borta. De tvättades bort under min sjukdom. Varför och hur vet jag inte men borta är de.
Möjligen försöker jag numera att acceptera livet som det är. Mitt hjärta är under utredning och jag har ont i ryggen. Man har konstaterat ärrbildning efter en diskbråcksoperation samt artros i vänster höft som förmodligen kommer att kräva operation. Men trots att jag endast med svårighet för närvarande kan gå 50 meter har jag ingen önskan att avsluta livet. Tvärtom vill jag nog vara med ett tag till. Livet blir meningsfullt först när man deltar har jag börjat förstå.
Ja, detta var några rader om den yttersta utvägen. En utväg som inte har någon ångervecka. Det finns nog alltid alternativ som är bättre än döden.
Ikaros

Det våras för själen :) Det är dig väl förunnat att få må bra! Äntligen. Det har varit en uppförsbacke på senaste tiden. Man måste klättra upp på berget för att få njuta av utsikten... Bra klättrat kära du! Kram

...har gett mig sol och fågelkvitter! Är så sugen att gå och sätta mig i solen och käka en go lunch ute med bubbelvatten till. Kunna njuta av den känslan, inte av känslan när vinet intar mina vener för då är det ju inte våren jag njuter av utan vinet. Det vill jag ju inte. På en dryg vecka nu har mitt huvud klarnat till, som om jag fått en klubba slagen på hjässan och vips så ser jag saker och ting så mycket klarare! Denna känsla gillar jag ?

Kram PimPim

Vad härligt att du mår bra!

Solen hjälper onekligen...

Och beslutsamhet = klart och tydligt. Försök att hålla kvar känslan ?

Åh, Mary, det är klart att vi hjälper varandra, växeldrar (även om jag behövt mera av det ett tag).

I dag är det alltså vårdagjämning, bara tanken på det gör åtminstone mig gladare. Försöker att filtrera bort all snö och endast känna de varma solstrålarna i mitt ansikte. Det finns hopp!

Det finns hopp även om mig. Läser, trycker hjärtan och kommenterar lite här och var. ❤ Ett friskhetstecken. Känner endast beslutsamhet vad gäller A, inget sug alls. Är helt klart inne i en ny fas. Jag mår bra!

Jag som nästan glömt bort räknandet av dagar kom på att det var den 19:e jag verkligen bestämde mig för att jag vill leva ett nyktert liv, 19 november alltså. Fyra månader sedan.

Ska inte tjata om att vägen varit krokig och kartan felvänd ibland, så att jag kört vilse ett par gånger. Irrat omkring och undrat var jag befunnit mig.

Det viktigaste är att jag nu är rätt. Och det är jag. Det är jag helt övertygad om. Kaxigt? Ja, kanske, men ödmjukheten inför kommande utmaningar finns där. Den behåller jag och använder till förebyggande åtgärder. Mina än så länge nödvändiga strategier.

Tack till er alla som stöttat mig på vägen! ♡ Nu håller vi!

Hello Ntwrq. Nu har det gått ytterligare en månad. Hur har det gått för dig?
Jag är inne på dag 32 av nykterhet. Mår som en gudinna :-) Gruppsamtalen är väldigt givande och vi har faktiskt jäkligt roligt. Känner inget sug öht och på denna väg vill jag fortsätta vandra.

Hej Ullabulla

Läste just ditt inlägg och slås igen av hur mycket erfarenhet många av er har och fortsätter att få. Du är en av dem som bidrar på ett så fint och ödmjukt sätt. Dina tankar och texter väcker alltid reflektion hos mig. Tack.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

att du förmedlar viktiga saker! Tack! / mt