Senaste kommentarerna i forumet

Härligt nyttan, det låter som du sakta blir snällare mot dig själv. Nåt som vi högpresterande har så svårt med, är inte helt hemma där än?. Förlåtandet är väl av största vikt oxå, då det kommer hand i hand med att vara snäll mot sig själv. Vi har oftast så mycket krav på oss att vi bokstavligt drunknar i det. Krav som vi själva bygger upp och som vi faktiskt kan minska på, lite i taget. Ha en bästa dag, kram

Du beskriver ditt liv som nykter enormt bra.
Det är hela registret med den moderna människans alla krav vi har på oss själva.
Tufft att vara nynykter och ny arbetsplats men som du skriver så kan du 2/3 av ditt arbete vilket är mer än vissa kollegor som jag har haft som bara rider på sin sociala kompetens och inte tillför någonting annat än att vara tysta och hålla med föregående talare. Håll kravmaskinen på avstånd.
Lycka till med kampen och jag ska följa din utveckling med ditt nyktra liv.

Ja, hade lagt på mig några kilon under nov-dec då jag inte tränade så mkt + att det blev öl/slisk lite för ofta. Alkohol innehåller ju en hel del kalorier som lätt sätter sig runt magen o s v. Det är betydligt roligare att titta sig i spegeln när man tar hand om sin kropp och är nöjd med hur man ser ut, eller hur...

020-84 44 48, du kan vara anonym

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Att få höra att även Ni Mirabelle och Muränan upplever liknande känslor kring att det tar stopp. Högt tempo verkar vara en faktor som uppmuntrar vårt drickande. Spännande och så OTROLIGT SKÖNT att inte vara ensam!!!

Ja, det går bra i nykterheten även om det rasar omkring mig på grund av att bollarna ramlar ner lite här och var. Har inte tänkt på det så tidigare. Nu när jag inte hela tiden är på och organiserar hemmet så blir väldigt mycket väldigt fel. MEN det handlar om praktiska ting, det handlar om saker och prylar.Det handla om en fasad som inte längre hålls upp. Det handlar om att säga nej till onödig konsumtion både av varor och tjänster. Det handlar om ett oändligt berg av skapade måsten.

Sa upp Viktäktarna igår - steg 1. Jag tappar vikt i långsam takt utan vinglaset i handen och jag har inte utrymme för att boka upp den tiden för att gå på möten och sitta med appen som behövs, med det inte sagt att programmet är dåligt. Det är bara i mitt liv det inte är prioriterat just nu.
Min sambo och jag bestämde igår att vi låter saker vara halvfärdiga i vårt nya lilla hem tills att våren kommer och vi har bott in oss lite. Att en del saker inte är som vi tänkt eller att det saknas en möbel här och där får kvitta nu. Vi har nytt, fint tak över huvudet. Vi släpper idiotstressen över att allt inte är perfekt. Jag hör hur dumt det låter nu när jag skriver. Usch, som vi stressat kring att få allt ”perfekt”.
Det är okej att det inte blev jympa igår som jag tänkt - DET ÄR OKEJ!! Jag älskar att jympa, spinna och springa MEN min kropp orkar inte så mycket som min hjärna tycker att den borde. SÅ DET ÄR OKEJ ATT BARA GÅ PÅ ETT (ELLER INGET) PASS I VECKAN.

Så återstår jobbet. Här krävs en stor prestation och kravet ställs uppifrån. Kravet är tydligt definierat och här känner jag inte den enorma pressen nu när jag faktiskt fått mitt nya jobb. Jag inser att jag måste fokusera och kanske lägga lite extra tid för att organisera upp verksamheten (jo, såklart är jag satt att organisera) MEN jag är supertrygg i 2/3 av jobbet. Ett jobb jag gjort under olika paraply i 30 år och fortfarande älskar. Återstår den 1/3 att lära mig det kommande halvåret och här har jag varit supertydlig om att jag är nybörjare. Så jag har fått allt jag kan önska i ett arbete och jag ser att det kommer att vara ordning och reda om ett halvår. Ja, om ni orkat läsa ändå hit så fattar ni att ”prestationsfia” får hela sitt lystmäte tillfredsställt här!

Nu handlar allt om att ta det lugnt och ta en sak i taget.

Rörigt i vimsigt inlägg - dags att starta upp dagen.

Det är lätt att bli svartsjuk när man sitter hemma nykter och den andra är ute och festar. Det tyckte jag när jag var ung och levde med en mycket vacker och sensuell tjej som många killar ville lägga beslag på. Man vet ju vad alkoholen kan göra med en och vilka smarta beslut man kan ta när man är berusad. Jag har aldrig varit otrogen och man ska ju självklart lita på sin partner, men ibland är det inte lätt. Sugen på alkohol och lite sotis kan få ens tankar att bli skeva. Det är bra att lära sig sina triggers och det här var en av dem. 2 gånger om året måste din partner få gå ut med sina vänner och ta några öl.
23 år en jobbig ålder att leva nykter.

Klarat helgen utan folköl och alkohol. Det är en stor seger för mig. Imorgon ska jag ringa läkaren och fixa medicin för att förhindra återfall. Dagens njutning har varit att lyssna på Banks senaste album på högsta volym, live plattan med White Stripes och Leonard Cohen låten You Wont It Darker den rösten får hela rummet att vibrera. Nu ska man börja på sin 2:a vecka som nykter och det känns som om jag inte kan minnas sist jag drack öl och vin.

Ring alkoholhjälpen och där får du vägledning.
Jag tror det är många som kan relatera till det du har skrivit och det brukar räcka med en separation för att man ska må väldigt dåligt. Medicin behöver trappas ner för att kroppen ska vänja vid mindre doser och att sluta tvärt med Benzo och gå över till alkohol är inte bra.
Jag har upplevt det du beskriver när jag var ung vid 23 års åldern och då festade jag hårt och var nyseparerad och var alkoholist utan att själv förstå det.

Ja, försök att släppa fredagens glas, och var inte så hård mot dej själv. De flesta av oss gör våra snedsteg, Det viktigaste är att man lär sej något av det, och kämpar vidare. Och det gör du ju. ? Lycka till i fortsättningen! Kram

att jag fastnade där, och inte så lite heller. Den duktiga flickan tycker förstås att jag ska vara helvit, men än en gång är det skönt att ta del av andras syn på saken. Tränar på att inte älta, så nu släpper jag fredagens två glas.

Visst är det som du skriver, Mirabelle, i första hand är det helnyktert som en strategi för att inte riskera att trilla dit igen. Ett glas i sig är ju inte farligt så länge det stannar vid det. En balansgång det där. Tack för input!

"Det är bara helvitt som räknas." Näppeligen min vän. Där misstar du dig. Vi VÄLJER helvitt som en strategi för att försäkra oss om att vi inte fastnar i att dricka alltid jämt och hela tiden igen. Helvitt är en strategi för att nå målet, inte ett krav. Så länge du inte ramlar tillbaka ner i smygdrickandet var och varannan dag, så kan man inte tala om något misslyckande. Det är snarare en seger att snubbla litet, tappa balansen, parera och fortsätta mot målet. Du vann mot a-djävulen den här gången, trots att du frångick den fool proof strategi som du hade tänkt använda i kampen. Bra jobbat!

Hej, har varit medlem ganska länge pga medberoende och kraschat förhållande. Har läst alla era inlägg och blir så rörd utav era inlägg när jag läser hur ni kämpar, hur starka ni är som har kommit till insikt och vill förändra era liv. Har aldrig tidigare skrivit ett inlägg innan pga sorg, besvikelse och alldeles för många tårar att inte mitt ex inte ens var i närheten av insikt.

LN <3<3<3

Stingo - hallå? Var tog du vägen? Hur mår du och hur går det för dig? <3 x 3 till dig också

Hej på dig,

måste säga att det går alldeles fantastiskt bra för dig! Eller hur? Men det kanske inte känns så hela tiden förstås ;-) Påminn dig då om hur skitjäkla duktig och bra du är som faktiskt lagt ner det där med alkohol!

Jag känner igen mig så otroligt mycket i vad du skriver. Särskilt det där med att allt går såååååå sakta. Det kändes som att jag gick omkring i klister. Jag har också alltid haft en sjujäkla energinivå och ALLTID kört in i kaklet vad det än har gällt. Som att allt i livet var ett prov, en tävling och jag skulle bedömas efter min prestation eller ett race på liv och död. Jag tror att jag orkade med det under en ganska stor del av livet, men till slut tog det stopp. Då började jag också medicinera med alkohol och kunde hålla uppe mitt tempo. Då kände jag ju inte hur trött jag var. Ja, det låter helt galet, men jag drack bort mina känslor av trötthet. Tja, det funkade inte så bra i längden det heller. Så det enda som gäller för att klara livet som nykter är balans, balans, balans. Och det har jag f-n i mig inte lyckats så bra med än... men jag ger mig inte... någon gång så! ;-)

Det verkar som så väldigt många av oss alla som skriver här inne har stora problemas med det det "good enough"... Helt klart en gemensam nämnare.

Aha, du har skrivit här inne tidigare. Du behöver så klart inte berätta vad du då kallade dig - men har du och jag skrivit till varandra förut? Lite nyfiken bara, men du behöver inte svara.

Du, den där jobbmiddagen. Den löser sig om du är laddad, har bestämt dig och inte tänker "bara ikväll". Du kan faktiskt tänka att det kommer bli skönt att vara nykter i jobbsammanhang, istället för att i efterhand rekapitulera eventuella grodor osv. Tänk att det här är ett viktigt steg i din karriär och det kan du inte schabbla bort genom att vara onykter. :-)

Heja på!

Tack för pepp, fina ni! ♡ Tofskan, skönt att du mår bättre. Det är ju bland annat för att lyfta och hjälpa varann när det är jobbigt vi hänger här.

Angående min fredag: Tycker ju själv att jag överreagerar, samtidigt som jag vill skriva här precis hur jag känner.

Jag vet att det är ok att misslyckas, jag ska bara acceptera det. Och förlåta mig själv. Det vore skillnad om jag verkligen gjort bort mig, men inte ens det. En lugn hemmakväll med M bara. Tack och lov för det.

Mary, gillar dina tankar kring ingredienserna till min resa. Kanske är det så den ser ut. Om jag bara sänkte kraven på mig själv kanske den skulle bli betydligt mindre jobbig.

Nu känns det mycket bättre! ♡

Jag känner mig nöjd!
Tidigare i veckan fick jag göra ett nytt hål i mitt bälte, som har blivit för stort.
Jag sprang också på bästa tiden, någonsin nu under veckan som gått.
Det är mycket som bara har blivit så väldigt mycket bättre.
Jag saknar drickan fortfarande, men inte lika ofta.
Kände aldrig att jag hade ett beroende men har varit oförmögen att sluta när jag väl börjar.
Det är därför jag inte ska ta ett glas.
Jag firar med fika med familjen, en ny tatuering och att bara må så mycket bättre.
Det är helt ok.
Kram på er alla där ute (här inne?) - det är skönt med möjlighet att få skriva av sig ibland..

Det var skönt att se att någon brydde sig. Jag ser att du också kämpar men två månader är extremt bra jobbat. Ibland ramlar man dit igen. Det längsta för mig är en månad ungefär... du verkar ändå ha rätt tankesätt och veta vad du vill, kämpa på! Jag är dålig på att ge råd, men kände att jag ville skriva nåt för att du hjälpte mig igår. ❤️

...nog att det är lite bättre i dag än vad det är. Vill så gärna peppa andra, vara en förebild. Det gick ju bra i två månader, även om det var riktigt kämpigt den senaste veckan.

Nu kommer de negativa tankarna: "jaså, du klarade det inte ändå...", "ett glas vin och ett glas whisky, du har ju druckit i alla fall, det är faktiskt helvitt som räknas...", "snart är du där igen...", "det kommer aldrig att funka...".

Blir så less! Främst på ovanstående tankar, men också på mig själv som inte kan ignorera dem och blicka framåt istället. Vet att det är min inre perfekta duktiga flicka som påminner mig om att jag misslyckades, henne känner jag alltför väl. Spelar ingen roll om det var med liten marginal. Ska det vara alkoholfritt, så ska det!

Stopp där, nu räcker det!

Dags att lägga ner depp-tankarna.
De behövde säkert fram i ljuset, men nu får de krypa tillbaka. Att gräva ner sig gör det bara värre. Den där negativa spiralen ska inte få något fäste. Dags att fokusera framåt - igen!

Hör ni, alla kämpar, nu håller vi i det här! ♡ Kram på er

Är ny här och ditt inlägg var det första som kom upp.
Gav mej sån tröst att läsa.
Kämpar som en galning mot alkoholism och går igång vid blotta pysandet av en ölring.
Men då kanske det finns hopp om att släcka sina triggers.

Ja, för mig blev det självklart att såna situationer är triggning när jag hittade två bilder och deras beskrivning.
På en var det bild på sprutor och massa konstiga saker, på den andra var det ett vackert vattenfall med underbar omgivning. Frågan var: välj bilden som känns mest behagligt och bra. Jag valde så klart vattenfallet, sprutorna förknippade jag bara med sjukhus och ont. Svaret var: då är du inte heroinist för att varje heroinist fattar att man kan använda de sakerna för att få sprutor med heroin. Man kan tydligen gå igång på sånt...
Varje gång när jag åker på semestern och blir ledsen att jag inte kan dricka vin på planet, ta ett glas till maten, dricka ett glas och njuta av solnedgången på stranden tänker jag på denna bild. Antagligen dina bilder av en kompis som har det roligt på fest uppfattas av din gärna som en bild på sprutor för att du är beroende. Det är jobbigt. Men det är subjektivt.
Det positiva är att det blir bättre, för att "neurons som fire together, wire together" enligt Hebbs teorin. Dvs. dina nervceller har skapat förbindelser, synapser, som om du inte använder dem, inte dricker, kommer att försvagas. Jag brukar försöka inte fastna i tankar: andra kan och inte jag. Fine. De får göra vad de vill. Jag är här och nu och får göra annat. Livet är kort, jag vill njuta nu.
Och... efter 1,5 år utan vin har jag konstaterat i fredags att jag har kollat i 10 minuter på ett tv program om vin och mat, och inga tankar om "jag vill också, men jag får inte" har kommit upp. Vilken glädje. Jag parkerar också mittemot systemet och ibland tänker inte ens på det. Hjärnan är plastisk.

Och vi är närvarande i allt vi gör.
Det är något av det bästa.
Närvarande i livet. Med våra barn.
Med bara ett glas vin i kroppen så startar den obehagliga processen.
Att hjärnan börjar fokusera på mer alkohol.
Med ett glas vin så upphör närvaron direkt med dom som betyder mest i världen.

Därav så struntar jag alltid i att ta det första glaset.

Älska livet <3

Jag är också osedvanligt trög... Tidigare har jag levt ultraeffektivt och hållt så många bollar i rullning att jag blir yr bara av att tänka på det. Nu känns allt mest överväldigande och segt, så ofantligt segt. "Hur ska jag orka?" är den förtvivlade tanken som har skavt inombords. Nu har jag kommit fram till att jag orkar inte, och det får vara så. Det är rätt befriande faktiskt. Släppa bollarna och låta dem falla litet hur som helst. Erkänna för mig själv och utvalda i omgivningen att jag klarar inte av det här längre. Om just den bollen ni vill ha i rullning ska rulla så måste NI ställa upp och rulla den. Jag är helt slut. Och vad gäller de bollar jag inte kan frånhända mig så gäller just som du skriver "good enough". Det är en ovan tanke. Ibland reser sig nackhåren i protest... Men det är den enda hållbara vägen framåt.

Upp igen bara, vilket du har gjort!! Fantastiskt att du varit nykter i mer än 2 månader! Hatten av! Ha en fin söndag!

Känns självklart, helvitt! Är fortfarande ödmjuk inför de frestelser jag kommer att utsättas för även i framtiden. Men i detta nu känns det bra och det är huvudsaken.

?? Just i dag är jag stark...??

63-1! Kom igen, nu kör vi! ♡

Du är så positiv. Det smittar verkligen av sig. Det vita livet hägrar och jag längtar till dagen då jag tar emot nykterheten utan att kämpa mot alkoholen. Den dagen då jag bara kan finnas på riktigt i livet. Du har fått mig att förstå att den finns där. Jag kommer dit så småningom. Tack! Ha en fin dag! ♡