Senaste kommentarerna i forumet

.... har varit rätt krassliga i familjen några dagar. Själv åkte man på en mancold.... I torsdags var jag ordentligt sliten, trött o s v + att det hände en tråkig grej på dagen i arbetet. Jag fick sug, försökte skjuta upp, men tyvärr valde jag att gå och dricka några öl på en pub. Illa illa, inte så att jag kände mig sliten dagen efter mer än att jag var sjuk. Har försökt analysera, förstår nog varför. Har dock druckit ett par kvällar till, dock inte mkt. MEN nu är det tillbaka på banan igen. Men jag är ordentligt besviken på mig själv ?. Har inte tränat så mkt sista veckan, men nu kan jag börja snart igen. Har inte viljat skriva ngt, känns som jag sviker en del med mitt misslyckande ?. Men jag ska tbax igen och det nu!

... med så mycket möten jag kan. Känner inte att jag behöver dom jättemycket just nu, men när jag väl behöver stöd vill jag att det ska sitta i ryggmärgen och att jag redan känner mig helt hemma i gruppen oavsett veckodag. Tycker det är skönt att gå dit också, ett välkommet avbrott i småbarnsståhejet och skönt att lyssna/prata av sig lite.

Min fru har inte bestämt sig än ang. anhörigveckan men jag är såklart för det. Finns en förkortad variant också, på dagtid.

38 dagar nykter och har fortfarande svängningar i mitt mående som jag tror är relaterat till min alkoholkonsumtion. Fruktansvärt trött, störning på närminnet, huvudvärk till och från, knas med finmotoriken och ibland balansen. Post Akut Abstinens, kallas det och ska förhoppningsvis ge med sig med tiden..

Tror att min anti-deppmedicin börjar funka, har slarvat med den tidigare när jag druckit.

Länge sen jag kände nån ångest. Det var vardagsmat tidigare.

Imorrn ska jag träffa doktorn, sen dags att snacka med arbetsgivare Vet inte riktigt hur jag vill ha det. Eller, jo... vet hur jag vill ha det, men har ingen realistisk plan ännu för hur jag ska komma dit.

Tack för ditt inlägg, att sätta ord på hur eget beteende kan påverka andra negativt och leda till mindre bra relationer kräver utöver insikt såväl mod som självransakan.

"Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker."

vad ditt inlägg också gör är att öka sannolikheten för andra att våga.

Vänligen

Li-Lo
Akoholhjälpen

Allt rullar på.Hugger lite ved för att värma huset, varför gå på gym liksom..Nykterheten bär jag med mig som ett val jag gjort för att rädda mit liv.Ja ju längre tiden går desto mer tycker jag illa om alkohol och dess följder.Jag har kollat på en datingsida och gått med, första gången i mitt liv.Skrivit klart och tydligt endast vänskap i alla fall till en början och nykterister sökes.Jag har fått kontakt med 1!! Resten av alla, säkert närmare hundra män, dricker alkohol..Sorgligt men sant.Okey, det kanske räcker med 1 man eller vad tror ni? Haha. Det är faktiskt väldigt trevligt att maila med någon som förstår problematiken. Att vara ärlig och öppen om sitt beroende med en främling känns bra.Kände idag att jag börjar tycka väldigt bra om valen jag gjort.Hoppas livet fortsätter att vara gott..Varm höstkram ❤

Det var några dagar sedan du skrev något. Måste ju kolla läget, då du tidigare skrivit nästan varje dag. Hur är det?
Hoppas du har fullt upp med att leva i verkligheten och därför inte haft tid med den virtuella.
Men för att lugna mig kan du väl ge ett litet livstecken, typ en smiley och några ord om hur du har det räcker ?

Minnena och tiden på gården ligger mig varmt om hjärtat. Hade turen att få förlängd behandling så var där i nästan tre månader. Fick bearbeta mycket gammalt som kom upp. Jag håller med dig. Gemenskapen var fantastisk och alla verktyg jag fick med mig. Jag gav mig själv ett löfte och det var att göra precis som terapeuterna sa. Inte gå min egen väg, jag kan detta själv osv. Gå på möten, delta aktivt, fullfölj efterbehandlingen etc. och för mig har det fungerat. Har oxå familj, jobb, hus och vänner kvar. Det är ingen självklarhet. Men gör vi rätt så får vi rätt. Min man gick anhörigveckan och efter en tid deltog jag och barnen i Childrens Program. Grymma saker båda två. Så vi läker som familj oxå.❤️
Klokt av dig att ha en lugn period när du kom hem. Det är en omställning. Jag gick på möten mer i början än vad jag gör nu. Nu går jag 1-2 ggr i veckan. Hittade en sponsor ganska sent men det känns toppen att ha henne genom stegen.
Så fortsätt på din resa och ta hand om dig i nykterheten.
Kram
Ellan

Uppskattar era svar mycket! Tack!

Varit på AA-möte ikväll. Min gamla "hemmagrupp" för sådär sex år sen. Var inte mogen att ta till mig konceptet då tyvärr. Oftast bakis, ville mest hem och dricka igen.

Så mycket jag stökat till sen dess men är lyckligt lottad som har kvar familjen, jobb, hus, ekonomi, körkort och allt annat som inte är en självklarhet efter så många år av missbruk.

Nu känns det väldigt annorlunda och jag gillar att gå på möten. Tar inte till mig allt jag hör men hittar alltid nåt tänkvärt, ibland mycket, ibland mindre.

Känner mig också trygg med att dela det jag vill få ur mig oavsett hur knäppt eller personligt det är.

Katastrofal huvudvärk i två dar nu men ändå glad att vara nykter.

Ledig några veckor till för att försöka hitta nån riktning i livet, sen får vi se vad det blir.

@Ellan: Var du i Blentarp? Slända?
Fantastiska veckor. Den gemenskap som fanns i gruppen känns helt unik. Saknar gänget... dromedarena. ❤

Varför blir det svårare tror du? Kan det bero på mörkret? Hösten? Årstidsbunden depression? Eller hade du sagt 2 mån? Fundera lite över det. Du bör ha hunnit skapa vanan att inte dricka, så om suget ökar är det nåt annat.
Glöm inte varför du slutade.

Helt ny så hoppas jag inte stör tråden. Jag vill och måste ocksp dra ner / sluta. Denna vecka med 3 dagar ledigt, idag druckit 1 flaska vin (vilket brukar bli 2, I fredags 3 o då förvandlades jag till ett monster, anledningen jag är här nu) två dagar ledigt till, och får bara ångest av tanken. Vågar inte lämna mitt rum om jag är ensam. Vad kan man göra?

Kommer. Olika. Sorgen över att inte dricka. Tröttheten. Hjälplösheten. Rädslan, mycket rädsla inför döden. Känsla att jag inte är/var tillräckligt bra mamma. Jag är nog inte typen som är rädd att känna. Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker.
Det är nog därför att vill jag inte fastna i känslan av sorgen över att inte dricka. Fine. Det är faktiskt lite synd om mig att jag inte vill dricka. Men tack vare detta kan jag göra massa andra saker. Och först och främst slipper jag supa ihjäl mig.
Min son har en flickvän som sitter i rullstolen. Hon gnäller inte hela tiden att hon inte kan gå, dansa eller springa. Hon känner säkert en sorg över detta, men hon gör andra saker.
Kanske för att vi har bara ett liv. Det är inte värd att slösa borta tiden på att försöka ändra det som är omöjligt att ändra.

Måst erkänna att jag haft två veckor av tvivel och verkligen jobbiga stunder.
Jag gråter massor och jag vet inte vad det står för egentligen.
Men jag har jätte fint stöd både hemma och av min sponsor. Lika har
jag fått flera fina vänner i programmet som jag kan prata med och som
stöttar så mycket de bara kan. I dag har vi haft en kvinna hos oss som har
hjälpt oss i relationen, hjälpt mannen att se att även han behöver stöd och
att det finns dit han kan söka sig om han behöver mer hjälp.
Jag skrev för någon dag att ja jo att det går bra och det gör det, A finns inte
i mitt huvud, men jag vet också att jag är lika nära det första glaset som alla andra.
Livet är verkligen en berg och dalbana, men ändå någonstans så tror jag på att
jag kommer att må bättre och bättre med tiden.
Kämpa på mina vänner, det är värt varenda tår varenda eländiga tanke, varenda lilla glädjesnutt
som kommer i vägen, allt går mot tillfrisknandet.
Kram.

Vinäger, försökte vara lite snitsig där.

Visst vin är gott, liksom så mycket annat. Gott och gott förresten, det ger ju bra effekt i alla fall. Kan knappast påstå att ren vodka eller rom smakar bra, men en härlig skjuts till ruset ger de.

Känner mig så främmande inför mig själv när jag tänker på hur många gånger jag tagit slattar av vad som än funnits till hands. Smugit till flaskan och hunnit ta några klunkar medan mannen varit i duschen. Det konstiga är att när jag skriver detta känner jag en primitiv längtan efter att få göra precis detta, känna lugnet när A sprider sig i kroppen.

Men nu ska jag verkligen ge nykterheten en chans. I dag är det en vecka sedan jag var berusad. Hör till dem som tycker att alkoholfria alternativ hjälper när suget sätter in under helgen. Alltid något.

Tack, vilken tur att du gillade det, Vinärgott, nu när jag upptäcker att jag valt ett snarlika ditt. Vi får väl kämpa lite extra ihop nu då. Hoppas att din dag varit bra, det har min helnyktra varit.

* Tro på dig själv
* Får inte glömma
* Inga ursäkter
* Positiva tankar
* Njut och tänk hur befriande det känns.
* Tankar och känslor - Låt dom komma och vara ärlig emot dig själv - reflektera
* Klarhet och logik

Hur gammal är du? Medicinerar du mot något annat än a?

AA eller NA beror nog mest på gruppen i sig,inte om det är just AA eller NA...

Inget konstigt med det. Mitt humör är som en ekg-kurva. Har alltid varit så.
Mitt i flamset tittar min dotter (fast med glimten i ögat eftersom hon visste att jag varit nykter hela helgen) på mig och säger: har du druckit eller?
Nä, svarade jag, det vet du väl. Och då brukar jag väl knappast vara så här uppåt, eller hur? Jag är hög för att jag är glad och ni är hemma allihop och för att jag tagit mig ur återfallsspåret och slipper dricka.
Ha, ha, visst är det härligt. Hög av att vara nykter.

Imorse frågade hon om jag tagit för mycket medicin för jag var i hennes ögon speedad.
Även det bara en fråga, vi har ett öppet klimat hon och jag, men jag vet att hon är observant och kanske inte vill att det ska svänga tillbaka eller övergå till överaktivitet och stress. Det blir ju en stor skillnad från de veckor som varit när jag var väldigt dämpad och tankspridd. Lätt att tro jag är överdrivet speedad då.
Nä, dosen är väldigt hög, men den är anpassad av läkaren utifrån vad jag behöver, svarade jag då. Men, kommer du inte ihåg hur det var innan jag började med medicinen, då hade jag ju inga spärrar alls, gick ju över styr hela tiden, pratade för fort, sprang runt som en skållad iller. Nu är jag glad. Återhämtad. Vanlig glädje helt enkelt...

Fast, när jag inte mår skit är ju energinivån rätt hög, folk ser mig nog som lite manisk.
Kan ju vara värt att tänka på. Slår jag i taket blir det risksituation igen.
Veckan kommer bli bra, två dagar arbete på hemmaplan med mycket tid över. Reflektionstid.

Ha en fin måndag!

Visst är det så som du säger, till slut tar längtan efter ruset över. Känns skönt att ha tagit steget att skriva här. Tack för responsen, Liten stor. Ha en bra dag!

Ja varför? Jag har också familj, barn o fru och hur mkt bra i livet som helst men hjärnan blir kidnappad av giftet och det blir liksom kemi av det hela. Innan jag trillade över gränsen och blev beroende trodde jag inte på att det är en sjukdom, tänkte att ”det är ju bara att inte dricka” men hade inte känt den mörka kraften som finns i skiten när man över tid utvecklat ett beroende. Hejar på dig!

Här finns hur många historier som helst.
Gå in på förstasidan, till forum och sök sedan bland trådarna, i början av dem brukar många skriva lite om sin bakgrund.
Om du vill kan du starta en egen tråd och använda både som dagbok och möjlighet att få respons.
Lycka till

Du kan välja vad du ska fokusera på men inte vad som kommer till dig i form av tankar och känslor.
Så, även om det fortsätter komma tankar om vad du inte kan eller får och med dem sorg eller frustration behöver dessa tankar och känslor få komma utan att du dömer dig själv för att du tänker 'negativt'.
Först då finns det energi och plats för fokus på annat, det positiva.
Kram

Behöver ju absolut inte handla om att man är "sugen" på alkohol, som man kan vara sugen på choklad t ex.
Precis som du skriver är det känslan av att inte vilja känna det man känner, eller tanken på att man mår dåligt, eller till och med bara en tanke som "skit i allt" - eller vad som helst.
Vi har alla olika triggers. Skönt att höra att du har kartlagt ditt minfält och samtidigt är medveten om att det kan finnas blinda fläckar.
Känslorna du har idag kan vända till stolthet och tillit genom att du lever i värderad riktning oavsett mående❤️

God kväll! Hoppas alla har en bra kväll.

Min har varit händelserik men jag törs inte skriva om det pga anonymiteten. Vågar inte skriva något utmärkande....

Men jag har iallafall haft en helg med ganska många känslor. Sorgliga saker och chockerande saker blandat med hemmalugn. Det är som du skriver miss lyckad, med målbilder och tvärtom när man tänker på alkohol och ser konsekvenserna istället. Så har jag tänkt mkt hela denna vecka.

Idag tänkte jag köpa en alkoholfri öl ett tag. Först tänkte jag på dagen "tänk om jag skulle köpa en folköl". Tänkte så pga. Hela denna årstid är en trigger för mig eftersom att jag alltid hanterat hösten med att dricka. Sedan tänkte jag direkt att det vore sjukt jobbigt att dricka den för jag skulle ångra mig hela tiden. Inte värt det. Senare på mataffären tänkte jag att en alkoholfri öl kan jag köpa. Men nästan på en gång kände jag att till och med det var lite motbjudande. Haha, jag är alltså så nykter nu att jag inte ens kan köpa A-fri öl? ? Men jag kände väl så eftersom att jag visste att jag isåfall skulle köpa den som ett substitut till alkohol. Och jag vill inte det nu när det är en sån känslig tid för mig. Inte för att jag vill eller planerar att dricka men för att jag vill vara smart och ha lite extra självkontroll. Jag tänker aldrig dricka nånsin igen men trots det beslutet så kan jag behöva vara lite extra hård mot mig själv ibland.

Jag är alltså inte sugen på alkohol. Men eftersom det funkar som en slags självmedicinering så kan man nog falla snabbt även utan sug. Det räcker ju att känna att man behöver "medicinera" mot det man känner och då räcker det med en snabb tanke om man inte har sina strategier. Det är alltid så jag börjat dricka förut. Nykter länge och pang utan vidare förvarning (som jag märkt och noterat) så har jag plötsligt börjat dricka igen. Men nu har jag ju massa verktyg och nu vet jag att jag inte behöver vara ett dugg sugen för att falla. Eller jag har insett det idag att det är så jag agerat förr. Så trots avsaknad av sug så ska jag agera som om jag hade sug. Alltså vara på min vakt.

För ett år sedan idag hade jag druckit om jag kände mig som jag gjort den här helgen. Men inte detta år ???Detta år stannar jag upp och tänker till lite extra och fortsätter därmed mitt nyktra liv. Nu har jag varit fri i 8 månader och 12 dagar!! Den siffran SKA blir mer och mer.

Kram och godnatt!

Det här att spela min film... Jag hittar något typ av masochistiskt nöje i detta, jag vet inte varför.
När jag lägger mig, för att komma till ro, tänker jag på allt dåligt som har hänt eller var nära att hända på fyllan. Jag kom lågt i mina fyllegärningar, fast det blev aldrig någon fullständigt katastrof, dvs. jag kunde behålla familjen, jobb, körkort och mig själv. Men det var så nära ibland att jag råkade illa ut.
När jag tänker på det och det att jag inte dricker, mår jag mycket bättre.
Sorgen... det är kanske tid att släppa in den? För att jag inte är försvarslös längre, jag är inte fysisk beroende längre. Det är kanske ok att känna den och veta att den går över.
Sen balanserar jag med att känna sorgen för att jag inte får äta socker längre (diabetes) och då glömmer jag bort vinet ;)
Kanske roligare att fokusera på det vad man KAN och inte tvärtom.