Senaste kommentarerna i forumet

också PP.

Ja jag är ytterligare en som kommer att passera jul och nyår med en trygg och stabil nykterhet.
En tillstånd som kan rekommenderas.

...från dig och jag förstår att många skulle bli glada, för de oroar sig ?❄️?

...och alla andra här, detsamma✨

Delar av din resa ligger framför mig och jag ser fram emot åkturen ?

Gud vad denna "resa" är utmanade.Både gott som "ont".Precis som en jojo ? Igår var de en svår dag.*Tycka synd om mig dagen* Jag kände mig ensam och då började tankar och känslor (ångest) bubbla upp. Brukar inte ha några problem av att vara själv. De är skönt och lugnt ? Men igår kändes det inte bra. Och då kom dumma tankar upp och även ursäkter att kunna dricka. Som. De skulle varit mysigt, tänk om jag inte är A-list,kommer ändå misslyckas så varför dra ut på det och den mest korkade - Bara jag slutar/inte fortsätter imorgon så är de inga problem ? Men skrev upp alla avskräckande exempel hur de kändes och va när jag va i dimman.Skrev även vad jag skulle förlora om jag gav upp.Allt positiva!!bara skrev och skrev och skrev. Jag vet att en *tanke och känsla* varar inte för alltid så behövde bara vänta ut ångesten. Och jag lyckades ? Men de är inget jag tar
som en självklarhet och för givet.Men de känns Befriande och har en stolt känsla ? Igår var min vilja och styrka starkare än den jäkla alkoholisten i mig.Och även den var stark.lömsk och väldigt närvarande ? Men jag trodde på mig själv ☺️ Så nu ligger jag under filten och dricker varm choklad ?

Varma jul kramar till er alla starka och fina kämpar ? Även om de är en dålig dag idag så får ingen av er tro att ni är sämre än någon annan.Ni är omtänksam, djupa, och smarta.Så även om du nu har en A-dryck i handen så betyder det inte att du är dålig/sämre eller något. Betyder ENDAST att du är vilsen och mår dåligt. Och de är en STOR skillnad ❤️ Tro på sig själv ?

Bara en vecka fram till Jul. Önskar alla gamla och nya Forumkämpar en fin högtid. Väl medveten om hur svåra dessa traditionella högtider är för oss som slutat dricka, vill jag ändå passa på och berätta hur skönt det är när den hållbara nykterheten satt sig på riktigt. Att många får uppleva det är min uppriktiga önskan. Ta väl vara på er alla, God Jul!
//PP

Skulle ju i och för sig inte tjata mer, men hoppas fortfarande du hittar tillbaka hit snart. Långt uppehåll från dig. Hur det nu är hoppas jag du får känna lite frid i Jul!
//PP

Tack, det är klart att vi håller i det här. En månad snart! Ha det gott! ♡

Jodå. Fem nyktra timmar skavfötters i en skinnsoffa i hörnet på en bar...
Och visst kom ämnet upp. Jag vågade berätta om rädslan. Men inte säga exakt som det var. Kunde verkligen inte formulera orden. Det är som en spärr inuti, helt paralyserande.
Men det måste varit omöjligt att inte läsa av mig.
Ovisshet har tidigare gett mig panik. Jag vet inte vart detta leder, men kan ha ovissheten. Förundrad över hur jag kan känna mig så tillfreds i mig själv.
Varje gång det händer - kontakten, närvaron, acceptansen för den jag är - ökar avståndet till nästa fylla.
Jag har aldrig tidigare vågat, eller haft vilja att, säga ”jag har slutat för gott”, men säger så nu och menar det. Inte att jag inte kan eller inte vågar dricka. Jag säger helt enkelt att det inte är värt besväret.
För jag vet att jag kan avbryta ett pågående återfall. Jag vet att det inte skulle vara kört eller att jag måste fortsätta in i kaklet om jag börjar. Men jag vet också vilket hårt arbete det innebär. Och vad lite jag får ut av det. Varför skulle jag ens vilja döva känslor när det är känslorna jag försöker lära mig att känna? Så dumt.
Idag är jag sorgsen och euforisk på samma gång. Längtar samtidigt som jag njuter av stillhet och sinnesro.

Jag lyckades sova en någotsånär hel natt. Spöket Sophie var här och var förvånande lik den Sophie som jag tidigare har känt. Vi tillbringade nästan två timmar tillsammans i möblerade rum utan ett fult ord emellan oss. Jag hoppas det här kan hjälpa oss att etablera den kontakt vi för barnens skull borde ha. Och att det kan hjälpa mig att släppa en del av ilskan.

...till din fjärde nyktra helg!
Nu fortsätter vi framåt..

Kram

Spöketimig, det går fort att lägga till timmar, som blir dagar, som blir veckor... Nu hållet vi i det här. Heja dig!

Ha en fortsatt vit och fin helg!

är vi iaf 2 som inte gillar julen....

har hållit mig på mattan i några dagar nu. Ingen höjdare, men inte heller något man kan göra mycket åt; det är bara att tiga och lida tills det går över. Vad som stör mig är att mina nära automatiskt tror att jag har tagit ett återfall, jag märker det tydligt på hur dom plötsligt börjar ringa mig sent på kvällarna och tidigt på morgnarna. Det är väl naturligt antar jag, det tar nog många år innan dom helt törs lita på mig och konstigt vore det väl annars; så många gånger som jag de facto har tagit ett återfall men skyllt på allt från influensa till trasig telefon.

Det där påverkar mig också; jag får ett överväldigande behov av att bevisa att jag faktiskt är sjuk på riktigt, jag återgäldar telefonterrorn och pratar länge och högtravande bara för att låta dem höra att jag minsann inte sluddrar. På något sätt verkar det som om den allmänna uppfattningen är att om man har alkoholproblem så blir man automatiskt immun mot vanliga sjukdomar. Återfall står i vilket fall som helst högst upp på listan över möjliga åkommor. Jag antar att jag får acceptera det där, faktum är ju att jag själv tycker likadant; när jag blir sjuk på riktigt blir jag nästan glad, det får mig att känna mig normal.

Just den här gången kommer det lite olägligt dock; ikväll ska jag äta julbord med mina söner och deras respektive. Det var många år sedan jag åt julbord och jag har sett fram emot det, kanske mer mot tillfället att få umgås med dem än själva maten. Dessutom har dom andra planer för själva julhelgen, så jag och hunden kommer att sitta ensamma häruppe. Inte för att jag klagar; jag är ingen julperson, har aldrig varit, men allt är ju jul just nu så grupptrycket har ett visst inflytande. Jag får en känsla av att jag borde sitta här och tycka synd om mig själv för att jag är ensam och har lite dåligt samvete för att jag faktiskt tycker att det ska bli skönt.

Ha en härlig helg alla!

... uttrycka vad man känner för en människa i nyktert tillstånd är en kick. Kanske börja och berätta om dina rädslor inför detta, d v s rädslan att bli avvisad, eller att kanske förlora en vän. Men att göra det ändå..., tror jag kommer att kännas så häftigt, och jag tror att du kommer att känna dig så nöjd med dig och att du vågat. Oavsett vilken respons du får. Vad tror du?
Vilken miljö vill du säga detta i? Var tror du att du känner dig stark och modig i?

Du verkar ju vara stadig i din tillvaro, vilket är härligt att läsa om. Själv har jag inte skrivit så mkt på slutet. Har också varit en del lite snedsteg sista veckorna. Ingen katastrof, men det är inte värt det kännerjag, inte på något sätt. Nu är jag på banan igen sen några dgr och känner mig stabil och lugn.

Lycka till vännen, ser fram emot att läsa om din upplevelse när du gjort detta, kram ?!

Så impad. Hoppas jag når dit en dag. Ska avverka min första alkoholfria helg på typ......nä, vågar inte ens räkna? Jo, midsommarhelgen! (Av nån konstig anledning.....)
Ha en fin helg

Nu inleder jag fjärde helgen som nykter. En Cola till maten och en öl på kylning - alkoholfri förstås. Känns fortfarande inte jobbigt, bara skönt att veta att jag vaknar pigg och utan minnesluckor i morgon. Sååå värt det!

Trevlig helg, alla kämpar!

Tack Muränan, för insiktsfulla, vänliga och kloka ord. Du är en pärla <3

Jag har själv inte upplevt något plötsligt dödsfall av någon nära, men jag tror definitivt det finns många paralleller. Relationen dör och då dör också den mänskan, sådan som den var i relationen och också något i en själv. Det är något helt annat som lever vidare. Sedan kommer ilskan över sveket och mycket annat ännu ovanpå det...

Eftersom Sophie har brutit kontakten så fullständigt så blir likheten ännu större. Men i morgon tänker hon komma och spöka. Hon skall komma efter en del saker från lägenheten. Hon meddelade sin intention på ett mycket plumpt vis sent i går kväll och jag blev så arg att jag inte sov på hela natten. Nu sitter jag här och är spyfärdig av trötthet och undrar hur jag skall hitta sömnen nästa natt. Jag behöver den så innerligt.

Nej, jag dricker inte nu och jag drack inte igår.

Lim .. jag läser och är med dig och kämpar på din resa och jag ör säker på att många fler här inne också gör det ? Även om jag låter riktig förnuftig nu .. så var det jag som för drygt två år smög och gömmde och hade mycket egendomliga svar och förklaringar på saker o ting .. ja du förstår säkert vad jag syftar på .. Men vi har alla ett val här i livet och det går att ta sig ur detta hemska beroende som a är ..det är både du och jag ett exempel på och många andra här inne ⭐️ Din man borde vara rädd om dig och barnen .. så jag hoppas verkligen att han tar sitt förnuft till fånga och förstår vilken fin familj han har ? Kramar igen

Min nya kärlek är ganska ordlös.
Tyst och försiktig och återhållsam.

Det tvingar mig till min egen ordlöshet tystnad tankar och känslor.
Då uppstår ett flöde utan ord.
Den inre rösten får en röst på något sätt.

Kanske själarnas eller andarnas möte.

Han jag levde med förut liksom jag fyller luften och allt som händer runt oss med ord.
Som gör att känslan ibland försvinner och löses upp för att man tvingar om den i andra riktningar än den skulle ha tagit om man bara lät bli att peta på den.

Våga lita på att din röst är sann,din längtan är viktig och riktig.
Ta ansvar för den och var beredd på att hans kanske inte är det.
Men stå för din egen längtan och låt den inte styras av honom.
Att våga känna in en längtan och ett behov och stå för den är nog så viktig som att få gehör för den om du förstår vad jag menar.

Om du bara skriver ett litet brev.
Skriver kort att du känner för honom och frågar om han känner likadant?
Frågar lite chans på honom.
Då kan inte din kropps reaktioner och tolkningar bli fel.

Inte låta era kroppars lusta och behov styra utgången så att du ändå står som ett frågetecken efteråt.
Om det var ett misstag eller ett aktivt handlande från hans sida.

Såja,enkelt klappat och klart :-)

egenskaper som man förstår att man borde ha.
Ser där i kanten på sig själv.
Som man ibland får fatt på och som sätts på rätt plats.

Men de kan smita iväg igen och där står man kvar och undrar varför de inte ville stanna.
Men de kanske inte alltid har något att fästa fast i.
Som en teflonstekpanna.

Nä en gammal gjutjärn är nog bättre.
Tung och full av insikter och inbränt gammalt material.
'Inte så konstigt att man ibland går tillbaka till det gamla.

Låter så vackert och eftersträvansvärt.
Men som du också antyder, lite skrämmande.
Frihet innebär möjlighet att välja. Som innebär fullt ansvar för sina val.
Frihet kan innebära vilsenhet. Vetskap om möjligheter men oförmåga att ta dem.
Frihet kan också kännas ensamt. Om jag är fri är jag inte beroende, ingen annan är beroende av mig, jag är fri att flyga, obunden, men utan band kan jag heller inte hålla någon eller något kvar. Hisnande tanke.
Frihet behöver finnas tillsammans med inre trygghet för att inte vara skrämmande.
Kram

Att se fram emot helgerna med förväntan på närvaro och vila istället på förväntan om att flyta in i dimman. Annorlunda och vilsamt på något sätt.
Kram

Min rädsla för närhet. Den är så djup att jag håller känslorna långt inne även när jag är kraftigt berusad. Därför inser jag ju att dricka inte skulle hjälpa ikväll. Men en tanke, inte ens i närheten av önskan eller sug, på att just nu skulle jag verkligen behöva lindra symptomen på mina övergivenhetstrauman.
Det ligger en spänning i luften mellan oss, som om vi känner - vet - någonting men inte vågar erkänna det för oss själva.
Som magneter med stark dragning, ända tills vi kommer för nära då polerna plötsligt vänds.
Min rädsla handlar mest om att jag kan ha misstolkat signaler och den skam det skulle innebära om jag avslöjar vad jag känner och blir avvisad. Vem tror jag att jag är som skulle kunna attrahera någon så mycket yngre än jag...
Och en stark rädsla för att förlora den värdefulla vänskap och närhet som redan finns. Rädslan handlar även om min egen kropps reaktioner. Jag fryser till is. Kan inte styra det med tanken. Tänk om rädslan, som kommer av att känslorna är så starka, misstolkas som avvisande från min sida?
Nu, om någon gång, skulle jag kunna riskera att trigga ett återfall bara för att komma över den rädslan. Det skulle vara värt det. Om det hade fungerat. Kanske bra att jag redan vet att det inte fungerar...
Jag måste helt enkelt flyta med och vara närvarande i min rädsla. Just med den här personen kan jag få vara rädd. Om det går så långt kan jag sätta ord på rädslan och bli förstådd. Jag tror det är därför jag fallit för honom också. För att jag kan vara precis den jag är.
Ännu en nykter barrunda ikväll. Berusad av känslor.

Har inte tagit piller idag...men joggat ????