Senaste kommentarerna i forumet

Tack alla, det här forumet är fantastiskt! Liten stor, jag har nyss berättat för min man. Alltså, vilket stort steg för mig. Att han skulle ta det bra visste jag, men det blev ännu bättre. ♡ Åh, vilken lättnad! Nu kan allt bara bli bättre. Vill helst ta hela världen i famn. Nu kör vi! Kram

Håller tummar och tår för att det ska kännas lika bra när ni träffas som det gör när ni skriver. Kärlek är underbart ❤️

Hej och tack för din omtanke och fråga. Den stora skillnaden mellan länkarna och AA är svensk folkrörelse idéen. Länkarna är en förening där medlemmarna är bundna till stadgar. Det finns en styrelse som väljs fram på årsmöter. Allt enligt det svenska folkrörelse ideen. En förening där man for hjälp till självhjälp med stöd av länkkamrater. Vidare är det en förening där medlemmarna hittar på aktiviteter tillsammans efter det man tycker om att göra. AA är just anonyma. Har varit på några möten men föredrar länkarna då jag är en förenings människa. Är så glad att jag somnar och vaknar nykter. ALLT blir så mycket bättre utan alkohol?

Tack snälla Sannah, AlkoDHyperD och miss lyckad för stöd och råd.

Det är så dubbelt. Jag är ensam mkt och tar hand om det mesta, så är det. Men ändå inte. Förut när jag var ensam på riktigt förra vintern så gick det bra. Ett lugn av att sköta alla rutiner på mitt sätt etc. Men det var ändå svårt också. Långa dagar för barnen på skolorna och svårt att handla mat sent på kvällarna utan bil osv. Så jag vet hur ett helt ensamt liv vore. Men då när vi separerade "på prov" så hade vi det väldigt dåligt innan. Mkt värre än nu. Då var allt bättre än att stanna i det som var.

Min rädsla är ju att jag ska börja få det likadant nu som då. Och min tröskel för att må dåligt är så låg nu efter det hemska vi hade förra året (och flera år innan det). Nu räcker det alltså med att han luktar alkohol för att jag ska må ganska dåligt. Nu i helgen betedde han sig litegrann som förra året igen och det får mig att bli rädd för framtiden.

Jag tror att han blundar för verkligheten. Han vill inte komma till insikt. Så han bad om ursäkt igår på kvällen igen och sa att han bara pratade skit i fredagsnatt och att han inte menade nåt av det. Men likväl har jag suttit i en timme på natten och hört allt sägas till mig. Det suddas ju liksom inte ur mitt minne bara för att han ett tiotal timmar senare säger att han inte menade det. Jag grät ändå på natten i fredags hur mkt osanning det han sa än var.

Alkohol är ett sånt farligt gift. Farligare än folk tror.

Det du skrev AlkoDHyperD är precis så som jag gör faktiskt. Det är som att jag har en parallell väg jämnsmed vägen jag går på på riktigt. Och den finns där som en tröst eller som nåt som peppar mig att se ljuset i tunneln.

Nu har jag det nog inte lika farligt som många som lever med nån som dricker för mkt. Men eftersom jag levt igenom helvetet förut så är jag liksom redan där. Jag tar bara vid där det slutade sist liksom. Stressen är lika hög som om jag levde med nån som drack ännu oftare eftersom jag minns den tiden så väl. Jag lyssnar efter ljud på natten för att höra om han ska komma in i sovrummet och bråka trots att det inte händer nu förtiden. Men förut hände det flera gånger i veckan.

Och trots det jag skriver nu så vill jag fortsätta mitt liv med honom. Jag vill vara en hel familj. För när det är bra så är det bra och vi hör ihop.

Men vad framtiden ger låter jag vara osagt. Men mkt hänger på vilken väg han väljer att ta.

Idag har jag iaf varit nykter i 9 månader och 9 dagar. Jag har varit sjuk så mkt den sista månaden så jag är i sån oform vilket känns tråkigt. Vill så gärna träna lite men vågar inte det innan jag är friskare. Men så fort jag mår bättre ska jag börja. Vill gärna känna att jag gör nåt positivt för mig kropp mer än att jag inte dricker. Vill känna mig lite fin och fräsch.

Hoppas ni alla har en bra kväll. Det har jag trots att det inte låter så på vad jag skriver. Jag skriver med lite distans just ikväll men mår bra. Det som sker det sker och jag tror att min väg redan är bestämd.

Godnatt ❤

Har kontakt med mannen..Han som verkade vara den enda nyktra på daitingplatsen, vilket inte lyckligtvis var fallet...Verkar otroligt vettig..Vi ska träffas efter dagligt mailande och sms-kontakt.Mina barn vet om hans existens Sonen är okey med det.Men frågar honom så att han är med på tåget....2 av döttrarna är mycket glada för min skull.Den tredje neutral..Vi får se..Det är många, många mil mellan oss.Ska han bli min nästa kille så blir det så trots avstånd.Vill ha en man som förstår sig på alkoholberoendet och vill leva liknande liv som mitt.Fick ju hjälp av er fina vänner på forumet med huset❤Nu behöver jag lite kärleksenergier, inför vårt första möte...Vänskap är ju trevligt och bra men Kärlek är ju det största i livet❤ Nu börjar jag och exet få till en vettig kommunikation.Så vettig det går med en som inte kan prata känslor...Det tar några veckor innan jag och den nyktra mannen ska träffas..Kram❤

läs och skriv här! Tappa inte det. Du har ju viljan att sluta, du vet hur mycket bättre det kan vara, håll i det och ge inte upp! Som övriga sa, ta hjälp - prata om det. Få stöd.

Jag tror på dig!

Styrkekramar

Att skriva här, känner igen tullandet från olika flaskor även om det var längesedan. Ge inte upp!

Länkarna känns väl lite mindre sekt samt hittar de på aktiviteter utanför mötena också? Min uppfattning tror jag... dock med reservation för felaktig eller väldigt marginell..

Där har jag befunnit mig ofta!
Lider med dig men hejar på dig. Behöver vi kanske båda mer hjälp utifrån? Jag faller ofta tillbaka i svarta hålet men efter att ha pratat med min fru om jag var rädd att jag har problem har det gått lättare. Kan det vara en idé att prata med din man så slipper du hålla ytan hemma?

is more.

Där befinner jag mig just nu. Håller - självklart - skenet uppe utåt. Söker t o m ett chefsjobb som innebär ännu mera ansvar än vad jag har nu. Känner mig dock som en bluff. Tänk om de visste... Vill helst bara försvinna ibland! Vet inte ens varför jag skriver här, kommer ju ingenstans på den väg jag vill gå.

Nu är marken täckt av snö och både jag och hunden är lika glada. Hunden upptäckte det innan mig; han brukar kolla ut genom fönstren på morgonen för att se om det är värt besväret att gå upp. Regnar det så brukar han låta mig sova tills jag vaknar på egen hand men idag försökte han få upp mig redan vid halv fyra. Glad som en speleman var han så jag anade ju vad som väntade där ute, men det tog ändå någon timme innan nyfikenheten tog överhand och jag masade mig upp ur sängvärmen. Vi var tidiga nog för att vara de första ute på skogsvägarna härikring, det är speciellt det där; att vara de första som sätter spår i den allra första snön denna vinter. Vi kände oss som pionjärer, som upptäcktsresande i den nya sköna värld som snön har skapat av vår gamla invanda natur. Tänk så lite det behövs för att få en bra start på dagen!

Ha en härlig söndag allihop!

Glad för din skull ?.

Nu vet inte jag om du kan svara men vad är skillnaden mellan länkarna o AA? Och på vilket sätt hjälper "länkarna" dig?

Ännu en gång glad för att allt får bra ?

Jag förstår ditt dilemma lim..Allt har sin tid som vi brukar säga..Ibland ska man försöka se något år framåt.Vad har hänt er familj om han fortsätter dricka?Hur är möjligheten att han ska sluta dricka..Det finns frågetecken som ligger utanför dina möjligheter att välja..Det enda du kan göra är dina egna val, och dom gör du jättebra❤

Förstår verkligen att det känns som att sitta fast i en omöjlig sits. Stanna i något som bryter ner eller välja att kasta sig ut i ovissheten.
Känslomässig frikoppling för att få utrymme att tänka kanske?
Nu lever du ju redan ensam med barnen, om man ser till det praktiska i vardagen. Kanske även känslomässigt.
Om du varit ensam, om ni hade separerat, hur skulle du fyllt på dig själv då?
Kan du skapa utrymme för dina behov genom vänner, egna intressen och aktiviteter med eller utan barnen?
Man kan i tanken förbereda sig för en separation också för att det då blir ett psykologiskt ”ess i ärmen” när det känns hopplöst.
Man skapar en fiktiv plan B. Jag gjorde så. På något sätt gav det inre styrka.
Kram

Varför vill du egentligen inte dricka? Blir lite nyfiken!

Undvikande av känslor. Kontroll av känslor. Att försätta sig själv i ett annat känslotillstånd.
En del känslor är så tidigt i livet förknippade med obehag eller fara (ett litet barn överlever inte ensam, så de känslor som ledde till avvisande eller bestraffning var tvugna att släckas ut eller anpassas) att de ”försvann” redan innan barnet blev medveten om sig själv. Eller omvandlades till att kännas eller visas på det sätt som accepterades av omsorgspersonerna.
Därför kan det verka som att man är radiostyrd, eller att man plötsligt bara gjorde något utan att fatta hur det gick till.
Det går att lista ut känslan och vilket behov den ville berätta om genom att gå igenom situationen noga, som en utomstående skulle sett på det. Fundera sedan på vad ditt omedelbara svar till dig själv skulle blivit om du uttryckt känslan. Förakt? Anklagelse? Uppgivenhet? Ilska? För det du automatiskt tänker till dig själv är ofta det du tidigare mött. Kan ge bättre förståelse för dig själv.
Bra att du klivit tillbaka på det nyktra spåret igen!

Ja, det är ibland en omöjlig ekvation att samtidigt båda anpassa sig och leva i enlighet med sina egna värden.
Kanske kan det hjälpa att tänka så här: utgå inifrån, vem är jag, vad känner jag? Därefter observera situationen, är detta i enlighet med mina värden? Om inte, är det viktigt, enligt mina värden, att försöka påverka eller kan jag släppa detta utan att göra våld på mina egna gränser?
I situationen med stripteasen tänker jag att ditt val att gå därifrån var solklart. Att inte delta i något som man anser gå helt emot sina värden.
Och att inte agera på de starka känslorna utan välja att titta inåt, vad de egentligen kom ifrån, hjälpte dig dessutom till självmedkänsla med den lilla Ullabullan. Situationen kunde därmed bli ett tillfälle för insikt och läkning.
Vad strippan hade för egna skäl till sitt val vet vi ju inte, inte heller människorna som tittade på. Men jag kan gott förstå din reaktion när det gäller tanken om att man bara hängde med strömmen utan att reflektera.
Det behöver inte heller vara fel att ställa sig på barrikaderna och skrika, om man tycker att det är värt besväret ?

.

Vet hur fördjävligt det kan kännas om och om igen. Jag vet också hur det känns att känna sig bakbunden och utan val.
Men en vacker dag kommer du till en punkt där du inte längre styr, där du med all kraft få ha tillit till att det löser sig och då löser det sig på ett helt annat sätt än vad du själv tänkt dig.
Alkohlism är en sjukdom och vi faller olika i den sjukdomen. Att din man vet att detta inte är bra det tvivlar jag inte en sekund på men han vet inte hur han ska lösa det.
Under tiden ska du stå rakryggad och inte ta skit! Förmedla det med hela dig!
Stor kram!

känner jag igen mig i det vad du skriver Ullabulla.
Och så klart kommer också mitt beteende "att vara till lags" från barndomen. Oftast blev jag straffad hårt när jag hade åsikter och var för kaxig, när jag ville säga vad jag tycker.
Du har en svår resa framför dig.
Du skriver: "Köra sitt eget race, men inte på någon annans bekostnad.". Tyvärr, är det inte så enkelt. Antagligen har du redan börjat upptäcka att när du säger vad du tycker, när du gör vad du tycker, upplever folk att detta gör du på deras bekostnad och försöker belasta dig med dåligt samvete. Men är det verkligen så eller tycker de så? Väljer de se situationen på detta sätt?
Varje person som ansvar för sitt eget liv.
Ditt exempel med kvinnan som dansade och kanske även strippade. Jag tycker att du har 100% rätt att säga ifrån och gå därifrån för att du tycker som du gör och så klart ska du göra så att det känns bra för dig. Sitt aldrig kvar om det känns som du beskrev!
Jag skulle stanna för att sex och sexualitet är viktiga för mig, jag älskar att beakta nakna kvinnokroppar, även mer än manliga kroppar trots det att jag är heterosexuell. Jag sexualiserar min kropp för att jag trivs med det, så klart inte "utan gränser", men jag älskar underkläder, tränar, tar bilder på mig själv och försöker bejaka min sexualitet. Jag hoppas dock att jag inte gör det på något störande sätt för personer som inte gillar denna typ av beteende. Fast... Juste. Måste jag vara till lags (som mamma har krävd av mig) och får inte provocera åtminstone lite, ibland? Jag vet inte. Jag kanske borde anpassa mig och inte ha så tighta tröjor på jobbet, kanske sluta med högklackad...
Det finns inga rätt och fel svar, tycker jag. Men det går inte att köra sin race utan att någon tror att man gör det på denna personens bekostnad, det har jag lärt mig. Och jag hoppas att då har du styrkan att stå på dig, och acceptera det, även om man mår dåligt av det. Det kämpar jag med, och det krävs enorm styrka för att klara det.
Jättestor kram på dig! Kämpa på :)

Jag hade rätt. Det var silent treatment först. Sedan startade jag ett samtal där han sa kanske fem ord. Sedan fortsatte tystnaden. Och plötsligt sa han förlåt. Och nu är allt frid och fröjd. Så som jag kan gissa att det är i många familjer där nån dricker. För husfridens skull släpper man det jobbiga. Och för att slippa ångesten av att vara ovänner. För att man inte orkar. Livet har nog med problem. Att vara osams med nån man bor med är ju det sista man behöver.

Det är som att jag har bestämt mig för att jag tänker stå ut. Jag skulle gå under psykiskt av att skiljas nu. Och jag vill inte skiljas. Jag vill att han ska sluta dricka ??

Grattis till stor förändring och lång nykterhet men visst är det ibland oförklarligt varför man sitter där med dricka utan riktig anledning? Läskigt när man förlorar kontrollen.

Men kör på igen, du klarar det. Tror vi behöver påminna oss om hur det går när vi tror vi är safe och ”testar igen”? Är ju bara att läsa bakåt i våra trådar.

Jag har bara klarat cirka 50 dagar i rad men nu ska det bli hundratals.

Jag drack ?
Det har jag inget riktigt bra svar på, det blev en dimma i skallen.
Sen satt jag plötsligt med ett gäng öl i soffan och då va det kört.
Dagen efter va jag bakis och tänkte, äh jag tar en dag till när jag ändå är igång.
Så fortsatte det i några dagar.
Men men, tre månaders nykterhet är det jag fokuserar på när jag tänker bakåt.
Framåt tänker jag att det ska bli längre än så, aldrig mer ?

God morgon!

Eller god och god.

Igår var jag på en middag med vänner och hade det så trevligt. Min man var hemma med barnen. Han drack öl. När jag kom hem var han glad och vanlig men jaa... han stank.

Plötsligt slog det om. Han började dra upp saker han bråkat om miljoner gånger. Tryckte på alla knappar han kunde hos mig för att få mig arg eller ledsen. Han var så grälsjuk som en blixt från klar himmel. Han vill skiljas för att jag är kall mot honom när han dricker. Han vill flytta. Nu sover han. Jag har ingen aning om vad han kommer säga när han vaknar. Han utövar ofta "silent treatment" så det kanske är det jag har att vänta om inte jag drar igång en diskussion idag. Jag är verkligen helt oskyldig i hela grälet för det var alkoholisten som talade igår i honom. Om tio år gamla saker. Som han redan bråkat om 200 gånger minst. Samma samma jävla rundgång.

Jag önskar jag kunde säga idag att han får ta och packa och sticka. Men saken är den att läget i mitt liv nu med barnen gör det omöjligt. Mitt ena barn har det jobbigt i skolan och all min kraft går till att försöka lösa det och stötta där. En skilsmässa med en alkoholiserad svartsjuk bitter människa mitt i det?? Nej det går inte. För jag vet att han inte vill skiljas. Han kommer ångra sig angående det och då kommer jag låta det vara.

Men nångång får det väl vara nog?? Ska alkohol få tillåtelse att förstöra ett äktenskap för att en människa vägrar inse sina problem?? Jag tycker det är så fel. Jag slutade dricka fastän ingen nånsin bad mig sluta. Ingen hann må dåligt över mitt beteende. Ändå slutade jag. Hur kan en människa ställa till så mycket skit för andra och ändå inte sluta dricka?? Jag kan inte förstå det alls.

Han såg mig i ögonen igår när jag var upprörd och så sa han "jag ser att du har druckit. Jag ser det. Det syns i dina ögon". Ska jag skratta eller gråta? Jag hade inte druckit en enda droppe. Men han var tvungen att underminera mig och det jag sa genom att få det till att det är jag som var berusad!! Han ser tydligen inte skillnad på ledsna ögon och fulla ögon.

Önskar jag kunde slippa honom men det går inte. Och inget jag gör hjälper.

Hur kan nån välja alkohol före allt annat????

Nu ska jag försöka ha en bra helg. Han jobbar imorgon så det ska bli skönt att slippa honom.

Fan ta alkohol.