Senaste kommentarerna i forumet

... med riklig motion och fräsch kost. Tar ett lite mer 'omfattande' tag denna gång,d v s skippar också sötsaker, vilket blev min lilla tröst under min 4-månaders nyktra period förra året. Socker är ju ett 'gift' även det sägs det, skippar det inte helt och hållet förvisso.
Men märker redan efter 6 dgr att vågen visar ett par kilo mindre, vilket var behövligt. Några kilon till ska väck innan jag är nöjd, om några veckor borde jag vara där?. Blir betydligt trevligare att se sig själv i spegeln.
Fortsättning följer...

Igår kom de upp en tanke i huvudet på mig.Jag har lyckats att vara nykter i ca 3 1/2 månad nu. Jag läser mycket ang beroende/missbruk och lyssnar på andras åsikter med öppet sinne.För jag "går" runt och tänker -Hur ska jag hålla mig nykter.Jag måste hålla mig nykter.De finns en slags rädsla nästan hela tiden.Förnodligen pga jag inte litar på mig själv! Men jag glömmer en viktig sak. -Jag är nykter!❤️ men istället för att njuta och leva RIKTIGT så tänker jag på vad som kan ske.Jag är 5 steg framåt och lever inte i nuet.Jag säger att jag lever dag för dag men egentligen lever jag imorgon dagen.
Så länge jag tänker - På vad som KAN ske så lever jag inte i min ljuvliga och fantastiska nykterhet.(För de är det som de faktiskt är ?) Sen att man ALDRIG får glömma att man har ett problem/beroende är en annan femma.De är jätte viktigt men jag vill inte att de ska insyra mitt liv.
Jag vill bli hel igen.Vill börja på riktigt se framåt.Men jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska leva mitt liv.Men någonstans måste jag börja. Men jag kan inte låta mitt beroende vara i fokus för då hämnar jag andra tankar och känslor.För så länge jag tänker -Hur ska jag hålla mig nykter.Så är det som att jag bara väntar att något ska ske. Jag måste börja "leva" och med det så lever jag även i min nykterhet.Och då inte endast i nykterheten. (Att så länge jag inte dricker så är allt bra)

Detta är lättare sagt än gjort ???De är bara någon tanke som jag arbetar på ?

Tack snälla vinäger ❤ ja nykterheten är det viktigaste av allt. Allt annat kommer i andra hand.

Nu har jag kommit in i nåt läge där jag känner att jag måste ta nästa steg. Göra nåt mer än att "bara" (det är verkligen inte bara men ni kanske förstår hur jag menar) vara nykter. Jag måste göra nåt mer. Så då har jag bestämt mig för att det får bli träning. Tycker om att röra på mig och gör det mycket i vardagen oavsett men nu vill jag göra lite mer. Det motiverar mig att fortsätta vara hälsosam. Det handlar inte om vikt eller utseende (jo utseende lite kanske men inte vikt) Utan mer om att peppa mig till att vara nykterist ännu mer. Jag har redan alla anledningar att inte dricka Och jag vill inte dricka men ännu en anledning skadar inte. För på nåt sätt känns det sårbart att jag närmar mig ett år nykter. Tänk om det slår slint i hjärnan Och jag tänker att NU jäklar kan jag dricka en gång i månaden. Jag TROR inte det kommer hända alls men känner ändå nånstans inom mig att jag måste lägga i en högre växel nu ett tag. Träning är perfekt då. Endorfiner, ännu mer orsak att inte förgifta kroppen, sysselsättning etc. Och ett plus är att mina barn vill vara med. Nu har vi tränat hemma tills vi nästan storknade och jag mår kanon.

Nu ska jag ta en dusch och sedan dricka kaffe.

att faktiskt orka göra något mysigt på helgen, kallt men friskt ute kan man säga. Har precis varit ute på långpromenad.

Med mindre hjärnaktivitet.
Den och mitt känsloliv har samarbetat och motarbetat varann så länge.
Nu när vapenvila och tom fred råder ibland så kommer stillheten till mig.

Så välkommet och så tacksam jag känner mig.

Ja, tänk vilken frihet det är att kunna och orka göra (nästan) det vi vill under helgen. Köra bil, promenera, fika... Bara att välja, inga dagen-efter-effekter som sätter stopp. Härligt!

Är säker på att du fixar det nu. Du vet varför du trillade dit. Använd den erfarenheten till att stanna kvar den här gången. Håller med Pi31415 ovan, vänd återfaller till något positivt.

Nu håller vi i det här. Lycka till! ♡ Kram

Min första nyktra fredag på länge (förmodligen åratal?) sammanfaller med första långa djupsömnen på rätt länge... Så jag vaknade rätt groggy och vinglig ändå. Haha. Nu börjar jag bli som folk igen :) Långpromenad står på dagens schema.

De är dina upplevelser och får finnas. Se dig själv med kärlek och värme i rädslan och otryggheten. Det är mänskligt att känna så - och plågsamt. Kanske finns de känslorna där för att hjälpa dig.
Rädsla har ju en överlevnadsfunktion som betyder ”det här är farligt, akta dig!”
Och otrygghet betyder att man behöver söka tröst och skydd. Kanske inte alltid bokstavligt. I ditt fall handlar det kanske om att ge det till dig själv, eller söka dig till människor som du mår bra av.
Otrygghet, rädsla och tvivel på den egna förmågan kanske är något vi alla måste räkna med att ha under en lång period. Om vi kan se det som en del i processen, något fullt normalt och inte en brist eller defekt, slipper dessa upplevelser blandas med skam och rädsla i sin tur. Det är inte känslorna i sig som skadar, utan alla försök vi gör för att slippa dem.
Mental judo. Följa med i och suga upp ”attacken” för att dämpa skadan.
Kram

Önskar så att jag kunde ta tag i träningen, ja, mer än bara långa promenader. Vill känna endorfinkicken. Jaja, är nykter i alla fall, det allra viktigaste.

Imponerad av din långa nykterhet, helt klart en inspirationskälla. ♡

Det är klart det beror på alkostoppet! Nu kör vi!

Vaknar oförskämt pigg och oförklarligt glad! Känner dessutom lycka. Om det beror på alkostoppet eller inte, har jag ingen aning om. Det är dock garanterat längesedan jag vaknade med just de känslorna en lördag. Huvudvärk, illamående, minnesluckor och med dessa förstås ångest de luxe har ju varit standard tidigare.

Helgförmiddagarna numera är sååå värt nykterheten! Nu håller vi i det här! ♡

Jag ser fram emot dina rapporter om övergången 2-3 månader.
Välkomnar berg och dalbanan!
Sätter upp målbilden för att nyktert liv. Det finns ju så mycket att hinna med!
Stor kram och trevlig helg!

Lördag morgon och får stiga upp tidigt igen. Så täppt i näsan och bihålor att jag inte kan ligga ner och andas genom näsan. Det spränger ut i öronen. Jag hör min tinnitus - inte mycket annat.

Smyger upp och lagar kaffe. Det smakar inte mycket. Tänder granen och tänker att den får vara kvar till Knut. Den slokar lite men har inte börjat barra.

Det vidare livet, livet utan alkohol.

Startade upp datorn igår och jobbade ett par timmar. Blev genomstressad av alla mejl som ramlat in och när jag såg allt som är inbokat i kalandern. Betade av mejlen och insåg att det inte var så farligt. Jag har verkligen kopplat av under denna semestern. 14 dagar med full fokus på familjelivet och min hälsa.

Min hälsa berör ju hela familjen och det har bitvis varit tufft för min man att vara delaktig i mitt slutgiltiga beslut om att bli och förbli nykter. Jag vänder upp och ner på 20 års samvaro med vinet som ständig följeslagare. Det är många vanor som ska ändras och jag tror att min man också radikalt kommer att dra ner på sitt alkoholintag. Hans far var socialt fungerande alkoholist innan han gick bort allt för tidigt i en cancer helt alkohol- och rökrelaterad. Jag tror att om vi stoppar nu, har vi en chans att leva lite längre och framförallt lite friskare.

Igår hade vi gäster och när jag erbjöd mig att skjutsa hem så kändes det ovant och samtidigt alldeles ljuvligt.
När vi körde iväg sent på kvällen upplevde jag det som ett under - jag har ALDRIG i hela mitt vuxna liv skjutsat någon någonstans en fredag- eller lördagkväll. Jag har alltid sett till att någon annan hämtar barnen på kvällen (min man eller kompis förälder). Alltid varit den som lämnar barnen, skjutsat TILL aktiviteten, festen, discot o s v så att jag sedan i lugn och ro kan korka upp min Rioja och sakta sänka mig själv in i dimman utan att någon ser. Alltid ställt upp på vardagar, sådär lite extra, alltid haft ”till godo” på helgerna.

Men det var då och nu har jag ett nyktert liv framför mig och jag njuter av att vakna förkyld och inte bakfull :-)

Symptom på abstinens, ja. Det kryper i mina ben. Det gör det varje gång jag har ett nykter kväll och nu har det hållt på till och från i nio dygn. Samma krypande känsla som när jag varit gravid. Masserar och känner att jag är full av muskelknutor. Hela kroppen är full av muskelknutor.

Förbättringar, ja. Mina exem är i stort sett borta - har för mig att detta även hände sist jag var nykter.
Jag gissar att jag tappat ett par kilo i vikt - fick dra in BH:n ett snäpp igår och det korvar sig inte lika mycket omkring banden som för 10 dagar sedan. Viktväktarna startar idag - jag går ditt trots att jag är sjuk.
Min spruckna blodkärl i ansiktet är inte lika framträdande som tidigare. Nästa höst/vinter ska jag ta bort dem som en belöning för uteblivet alkoholintag. Sparar jag vinpengarna så kommer det att räcka till flera behandlingar.

Och så bäst av allt; jag känner mig alldeles klar i hjärnan och vet exakt vad som hände igår kväll!!

Nu till mitt lilla avslappningsprogram/självhypnos - får sitta upp idag med min nästäppa.

Jag hade rätt... en halvtimme på croisstrainern gav massa endorfiner nästan på en gång. Mina barn hängde också på och tränade. Både situps, armhävningar och andra övningar. Efteråt tog jag en dusch och kände mig helt annorlunda i sinnet.

Godnatt alla ?

Hej igen. Nu sitter jag i soffan och funderar lite på vad jag känt de senaste timmarna. Vemod, lite ledsen och samtidigt glad och tacksam. Trött på dåligt väder och mörker. Lite rastlös. Jag har varit i behov av att göra mycket hela tiden. Haft mkt energi. Hade vädret tillåtit hade jag gått ut och tagit en springtur.

Jag köpte ju en alkoholfri öl och den dricker jag fortfarande. Inser att jag hade ett form av sug. Inte riktigt kanske men nåt liknande. Ville ju inte ha alkohol men jag ville ha det som det gav förut... Ja ni vet, den där inre ron som kommer ibland av A. Känner mig något låg nu för att jag fick den känslan även om den egentligen inte är farlig utan snarare normal för en människa. Att vilja ha ro.

En sån här gång är fysisk aktivitet det bästa för mig så nu ska jag dra fram min crosstrainer.

Kämpa vidare.

Kram!

Tack pi31415 för hjälpen! Nu vet jag att jag kan hitta min tråd igen om jag skulle bestämma mig för att starta en ny. Tack ❤❤

Detta jullov har varit så otroligt mysigt. Vi har gjort många roliga saker. Och nu när det börjar närma sig slutet så blir jag lite vemodig. 1,5 månad av julstämning, julafton, nyår, resa och andra aktiviteter tar slut. Tiden som följer nu är ganska intensiv i det yrke jag har så jag bävar lite inför att börja jobba igen. Men jag måste försöka slappna av.

Jag är i alla fall tacksam för att vi haft sån fin semester.

Idag har vi också haft kul. Och jag köpte faktiskt en alkoholfri öl som jag ska dricka när jag pysslar lite hemma. Vemodet jag har i mig är ett perfekt exempel på när jag brukade dricka förr. Jag har ingen tanke på att dricka men kände ändå att en alkoholfri öl skulle kännas skön. Jag är glad åt att jag faktiskt är väldigt nöjd med att den är alkoholfri och att jag inte önskar att den hade alkohol i sig.

Jag har verkligen fått nog av vintern nu måste jag säga. Längtar så mycket till jag får börja pyssla i trädgården. Jag har lust att gå ut och greja redan nu men det är ju ingen idé ? men jag är så glad över att vi är på rätt sida av året nu!

Trevlig helg allesammans! Och en vit skål!

har kommit en bit på nykterheten, Jullan65, och att du funderar en del över det som varit.

Men, du behöver inte trycka ner dig och må dåligt för att du hade ett återfall. För inte bestämde du dig väl hux flux för att börja dricka stora mängder och bli kraftigt berusad under en längre tid? Nej du tänkte väl (eller rättare sagt din beroendehjärna tänkte) att du skulle unna dig något glas, och att du skulle ha kontroll på intaget. Precis som många av oss andra gjort, inklusive mig. Men det fungerade inte, varken för dig, mig, eller någon annan.
Så se det som att du är en erfarenhet rikare, och har mer kunskap om hur beroendet fungerar. Och att du nu är bättre rustad denna gången.

Jag skrev en gång i min tråd att istället för att älta och bittert ångra det som varit, när det gäller ens beroende och drickande, så kan man vända det till något positivt. Det att man skaffat sig erfarenheter och kunskaper om beroendesjukdomen.
Inte kan vi rå för att vi är så funtade, genetiskt/mentalt, att vi gillar den sinnesförändrande berusningen och kan utveckla ett beroende, och inte kan vi med dessa förutsättningar rå för att vi är födda i ett samhälle och en tid, då alkohol finns invävd kulturellt och traditionellt i nästan alla sammanhang och miljöer.

Det stora och positiva är att vi tar tag i vår situation och påbörjar arbetet med, och resan mot, ett nyktert liv i frihet. Lyckas vi med det (och det gör vi ofta), så har vi gjort något stort och positivt för oss själva. Plus att vi på vägen dit måste bryta med samhällets alkoholnorm. Och sedan måste tacka nej till whiskey-provningar, vin-mingel och öl-hävningar x antal gånger under resten av våra liv.

Så tänk positivt och tro på dig själv Jullan65. Du har kommit långt i befrielseprocessen.

Många varma och nyktra kramar

Hej på er alla,

Bra skrivet av alla på tråden.
Jag vill dela med mig av mina erfarenheteter.
Drickande av njutnings medel har funnits med mig i många, många år.
Idag är jag så trött på alkohol.

Jag dricker i ensamhet. Ingen vet om detta förutom mina 3 barn och därför lurar jag alla. Inklusive mig.

Det viktigaste är att tänka mer på sig själv, vem vill jag vara?
Det är ingen tuff grej för mig att tacka nej inför vänner
Gör alltid det. ....Sen när jag kommer hem så ändras allt och alkoholen bestämmer.
Lever i tysthet och orkar inte med det längre.

Ni är alla starka och bra som kommer till den här tråden.

Tack för att jag fick komma hit.

.....

När jag läser min tråd så ser jag att jag var nykter i 8 månader..... känns sorgligt att jag återigen började dricka. Ska försöka förlåta mig själv, men jag kan inte se att jag hade/har andra problem, som jag kan skylla på . Alltså , det är jag som beslutade mig för att dricka. Drog mig undan forumet, och utnyttjade inte mina redskap. Vips, så var adjävulen där och pockade på. Det är väl så det funkar då, med återfallen. Jag tyckte jag klarade mig själv och sänkte garden. Struntade i det som egentligen var viktigt för mitt mående . Då kommer det sakta smygande tillbaka, helt enkelt. Förstår lite vad många nyktra alkoholister säger. Att det aldrig blir en självklarhet. Och att det kan ses som en stor ynnest, under att man får vara nykter. Jag ska försöka komma ihåg att tänka på detta, en dag i taget. Nu jobb hela helgen och jag väljer nyktert 24 h. Kramiz

Förlåt Stingo, men nu måste jag jubla över att ha fått syn på LN härinne. Så kul att se dig igen.
Fick för mig att jag skulle söka reda på din tråd och såg att du gjort inlägg nyligen. Återigen detta tjatande om Tolle ?, men jag hittade en länk till en film i din tråd, till just Tolle och gav det en chans https://www.youtube.com/watch?v=foU1qgOdtwg
Och gisses... han pratade om att leva i nuet och hur man kan åstadkomma det i stunden. Jag är så kass på det. Jag vet att jag behöver och han gav några knep. Och vet ni vad... om man jobbar hårt på de tekniker han gav, då kan man också tysta den inre domaren, för om man lever i stunden så betyder varken förflutet eller framtid någonting. Å när jag skriver det, så ställs det på sin spets.., och MÅL etc som är så viktigt också, men då får man nog vila i "det är vägen som är mödan värd".
Och alla ni som har svårt med nuet... ge filmen och kanske även böckerna en chans. Jag har det största förtroende för alla kloka människor härinne som rekommenderar Tolle.

Hej Nyttan!

Jag tror verkligen det är individuellt! Du kanske har/får en helt annan resa genom det. Men jag tror att det behövs också, om allt går på dansade rosor så vill det inte bli nått att kämpa för. och när man kämpar blir man starkare! Så behöver absolut inte bli så för dig. Men OM det blir så, så går det över sen=)
Beror ju på olika mängder alkohol man har druckit, hur lång tid man har druckit, psyket, vart man är i sitt liv. m.m.
=)
Men det mest spännande är v11 typ som du sa mellan 2-3månaden. Det tror jag blir det stora steget. Jag har 2v kvar till 3månaden.. är lite spännande på nått sätt.

Ja precis nästan som en graviditet kanske hehe. Där vet man ju också att det går över sen.
Det är så bra att man är berädd på berg och dalbanan och välkomna den istället för att tro att det är nått fel på en.

Tack för peppen!
Jag vet du klarar det också! Det man tänker det händer...!:)

Ja den kommentaren är nog bäst muränan. Det ska jag definitivt säga. Som du säger, svårt att argumentera emot! Och det är ju det man helst slipper, oändliga diskussioner om varför just jag inte dricker.. suck.

Just nu har jag en sådan skön känsla i kroppen. 3v utan och jag har inte samma inre stress. En mer skönare känsla om att ta hand om sig och att må bra och att få vara frisk! hoppas att det håller i sig =)))))

När du fick ett återfall, slutade kvällen inte alls som du tänkt dig? Jag menar, du kunde inte hålla dig efter 2 glas exempelvis?
Jag tänker att efter så lång tid som nykter att man är väldigt försiktigt med A. Men det kanske man struntar i. Man kanske faller tillbaka lika lätt igen? Hur var det för dig?

Kram och trevlig helg!

Ha en skön dag!

Hälsar Nyttan

Tack Jessica86 för dina rader.

Så här på dag 9 som nykter så blir jag vettskrämd av att läsa att tröttheten och svimfärdgheten kommer att öka. Tänker att jag är just på väg ur min första berg och dalbana. Kommer det en värre om en månad?

Samtidigt så har jag ett litet minne av att jag föll dit i skiftet andra/tredje månaden förra gången jag gjorde ett försök att bli nykter. Skillnanden för mig är att då hade jag fortfarande en idé om att jag skulle kunna lära mig dricka normalt. Nu har jag insett att jag aldrig kommer att dricka normalt så därför har jag valt att bli helt nykter för gott. Jag ska aldrig mer bli full.

Bra att läsa om dina erfarenheter - tänker att jag måste förebygga och planera så att jag kan gå igenom mer trötthet och mer illamående. Lite som en graviditet. - är de inte så?

Grattis till vecka 10! Du är stark! Ta bort frågetecknet bakom TREDJE GÅNGEN GILLT!!!!