Senaste kommentarerna i forumet

Du är så bra! Jag har följt dig länge.Du är en fin mamma och vän..Ta hand om dig, du är viktigast i ditt liv, glöm aldrig det❤??Kramar

Alkoholhjärnan är verkligen knepig.

Trots att jag inte vill dricka mer alkohol, är inte det minsta sugen, kan jag drömma om den härliga, men ack så förrädiska, känslan när alkoholen rusar ut i blodet. Särskilt ruset efter att ha svept ett glas starksprit, den där supersnabba kicken.

Samma sak när jag slutade röka för mer än 25 år sedan. Jag visste att jag inte skulle ta fler bloss, ändå tänkte jag hela tiden på känslan då giftet spred sig i kroppen.

Det är viktigt att ge hjärnan belöning på andra sätt, hitta alternativa kickar, eller endorfinpåslag som det egentligen handlar om. Att träna är bra, men så tråkigt, enligt mig, särskilt styrketräning, vilket jag envisas med att förknippa det med. Raska promenader är sköna, men ger ju inte riktigt samma känsla. Löpning är ok, men knäproblem gör att jag inte vågar springa fullt ut.

Hur/vad gör ni?

Ha en ljus, fin och vit luciadag!

Mörkt, kallt, långtråkigt och ensamt...? Ja, men vad bra att det är bra i övrigt då! ;-) För egen del skulle jag heller inte ha något emot ett aktivt liv i solen... Men med några snöflingor utanför fönstret, så är det lite ljusare i alla fall. :-D

Det är väl helt mänskligt att känna som du känner? Det vore väl också konstigt om en människa som man levt länge med, bara kunde kliva ur ens liv, utan att det sätter några spår? Jag har själv flera separationer bakom mig. Tex ett samboförhållande som gick i krasch för att jag var ung och jäkligt dum i huvudet. Men också en uppslitande skilsmässa. Även om det i båda fallen, precis som du beskriver, inte fanns någon återvändo - så var det skitjobbigt. Jag mådde skit och pannkaka i ett år efter skilsmässan och det kändes som jag sörjde precis som efter ett dödsfall. Detta trots att jag också VILLE skiljas... Men jag gick starkare ur detta, när tiden väl var inne. Härefter visste jag också vad jag ville ha i ett förhållande, men framför allt vad jag INTE ville ha.

Jag tror jag fattar vad du menar med tankarna. Den närmsta tiden efter uppbrottet så kändes det som om jag gick omkring i ett vakum eller i någon form av parallellvärld. Tankarna kretsade hela tiden kring exet och allt som hänt under åren. Men jag tänker att det är en del av det oundvikliga sorgearbetet. Här har man ett val. Antingen stänger man av, vägrar känna och stoppar huvudet i sanden. Eller så tillåter man sig att verkligen sörja, älta, tänka och samtidigt lära sig något om sig själv.

Hur eller hur, så kommer inte alkoholen att hjälpa dig och den kommer heller inte lösa några problem. Låt inte det här bli en legitim anledning att skapa nya problem för dig själv. Det kommer inte vara värt det. Inte på något sätt. Jag lovar. Så låt det vara tyst och tomt på kylskåpshyllan - och låt det istället vara fullt av dig där hemma.

Var snäll mot dig själv, ta hand om dig och kämpa på. Bamsekram

I dagarna så firar jag 10 månader som nykter, ska göra något fint i februari när det gått ett år. Så intressant att läsa i sin egen tråd. Jag var väl medveten om mitt alkoholsug men ändå blev jag överrumplad i helgen. Jag drack alkoholfritt bubbel som en vän hade köpt till oss. Reptilhjärnan gick igång och suget triggades pga att bubblet smakade så likt alkohol. Jag hade inte känt ett så starkt sug på 10 månader, och därför blev jag förvånad. Och fick obehag och ångest i hela kroppen. Insåg återigen vilka starka krafter det är jag kämpar mot. Var lite smått irriterad hela dagen efter, kan det bero på suget?
Nu var det alkoholfritt och det ledde inte till att jag drack alkohol men jag fick mig en rejäl tankeställare. Behöver värna om min nykterhet!

Tack för frågan, Muränan. Barnen är igen på andra stället och att komma till ett tyst och tomt hem i slaskmörkret känns fortfarande väldigt tungt. Sover dåligt (med eller utan A) och sörjer djupare än jag vill erkänna. Jag vet att jag har möjlighet till ett bättre liv utan Sophie, men vägen dit känns tröstlös och lång.

Känslan är kanske inte så väldigt långt ifrån hur det var att bli av med alkoholen. Tankarna om Sophie känns som en addiktion, som jag desperat vill bli av med. Till Sophie finns ingen återvändo, men hur lämnar man en tanke på kylskåpshyllan?

De ger nog hopp till många. Det är så stärkande att läsa alla positiva inlägg. Själv behöver jag dock båda sidor. Blir oerhört inspirerad av dem det går bra för och samtidigt skrämd till avhållsamhet av dem som ännu inte klarat av att sluta, som fortfarande är där jag nyligen har varit och dit jag inte vill igen.

Känner igen mig i att även fast jag inte ville dricka, så visste jag att jag skulle göra det ändå. Har också kommit till den punkten då jag helt plötsligt bestämde mig "på riktigt". Det var när jag, efter att ha läst här och fått pepp, äntligen tog steget och berättade för min man. Sedan dess känns allt så ärligt enkelt.

Tack för alla inspirerande ord! ♡

man i går. Skönt och lugnt. Skrev julkort. Slog in julklappar. Lyssnar på julmusik, för att känna stämmning. Skall ta en promenad i regnet i dag. Går på gym. månd. onsd. fred. Bridge torsd. För övrigt mycket serier på TV. Fick fråga om att öppna AA på nyårsafton. Det kan jag. Göra service är bra för den andliga spänsten.

Finfint Murisen!
Eller föresten, ok ska jag väl kanske säga. Uttråkad en smula. Har hamnat i en avkrok, saknar det gångna årets mer aktiva liv på platser i solen. Mörkt kallt långtråkigt och ensamt, men annars är det bara bra tack! ??
//PP

Tack snälla pi31415 ❤❤?

Ja visst är det skönt att kunna koppla av på ett sätt som inte går om man dricker! För så är det, jag kunde aldrig göra det förut. Varken berusad eller nykter. Men nu, med en läkt kropp och ett läkt sinne så går det!! Å vad jag önskar jag kunde ge alla den känslan i julklapp. Låta alla förtvivlade som försöker sluta dricka få den här känslan.

Det är en stor önskan jag har... att alla som behöver sluta dricka gör det och att hopplösheten och rädslan försvinner.

Jag glömmer aldrig när jag var ute och sprang (jag har skrivit om det här tidigare för det är ett starkt minne) och jag var bakis. Jag VILLE sluta dricka. Och jag sprang och hade panik i hela bröstet för jag visste då att min vilja inte räckte. Jag trodde att jag aldrig skulle lyckas sluta och det var så avskyvärt att inte kunna lita på mig själv. Där och då ville jag inte dricka men jag förstod att jag skulle göra det snart igen ändå. Och det gjorde jag. Många gånger till.

Men plötsligt var jag redo och trots att det stundtals var jobbigt de första månaderna så kunde jag låta bli att dricka.

Ibland blir jag rädd att jag nångång ska börja dricka igen. Och då minns jag att jag var så rädd jämt förut. Nu är jag det bara ibland om jag tänker på framtiden men jag hoppas och tror att jag kan fortsätta såhär resten av livet. Allt annat vore bara så dumt och sorgligt...

Kram och godnatt ❤ och styrka till alla som kämpar!

Kinderpunsch smakar varma pressade russin med sjukt mycket socker.
Alkoholfritt Weissbier är gott.
Jag önskar jag kunde dricka ett glas vin ibland.
Jag saknar det.
Jag saknar inte ångesten och bakfyllan när glaset vin blir till en flaska som blir till två.
Jag kan ha roligt utan alkohol.
Jag saknar AW med tjejkompisar och känslan av all pressen släpper.
Jag saknar inte hålen i plånboken och minnesluckorna.
Jag känner mig ensam men ändå inte.
Det är inte så jobbigt som jag ibland får för mig.
Jag önskar det var lättare.

Det värmer att jag kan platsa här trots återfall!
Jag har startat en tråd "Förändring" i "Förändra ditt drickande" och där ska jag räkna dagar!
Jag återkommer här i mars tänker jag!

Kram ?

Dubbelpost... sorry

Hej på dig,

läste precis ditt inlägg från 8 november och funderar över det där med att andra inte dricker så mycket. Jag har märkt både och. Självklart har jag förstått hur mycket jag självklart bälgade i mig. Vida över mina tjejkompisar till exempel. Gärna samma takt som männen i sällskapet. Jag tänkte också att jag drack ungefär som alla andra, men det förstår jag ju nu att det gjorde jag inte. Samtidigt, nu när jag inte dricker, så ser jag också direkt hur mycket en del faktiskt också dricker. Jag känner direkt igen mönstret och kommentarerna och själva "törstigheten". It takes one to know one... Hua...

Jag är verkligen glad för din skull att du får gå in i pensionen som nykter. Jag ser på både vänner och kollegor som dricker för mycket och blir pensionärer. Alltså, om det inte var illa innan, så blir det gärna det... väldigt illa... Jag kan också tydligt se att det hade hänt mig också. Liksom ingen verklig anledning till att vara tvungen att hålla igen längre.

Ha en jättefin dag Santorini! Bamsekram

Hej på dig,

läste precis ditt inlägg från 8 november och funderar över det där med att andra inte dricker så mycket. Jag har märkt både och. Självklart har jag förstått hur mycket jag självklart bälgade i mig. Vida över mina tjejkompisar till exempel. Gärna samma takt som männen i sällskapet. Jag tänkte också att jag drack ungefär som alla andra, men det förstår jag ju nu att det gjorde jag inte. Samtidigt, nu när jag inte dricker, så ser jag också direkt hur mycket en del faktiskt också dricker. Jag känner direkt igen mönstret och kommentarerna och själva "törstigheten". It takes one to know one... Hua...

Jag är verkligen glad för din skull att du får gå in i pensionen som nykter. Jag ser på både vänner och kollegor som dricker för mycket och blir pensionärer. Alltså, om det inte var illa innan, så blir det gärna det... väldigt illa... Jag kan också tydligt se att det hade hänt mig också. Liksom ingen verklig anledning till att vara tvungen att hålla igen längre.

Ha en jättefin dag Santorini! Bamsekram

Hej Stingo, hur går det för dig?
Vad fint att du har dina barn på besök.
Kram

... sorry - dubbelpost! Men ok - dubbelhej!

Hej på dig vännen,

hur har du det? Allt bra?

Kram kram

Hej på dig vännen,

hur har du det? Allt bra?

Kram kram

Tack så mycket för dina meningar. Jag tror och tycker de jag har skrivit men de fanns ändå en liten osäkerhet om jag va i förnekelse för vad som hade skett.Att jag förminskade det ?Men nu när jag läser din text oxå så känner jag mig mer säker och trygg i mina tankar ? De har ingen betydelse om man nu inte tillåter det att vara och bli ☺️ Så tack AlkoD.!
Så jag kan med gott samvete njuta av mina 3 månaders nykterhet idag ???

Trevligt att det går bra med din nykterhet.

Att kunna koppla av och inte känna rastlöshet, ja det är ytterligare en av många vinster med nykterheten.
Detta att kunna finna och njuta av ett naturligt lugn. Det är skönt.

Hoppas det fortsätter att gå bra med din nykterhet. Det är du värd.
Tack också för alla fina texter du ger oss att läsa.

Er kärlek känns ❤️
Fantastiskt ❤️
Härligt ❤️
Underbart ❤️??❤️

Är nog för de flesta (Om inte för alla) en del av vägen till nykterhet. Förstår att det känns illa, men tycker nog att var och en som faller tillbaka platser lika mycket här ändå. Även de som har lång nykterhet är tyvärr inte skonade.
Lycka till!
//PP

Det gör susen mot halsen i hett vatten.

Ja, känsloupplevelserna här på forumet är ganska lika i allmänhet, våra i synnerhet. Tror jag... ? Eller är det lite s(S)killnad? ?

Maken byter jag inte ut mot någonting någonsin. Tur att jag har vett att uppskatta honom och inte ta kärleken för given. ?

Ha en fin nykter avslutning på helgen, Skillnad och alla andra!

på min man, som dricker sig berusad varje kväll, när han och jag är ensamma. Jag har på något sätt vant mig vid, att leva, som vi gör. Han är nykter, när vi träffar barn och barnbarn. Vi har gått en buggkurs under hösten, dagtid för seniorer. Det har varit roligt. Och jag har tagit tillvara de bra stunderna. Men just nu måste jag bara skriva av mig. Jag har en väninna, som jag träffar en gång i månaden. Henne kan jag prata om allting med. Men vi ringer inte varandra. Utan pratar av oss, när vi ses. Så just nu kände jag, att detta forum var rätt. Jag har varit på AA idag. Och så skall jag sitta med en berusad man. Känns så fel. Kan liksom allt om denna sjukdom, tycker jag. Jag är maktlös. Ja, nu känns det bättre. Jag är i alla fall nykter och har inte det minsta sug.